Senaste kommentarerna i forumet

har jag gott om:

Gamla damer i kassakön står och plockar upp varorna ur vagnen en och en och gör sig stort besvär med att ställa streckkoden åt rätt håll. Det här gör dom med en hand eftersom den andra är fullt upptagen med att hålla ett stadigt tag om handväskan. Kassörskan, som skulle kunna ta sig igenom den här processen på halva tiden även om varorna låg i en stor hög på bandet, sitter lugnt och väntar allteftersom prylarna kommer lunkande på bandet med en halvmeters mellanrum, hon uppskattar pausen i arbetet. Så, när det hela är färdigt och kassörskan nämner summan; då, och först då, börjar den gamla damen rota igenom handväskan efter plånboken. Sedan drar hon sitt kreditkort åt fel håll tre gånger innan hon slutligen lyckas, varefter hon inleder en trevlig liten konversation med kassörskan, fullständigt omedveten om högröda ansikten och spända muskler i kön bakom henne. Så när jag ser en gammal dam på väg mot kassan förvandlas jag till en racerförare; jag är beredd att gå över lik för att komma före henne i kön.

Gamla gubbar i bil kör nittiofem på motorvägen, gärna i vänsterfilen. När dom kommer ifatt en långtradare kör dom upp bredvid den, sedan ligger dom kvar där och funderar på livets förgänglighet en stund. När dom sent omsider kommit om ser dom ingen anledning att flytta på sig; vägen framför dom är ju tom så det måste ju vara så även bakom dom eller hur? Backspeglar är ett modernt påfund som dom inte har brytt sig om att lära sig bemästra. Och så undrar Trafikverket varför folk har börjat köra om till höger på våra motorvägar!

Unga tjejer står gärna kvar vid grönt ljus i våra korsningar. Dom måste ju twittra färdigt innan dom kan lägga i en växel och få tjuvstopp gubevars. Det har dom läst på nätet; att skriva på telefonen när man kör är farligt så då väljer dom att stå kvar, varhelst dom råkar vara när andan faller på.

Unga män i dyra bilar har aldrig fått lära sig vad blinkersspaken är bra för, och även om dom har en vag aning om dess funktion, vad ska allt det här blinkandet vara bra för egentligen? Alla andra ska ju ändå flytta på sig när dom kommer. När dom sedan ska parkera använder dom gärna två parkeringsplatser, på så vis finns det gott om plats för pöbeln att beundra deras fina bil.

Alkoholister är skitiga människor som sitter på parkbänkar och skriker på varandra, eller sjunger. Lite farliga är dom också, man ser det på hur vanligt folk går omvägar när dom får syn på ett sådant gäng. Ok, just den här fördomen har jag väl fått revidera en aning, själv har jag aldrig suttit på en parkbänk men jag har träffat ett par av de här människorna när dom är nyktra och då är dom hur trevliga som helst, men min fördom finns kvar och jag måste säga att det gör det svårt för mig att sortera in mig själv i den kategorin. Jag kallar mig alkis en gång emellanåt, men alltid med glimten i ögat. Jag skäms för det, men jag känner mig nog lite förmer än de där som tillbringar sitt liv i städernas parker; ändå är det nog där jag hade hamnat till slut om jag inte hade lyckats bryta mitt beroende. Salongsalkis och parkbänksalkis är ju trots allt bara olika stadier av samma sjukdom.

Ha en härlig söndag!

...jag menar att jag tycker inte att den rent datatekniskt fungerar optimalt. Fastän man är fullt nykter...kan det var problem med att veta var man kan skriva. Har ibl svårt att hitta mitt eget kommentatorsfält! Något för admin att vb:fa?!

Tittar in och ger dig en styrkekram!

Mulliga tant.

för att du är en bra förebild, och går före och visar vägen.

Grattis till fem år i frihet!

för det mulletant!

Att du är stolt över dig själv! Blir glad av att läsa det. Kram

är lugn och jag är tillfreds med mej själv å livet....har uppnått ett mål som var ouppnåeligt för 4 månader sedan. Stolt över mej själv.

dåligt eller bra...behåll det. Inför mej är du en kämpe...och tro mej...vi är inte den som ska kasta första stenen...sitter med ett glas proppat med is och minimalt med vitt vin...funkar för mej. Inser att våra metoder är olika..och vem har rätt ?

Hej melancholia och välkommen hit. Tror många här skriver under på din personlighetsbeskrivning. Många av oss är högpresterande, aktiva människor med en sak gemensamt. Vi har gått bet i kampen mot alkoholen. Här finns en oändlig vilja att stötta.

Tack!
Det är just den strategin som är svårast - som det känns just nu...Att dricka nu är inget alternativ...

Leverjag, kanske går du in här och läser ibland. Jag hoppas på det! Jag är tillbaka och på dag 4. Saknar dig! Kom hit och gör mig sällskap!
Kram! /Zorro

Tack för att du bjuder på denna berättelse. Ser fram emot din "dagbok" här och önskar dig verkligen lycka till! Tack!

Jag läste din tråd när jag fortfarande var aktivt beroende. Du har hjälpt mig mycket.. Att det faktiskt går att sluta dricka alkohol. Att det inte är så svårt att leva utan alkohol. Att det finns ett friskt fint liv efter alla år i alkoholdimman! Fortsatt gott liv till dig.. Kram <3

Hej Jadendu och välkommen hit. Funderar lite på vilken typ av återkoppling eller respons du vill ha. Ingen här kommer säja om du är alkoholist eller ej.
Men du har uppenbarligen funderat på ditt förhållande till alkohol och ditt beteende och du skriver här. Så min motfråga är, vad tror du själv?
Jag kan bara reflektera utifrån mig själv. Jag ÄR alkoholist. Har varit nykter 4 dagar nu. Det var ett år sedan jag varit nykter så länge.

Känner jag igen mig i det du skriver? Ja, precis allt! Planerandet, döljandet inför andra och inte smakar skiten gott! :-) Men vad gör det? Dricker ju knappast för smakens skull.

En fantastisk sak med detta forum är att ingen dömer! Alla här har någon form av kass relation till alkohol. Alkoholist, missbrukare, riskbrukare eller anhörig.

Så bara du själv kan svara på om du är alkoholist eller ej, men utifrån det du skriver tror jag du är rätt ute när du börjar reflektera över dina vanor och beteende.

Läs andras trådar. Det ger mycket och man lär sig.

Återigen, välkommen hit!

Och det är det viktigaste!
Var snäll mot dig själv. Fanns säkert någon mening med att det blev som det blev.
Kram!

Hej och välkommen hit.
Här finns en till "allt eller inget-personlighet". Ordet lagom existerade inte för mig tidigare... numera börjar jag få grepp om det men det har tagit lite tid. Du sitter säkert på oerhörda insikter och upplevelser i bagaget då du vuxit upp med sjukdomen i familjen. Det går att leva ett väldigt bra liv utan kemiska substanser och andra överdrivna beteenden. Känslan av befrielse är enorm. Den räcker som rus för mig idag.
Ett beslut om en nykter dag räcker för idag. I morgon tar vi nya beslut.
Kram
Ellan!

God kväll,
Ingen skam i detta alls. Du kanske bestämde dig redan innan du gick dit? Jag fick den känslan men kan ha fel (händer ibland...?). Du väljer att vara nykter för din egen skull och vi peppar på det viset vi kan. Vilken väg du kommer att ta, helt nykter eller inte är upp till dig. Huvudsaken är att du mår bra och inte faller tillbaka i gamla vanor igen. Hänt har hänt och gjort är gjort.
Så fortsätt jobba med dig själv och var snäll.
Stor kram!?

... Bedrövadsambo och Mamma till 2,
Nu känns det lite bättre. Skriva av sig här, läsa lite, gråta ut, bryta ihop och komma igen. Får se vad han vill säga imorgon när vi ska träffas. Skulle vilja vara starkare. Kram alla kämpar <3

Vill också tillägga hur fantastiskt roligt det är när både nya vänner och gamla går in och svarar i tråden. Ett litet "Ville bara säja hej" är lika viktigt som ett långt inlägg. Jag har hittills varit inne mycket i mitt eget huvud och inte skrivit så mycket i andras trådar. Ber om ursäkt för detta, men det kommer... :-)
Tack alla er som bryr sig! Det gör allt så mycket enklare.

Tack Sisyfos för så vänliga ord. Nej, jag har aldrig varit en aggressiv person och har inte i mitt liv gjort någon annan person illa fysiskt!
Så vem blir jag när jag dricker? Otroligt svår fråga. Har faktiskt aldrig ställt den. Får be att få återkomma med svar på denna riktigt kluriga fråga.

Jag ser mig som driven och mycket envis. Envisheten kan min omgivning intyga. Det gör att jag fylls av självförakt när jag inte klarar att bli nykter. Känner mig som en svag människa. Alla svarar i kör att "inte är du svag". Men jag tror att alla tycker att den som verkligen lyckas besegra sitt beroende är STARK! Det tycker jag också. Jag beundrar er. Men vad är då jag, när jag misslyckas? Jo svag!

Jag vet att mitt största problem är att jag inte klarar att misslyckas. Faller jag dit efter 3 veckor är det lättare att fånga månen än att bryta direkt. Detta är mitt största problem och hinder att bli nykter på längre sikt.

Alkoholen har för mig blivit mycket flykt och medicin. Panikångesten varje morgon dövas med alkohol och orsakas av alkohol. Men väl inne i hjulet kör man bara på. Sista tiden har jag morgonmedicinerat med med en "starkis". Funkar ju hyggligt.... en stund!

Jag blir aldrig riktigt "packad". Finns märkligt nog en spärr kvar i min hjärna som säjer stopp, dock på tok för sent ändå. Klart jag dricker mig berusad, men vaknar aldrig i mina egna spyer och blir aldrig mer berusad än att jag fortfarande är socialt fungerande. Detta tror jag har räddat mig från att byta från otymplig öl till mer effektiv starksprit.

Så ja, jag föraktar mig själv för att jag inte klarar att bli nykter. Jag måste ha en handlingsplan för hur jag ska hantera ett misslyckande. Annars går det till nästa sommar innan jag försöker igen.

Känner också att mitt resonemang och mina funderingar är desamma som för ett år sedan. Och det gick ju sådär.... Så jag måste tänka om. Hitta andra vägar, andra tankesätt. Din fråga om vem jag blir när jag dricker är intressant! Har aldrig ställt mig den frågan. En annan infallsvinkel.

Långt och flummigt, jag vet, men jäklar, snart är dag 4 avverkad och just nu mår jag SKITBRA! :-)

Kram på er alla och en extra till dig, Sisyfos!
/Z

Det du gör är otroligt starkt! Väldigt intresant - värdefullt - att få läsa dina ord innefrån hemmet. Ta dessa veckor och fokusera på ditt eget mående! Och kom ihåg - vi har inget att skämmas för. Varm kämpa kram ❤️

och nykterheten består. Självklar men kan inte ta den för given. Ja du minns kanske gjorde ett hyfsat bra försök 2010, men gled tillbaka och det tog mig tre hela år att återvända. Gläds då åt dig, och är tacksam att jag då småningom hittade min väg som nu hållit fint i över 3,5 år. Önskar dig en fantastisk sommar!
//PP

-

Min sits är väldigt annorlunda jämfört med din. Vi träffades i december 2015 och träffades någon gång per månad under ett år. Sambos sen mitten av januari. Vi har inga barn ihop, och han har flyttat in hos mig. Det första han uttryckte i samband med vår konfrontation var "jag flyttar, du ska inte behöva ha det så här." Jag svarade gång på gång "jag vill inte att du flyttar, men jag vill att du är nykter". I början var jag väldigt orolig för återfall. Innan jag träffar honom och hör på hans röst att han är nykter. Sen bestämde jag mig för att sluta oroa mig. Jag vill inte vara en person som oroar mig för allt. Det som sker det sker, och jag får hantera återfallet när/om det kommer. Under tiden njuter jag av vår gemensamma vardag ❤️