Senaste kommentarerna i forumet

Det som gör att jag inte kan släppa detta är att de hotat med polisanmälan och de skulle höra av sig inom två veckor. Det har gått drygt ett år och man har fortfarande inte hört av sig men min känsla är inte bra. Jag försöker resonera att jag aldrig skulle medvetet försöka fuska eller lura de jag blivit valda av. Det är ju flera år sedan 2014-2016 resorna gäller och jag har ju ingen aning om vart jag varit det står ju i verifikationerna för mina resor är ju noggrant uppskrivna med datum, mil och vad jag gjort. Just att få denna käftasmäll känns illa. Samtidigt sa man att man inte tror jag gjort detta medvetet så jag är så kluven. Jag försöker tänka framåt och positivt men jag är så orolig för jobb mm även om jag inte borde vara det. 16/6 drar vi ned till Kroatien och Krk via Wien Zagbreb och hem via Budapest. Ska bli så roligt ser fram emot detta så mycket men min historia ältar upp det men jag försöker.

påfyllningsfasen är oerhört bekant. Efter dagar/veckor så kan man inte sluta tvärt. För mig har det ibland fungerat med korta mål som 5cl gin i timmen. Gör jag inte så så sitter jag med en drink hela tiden och fyller på när det tagit slut.

En annan fördel är att man verkligen känner sig alkad när man går och fyller sin ranson.

Fast det hjälper mot värsta skakningarna och kanske kan man till o med bli abstinensfri om man minskar ner mängden/tiden under några dagar. Det har jag aldrig provat dock

Dina kloka ord räddar mig många gånger, så hoppas få följa dig länge
Många kramar och grattis till ditt år

Mina andetag harmoniserar sig med utfartstrafikens stress och hysteri. Kraftiga, grunda och frekventa. Axlarna åker upp. Motorvägen leder mot stupet, avgrunden - min kropp kommer smaka stresshormoner såsom en industrigris.

Grisarna som bökar i jorden på bondgården gör att jag svänger av, hittar ett lägre tempo. Känner vårens dofter i näsan. En påminnelse om förra årets död och detta års sprudlande liv. En olycklig fluga dör mot min hjälm.

Landskapets milda grönska fyller ut hela bredden av mitt synfält. Motorn mullrar tryggt mellan mina ben. Jag känner mig delaktig här och nu och mina andetag är djupa och långsamma. Axlarna slappnar av.

Jag är så med mig själv och min omgivning att jag låter tankarna komma och rinna iväg, anstränger mig för att inte plocka upp dom, inte här, inte nu. Nu är jag i balans, nu har jag harmoni. Sen är senare.

Det kommer regn, litet fuktigt regn, jag känner mig än mer levande, än mer del av detta. Fortfarande en varelse med känslor, viljor och förmågor. En varelse som för mindre än en månad sedan låg på akuten med alkoholrelaterade åkommor.

Jag plockar upp den tanken samtidigt som jag åker åt sidan för att släppa förbi ett hästekipage. Hälsar som brukligt på ryttarinnan då hästar tycker bättre om personer som deras ryttare har kontakt med. Blir stående långt efter att ekipaget passerat och funderar vidare på framtiden och alkoholen men kommer inte till någon slutsats annat än att jag är så rädd att misslyckas att jag inte vågar bestämma mig åt något håll. Är jag sinnebilden av feghet? Kanske.

Fortsätter ut i vårlandskapet på fina kurviga 70-vägar, växlar ner, går in i kurvan och accelererar ut. En kurva till avklarad, därframme kommer nästa. Färden är livet i komprimerad form, fast på motorcykel är varje kurva en njutning. Jag borde göra livets kurvor och krumbukter till ren njutning också. Hur gör man det?

Du inspirerade mig. Men det blev så långt så jag lade det i min egen tråd. :-)

Rövarkulan, jag har det ok men svart period igen (som det brukar vara när man inte orkar skriva här). Samtidigt ordnar jag saker som från början ledde mig till missbruk. Så känns som en balans mellan krafterna men jag måste avstå helt och länge/för evigt vilket jag ju inte lyckas med. Jobbresor, gratisfester och tusen andra frestelser runt hörnet.
Just nu inne i att inte fungera utan påfyllning som så många ggr förrut trots att jag vet att jag mår så mkt bättre utan.
Skyller på yttre press att ta mig igenom saker (och jag har stor yttre press) men jag lurar ju bara mig själv.

Är fortfarande övertygad att jag kommer lyckas men får inte gå i fällan igen. Tror jag kommer lyckas vända igen till helgen och då boka den nödvändiga vårdtiden.

Ja, jag äter gärna en tårtbit åt dig också.

Hej, jag är också en mamma som inte kan kontrollera sitt drickande. Mina barn är idag 5 & 7 år. Har ett vanligt familjeliv och bra jobb. Men suget efter vinet finns där konstant. Till vardags går det oftast bra att inte ta nåt men så snart helgen kommer, oftast redan på Tors så kommer suget. Då blir det 2-3 glas och sen en bib fred - sön. Ungefär. Och sen på mån morg är jag så sliten och börjar så på ny (nykter) kula fram till nästa helg. Min sambo är så less på mig och mitt drickande och jag inser själv att jag har problem. Måste bara ta tag i det...
En sak som jag dock kan säga är att jag aldrig "tagit sovmorgon" pga av bakis. Jag är alltid uppe med mina barn tidigt, det är mig de väcker på natten om de måste kissa etc. Och aldrig att jag skulle hänga hemma en dag för att jag är bakis, jag hittar alltid på massa med barnen så att de får sitt.
Oj va långt det blev. Ville mest bara heja på!! Och du är inte ensam!! ?

första nyktra födelsedagen, att ha gått runt ett år, är en speciell känsla ! Att känna att jag väljer mitt liv och hur det ska se ut och jag verkligen har möjlighet att forma mitt liv så det passar mig själv är stort !!
Ät en tårtbit åt mig också !!

GRATTIS !!!

Muränan :-) Ja, jag lever tyvärr själv. Och är nybörjare i att söka praktisk hjälp i hemmet och blir skrämd av den fullständigt rabiata byråkrati och brist på eget tänkande hos handläggarna. Så just nu, 5 dagar efter hemkomsten, är jag fortfarande utan hjälp. Känns sisådär.
Jag har fasat ut mediciner på egen hand och kommer nog att skära ner ordentligt ytterligare imorgon. Det är framförallt morfinpreparaten jag vill bli helt av med. Ibuprofen tog jag bort tidigt för att den inverkar negativ på min astma. Målet är enbart paracetamol framåt helgen.

Jag funderar över okunskapen hos vårdpersonal om hur vi beroende fungerar och skulle vilja få till en grundläggande utbildning om hur vi är. Vissa läkare blir förnärmade över att jag kan mer än de när det gäller mediciner och beroende......varför är viljan att lära så dålig hos vissa ? Är det så enkelt så att det kommer för nära deras egna beroende ?

Träffade för övrigt en 88-dam för några dagar sen, pigg som en lärka, på språng till nästa upplevelse och fyller mig med hopp om framtiden :-)

Kan hon kan jag :-)

alkoholist är jag väldigt ensam och många är de gånger då vårt husdjur var den enda som hade förmåga att ge mig eb gnutta kärlek, den kärlek och närhet jag jag så innerligt saknade.
En buff från en våt nos eller lite kurrande från en kelsugen katt har nog räddat många liv.

Med smoothie! :) Jag tycker det är svårt att ge råd, då vi alla funkar så olika. Men jag tror att en bra ingång inte är att fundera så mycket på hur din alkoholkonsumtion ska se ut i framtiden, när livet normaliserat sig, utan nöja sig med att just nu behöver jag vara nykter.

Hur som helst, kämpa på! Du har tagit ett stort och viktigt beslut. Hejja!

Trevligt att höra att du mår bra, och att du lägger upp strategier för att bevara nykterheten.

Kram tillbaka!

Jag drack min dl och var nöjd med det. Jag tror (_TROR_) att hade det funnits mer vin i en öppnad flaska hade jag nog tagit det med, men hade jag behövt öppna en ny pava hade jag inte tagit. Dock, hade jag druckit mer ur den öppnade flaskan kan jag inte garantera att jag inte öppnat en till. Det är däri i det lömska ligger.

Nåväl, livet rullar vidare, jag skriver inte mycket nytt och engagerande så jag minskar frekvensen på mitt postande tills något händer.

Tack alla för ert stöd och support.

det firar jag med att börja dagen med en fräsch grön smoothie??

Grattis på årsdagen starkt, imponerad. Jag tar till mig dina ord om sug och tankarna på alkohol, det är bara jag som kan mota olle i grind. Inte så farligt om suget kommer jag kan och ska hantera detta, ingenting egentligen mot att ta det första glaset vad får jag då, en enkel biljett denna gång. Jag mår så himla bra nu och så brukar det vara efter snart en månad, och nu ska inga lockelser förstöra detta.
Kram och fin dag till dig
Konstnären

Hur går det för dej Gunda? Här har regnet gjort slut på utomhus jobben. Skönt med regn faktiskt, det var väldigt torrt i min trädgård.
Har du fått dina provsvar än och bestämt dej för hur du ska gå i vägskälet?
Önskar dej en fin dag.
Kram

... tack för både välkomnande och berättelse om möten. Ska ta mig till ett så snart som möjligt. Jag tror också på kunskap och förståelse. Om inte annat för min egen skull. Nu iväg till jobbet efter två dagars hemmavarande och sörjande.
Önskar dig och alla andra här en bra dag (här i regnet)

Jag står på en höjd och ser ut över landskapet. En mild grönska brer ut sig, interfolierad med färgklickar här och var. Vad ska jag välja att tro om framtiden utifrån det jag nu ser och det jag redan vet? Jag kan välja att se det här som tillfälligt, se höstvindarna redan komma, låta grönskan blekna och ett gråvitt snötäcke breda ut sig. Också det innehållande en skönhet, om än en mer svårtillgänglig, dramatisk skönhet. Ja, det är realism. Jag kan också stanna i det som är. Vara i det så länge det finns, utan att tänka på vad som måste komma. Också det är en slags realism.

Minns när jag o många andra med mig någon gång i början på 70-talet vägrade fylla i formulären för folkbokföringen!
Vi tyckte det var integritetskränkande!
Hur kunde det bli så här?

Dag 40 onsdag, det blev en bra dag igår. Samma känsla idag och fokus på att vårda den. Slappna av.

en ny jobbdator igår. Den gamla har drygt åtta år på nacken och börjar få svårt att hänga med i svängarna. Jag lär knappast bygga en till under min livstid, när den här börjar bli gammal lär jag inte jobba längre, så jag tog i ordentligt. All den allra nyaste tekniken och en skärm som får mig att känna det som om jag sitter på första raden i en biosalong. Jag får faktiskt rent fysiskt vrida på huvudet för att se från hörn till hörn. Det är en speciell känsla det där; att ha det allra nyaste och häftigaste, att få tolv sms med nyfikna frågor från kollegor fram till sent på kvällen, att känna sig i framkant av teknikutvecklingen trots att man själv är lite av en ångmaskin. Samtidigt är det ju lite löjligt egentligen, om jag inte hade uppdaterat mina mjukvaror så hade den gamla fortsatt att tuffa på och jobbet hade fortfarande blivit gjort, om än några nanosekunder långsammare. Jag gjorde så förr i världen, när jag väl hade byggt en dator och fått allt att fungera så tog jag den offline och uppdaterade aldrig; en dator är ju digital så fungerar den som ny så kommer den att fortsätta fungera på samma sätt tills den avlider. Idag är det annorlunda; mjukvarujättarna låter en inte använda deras produkter om man inte är online.

Jag tänkte på det där när jag installerade program igår, om en regering övervakade oss medborgare lika intensivt som mjukvarufolket gör så skulle det kanske bli revolution. Dom vill veta var jag är, vad jag gör, och vad mina åsikter är om ditten och datten, det är sådant som var skräckhistorier om diktaturer förr i världen. Jag tror jag ska läsa George Orwells 1984 igen och se om det finns någon profetia i den som inte har gått i uppfyllelse. I en demokrati är väl det här inget större problem, men om en diktator skulle komma till makten så har han en palett av synnerligen effektiva verktyg nära till hands. Lite skrämmande tycker jag, särskilt som alla data om mina förehavanden hamnar i en server någon annan stans i världen, åtkomliga för Gud vet vem. Inte undra på kanske att folk älskar konspirationsteorier och att makthavarna lägger så mycket möda på att ignorera dem.

Min lilla datorlåda, inte större än en normal kabinväska, har genererat ett berg av sopor. Jag vadar i kartonger, frigolit, påsar och bubbelplast. Det kommer nästan att ta längre tid att städa upp än det tog att bygga. Jag förstår ju att man måste skydda sin produkt under transporten men måste kartongerna tryckas i sex färger med glassiga bilder och förförisk text? Ingen går väl och köper datorkomponenter i butik längre, allt sådant köps online så när produkten väl kommer hem till dörren spelar det väl mindre roll hur förpackningen ser ut? Jag pratade med min äldsta son om det här igår, han är insatt i marknadsföringens mysterier och han påstår att det handlar om branding, det vill säga att ge oss konsumenter en positiv inställning till varumärket. Om kartongen är blank och fin så tror vi automatiskt också att innehållet är bra och fortsätter köpa samma företags produkter. Kanske är vi så lätta att manipulera, jag vet att jag är det i alla fall, jag köper köksmaskiner av ett visst märke bara för att min far tyckte dom var bäst på sextiotalet.

Ha en bra dag allihop!

Välkommen! Jag har inte sett ditt första inlägg, på det sättet är det också smart att hålla sig i en tråd så finns hela berättelsen där. Det är bra att kunna gå tillbaka, inte minst för att se sin egen process.
Jag har varit på öppna AA-möten, mest på s.k konvent med många deltagare men även mera 'vardagliga' möten med färre deltagare. På ett möte, vilket tolvstegsmöte som helst, så 'delar' den som vill om sig själv, sina tankar, känslor, erfarenheter.

Mötet börjar med att en deltagare hälsar välkommen och läser en välkomsthälsning och nån text. Därefter är ordet fritt. Den som vill talar, börjar med att säga 'Hej, jag heter xx och är alkoholist'. Sen talar hen i anslutning till vad den lästa texten handlat om eller mera fritt. Ingen avbryter eller har synpunkter. När talaren är klar säger hen Tack. Sen är det att fortsätta för den som vill. När tiden är slut brukar de som inte talat få säga sitt förnamn och eventuellt något mer om en vill. Ofta 'Tack för fina delningar', eller så. Sen brukar man gemensamt läsa Sinnesrobönen, ibland så att deltagarna håller varandra i handen och bildar en ring.

Det är väldigt enkelt att delta, bara att följa vad ledaren säger. I slutet av mötet går en burk eller hatt runt bland deltagarna, dit får man lägga en frivillig slant men första gången lägger man inget. Förresten frågas ofta inledningsvis om nån är på sitt första möte och då blir en särskilt välkomnad och kan få en kort introduktion.

Vet inte om det blev en bra beskrivning men det är mycket enkelt att vara med. Om du vill säga något så presenterar du dig 'Hej, jag är xx och anhörig'. Ofta hör man att nån är Vuxet barn, då har en vuxit upp med missbruk. T.ex min pappa var alkoholist och man är numera nykter alkoholist så jag brukar säga 'Vuxet barn och anhörig'.

Jag tycker det är en bra idé att du går på öppet AA-möte, det ger en bild av vad missbrukare kämpar med. Jag har lärt mig oerhört mycket värdefullt på möten men kanske ännu mer av att läsa på 'andra' sidan här. Jag har fått en helt annan respekt för missbrukare men också för drogernas, eller drogandets kraft. Och jag är inte längre godtrogen men mer respektfull. Tror jag.

Fortsätt skriv här, det hjälper en själv att se klarare. Och det är faktiskt bara sig själv en har makt och rätt att förändra!
Allt gott och Lycka till / mt

Du har haft många motgångar och ändå funnits som ett stöd här på forum. Jag hoppas verkligen att du värnar om din självrespekt den här tunga tiden och så hoppas jag att du snart får känna den respekt från omgivningen som du förtjänar! Känns bra att du skriver så klart att du tänker leva vidare trots tvivlet ibland. Hoppas du får en riktigt bra tid nu när sommarlovet står för dörren!
Kram och styrka till dig / mt

Du skrev i en annans tråd. Därför hittade du inte "Superkrafter".