Senaste kommentarerna i forumet

Gårdagen förflöt utan större problem och nu är jag inne på dag tre. Har sovit dåligt inatt och drömt väldigt märkligt och intensivt men känner mig hyfsat utvilad ändå. Det börjar utkristallisera sig någon slags handlingsplan känns det som. Stänga dörrarna som Ellan säger känns viktigt, men jag måste fundera på vilka jag ska berätta för, förutom de få som redan vet hur mkt jag verkligen dricker (ljuger och mörkar för vissa). Dessutom behöver jag fylla upp tiden med att göra annat, och kanske ännu viktigare, tänka på annat är bara på drickandet, hur många öl, jag har och om pengarna räcker till en ny fylla. Gillar matlagnings så jag ska satsa på det, börja motionera mer (kanske gym eller annars långpromenader) och snygga till lägenheten som verkligen behöver det. Det är realistiska mål känns det som. Tar en dag i taget...det viktigaste i hela processen är det här med att stäng dörrarna som jag kommer återkomma till. Ha en fin söndag alla!

Det är en process att sluta dricka och dom allra flesta faller på vägen. Har själv tagit återfall och visst blir man arg och besviken på sig själv men som sagt ska man inte slå på sig själv, det är till ingen nytta. Man får försöka ta lärdom av det. För mig var det en bekräftelse på att jag absolut inte kan dricka.
Jag la upp den här artiklen i tipstråden, läs den.
http://www.dn.se/insidan/aterfall-i-drickande-beror-inte-pa-bristande-vi...

Ja det är så skönt att äntligen lagt alla korten på bordet. Han är berövad för min skull.
Säkert är han också chokad över vad jag berättat, han har inte vetat om mitt smygsupande
så det var nått nytt för honom. Han vet ju att jag dricker för mycket då vi druckit tillsammans,
men att jag har plussat på mitt intag utan att han sett har han inte förstått.
Men nu vet han.
När han kommer in ska vi börja plocka bort alkoholen och jag ska skära hål i vindunken framför hans
ögon, den har stått i skåpet och gapat åt mig hela denna månad då jag avhållit mig
tillsammans med MM. Nu ska den inte gapa mer!!!!
Jag känner mig tom, trött och samtidigt lättad. Men jag är också rädd för vad jag gjort
att jag berättat så mycket, är rädd för hans kontrolerande sätt, men nu har jag kastat ut
handuken och det är trotts allt väldigt bra.
Att det skulle ta den här vändningen hade jag inte räknat med, då jag drack i går!!
Härliga ni alla som peppar och alla vi som kämpar tillsammans,
ni ska veta att det verkligen värmer!
Kramar

Nog är det skönt att kunna köra med öppna kort att de man lever med vet att man själv vet att alkohol är ett problem. En kontrollerande omgivning är ett stöd och det kan vara skönt att få stöd i situationer där alkohol tas med av någon annan.
Min man "räddade" mig från en flaska vin som dök upp då vi bjudit över grannarna på grillkväll.
Så bra att du pratade med din man nu har du ännu bättre förutsättningar att lyckas i fortsättningen.
Kram!

Först och främst tack skogsfrun för ditt insiktsfulla inlägg med mycket tänkvärt innehåll. Mycket av det du tar upp ska jag verkligen överväga. Som jag flera gånger skrivit har jag inte mod att läsa igenom hela min tråd. Det blir helt enkelt för känsloladdat.

Att jag är för hård mot mig själv är ett verkligt understatement. Det blir som en reflex att alltid "straffa sig själv" hårdast möjligt när jag druckit. Jag befinner mig på den djupaste botten och lägger mig bokstavligt talat helt platt till marken. Det är fritt fram att sparka på mig från alla håll och jag har inget att sätta emot. Det bästa är naturligtvis att inte försätta sig i sådana situationer.

När det gäller insomningstabletter är det ett känsligt kapitel. Jag har i mitt arbetsliv varit paniskt rädd att inte få "min sömn". Jag har nog nyttjat dessa tabletter ca 15 år från och till. Samtidigt vet jag att jag kan "dra ner" på dessa när jag hållit mig nykter ett tag. Jag är väl ingen storförbrukare av tabletterna. Som mest kanske 1,5 piller per dygn men jag är nu nere på 0,5. Jag har alltid avskytt alla former av tabletter och mediciner. Jag vet också att insomningstabletter sätter sig lite på psyket och man blir inte direkt gladare av dessa piller. Snuset är lite speciellt. Det finns inget bättre än en snus efter en kopp kaffe. Samtidigt blir jag lite speedad av nikotinet och har också svårt att hålla snuskonsumtionen nere när jag väl börjat.

Terapi har jag försökt en gång för ett antal år sedan. Jag tror på behandlingsformen men är också klar över hur svårt det är att hitta rätt person. På landsbygden dräller det inte direkt av välutbildade terapeuter. Ska ändå ta det under övervägande.

När det gäller antabusen är jag mer tveksam. Förutom magproblem upplevde jag ett allmänt obehag med ett "rodnande" över hela kroppen. Jag inser dock att för många är det ett nödvändigt ont i början av nykterheten.

Vänner och gemenskap??? Sanningen och säga har jag inga "riktiga vänner". Till viss del självvalt, till viss del beroende på att det är mer bekvämt att få dricka så mycket man vill när man är ensam.

Musiken har jag dock för avsikt att ta upp. Kanske inte i organiserad form men jag ska i alla fall börja lyssna på all den musik jag tycker om. Det ger mig sinnesro och jag mår bra av det. Inte heller det har jag gjort de senaste åren.

Min perfektionism, som gränsar till mani, är något jag verkligen måste ta tag i. Nu, tex, inför besöket började jag med att sätta upp en lista på allt som skulle göras för att allt skulle "se bra ut". Utan att överdriva kan jag säga att listan blev lång och jag blev lite stressad bara av att läsa allt jag tänkt göra. Jag har bestämt mig för att slänga denna lista och ta det lite som det kommer. Det blir nog lugnast både för mig och gästerna.

Hoppas att ni får en bra söndag/Tjalle

Jag ska klara det här, så är det bara.
Nu har jag erkänt för min man att jag smygsuper och att jag inte varit ärlig.
Jag har också berättat att jag har tagit hjälp av dlm och att nästa gång jag går dit
ska be om medicin för att kunna låta bli.
Han har tagit det mycket bra, vi har diskuterat och han är med på noterna.
Jag är ledsen men samtidigt glad att jag äntligen har berättat helt och fullt.
kram vännen och tack för ditt pepp. Jag behöver verkligen det just nu.

håller jag helt med Sisyfos som postade medan jag skrev. Tror att det skulle väcka mer frågor att plötslig börja dricka igen.

Inget vin, ingen alkohol!

Det låter som en bra plan Gunda!
Slå inte på dig sjölv, du gör ju något bra av det. Tror att du grejar det här!

...Han kom inte in?? På psykakuten? Varför? Berätta gärna mer!

Berra du är för mej en förebild och, ja just en som gått före helt enkelt. Jag uppfattar att du varit nykter länge, du var här då jag kom hösten 2011. Så nog har du väl haft fler nyktra somrar? Och du har alltid verkat nöjd med att vara nykter? Vi får väl alla svackor men nu upplever jag ditt inlägg som en varningssignal. Det är bra att du är ärlig och nog vet du att ingen här skulle hacka på dej! Uppriktig omtanke känner vi för varandra.
Det finns flera tecken i ditt inlägg som varnar för att du kanske undermedvetet planerar för ett återfall. Det finns en ton av att du tycker lite synd om dej själv, du nämner "smaker som du går miste om". Har det bekymrat dej förut? Sen vill du inte bli en "rabiat antialkohol förmanare". Varför skulle du behöva bli det? Varför inte som Adde säger "lev och låt leva". Så tycker jag också det låter konstigt att folk skulle behandla dej som du beskriver, skrika ut om ditt ALKOHOLFRIA VIN. Kommer det faktiskt fortfarande blickar, frågor, gliringar? Du har varit nykter i flera år? Har inte ditt umgänge vant sej? Jag har svårt att ta det där. Det känns som om du bygger upp ett antal ursäkter för att få dricka igen.
Detta känns verkligen förmätet av mej att skriva till dej Berra, som jag ser upp till och betraktar som en auktoritet inom nykterhet om du förstår hur jag menar:). Men det är skrivet i bästa välmening. Jag har också stor erfarenhet av både nykterhet och återfall, både egna och andras. Efter snart sex års läsande har på forum så har jag läst såna tankegångar tidigare. Förebud för återfall. Genom att du är ärlig och skriver så kan du hindra det. Tänka om. Och visst, det kanske inte alls är så i ditt fall. Bortse då från mitt inlägg. Men var försiktig!

Om du viste vad ditt svar gör för mig nu. Jag är arg jag är ledsen
men jag har kommit en jättebit på väg.
Jag behöver stödet och jag känner att jag har den från dig och andra
här. Tack så oändligt mycket!!
Jag har berättat mer för min man mer nu än jag gjort på länge, länge!
Jag vet att han kommer att bli väldigt kontrolerande på mig nu, men det är
kanske det jag behöver. Jag har stängt bakdörren nu, ska kanske säga äntligen.
Nu får jag ta konsekvenserna av mitt drickande fullt ut.
Jag försöker att inte slå på mig, utan jag känner att det blev en stor lättnad
att berätta.
Jag har tagit upp att jag skriver här och han säger att jag har förstått det då jag
har antytt det tidigare.
Jag har även sagt att jag förstår att han blir drabbad, även om vi inte har pratat om
det. Det är så som så många säger här, att anhöriga vet mer än man tror.
Kram finaste Pi !

8 år och drygt 3000 inlägg i din tråd. Fantastiska inlägg som i mångt och mycket beskriver glädjen och lyckan i att inte dricka. Försökte bläddra tillbaka i din tråd för att se om det fanns några svackor, men med så många inlägg och den här uppkopplingen hann jag bara till 2013. Där hittade jag en fundering på drickande... du beskriver rastlösheten i dig. Att du har svårt att njuta i stunden och att det kanske är just därför som du drack. Jag känner igen mig i det. Lugnet som infinner sig. Det är nog det jag vill åt.

Du har varit lite av en Guru här på forumet och ditt senaste inlägg gör mig lite bekymrad. Vem är jag att prata, jag har ju inte ens själv bestämt mig för att avstå helt? Det kanske är just därför jag kan prata eller ska prata. Det är en farlig väg att gå. Du skriver att du missar smaker etc... att du skulle slippa att känna dig annorlunda... och ja, det är väl precis det jag känner också när jag nu inte kan bestämma mig för att sluta. Men när du som varit nykter så länge och sjungit nykterhetens lov skriver det så känns det bara fel. Smaken? Ja, kanske... men när det sedan går överstyr och man dricker för berusning då är det absolut inte smaker det handlar om längre.
Passa in? Men ärligt hur viktigt kan det vara? Du väcker kanske mer uppmärksamhet nu om du börjar dricka efter 8 års uppehåll?
Ta dig en funderare till du Berra och läs tillbaka i din tråd.
Om vi nu drack/dricker av lite samma anledning -avkopplingen så finns den givetvis i alkoholen, men jag får en oro i kroppen dagen efter -även av mycket små mängder. Jag sabbar min sömn och triggar begäret efter mer för att få lugn. Nyktra morgnar är underbara. Och när man dricker flera gånger i rad, händer något helt annat... jag är övertygad om att effekterna av a sitter kvar i hjärnan långt efter att promillen gått ur kroppen, så varje gång man dricker så får man lite mer påslag om det sker ofta. Då halkar jag tillbaka i osunt drickande. Inget jag rekommenderar. Så fundera du en stund till på vad det är värt att passa in. Risken är att du gillar lugnet i kroppen och själen till en början.

för det där lilla återfallet.
Jättebra att du vidtar åtgärder, med inlåst alkohol.
Bra att du är arg och ilsken på dig själv. Det visar ju att du vill leva nykter.

Sett över en längre period, så går det mycket bättre nu än tidigare för dig Gunda.
Därför är det bara att du fortsätter att bygga på den nykterheten som du kommit så långt med.
Du kommer att fixa det här.

Kramar!

Och du har varit en bra förebild för mig.

Med 14 månader! Så befriande. Det har varit värdefullt att få följa dig för min del, sedan du hittade hit! Fortsatt fin sommar!
//PP

En ny insikt.
Jag föll i går drack inte så jag fick black out.
Men jag var inte nykter!!!!
Jag är arg och ilska för mig är kreativ.
Nu har jag pratat med mannen och vi ska tömma huset på alkohol. Han får bära ut allt alkohol ner i källaren och han tar hand om nyckeln. Han ska heller inte låta sig övertalas att hämta nått om jag ber om det.
Nu är det en öppning känner jag.
Jag vet att han blir kontrollerande i överkant men det är nog det jag behöver just nu.

Inte här för att "hacka", fast inte utan att din uppdatering väcker några tankar ;-) Har funderat till och från på vad som händer långt in i nykterheten. Varför vissa förblir helnyktra, andra återvänder till alkoholen i någon form. Och så den grupp som är så vanlig med.... De som efter många nyktra år tar återfall, värre än värst. Trodde nog i början att det inte var så vanligt, men förstår att det är det.
Pi har ju skrivit om det, kanske är det på något sätt ännu jobbigare än att outa sig första gången? Men jag förstår dessa tankar du bär på helt och fullt. Kanske är det lite av anledningen att vi inte vill/kan vara ärliga med anledningen till vår nykterhet? Just för att det blir så jobbigt om vi senare skulle bli stämplade som alkisar som tagit återfall. På något sätt är det mindre problematiskt i omgivningens ögon - att ha alkoholproblem och inte göra något åt saken - än att ha en lång nykterhet och börja dricka igen?!
Kanske röriga tankar, men någon som har haft problem med drickandet och får det igen är kanske "dubbelt svag" när det ska bedömas av andra?
Ta vara på dig Berra

Att din lördag blev så bra. Vi var på marknad och åt lunch ut.
Men min dag blev inte så bra.
Tyvärr

jag inser inte med problemet med vad andra tycker om mig ? Det är enbart deras problem, inte mitt. Jag lever mitt liv och de får leva sitt : Lev och låt leva.

Och grattis till sex veckor! Så bra jobbat! Du förtjänar verkligen känslan av frihet!!
Kram?

Tycker du gör ett fantastisk bra jobb!! Det räcket verkligen att säga nej tack! Ska komma ihåg det :)
Fortsätt din väg fram och jag tror många blir imponerad av dem som säger nej! Många kämpar med alkoholen!
Kram

Varför söker han bråk? Jag har mycket svårt att hantera när nån ger sig på barnen, då är det svårt att hålla sig lugn. All styrka till dig!

in i min sju år långa nyktra period förändrades min inställning till alkoholen. Den blev oväsentlig på något sätt, jag brydde mig inte längre om vad andra människor hällde i sig; det var inte min grej och intresserade mig helt enkelt inte. Så för husfridens skull brukade jag ta in ett glas vin som alla andra men jag hade också ett glas vatten som var det jag de facto drack av. Vinglaset fick stå orört. Det verkar som om det är väldigt viktigt för många människor att alla dricker, men när dom väl förvissat sig om att samtliga har vin i glasen är det ingen som håller koll på om det blir urdrucket eller ej. Det brukade heller inte vara några problem att, med glas i hand, göra sig ärende ut i köket till exempel, och hälla ut en del av innehållet. Livet blev så mycket enklare på det sättet, jag hoppas hitta tillbaka dit någon gång.

Det betyder mycket att ni skriver!
Jag gjorde en stor prestation igår och visste att det skulle ta alla mina krafter! Visste redan hur det skulle sluta..
Det var inte värt det alls.
Kram alla?