Senaste kommentarerna i forumet

att jag kan ha gjort ett misstag. I över tjugofem år har jag bott i lägenhet i stadsmiljöer och har anpassat mig till det livet. Jag har aldrig varit någon sommarperson, jag uppskattar inte värme och jag uppskattar definitivt inte att trängas med tusentals andra människor i parker och på stränder, så somrarna har jag tillbringat inomhus, framför datorn, med att jobba. Så, min vana trogen har jag tagit på mig en hel massa jobb även denna sommar men mycket tidigt insåg jag att jag trivs alldeles för bra här ute på landet. Det är svårt att få något gjort när man har en alldeles underbar natur precis utanför fönstret.

Så jag har levt med konstant dåligt samvete hela sommaren, jag vet att jag borde sitta inne och jobba men det är ju så härligt där ute, bara några steg bort. Här där jag bor är det dessutom tämligen svalt även när solen tittar fram, jag tror inte jag har sett termometern visa över tjugotvå grader någon enda gång hittills. Perfekt för mig. Jag skulle vara lycklig som en ko på vårbete om det inte hade varit för det där mörka molnet av jobb som hänger över mig. Jag kan inte riktigt njuta av varken det ena eller det andra, är jag ute i trädgården så skäms jag för att jag inte jobbar; jobbar jag så längtar jag ut.

Frågan är om inte det här har spelat en roll i mina återfall dessutom, jag inser nu att det är viktigt för min nykterhet att må bra; jag kan ta motgångar om dom är temporära eller möjliga att lösa över en förutsägbar period, men att ha den här gnagande olustkänslan i bakhuvudet under en längre tid är dåligt. Så nu har jag bestämt mig; jag ska klara av de åtaganden jag har, men när det är klart någon gång nästa år ska jag gå i pension, på riktigt. Jag ska lägga min plikttrohet åt sidan och satsa på mig själv. Jag är definitivt redo.

Ha en bra dag!

Tack för dina ord :D. Ja, jag tänkte ta upp det med honom om han säger så igen.. då tänker jag fråga rätt ut om han stödjer mitt drickande nu helt plötsligt.. Hade faktiskt tänkt vara riktigt elak om jag får tillfälle.. fråga ngn kollega om en tom flaska jäger, fylla den med vatten och sen bara halsa ur den bara för att se.. men det väntar jag med ett tag :).

Nåväl :D. Nu är det faktiskt dag 14!!! (15 beroende på hur man räknar, jag räknar från sista gången jag drack och det var vid halv ett ca, natten till söndagen).
Kan äntligen sova ordentligt :D. Känns som att kroppen har förändrats. Men det kanske bara är önsketänkande från min sida :p. Min mage mår bättre också :D. Suget är det upp och ner med.. Men jag skulle lika gärna kunna dricka alkoholfritt :).. Är inte ute efter ruset utan smaken :).

Hoppas att ni alla har haft en bra helg! :D

för dig Konstnären?
Längesen du uppdaterade här inne på forumet nu.

Hoppas att du har en bra och skön sommar. Var rädd om dig. Kram!

Jag har läst i forumet sen i julas när jag inte längre kunde blunda för min sambos smygdrickande. Ska inte dra det här MEN när jag nu ligger sömnlös och ser att du ska "överleva" en vecka utomlands... gör det inte!!! Kl 07 imorgon lyfter ett plan mot Medelhavet. I en familj sitter där bara 3 av 4 i vår familj: jag & mina barn.

Vi skulle åkt alla - men efter en katastrofhändelse i torsdags där några vänner till oss insåg att min sambo har grava alk.problem så har de klivit in och rört om. Och tack gode Gud för det! Annars hade jag kanske inte kunnat stå emot sambons eländiga uppsyn när jag igår så att han inte får följa med på semestern utan att han måste ta tag i sina problem.

Lång historia lite kort, tidigare ikväll gick han motvilligt med på att åka med vår vän till psykakuten. Han kom inte in. Fick blåsa och hade sjukt höga siffror - fast han sagt att han inte druckit en droppe sen u torsdags.

Så jag åker själv med barnen om drygt en timma. Kan inte sova - så skakad över hur det blivit om han faktiskt åkt med. Han är värre däran än jag fattat.

Så därför Lindis, blev din kommentar om utlandsvecka min tipping point att bli medlem. Och jag hoppas att min insikt kan få dej att inte låta mannen åka med.

Kram!!!

Jag har läst hela din tråd och blev väldigt berörd av den. Du skriver så bra och öppet och ärligt om den berg-och-dalbana du gått igenom de senaste åren med dina ansträngningar att sluta dricka. Det är några saker jag funderar på när jag läser din tråd:

Jag ser mönster och funderar på om du kan tänka dig att utforska fler möjligheter till att vara nykter?

T ex efter en fylleperiod/återfall är du väldigt hård mot dig själv. Du har enorma krav på dig själv, ångestnivåerna är skyhöga, du städar och fixar för att rena dig själv och för husfriden, och när du ändå är igång så vill du minska på dina mediciner/insomningstabletter, på snuset et c när du kanske istället behöver just de mindre farliga sakerna mer? Kanske den här självpålagda perfektionismen är en bidragande orsak till att du behöver "ventilera" längre fram genom ett återfall? Det blir för mycket helt enkelt och i kombination med att hjärnans signalsubstanser är helt "fucked up" efter alkoholmissbruk så är det därför det blir som det blir?

Jag tänker att du kanske skulle kunna prova terapi för att bli snällare mot dig själv och någon form av medicin som hjälper din hjärna under den tid som signalsubstanser mm är helt åt helvete. Och du behöver kanske ditt snus och dina insomningstabletter och mer därtill? Finns det ingen beroendemottagning där du bor som erbjuder terapi och annat stöd?

Jag funderar också på vad du gillar att göra, bara för din egen del? Du skrev någonstans att du hade hållit på med sång och spelat piano när du var yngre? Kanske går det att ta upp något sådant? Börja i en kör t ex: repetitioner ett par gånger i veckan, nya vänner, intensiva rep inför konserterna mm. Det är härligt att sjunga. Det liksom lyfter hjärtat ur bröstet. Eller finns det något annat? Kanske en barndomsdröm? Bilar? Båtar? Golf eller tennis? Det handlar om att på naturligt väg skapa massor av må bra känslor som bleknar ner och ersätter det rosafärgade skimret runt alkoholen.

Du skriver nästan ingenting om vänner och gemenskap. Kan du hitta fler sammanhang i så fall t ex inom nykterhetsrörelsen? Föreningslivet är till stor del nyktert det med. Kanske finns det något där som kan vara intressant?

Antabus, jag vet att du inte mådde bra av det och det kanske inte funkar med dina magproblem? Men när jag läser i andras trådar så har de som vill sluta verkligen ett stort stöd av antabus. Kanske du kan ta upp det med din läkare igen eller prata med någon på ett beroende centrum eller en ny läkare? Ta reda på orsakerna till att du mådde dåligt av det? Om du får ordning på din mage kanske det funkar bättre t ex. Ge det en ny chans? Det finns även andra mediciner t ex campral som en del använder. Kan du överväga att prova något sådant? Du kör ju detta rejset helt själv som det är nu med lite hjälp av AA, så ta all hjälp du kan få tänker jag.

Kunskap om beroende: När jag läser vad du skriver så tycker jag att du lägger väldigt mycket skuld och ansvar på dig själv som att du tror att alkoholberoende är helt viljestyrt och det är också det som gör att du blir så hård mot dig själv. Jag tänker att om du lär dig mer om hur beroendehjärnan fungerar så kan du istället göra allt för att ett återfall inte ska inträffa men också förstå att det inte är 100 % viljestyrt och säkra upp för det, undvika risksituationer, minska stress, "komma ut" et. c. Det finns mycket på youtube att kolla på. Ska se om jag kan klistra in någon länk.

Det var det jag tänkte på just nu. Du vet väl att det inte finns NÅGON som kan vara så snäll mot dig som du själv? Att du inte kan få en bättre kompis som kan tillgodo se dina behov på samma sätt? För det finns INGEN som känner dig och dina innersta drömmar så bra som du själv gör. Var snäll mot dig själv: fortsätt vara nykter och uppfyll dina drömmar <3

Du får ursäkta om jag klampat på med mina tankar, eller om jag missuppfattat något du skrivit. Jag är ny här och har bara läst din tråd en gång och det är sent på natten nu. Men jag hoppas att du förstår att jag menar väl.

Jag tänker också att du ska skriva en självbiografi, bara för dig själv till att börja med. Du skriver fantastiskt bra och det skulle också kunna fungera som en slags egenterapi tror jag.

Önskar dig all lycka med nykterheten! Fortsätt skriv här och håll oss uppdaterade!

...och första veckan av semestern redan i backspegeln.
Jo, jag har det fint och allt är som det brukar en vanlig sommarstugesemester...
Axlarna ömmar av solsvedan, anklarna fulla av sårskorpor från sönderkliade myggbett, ständig skäggstubb och ett hår som blir blondare för var dag som går, inflammerade stickor under fotsulorna och skavsår och blåsor efter "händiga Harry's" framfart.

Ja det är precis som det brukar, ständigt skitig och fläckig, och vet ni?, jag trivs.
Sommaren som var lite trögstartad har nu kommit med full kräma, man till och med längtar efter en rejäl regnskur då gräsmattan tämligen skriker efter törst, vattentunnorna är tomma sedan länge och grundvattnet lägre än på länge, så de får törsta de stackarna.

Men vet ni, årets projekt är i land, dass, dusch och bastu är till 99% klart, och det blev så himla bra och förbaskat fint.
Tid och kostnadsprognos sprack med det dubbla, och relationen till grannstugan fortfarande ansträngd.
Men jag tror också att det blev en bra lärdom, lita inte på prognoserna och ta ingen skit, sätt gränser för vad man kan acceptera.
Är andra griniga, så är jag det tillbaka.

På alkoholfronten?, ja vad ska jag säga?, jag håller på att resignera.
Har druckigt en treochenhalva frivilligt, smakar på drinkar och viner och en sipp staketpilsner (III) ibland.
Bara någon mun för att bilda mig en uppfattning, tycker inte om alkoholsmaken fortfarande men tänker och tycker att det finns så många smaker som jag måste förbise hela tiden, sådant som jag går miste om.
Jag vill inte åt berusningen trots att jag dessemellanåt kan längta till den, jag är fortfarande rädd för mitt alkoholberoende ska triggas igen, men vill inte vara rabiat promitiös antialkohol förmanare, det ska inte behöva svartna framför ögonen då någon pratar om alkohol och jag ska inte behöva gå i försvarsställning hela tiden.
Svårt att förklara men jag vill vara lite mer liberal i mitt ställningstagande när det kommer till alkoholen.
Jag önskar att jag skulle kunna avnjuta ett "vanligt" glas vin till maten utan att behöva krångla till det och utmärka mig med att vilja fråga om något alkoholfritt alternativ, det har blivit jobbigt att vara annorlunda, och få folks gliringar.
"Här Berra har du ditt ALKOHOLFRIA VIN" behöver inte värden eller värdinnan skrika ut över hela sällskapet, då kommer frågorna och jag känner mig utpekad, blickarna och deras fantasitankar får full sprutt.
Nä jag vet inte, men jag känner mig trött på det hära, kanske är det en gardsänkning från min sida för ett framtida återfall, vem vet?
Kanske en anledning till att jag inte har "orkat" skriva på ett tag på forumet, har kännt mig billig och oansvarig i mitt utlåtande.
Men så är det, och jag låter sanning gå före högmod, varför hymla med äkta känslor.
Inte mycket till stöd som inlägg, jag vet, så varsågoda börja hacka nu!

Men vem vet, kanske har det principfasta gått över till någonting annat, att ta hand om helheten, se över sina brister över lag.
Det finns ju andra saker som har kommit i kölvattnet av nykterheten, en insikt om att ta hand om både kropp och själ.
Psykiskt har jag lärt mig att landa mycket mjukare nu, och ta saker för vad de är och inte alltid på ett personligt plan.
Forumet har varit och är fortfarande ett enormt stöd, inte bara på ett alkoholhaltigt sätt, utan för det sätt jag har lärt att känna många nya personer via skrift på ett mycket djupare plan.

Det finns saker som återkommer varje år i mitt liv, sommaren är en, men en sommar utan fylla är ganska så ny för mig.
Älskar rutiner och traditioner men hatar att fastna i något där jag inte trivs, det skapar blandade känslor.

Berra

Det hade varit trevligt. Nu har jag rött ansikte och bröstrygg, bruna underarmar och kritvita ben ha ha. Inte så snyggt. Men jag har inte heller känt mig motiverad att ligga på stranden och exponera hullet. Nästa år kanske det blir annorlunda :)

Tack Morgondag och god natt!

Hej skogsfrun och lycka till med ditt livs bästa beslut!

Tänkte komma med ett tips som kanske låter konstigt men jag tar ibland en postafen (åksjuketablett) på kvällen. En biverkning av den är trötthet. Känns ganska harmlöst och dessutom håller den i 12 h så ska jag åka bil eller buss dagen efter slipper jag åksjuka som jag annars lider av.

Lycka till med allt ?

Ja fortsätt din nyktra resa ?förstår att det känns tråkigt att du drack men det var åtminstone inte mycket och du tänker inte fortsätta dricka. Du klarar det ❤ din nyktra stig finns framför dig redo för dina fotsteg ?

..., du fick heta Skogsbrun...., kanske stämmer så här i sommartider..., nu har jag ändrat i alla fall ;-)!

En anhörigvecka är nog aldrig fel, man kan nog få bra verktyg att hantera medberoende där. Jag tänker att det är jättebra om du kan sätta dig själv i första rummet för du har kommit så långt och kämpat så hårt för att komma dit du är nu. Ta vara på det och njut av sommar, sol och bad och att du alldeles snart har ett eget hem. Kram!

... så kan det vara. Jag har lite svårt att öppna mig så skulle jag prata med nån i vuxen ålder skulle det verkligen behöva vara rätt person. Annars skulle jag mest sitta och släta över och försköna verkligheten.

Idag blev jag erbjuden ett glas vin av en vän. Jag sa bara nej tack, det är bra för mig. Hon har vant sig vid att jag säger nej och förut märkte jag att hon tyckte jag var lite tråkig. Idag frågade hon om jag bantade ? Jag har sagt att jag inte dricker och att det är väldigt skönt. Men inte mer än så. I hennes värld är det otänkbart att aldrig dricka, det vet jag. Som i så många andras värld.

Jag minns när jag träffade min systers man första gången. Då hade jag inte druckit på nästan tre år. Han var helt fascinerad och kunde inte förstå hur jag inte saknade att dricka. Han frågade ofta frågor kring det och det var som om jag sa att jag avstod från mat eller syre eller sömn eller nåt. Jag kände mig som en konstig människa varje gång och som att jag gjorde nåt jätteknäppt. Jag var kanske 24 då. Nåt sånt. Så jag var ju i den åldern när "alla" dricker. Ja sen föll jag ju och började dricka. Vilket inte är så konstigt när man blir som en alien bland folk.

Jag var alltså nykter 3 år. Aldrig sa någon nåt positivt om det. Jag fick aldrig lite pepp eller hejarop. Aldrig alltså. Fick bara höra vad jag missade. Men nu däremot när det gått ett antal år så får jag faktiskt lite mer stöd. Och jag tror att några till och med önskar de klarade att ta samma beslut.

Nåväl... det finns väl en mening med allt. Men jag önskade att fler kunde heja lite på de som inte dricker. Det är ju inte det lättaste beslutet att fullfölja alla gånger. Men jag tror inte många fattar att nykterhet ofta har en orsak. Man sitter inte och tycker man är förmer eller bättre än andra bara för att man är nykter. Ofta snarare tvärtom. Särskilt när man är ung.

Oj vad långt jag skriver. Ibland flödar tankarna så mycket. Från dåtid till nutid och allt där emellan.

Godnatt alla coola roliga nyktra vänner ⚘ och alla som vill vara nyktra och försöker sitt bästa ❤

Ska gå in och kolla på detta också, kan bli intressant.... Minns min egen bakisspegelbild som jag verkligen inte gillade..., God natt!

Bra jobbat! Själv kan jag bara stoltsera med en vecka, men det är en början. Jag har läst hela din tråd. Viken storartad berättelse. Du skulle kanske bli författare? Fortsätt skriv!

Grattis till dina 6 veckor, du är en förebild för mig :). Fortsätt på samma väg, det fungerar ju bra! Idag har jag googlat "before and after quitting drinking" och "celebrities that quit drinking". Intressant läsning. Godnatt!! :)

Nej, det är ungefär lika effektivt att hoppas som att be eller hålla tummarna. Jag har provat en massa strategier för att umgås med min far men ingen fungerar egentligen. Jag vill inte bli arg men han gillar att provocera, funkar det inte att ge sig på mig kan han alltid ge sig på mina barn...
idag har det iallafall gått bra. Får se hur morgondagen blir sedan ska jag åka hem och inte komma hit igen innan jul.
Ingen alkohol eller ens några tankar på alkohol i dag.

Grattis till 1 vecka! Bra att du är uppmärksam på din a-röst, som är en listig och falsk jävel. Ja, detta med utseendet, blicken och ofta plufsigheten är även för lite fåfängda mig en bra påminnelse. Vi fortsätter att njuta av ett fritt och fräscht liv!

... du och dina barn verkar leva i en mardröm med denna alkoholsjuka man. Kan nog inte förstå hur tufft ni har det. MEN ska du och barnen verkligen åka utomlands med honom, med tanke på vad han förmodligen kommer att vara i för tillstånd?? Har du pratat med Kvinnofridslinjen? Vill bara skicka en styrkekram och hoppas du uppbådar styrka och får stöd i detta.

Frågan stod i en sammanfattning om vanliga frågor från anhöriga till personer med beroendeproblematik publicerad här på sidan för en tid sedan

Och ja. Så klart att det gör.

Det har jag alltid vetat. Så klart. Så självklart.

Men ibland slår det mig så hårt.

Tanken på skuld äter upp mig.

Lite i taget.

Varför gjorde jag inget innan?
Varför gick jag inte? När jag såg vad det gjorde med oss?

Jag förstod ju intellektuellt vad det skulle komma att göra med dig.
Lilla du. Som inte kunde välja.

Det var jag som skulle behöva göra det valet.

Jag kämpade så förbannat mycket.

I nöd och lust.

Jag skyddade och skyddade.

Men:
”Jo, barnen påverkas oavsett om de ser personen onykter/påverkad eller inte. Barn påverkas av relationerna i familjen. Om det finns sorg, ilska, skuldbeläggande eller frostig tystnad känner barnen det. /…/ Inget barn mår bra av att växa upp i en familj med skadlig konsumtion av alkohol eller narkotika. /…/ Avlasta barnet från skuld. Att bekräfta alla känslor som barnet kan uppleva. Gå inte i försvar och förminska problemet, då är risken stor att barnet tror att det är dem det är fel på”.

Skyddande faktorer:

Den icke missbrukande förälderns förmåga att kompensera för de konsekvenser som problemet kan få för samvaron i familjen
Konfliktnivån i familjen är låg.
Daglig struktur med rutiner och vardagsrytm hålls
Barnen exponeras inte för episoder med drickande
Barnen får adekvat information om det som pågår i familjen

Barn som lever i en familj med en eller flera missbrukare brukar visa flera av följande symptom:

Sömnproblem och mardrömmar
Trötthet
Koncentrationssvårigheter
Ångest och nedstämdhet
Distans till andra människor
Dålig självbild
Ofrivillig tarm- och urintömning
Magsmärtor eller huvudvärk

Jag vill ju gärna tro att jag har gjort så mycket för att skydda.
Men jag vet ju också att jag inte har gjort det.

Jag känner skuld varje dag för att jag inte lämnade tidigare.
Och lilla du - du kunde aldrig välja.

Jag SKA klara det!!!! För min egen skull & mina barn!!
Han har lovat spritstopp efter semestern. Men inget jag tror på.
Letar eget för fullt.
Nu ska vi bara klara oss igenom en vecka utomlands.

Tror inte han förstår hur illa han gör oss, eller så bryr han sig kanske inte??
Sen i torsdags har där gått nästan 2 L whiskey, några groggar & ett par öl.

Men jag har även insett att jag måste börja ta hand om mig!!
För om jag inte finns(Gud förbjude) vem ska då se efter mina små ögonstenar?!!
Så rökstopp & träning står även på schemat nu.

Ett snedsteg händer lätt, kom ihåg alla bra val du gjort under denna a-fria period och vad du lärt dig! Försök även att hitta lärdomar av denna dag. Bra att det inte blev mer än 2 öl, vid mina tidigare snedsteg har det blivit några fler öl än så. Hoppas du får en god natts sömn, imorgon är det en ny dag!

För din hälsning, min lördag har varit jättebra, trots regn o rusk. Jag har bl a varit på loppis och fyndat. Hoppas din lördag också varit bra. Jag avslutar kvällen med en sen (och förhoppningsvis bra) film på tv. Men man får ju mer behållning av filmer i nyktert tillstånd (och kommer även ihåg slutet..?)
Ha ett fin fortsatt helg! ?

Ångest, drack två öl.. visste redan i morse att det skulle bli så. Kunde inte välja en nykter dag. Lyckan var kortvarig ca två timmar. Nu ångest i säkert ett dygn.
Skrivet detta för att påminna mig!
Ett dumt sms skickat och för mycket prat av bara två öl!
Nu fortsätter jag nykter! Börjar inte om min resa utan fortsätter den mot att lyckas.

Jag vill verkligen inte skuldbelägga dig, för jag vet hur fruktansvärt svårt det är att bryta upp, men för att barnen och du ska må bra måste du ta dig därifrån.

Och vet du - du kommer klarar det!

Jag kunde aldrig följa med.
Det passade inte just då.
Kanske en annan gång.
Nä, jag måste hem.
Vi får se om jag kan nästa.

Och så kom examensdagen.
Nu skulle vi fira.
Vi hade klarat det!

Men jag kunde inte i dag heller.

För du låg inlagd på psyket efter att jag ringt efter psykakuten.
Som jag absolut inte fick. Du förbjöd mig.

Men jag ringde ändå.

För jag orkade inte vårda dig hemma.

Jag visste inte längre vad jag skulle göra.

Jag orkade inte mer. Den här gången.

Psykos. Hallucinationer.

Och ett litet barn hemma.

Så jag ringde ändå.

Och de kom med akutbilen.

Gjorde en bedömning.

Sa att du skulle åka in. Bli mottagen och komma få bli inlagd.

Men frågade mig.

Kan du köra?
Vi har många larm. Många att besöka.
Och läget är ju stabilt nu.

Kan du?

Kunde jag?
Ja.

Så jag körde in. Det var nästan en timmes körning.

Med två pojkar i bilen.
En liten.
Och en som skulle föreställa stor.
Men som var allt annat.

Så nej.
Jag kunde inte följa med den dagen heller.

Jag åkte hem.
Hämtade på förskolan.

Förklarade att pappa var sjuk.
Men snart kommer han hem igen.
Och då mår han bättre ska du se.