Senaste kommentarerna i forumet

Två ljus i en tårta den 12 Oktober.
Så är det! Då är det 2 x 1 årsdag för oss.
:)

Även om jag ser tillbaks med lite sorg på den dagen.
Jag var så under isen, så långt ner på botten man
kan komma. Det gör ont i mig att tänka på det.
Hur jag skadade mig själv och de jag älskar mest
i världen med mitt beteende. Samtidigt hade den dagen
inte infunnit sig så hade jag antagligen inte tagit mig
ur skiten.....

Då hade jag lallat runt i min berusade korkade värld
och trott att människor runt omkring mig inte fattade.
Nä vad då? Det märks väl inte att jag dricker....

Jisses vilket liv. Vill aldrig tillbaks till det.
Även om min hjärna tror det ibland.

Hej MM
Visst bryr jag mig om dagar, särskilt årsdagar. Den 12 oktober , eller hur (?), är väl den stora dagen med två ljus. Flamenco låter trevligt tycker jag dock inte på nattklubb. Försökte mig en gång i tiden på tango men det slutade inte riktigt som jag hoppats.
vänligen Ikaros

Tack för era kloka inlägg. Det känn verkligare och lättare att ta till sig när en riktig person berättar än när man läser om saker på nätet eller i en bok. Tar en kopp kaffe och skriver. Händerna darrar lite, jag känner mig rastlös och tankarna far åt lite olika håll. Inget sug.

Hej och välkommen hit.
Visst förstör vi vårt belöningssystem när vi tillför kemiska substanser. Det blir ju ett onaturligt påslag som vi normalt inte når upp till. Med tiden återställer sig dock detta och den känslan, när vi kan känna något äkta det är värt allt. Så ge dig själv tid... tiden är din bästa vän just nu. Det kommer att vara tuffare vissa dagar och då gäller det att du accepterar det. Att vara låg, sorgsen, irriterad och arg är helt ok. Livet är upp och ner och det är ok. Att tillfriskna från ett beroende tar tid och vi blir inte automatisk friska men det går om vi är villiga att förändras. Att leva precis som innan minus alkoholen tror jag inte på. Det kommer uppstå en tomhet och en saknad efter vår gamle vän alkoholen. Många upplever oxå likgiltighet, rastlöshet och det kan kännas meningslöst men det är helt ok. Prioritera din nykterhet som nummer ett. Inget annat går före. Det kan innebära att undvika situationer som kan trigga drickande. Att stänga dörrarna är ett uttryck som används flitigt. Genom att berätta för vår omgivning minskar möjligheterna till fortsatt drickande.
Just nu är din nykterhet, du själv och dina barn viktigast.
Stor kram
Ellan❤️

Allt fint här. Frossar i bär men inget socker (vitt)
Hur går det för dig?

Kram

MM

Tack Fina. Firar 290 nyktra fina dagar idag. Om 74 dagar är det min årsdag. Och Ikaro's årsdag :)
Men han struntar nog i dagantalet men jag har koll åt oss båda :D

Kram

MM

Det är bara en vecka sedan jag slutade, men jag har färska minnen från andra perioder jag "hållit upp" i 1-4 månader och då mådde jag så himla bra. Enda skillnaden var att jag då hade dörren på glänt så jag brottades mer med sug. Den här gången har jag stängt den helt. Jag ska inte dricka igen någonsin. Det gör att jag inte känner något sug den här gången. Jag vet att jag kommer att må bättre och bättre, därför kan jag säga det med övertygelse till dig med: det blir bara bättre!

Fortsätt skriv och kämpa på! :)

Starkt jobbat att vara nykter 6 månader. Det var många år sedan jag gjorde nåt sådant. Grattis! Tror också att det är alkoholens fel.

Inga större problem så här långt. Igår var det lite jobbigt bara, i stort sett hela dagen pågick en mild övertalning från min beroendepersonlighet: Tankar som att uppehållet "bara var temporärt" kom och gick: Att jag kan dricka igen om några år, eller varför inte om några månader? Sådär höll det på. Men jag lät det hållas. Idag såg jag något inlägg relaterat till Facebook om hur folk förändrats utseendemässigt sedan de slutat dricka helt: smalare, bättre hy, piggare blick et c. Det stärkte mig mycket. Jag ser mycket fram emot den positiva förändringen.

Kämpa på alla! Det är värt det!!

Jo rabbitgirl..
Men folk som äter glass blir inte våldsamma osv.. Jag tycker det är stor skillnad på att inte tåla alkohol och att vara diabetiker.
Och det jag stör mig på är att ett läskföretag BARA visar sina produkter med alkohol. Jag vill ha ett alternativ utan. Precis som att det finns ex sockerfria produkter för diabetiker, visst hade det varit skoj med lite tips på vad du KAN äta istället för det som bara för dig sjuk?
Jag känner mig inte ett dugg ödmjuk. Jag är förbannad.

Jag känner igen det. För kanske två år sedan trodde jag att jag hade en depression. Tyckte allt var tråkigt och deppigt och meningslöst. Jag bestämde mig för att sluta dricka och "depressionen" försvann ganska snabbt.

Sedan varje ny drickperiod efter det så blev jag sådär låg igen. Ju mer jag drack för att försöka bli lite glad, desto sämre mådde jag.

Snart har jag varit helt alkoholfri i 6 månader och all den där hemska lågheten är borta. Självklart har jag fortfarande bra och dåliga dagar eftersom jag är människa. Men det är absolut inte som förut. Jag är i det hela taget glad och mår bra och gläds åt allt jag har.

Säkerligen har alkoholen gjort att du mår såhär. Det är vad eländet gör med våra stackars hjärnor.

Tack så mycket. Har under de senaste månaderna insett att jag har rejäla problem. Har druckit i princip dagligen under mer än ett års tid. Har skött mig hyfsat på jobbet och kunnat ta hand om mina barn som är hos mig ibland. Men en sak som jag känt mer och mer i takt med att jag druckit mer och mer är att inget känns roligt längre. Livet har känts grått och tråkigt trots att jag har mycket att vara glad och tacksam över, dvs inte alkohol, men ändå är det som att en större och större del av vardagslivet har gått åt till dricka, tänka på alkohol, fundera på när jag ska få chans att sitta där med mina öl eller min BIB. och det sjuka i det hela är att när jag dricker händer det liksom inget positivt. Får inte igång nån skön avslappning eller fylla utan blir mest bara trött och passiv. Är det någon som känner igen sig i detta? Har läst att om man dricker ofta bombarderar man hjärnans belöningssystem så till den grad att man inte kan känna riktig glädje. Är det det jag gjort? Vilket skitliv isf..så vill jag inte ha det.

För din omtanke. Du har nog rätt. Men jag har en gång som tonåring gått till kurator. Det gav mig inget alls förutom skamkänslor. Så det är inget jag skulle gå till i första taget.

Har även gått till psykolog pga. En händelse som var allvarlig när jag var tonåring. Och det var nog ännu värre. Den handlade förresten också om alkohol. Min pappa var boven i dramat då. Han dricker ff osunt och beter sig väldigt sjukligt då.

När jag tänker tillbaka på mitt liv i detaljer så kan jag bli förvånad över hur mkt jag varit med om men som jag liksom låtsas som att det inte hänt. Jag går runt och tycker att jag har glidit genom livet på en räkmacka men i själva verket är det verkligen inte så. Jag har varit med om mkt och kämpat mkt också. Men jag har haft inställningen att jag bara glidit fram. Kanske det är en försvarsmekanism. Det hindrar mig lite från att bli martyr eller bitter tror jag. Sedan har jag en fantastisk mamma. Hon har vägt upp allt jobbigt. Så det är nog hennes förtjänst en hel del att jag ändå upplever det som jag haft det lätt.

Det är en kvitto på att trots att en föräldrar är värdelös så kan en ensam förälder göra skillnaden ❤

Förresten sa min man idag igen att han måste ändra sitt beteende. Utan att jag tog upp något. Hoppas det leder till riktig förändring.

Kram!

Visst är det sjukt hur man kan trycka undan sina egna behov, känslor och smärtor? Så mycket för att skydda barnen, men också så mycket för att man så länge har satt den beroendes behov först. Det egna jaget kommer så långt efter.

Och det tar tid att förändra de här beteendena. Jag försöker bearbeta nu. För jag vill verkligen förändras. Så nu fortsätter jag min känslomässiga magsjuka där jag kastas mellan olika förträngda känslor och minnen. Jag tror den kan hålla på ett tag till. För det är så mycket jag har trängt undan i ett decennium. Och jag bär på en hel massa sorg. Över det som aldrig blev. Över det jag förlorat. Över att ha förlorat min livmoder. Och stora delar av mig själv och mitt liv.

Jag ska framåt. Men för att klara av det måste jag skriva fram det som hänt och omfamna det innan jag kommer vidare. Och kanske någon annan känner igen sig i det jag skriver. Men jag gör det för att ta tillbaka mig och mitt liv.

Vi är olika som människor och vi har olika behov och får/inte får dricka och äta saker :)
Så klart älskar jag inte heller de reklamen eller FB inläggen som ni skriver om.
Med tiden börjar jag dock vara mer ödmjuk. Människor menar inte illa.
Nyckelpigan skrev precis att hon "firade med glass" och lade upp en bild på FB och jag blev ledsen för att jag fick diabetes och får absolut inte äta glass :(
Jag får inte ens äta frukt. Men jag är övertygad att Nyckelpigan menade inte illa eller ville inte trigga min sockersug, eller ville inte heller trigga mina tankar, att jag har inte möjlighet att fira med NÅGONTING för att jag är alkoholist och får inte ens äta en melon när jag firar.

Mina möjligheter att njuta av livet är individuella som alla andra och jag kan njuta och fira med mina saker. Jag kan ha sex, brodera, gå på en megabra danspass, gå en kurs i molekyler biologi osv. ALLT beror på mig och min inställning.

Sedan ställer jag en fråga för mig själv: vad som är bäst, bli avundsjuk, ledsen och besviken att andra kan dricka vin och äta glass med jordgubbar? Jag väljer att njuta av det att andra kan må bra av det och sno lite av deras energi. Jag märkte att när jag sitter med min syster och hon dricker 2 vinglas, blir jag smittad av hennes bra stämning :)
Igår hade vi en middag hemma. Jag bakade torta, köpte och bjöd på vin och själv varken åt jag eller drack av de förbjudna sakerna. Det känns ok. Folk hade roligt, jag var faktiskt nöjd, det funkade.

Fast i början är kanske alla mina funderingar abstrakta, för att suget är för hårt :) I don't know.

Förresten, den stereotypa alkoholisten finns inte. Jag har utbildning, tränar varje dag, lite undervikt, mycket bra jobb som jag trivs med, bra familj osv...
Det finns inte heller en stereotyp diabetiker, med tanken på min vikt, träning och hälsosamlivsstil :)

Du är på spännande och nytt väg nu Surkärring, kämpa på! Förändringar är alltid roliga och utvecklande.

Hej! Jag instämmer med de övriga. Och ta chansen nu att göra nya val som inte får dig att må såhär dåligt. ⚘? snart känner du dig mindre skamsen och du får styrka att göra något åt detta.

Välkommen och stort lycka till!! Det är väldigt skönt att skriva av sig. Man kan se sin egen utveckling och inse att det hjälper att inte ge upp ?

Vad din text väcker glömda minnen hos mig också! "Mamma kan ju inte också vara sjuk". Så har det varit hos oss också, när jag blev sjuk var det ändå jag som skulle ta hand om barn och allt, dessutom skjutsa runt på mannen som var utan körkort långa tider efter en dubbel rattfylla. Månader efteråt när jag tog upp det med honom var hans enda kommentar, "jamen du hade väl inte så ont...". Jag hade jävulsk ont. Länge. Inte en dag sjukskriven för mamma kunde ju inte också vara sjuk. Sen blev värken kronisk. Läkaren undrade hur jag kunnat jobba eller göra nåt alls med den nivån av skada i kroppen och den värken. Ja det undrar jag också.

Grattis till sex nyktra veckor!

Läs och skriv mycket så ska vi peppa allt vi orkar. Ta en dag i taget och var stolt och nöjd över varje nykter dag!

Förstår att du har ångest, men be om ursäkt. Det är faktiskt inte hela världen tycker jag, du har väl ändå inte skadat någon psykiskt eller fysiskt. Ta detta som en lärdom, ångesten ebbar ut allteftersom alkoholen försvinner ut ur kroppen. Kramar!!

Välkommen hit! Slå inte för hårt på dig själv, men detta kan bli din vändpunkt och en viktig motivator till att förändra ditt beteende och dina alkoholvanor. Håller med de övriga, läs och skriv, här finns värme och stöttning!

Hej,
Och välkommen hit. Ångesten efter en fylla är inte rolig på en fläck. Minns den så väl trots att det är 16 månader sedan jag senast drack. Oavsett "nivån" på våra konsekvenser så är det trots allt en konsekvens av vårt alkoholintag. Gör vi saker som vi annars inte skulle göra så är det ett problem. Vad du kan göra nu är väl i första hand att ringa och be om ursäkt. Finns den kvar så lämna tillbaka den. Du skriver att du aktivt försöker sluta dricka, vad har du för verktyg?
Kram
Ellan

.... känns hur bra som helst. 21 dgr/upprepningar tar det att förändra en vana läste jag någonstans och nu är det alltså dubbla dosen av dett (42 dgr). MEN ser detta som början på en förhoppningsvis livslång resa i närvarons och frihetens tecken bortom bedövning och dimma. Detta forum är ju en fantastisk hjälp för oss som vill, vågar och behöver göra något åt våra alkoholovanor och beroenden. Ha en skön och vit sommarhelg alla forumvänner!

Har inte skrivit på ett tag! Har druckit var tredje dag men det har inte spårat ur. Det blir 6-8 öl oftast och ibland 10 st. Är väldigt bestämd att det inte blir på tok för mycket så att jag får minnesluckor. Vill dock i förlängningen förändra mitt förhållande till alkohol. Vet att jag är i riskzonen!!