Senaste kommentarerna i forumet

Tack för välkomnandet. Det känns bra, tidigare har jag haft alldeles för höga mål som känts jobbigt pressande. Nu ska jag göra något som funkar resten av livet.

Mån: Cykel tor jobbet och en extra sväng på jobbet som transport, kanske 20 min extra. Inget vin. Hann inte med att göra så mycket extra hemma. Bara de ordinarie sysslorna, handling och matlagning.
Tis: Cykel tor jobbet. Jogging 3,5-4 km, kändes fortsatt dugligt bra, så jag inte behöver kämpa stenhårt. Inget hemarbete utöver det vanliga (för att ta ikapp det jag kom efter på måndagen), valde att stretcha istället. Men har märkt att kroppen blivit smidigare. Vardagssysslor där man behöver tänja på rörelserna går bättre nu. 2,5 glas vin, hade planerat 2.

Är enda vägen tror jag.
Både till andra men också till sig själv.
Det är min devis i alla fall.

Blev ett snedsteg igår kväll. Gick och köpte snus efter en kväll på stranden med lilltjejen och då köpte jag även fyra folköl som jag sen drack i raskt takt. Kändes ganska trevligt - lyssnade på musik och mådde gott - men rätt onödigt egentligen. Kanske det berodde på det gamla belöningstänket att man är värd att fira lite när man varit aktiv under dagen och gjort vettiga saker. Note to self: det kan vara en risk att gå till affären på kvällen. Gör inköp på dagtid istället. Nya nyktra tag idag. Inte sugen på alkohol utan tar en kopp kaffe istället.

är en aktiv alkoholist's främsta kännetecken.

Hela mitt liv som aktiv alkis var en enda lång, krävande, lögn. Jag ljög för allt och alla enbart i syfte att skydda min sprit, min riktiga kompis och älskarinna. Eftersom jag har den erfarenheten så känner jag direkt om nån ljuger av nån anledning och det kan ibland vara rätt jobbigt. Ofta är det så att jag får en obestämd känsla när jag pratar med en lögnare och det tar ett tag innan jag greppar hur lögnen såg ut och varför den kom till. Men lika ofta är den så uppenbar att jag reagerar direkt och då är det oftast en aktiv alkoholist framför mig. Inom parentes kan jag ju säga då att den bästa alkoholterapeuten är en som haft egen erfarenhet av beroendet, det går liksom inte att ljuga inför en sån person. Alla lögner är redan använda.

Likaså reagerar jag direkt på lögner som föregår ett återfall då personen ifråga inte själv är medveten om sitt ljugande. När man börjar ljuga för sig själv har lögnen redan blivit en sanning och det är i stort sett omöjligt att få personen att inse det. Det klassiska är just att en alkis börjar övertyga sig själv om att den är helt frisk och kan börja dricka liiiiite vid speciella tillfällen. Som ni förhoppningsvis vet nu så fungerar det inte. Det är bara en fråga om tid innan man är ifatt det gamla sättet att dricka. Normalt sett så agerar jag inte på ett sånt utan inväntar en kort nykterhetsperiod och hoppas att den drabbade inte super ihjäl sig. Ni kanske har märkt att när man haft ett längre uppehåll i drickandet och återgår till gamla vanor så är det precis som man bara måste dricka ifatt det man missat. Så har det iaf varit för mig. Jobbigt som satan.

I mitt nyktra liv finns inte lögnen med som ett alternativ. Jag mår så fruktansvärt dåligt om jag nån gång ramlar tillbaka till ett gammalt beteende och gör allt för att undvika det. Och att ha ett rent samvete är det absolut bästa sättet att få en sinnesro som jag så väl behöver till skillnad mot det gamla livets totala känslomässiga kaos.

Sköt om er där ute och kramas mycket !

du lyfter lögnen. Den har legat i min hjärna ett tag men inte fått komma fram men nu fortsätter jag att spinna på den i min egen tråd :-))

Hej på dig vännen,

Tack för din omtanke i min tråd. Jag mår mycket bättre igen. Mer Glada Fisken än Suris liksom :-)

Bamsekramen

Hej min kära vän,
hur mår du? Går det bra för dig?
Puss & kram

Har också varit ihop med en alkoholist! Kan dela mina känslor "när allt är över": tomhet, luften går ur en, tvivel på om man gjorde rätt, man känner sig lurad på nåt sätt, investerat så mycket och kammade noll känns det som! Men också ett lugnt, skönt och tryggt liv, sig själv kan man lita på :-) Vet inte hur det är för dig men kanske finns det sidor hos din exman som du saknar mycket och som du var tvungen att välja bort? Så är det för mig! Det är när man tänker på det man tvivlar på sitt beslut! Är det länge sen ni delade på er? Gick det lugnt och städat till? Hur mår era barn? Berätta gärna mer! Tycker du verkar ledsen, är du det?

Ja, det kan vara svårt att veta hur man ska börja sin historia, men nu har du börjat! Starkt av dig att räcka ut handen och låta oss ta del av dina erfarenheter! Många kan nog också känna igen den känslan att bli orolig när helgen börjar närma sig. Jag puffar upp din tråd lite, ibland tar det lite tid innan trådarna kommer igång. Hoppas du har tålamod.
Hur mår du nu? Hur ser din livssituation ut i dagsläget?

Varma hälsningar!
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vad bra att du har hittat hit till forumet och delar med dig! Jag slås av att du har så mycket insikt som kan vara till hjälp för dig. Dels att du vet att du är en "addictpersonlighet" som du kallar det och kanske extra sårbar för sådant som kan skapa beroenden.

Du har också förmågan att se var den här vägen leder, om ni fortsätter precis som nu. Många kan ha svårt att se framåt, ofta rusar man fram och hinner inte observera beteenden som kan, om ett eller flera år, leda till en destruktiv livssituation. Därför tror jag att du har ett övertag här som du kan använda dig av. Hur tror du ditt liv ser ut om 2-3 år om du inte gör någon förändring? Och hur tror du att ditt liv kan se ut om 2-3 år om du gör en förändring? Låt fantasin flöda!

Hoppas du vill fortsätta skriva och läsa här! Ett tips är att du skapar en egen tråd i forumet - då blir det lättare för andra att följa dig och svara på just dina inlägg. Ibland kan det ta tid innan en tråd kommer igång, så hoppas du har tålamod.

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej på dig och välkommen hit till forumet!

Kan tänka mig att du kom fram till en gräns i den situationen, och jag ser nu hur du kämpar för din dotters hälsa och säkerhet i första hand. Du undrar om hot kanske är fel. Min erfarenhet är att hot inte brukar fungera så bra, men frågan är om detta är ett hot? Jag ser det snarare som en naturlig konsekvens av hans val att dricka med dottern i båten. Vad tänker du om det?

Jag hoppas att du kommer hitta mycket inspiration och stöd här på forumet! Ett tips är att du skapar en egen forumtråd. Då blir det lättare för andra att följa och svara på just din tråd.

På återseende hoppas jag!

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

är ett värdeladdat ord, ofta på minussidan av skalan. Ändå ser jag det ofta användas här inne, med all rätt. När man försöker komma till rätta med sitt missbruk har man inte mycket val; man måste vara egoistisk. Det tar ofta lång tid att dricka sig fram till ett beroende; det tar nästan lika lång tid att få det under kontroll. För mig tog det en avsevärd tid att inse att jag måste hålla mig nykter för min egen skull, och med den insikten kom också den något skrämmande tanken att jag måste göra det själv. Visst, jag tog hjälp av behandlingshem, terapeuter och ibland mediciner, men den där varaktiga, trygga nykterheten som jag så intensivt önskar uppnå; den kan bara jag själv åstadkomma. Häri ligger det en slags egoism, men en positiv sådan; uppnår jag en stabil nykterhet så mår jag bra och då mår ju också mina närmaste bra, även om det innebär att jag blir världsfrånvänd och svåråtkomlig under en tid.

Som med så mycket annat i livet finns det också en annan sida av myntet. I mina tidigaste försök att bli nykter insåg jag inte att det finns en annan sorts egoism också, en som inte hjälper vare sig mig själv eller min omgivning. Den där sorten som gör att jag väntar mig att alla omkring mig ska förstå min situation, släppa allt dom har för händer och komma till min undsättning. Den där sorten som placerar mig i universums centrum, där bara jag och mina behov existerar, där alla andra blir en grå massa av statister som jag förväntar mig kunna plocka fram när jag behöver dom. Jag är inte stolt över det, men sådan har jag varit.

Skiljelinjen mellan konstruktiv egoism och destruktiv egoism är hårfin och kan vara svår att urskilja när man mår som allra sämst. Jag har många gånger förväntat mig förståelse, eller åtminstone ett intresse när jag har berättat om mina problem, men det är inte alltid jag har fått det. En del människor ser min sjukdom som en karaktärsbrist, andra reagerar med förakt, åter andra blir moderliga och förmanar mig som vore jag en treåring. Jag har sent omsider lärt mig att folk är som dom är; lika lite som dom kan hindra mig från att dricka om jag har skygglapparna på, lika lite kan jag ändra på deras sätt att se på den här sjukdomen, om dom inte själva vill. Så jag plockar fram egoisten i mig, fokuserar på mig själv och låter folk vara som dom är.

Jag önskar bara att det fanns ett annat uttryck i stället för egoistisk, ett mer positivt sådant, men alla jag hittar i min bok med synonymer är precis lika negativt laddade.

Ha en bra dag alla!

Ibland blir jag mörkrädd för hjärnans funktion! Är förvånad över återfallet, med tanke på min bestämdhet. Jag valde att dricka då! Suget gick inte att hantera.
Inser att allt är skört och att jag vill välja bort vissa situationer dom triggar.
Nu är jag fortfarande lika bestämt på att inte dricka mer alkohol.
Kram?

Jag har inte varit inne på forumet med nån större reda sen jag lyckades nyktra till, men återvänder gärna då och då för att vaccinera mej. Har läst hela din tråd, ett par saker kan jag kommentera. Du hade med en länk från Addes sida om beroende- hjärnor. Läkarna vet nog om det, men de vet nog inte riktigt vad de ska göra åt saken - mer än att kalla alkoholister för beroendepersoner istället. Bitten Jonsson (sjuksköterska som specialicerat sej på beroende) däremot har studerat en del i USA där man hävdar att en beroendeperson kan ha flera "utlopp", alkohol, droger, spel, sex, socker... För mej stämmer det, ett "strypt" sockerberoende (ständig bantning) konverterade till alkoholberoende, när jag slutade dricka kom sockerberoendet tillbaka. Handlar då om en ombyggd/ felbyggd hjärna (eller - felbyggd är den nog inte, att vara en godisråtta för tvåhundra år sedan var nog bara bra eftersom kolhydrater höjer insulinet som är ett fettinlagrande hormon så det underlättar "lagring" av reservbränsle till sämre tider/ svält), det handlar om ett kidnappat belöningssystem. Biokemi på hög nivå.
Det andra jag tänkte på var att du höll bakdörren till drickandet öppen väldigt länge, men jag är glad över att du själv stängt den nu.Reagerade ganska tidigt i tråden på att du använde mannen som förevändning för att kunna ha alkohol hemma. Man känner andra så som man känner sej själv...Kasta ut alkoholen var tyvärr inte det första jag gjorde - sambon fick fortsätta sin egen resa utför, det var först ett par,tre månader efter mitt inträde här som jag på skarpen sa till sambon att inte ha nåt hemma.Jag såg till att det inte kom hem nån alkohol, för efter 18.00- 19.00 är det lugnt, då har bolaget stängt och man kan koppla av...SÅ skönt att slippa skiten!!!

Det och behandlingen kommer att hjälpa dig mycket är jag övertygad om. Och det är också ett uttryck för att du vill sluta på riktigt. Jag tror som Mammy Blue att vi har blivit väldigt bra på att ljuga för oss själva. I synnerhet som beroendepersonen i oss hela tiden viskar "det är inte så farligt..." "Alla andra dricker ju" men klarar man inte att minska sitt drickande när man försökt upprepade gånger så har man ett alkoholberoende, och då kan man aldrig gå tillbaka till något "normalt" drickande. Man får skaffa sig ett nytt liv helt enkelt. Ett mycket bättre liv. Önskar dig lycka till och fortsätt skriv här på forumet.

Är en konst, och jag kan tala om för dig att det inte ingår en droppe A i det. Alla dagar med A försvinner bara i en grå gröt. Nä, livets gåta är (enl. mig) att hitta det jag innerst inne drömmer om att göra och verkligen göra/leva det. Och det kan vara många olika saker och önskningarna kan ändras efterhand också. Många drömmar är så inkapslade att de är svåra att få fram. Ett enkelt sätt är att fundera på vad man ville göra/uppleva som barn. Många gånger har man de drömmarna kvar i någon form. (T ex Djungelboken fick mig till Indien). Andra sätt kan vara brainstorming eller associationslekar. Sen är det bara att sätta upp mål, ev spara och genomföra det. Gör det du längtar efter nu och skit i att bli smal/få nytt jobb osv först. Det är bara ursäkter. Det finns massa runda människor med tråkiga jobb som lever sina liv fullt ut.

Ps! Det här är inget svar på ditt inlägg men det är en personlig association till frågan hur du vill njuta av ditt liv? Jag är övertygad om att njutning är något lustfyllt som man kan göra oavsett vikt/jobb men att om man tillåter sig att göra det så kan det förändra både vikt/jobbsituation till det bättre utan att man behöver anstränga sig. (Tristess, krav mm dödar lusten och kreativiteten och gör livet tråkigt, och då lockar A som tröst/bedövning).

Lycka till med nykterheten och fortsätt skriv här :)

Du kommer att klara detta! Bry dig inte så mycket om var andra tycker och säg bara nej eller skyll på något: bantar, vit månad, hälsoperiod et c. Idag sa jag på frågan: "När man äter LCHF kan man väl ta ett glas vin?" "Jo, om man håller sig till ett, men det brukar ju inte jag göra" sa jag med ett skratt. Sen sa jag allvarligare att jag verkligen försöker ge mig själv en ärligt chans att gå ner. Det var ingen som sa emot. Så oroa dig inte, de fattar nog om du vill vara ifrån det. Sen hur länge det är din ensak. Mitt tips till dig är att utforska någon ny aktivitet som är oförenlig med drickande. Du kan behöva ersätta saknaden efter A med något kul, som bara är för dig. En del nöjer sig med att brodera eller läsa böcker. Båda är svårt att göra på fyllan. Andra hittar på något som kräver bilkörning. Någon börjar med fallskärmshoppning eller något annat som ger adrenalnkickar. Lycka till och skriv här så får du pepp!

Fantastiskt bra jobbat!! Jag tänkte på det där med rastlösheten, den är nog till för att man ska röra på sig men är lätt att missta för något annat, typ att man behöver "lugna sig". Men det bästa lugnande medicinen är faktiskt motion. Så viktigt anses det numera att det skrivs ut på recept. Så bra att du håller igång, fortsätt med det och fortsätt vara en inspiration :).

Det var trevligt. Jag drack vatten. De andra tre drack 2-3 öl, sammanlagt! Typ de delade på ett par mellan/starköl. Ja där ser man vad lite folk dricker även en grillkväll. Jag kände öldoften men blev inte direkt sugen. Hade det varit vin kanske det varit svårare men jag hade ju redan bestämt att köra så jag tyckte det kändes helt ok. (Sen får jag ju påminna mig om hur jag mår av vin också... bläää). På det hela taget är jag nöjd med kvällen. :)

Ha det så fint alla!

Oj den där pussande emojin skulle inte vara där. Lite malplacerad....

Såg en bild. En målad/tecknad bild. Ni kanske också har sett den.

Den föreställer en person som dricker ur en flaska. I flaskan ligger ett flöte med en fiskekrok i. Kroken är på väg mot personens mun. Ja vi kan ju alla gissa vad flaskan innehåller. Ruskigt värre.

Ett tag tyckte jag att jag såg alkoholromantiken överallt men det har plötsligt ändrats. Jag tycker jag ser motsatsen hela tiden. Men det handlar väl om fokus. Nu tycker jag visserligen att ett foto på ett vinglas är läskigt nog ? Allt fungerar avskräckande på mig ?

Godnatt! ?

känner väl de flesta till. Det funkar som vit lögn tills du känner dej stabil. När slutet på den vita månaden närmar sej är det bara att klämma till med att den första vita månaden kändes så bra,så jag tar en till.
Men själv fick jag be om hjälp. När jag halkat runt i mina nykterhetsförsök i fyra månader och inte lyckats, så la jag ut en status på fejan om att jag är alkoholist. Efter fem minuter ringde den förste och ville hjälpa mej... <3
För övrigt - läs, läs, läs! Finns så oerhört mycket samlad kunskap och erfarenhet här på forumet, de andra har gjort all research så vi behöver inte uppfinna hjulet igen, typ.
/MB

på din story och den blir min. Drack mej själv till alkoholism, klurade ett par år på om jag var alkis eller inte, blundade med båda hjärnhalvorna tills efter sista katastrofsemestern när jag inte var nykter en endaste dag. Hjärnan tog stryk, fick problem med minnet. Ett par veckor efter semestern googlade jag och hittade hit. Det bästa jag gjort.
Steg ett är nog att faktiskt acceptera att man är alkis. Alkis med allt det innebär, lögnerna som flödar, och att det är just sej själv man ljuger allra mest för. Där tror jag den allra viktigaste startpunkten ligger. Sen är det absolut bästa med det häringa forumet att man kan skriva upp vilka anledningar man har att sluta, hur man mår av alkohol, att skiten inte har den effekt längre som man tyckte var så trevlig i början (och nybörjareffekten kommer aldrig mer att återkomma, alkoholism är som en rutchkana, lyckas man kava sej ur nånstans på mitten i nedförsbacken så innebär ett återfall bara att man kliver på rutchkanan ungefär där man klev ur den - och resan utför fortsätter...)
Ju mer man kan skriva ner om sitt havererade förhållande till alkohol, desto mer har man att läsa själv när man kommit en bit i nykterheten, man kan "vaccinera" sej mot ett återfall, många gånger räcker vetskapen om att man faktiskt skrivit ner en del dumheter man gjort att man kommer ihåg dem bättre. Om man ger sej till att förtränga eländet med alkoholen kommer snart den där rosaskimrande föreställningen som tar en raka vägen till Systembolaget.
Ojdå, det var inte meningen att "kapa" din tråd, blir bara så engagerad...
/MB

Haha, mitt semester-jag hade glömt att jag hade skrivit att jag ville gå i terapi. Men det är ju en himla bra idé. Korrtid tror jag, med någon man har en bra personkemi med.

Jag är just nu i ett varmt land och har inte druckit alls. Som det ska vara. De runt omkring stöttar till 100, känns så skönt! Du verkar också superstark, kämpa på där ute!
Kram

Hej klariknoppen!
Ville bara säga att jag känner igen mig i så mkt av det du säger! Särskilt när det gäller beroendepersonen du talar om, jag kallar mig själv addict fast bara så jag själv hör.... har många gånger bestämt mig för att sluta de senaste 7 åren men har inte klarat mer än ett par dagar i sträck.. idag har jag visserligen bara varit nykter i två dagar men på något sätt känns det annorlunda den här gången. Den där måbra känslan som för mig varar max en timme är inte värd de följande 23 timmarna av ångest... precis som du önskar jag att jag var en av dem som kan dricka två glas vin och sen sluta men jag tror jag passerat den gränsen för länge, länge sen. Eller jag har egentligen aldrig kunnat dricka måttligt sedan allra första gången nu när jag tänker efter...
När jag läste ditt "wow jag har koll" var jag tvungen att skratta för det hade lika gärna kunnat vara jag som skrivit det! Hur många gånger har jag inte belönat mig själv för att jag haft sådan självkontroll att vara nykter i typ två dagar med en el flera vinare?? När sedan ångesten kommer över att jag misslyckats fortsätter jag att dricka vidare för att döva...
Jag tror inte att jag är ett hopplöst fall och det är jag övertygad om att du inte heller är! Fortsätt kämpa, det måste finnas ett sätt att leva utan att beroendepersonen i oss tar över!! Ibland känns det som om jag inte bestämmer över min egen kropp, jag har någon som tagit över min hjärna men jag tänker kasta ut den jäveln?