Senaste kommentarerna i forumet

Åh, tack för svar! Får jag fråga ungefär hur mkt du druckit innan och under hur lång tid? Jag känner mig så extrem i mängden (1-2 liter vin varje dag i 10 månader...) ?

Hej och välkommen hit,
Jag slutade tvärt och fick inga större problem. Abstinens, absolut, men inget jag inte kunde hantera på egen hand. Svettningar, huvudvärk, krypningar i fötterna, ångest, rubbad sömn mm men det gav med sig. Skulle du känna av kraftigare saker så kan du ju söka upp läkarvård där du är. Om du får i dig vätska och mat så kommer kroppen att återhämta sig i den takt den behöver. Är du orolig uppsök läkarvård men lägg då korten på bordet så att du får rätt hjälp. Viktigast av allt, var snäll mot dig själv. Ångesten kan vara nog så påfrestande när vi lägger av helt. Ta hand om dig!❤️
Kram Ellan

Ett år nykter. Det är mycket bra gjort.
Och tack för att du finns här med dina kloka fina ord. Dom behövs.
Vi som är nyktra och vill vara det, vi behövs. Så är det....

Kram

MM

Det är svårt att förstå, det är som man spelar på vars en planhalva, vi mot dem!
När jag har berättat för mina vänner om mina festhelger och allt tokigt jag har gjort har de som också är glada för alkohol (VI) bara skrattat åt det. De som är mer ordentliga och kan hantera alkohol (DOM) tycker att det är fruktansvärt och är fördömande.
DOM kan dock ge oss en tankeväckare tror jag (även om det är jobbigt att ta till sig) att en del saker Vi gör när vi är fulla ÄR faktiskt inte normalt! Och inte särskilt roligt eller snällt heller.
Och oftast väldigt korkat!!
I alla fall gäller detta mig! ?

Hej Vitis,
Att våga be om hjälp och framförallt ta emot hjälpen kräver mod. För mig var det nyckeln till nykterheten. Jag åkte iväg för behandling vilket var oerhört avgörande. Jag kunde inte bryta med alkoholen på hemmaplan med alla krav, måsten, vanor etc. Sedan har jag lämnat prover och går på möten. Nog om mig... Hur känner du inför ev alternativ? Ta hand om dig, det är du värd.
Kram Ellan!

rosevin till middagen ikväll, samt mer vin efter maten. Men tänk i mitt glas fanns det endast alkoholfri öl eller vatten. Jag känner mej glad och lite lättad över hur bra allt gick. God natt alla krigare?

Ja, jag kan tänka mig att det finns mycket där inne i det undermedvetna som man har dövat med alkohol men som kommer fram efter ett tag.
Det låter så skönt att du kommit till en ny nivå, det ger mig kraft att fortsätta min resa mot ett önskat nyktert liv med livskvalitet!?
Ha en skön kväll!

Grattis till att du tagit dig tillbaka till den smala stigen igen!
Vad starkt gjort att du förklarade för chefen och frun! ?
Bra gjort att du är på rätt spår med läkare och prover.
Jag hejar på dig och håller tummarna för att allt blir bra för dig! Ska läsa hela din tråd.
Själv är jag på dag 10 efter att jag nu erkänt för mig själv att jag är alkoholist.
Ha en skön vit kväll!

Nu är det tvåsiffrigt på antal dagar.
Inget sug idag men en enorm trötthet. Jag sover dåligt och har stressande drömmar, det känns som om jag är i ett tillstånd mellan sömn och vaken på natten. Någon som känner igen det???
Något märkligt jag börjat med märker jag, är att jag tänker i antal glas vin.... (räknar 70 kr för ett glas på krogen)
En påse Lindor kostar lika mycket som ett halvt glas vin!! ?Det blev en billig kväll jämfört med om jag gått på krogen. En ny klänning blev det idag istället för 5,5 glas vin.... och ingen baksmälla imorgon!! ?
Ha en skön kväll alla ni här på forumet!

Jag är också mamma och jag drack precis som du för 3-4 år sedan. Tyvärr stoppade inte jag då och kan bli ganska rädd när jag inser hur oerhört snabbt saker kan gå. För mig var det också otänkbart att ta sovmorgon, stanna hemma från jobbet etc. Snabbt gick det och varför vet jag inte men har nu haft sovhelger, varit full hela helger, inte kunnat följa med på matcher och varit tvungen att sjukskriva mig från jobbet pga alkoholen. Spytt en hel måndag och har inte med all vilja i världen kunnat gå dit. Är nu helt nykter sedan drygt fem veckor.

Hoppas det går bra för dig nu med flyttning och allt annat.

Livet på gränsen. Farligt för mig, men just nu nödvändigt. Varningsklockorna larmar, det här kan leda till återfall om du inte stannar upp och vilar!
Men hur? Just nu inte möjligt. Det jag kan göra är att att tillåta mig själv känna. Ge mig själv förståelse för att det är tungt nu. Se på situationen med självmedkänsla. Och det kommer att ordna sig.
Jag är nykter. Stark. Det håller.
Om man försatt sig själv i situationen får man inte klaga, eller be om hjälp.
Varje gång jag suckar, oroar mig eller känner mig överväldigad av belastning kommer rekylen i form av den tanken. Självvalt=hantera det själv.
Jag ångrar inte beslutet om skilsmässa. Kunde leva så här längre. Men. Eftersom även detta är mitt "projekt" är det jag som bär allt ansvar och jag som måste ta konsekvenserna. Säger ingenting om det. Men jag får inte gnälla, inte kräva någonting, inte tycka det är tungt eller sörja. Jag accepterar läget, men jag gillar inte läget.
Och om jag nu inte skulle klara av det? Inte ha råd att behålla huset? Inte orka jobba 100%, kvällsmöten tre ggr/månad, ta hand om alla barnen själv och sköta räkningar, underhåll av huset, vägen, tomten...
Nej, jag kommer ändå inte att ångra mig.
De tankarna får finnas, för de kommer automatiskt och jag kan ha dem och förstå dem. Men jag tror inte på dem längre. Skuldkänslorna får inte grepp om mig. Jag måste inte klara allt själv. Jag har samma rätt att be om hjälp som alla andra.
Om man tänker sig en värdemätare där 0 är att svika allt som är en själv och 10 är att leva efter sitt hjärta och sina inre värderingar klättrar jag högre och högre. Tänker ofta tanken: om jag hade ett år kvar att leva, vad skulle jag då göra och välja som jag inte gör idag?
Eller: när jag om trettio år (givet att jag lever då) ser tillbaka på mitt liv, vad kommer jag att ångra och vad kommer jag att känna mig glad och stolt över?
Om jag hade ett år kvar att leva skulle jag välja att våga. Jag skulle inte vilja leva bakom en mur av rädsla. Jag skulle följa hjärtat. Söka mig till människor som fyller på mitt energi- och glädjeförråd, släppa kontroll över sådant jag inte kan kontrollera, ge mig själv tillåtelse att bara finnas.
Jag har slösat bort allt för många år på att vara jagad. Flytt från hålet i själen, den där känslan av ingenting, av rädsla för att upptäcka att jag är maktlös, värdelös, hjälplös, övergiven.
Jag är fortfarande ganska maktlös, ibland hjälplös och ofta övergiven. Aldrig värdelös. Och jag kan överleva ändå. Inte bara överleva, utan leva, varje dag, hela tiden. Nykter.

Grattis på ettårsdagen ?

Som alkoholist så skäms man över det man gjort och att man sårat folk i sin närhet. Detta är jobbigt att prata med anhöriga om. Jag har svårt att prata med min fru om detta eftersom hon är dömande och gärna vill veta varför det blev så. Varför gjorde du så? Hur dum kunde du vara egentligen? Fattar du inte bättre? Kanske är det vanliga frågor som absolut är befogade men det finns ju inga enkla svar på dessa. Då tror jag att man blir sur, förnärmad och inte vill prata om dessa frågor. Historien kan man inte ända men man kan påverka framtiden. Som sagt så förstår jag de anhörigas frustration men det är svårt att prata med anhöriga om sina misstag.

Det där med att man kommer ur fas i "trappan". För andra som undrar ska jag förklara hur jag tänker själv.
Ett återfall må vara kort och försumbart. För mig har det dock inte slutat där, även om jag kunnat ta mig ur det redan efter en dag. För mig har det ofta till och med börjat med korta, försumbara och icke-katastrofala punkt-återfall. Som triggat igång alkishjärnan. Fått bränsle av "det där gick ju bra, kom ju på benen direkt, ju" invaggat mig i en falsk tro om att det faktiskt går att ta ett litet återfall då och då. Fast varje gång det hänt har punkt-återfallen kommit oftare, blivit längre och slutat i en marathonfylla.
Så jag håller med dig, Heueh, i att inte bagatellisera allvaret. Jag håller också med dig om att du inte behöver klandra dig eller slå på dig själv för att det hände. Att du tog dig ur det så snabbt tackar din kropp dig för - och precis som du säger, vem vet hur det annars slutat. Om jag förstått dig rätt är du som jag periodare och dricker rejält när det väl sker. Förenat med livsfara. Kanske räddade du ditt liv genom att dra i bromsen. Den viktigaste lärdomen är nog inte att det gick att sluta - för visst är det så att det inte alltid är så givet när man står där i valet - utan att du kan se faran framöver och vara beredd på att mentalt "börja om igen". Och att du faktiskt klarat av att göra den mentala resan förut. Fysiskt är du säkert redan helt återställd.
Lider med dig och tror på dig. Tag sommaren till hjälp. Skogen, hunden, naturen och stillheten. Ha det gott!

Hej och välkommen till forumet!

Jag bestämde mig för att alkoholen tagit för stor plats i mitt liv efter en längre tids funderingar. (Har en tråd här som heter Fortsatt vit)
I den trådens första inlägg kan du läsa om min resa fram till beslutet men även om hur jag satte datumet fram i tiden en stund. För att slippa jobbiga dialoger i en inplanerad resa.

Jag resonerade att jag hade druckit så mycket att en helg till inte spelade någon roll. Det funkade bra för mig och jag kunde mentalt ställa in mig på datumet då det blev slutsupet.

Är du beredd att bryta med alkoholen så skulle jag råda dig till att inte tänka i termerna aldrig mer, hur blir det med resan, semestern, sommaren, jul, nyår....... Det blir för stort och svårt. Vakna varje morgon och säg "idag ska jag inte dricka något! Imorgon får vi se". Då blir det mer hanterligt. Sedan rekommenderar jag att du i början av din nykterhet försöker undvika så mycket du kan av tillställningar som kommer att innebära frestelser.

Alkoholen har blivit en falsk vän som är en naturlig del av ditt liv. När du tar bort denna tveksamma kompis så uppstår en tomhet. Den behöver du fylla med annat. Försök att hitta aktiviteter som tar tiden och fokuset ifrån drickat.

Du skriver att du vill ha en kompis att prata med. Helt rätt tänkt tycker jag. Har du ingen som du är beredd att tala med så rekommenderar jag starkt att gå till AA. Du blir otroligt välkomnad och får flera kontakter att bolla med som verkligen förstår sig på dina problem. Du är långt ifrån ensam med dina upplevelser.

Jag går på AA nästan varje kväll och det är ett underbart gäng som har hur mycket kunskap som helst.

Lycka till!

\\M

Hej!
Jag är också mamma och alkoholist. Min son blir fem månader imorgon. Efter en helnykter graviditet trodde jag att jag skulle kunna dricka normalt igen. Det gick i ungefär två veckor, sedan var jag tillbaka i gamla hjulspår, det vill säga vin två till sex kvällar i veckan och nästan alltid såpass mycket att jag inte minns allt från kvällen innan. Det sjuka är att det inte är några stora mängder jag dricker (exakt tre och ett halvt glas vin: En halvflaska vin och en miniflaska på 20 cl) och ändå minns jag inte allt jag sagt/gjort men det gör ju min sambo. Efter flera misslyckade försök till att hålla mig nykter börjar jag med antabus i övermorgon. Känner mig värdelös som mamma då jag även måste sluta amma pga. antabusen men det är skönt att veta att det är fler som har det kämpigt. All styrka till er! <3

skriver och ger mej tips och pepp Linus och Janne? Jag har ett enormt kontrollbehov som gör att jag har mycket svårt att slappna av i min hjärna om jag inte vet vad jag har framför mej. Har jag haft i hela mitt vuxna liv. Vill väl också så gärna tro att jag på något sätt ska lyckas överta kontrollen igen, och nöja mej med det som är lagom. Men jag kämpar på med att försöka styra bort tankarna på hur det kommer bli. Idag är jag fast besluten om att det blir alkoholfritt vin, loka, eller en cola zero (beroende på vad jag väljer på menyn) till middagen med vänner på restaurang. Det är inte så att ni har tips på något gott alkoholfritt bubbel? Har jag inte druckit sen jag varvgravid 2008, tänker att det kanske hänt lite sen då.

Du har hjälpt mig mycket också. Din tråd var en av de första jag började följa för ett år sedan.
Dina dagliga kloka val, och dina "samtal" med eken, ingav ro och trygghet.

Många kramar tillbaka till dig Levande!

... nästan ett år senare.

Det blev ner i geggan igen. Inte så oväntat kanske.

Nykter i en vecka nu. Har tappat sugen för A tillfälligt men det vet jag ju hur det brukar gå. Trött och huvudvärk till och från men inga större besvär annars.

Uppe på den smala stigen för tillfället med lite bättre stödhjul hoppas jag.

För två veckor sen skrev jag ett långt mail till min chef, förklarade hela situationen. C-C till VD'n och min tålmodiga fru.

Förra veckan var jag hos företagshälsovården och pratade, lämnade några blodprov och diskuterade olika åtgärder.

På fredag ska jag och chefen på uppföljningsmöte med läkaren och diskutera min situation, behandling m.m. och ta nya prover för att kolla värdena.

Tråkigt det här men vi får hoppas att det leder till nåt bra i slutändan.

Hej! Var ju på möte igår och fick 100 tabletter utskrivna som skall tas vid behov. Känns jättebra!

kan väl vara okej - men som mer officiell present är det faktiskt dumt. Jag har liksom Bedrövadsambo inte tänkt på det förut men ju mer jag tänker på det desto dummare är det. Man ger ju inte bort en limpa cigg direkt... :-)

Bra beslut att hålla sig nykter under bröllopet. Får jag föreslå att du håller dig nykter i 4-5 dagar innan också, så du inte hamnar mitt i abstinensbakvattnet med melankoli, skakningar och det eländet också mitt i bröllopsdagen?

Att hjälpa andra är också att hjälpa sig själv. Jag har fått så mycket insikter och kunskaper av andra här på forumet men också av att läsa till exempel dina funderingar och tvingas sätta ord på hur jag själv ställt/ställer mig till de tankarna och frågorna.

är det sannerligen inte och som alltid har jag inga råd men känner igen mig helt. Jag fick varningar för 5-6 år sedan av vänner och familj om mina alkoholvanor. Det gjorde sannerligen inte att jag ändrade dom utan började dricka lite mer i skymundan.

Precis som du så drog jag på det för nästa helg är det ju det o det, och jag köpte ju den där fin-fina whiskyn igår. Nä, kan inte lägga av nu för jag har ju fortfarande en låda Amarone i källaren etc etc.

Så höll jag på i många år. De sista sex månaderna började jag dricka direkt på morgonen och var uppe i en 70:s sprit eller en BiB nästan varje dag. Det slutade med att jag efter några nätters ångest från helvetet satte mig i taxi till akutmottagningen och berättade allt, precis allt... Sen slutade jag dricka helt, tre veckor sen nu.

Min poäng är att antingen får du bestämma dig eller så skita i det. Jag sket i det alldeles för länge och har troligen helt sabbat min möjlighet till en frisk relation med alkohol igen.

Wilman o jag kanske fungerar likadant. Jag lägger löjligt mycket tid på att försöka bestämma hur framtiden skall se ut. Kanske är det min yrkesroll där jag i hela mitt liv jobbat i projekt. Projektet är slut och jag hoppar på nästa.

Barnen är inga projekt, men styckar man upp det i tidsramar så kan det blir projekt där med. Projektet höja betygen, projektet testa ny fritidsaktivitet. Lära cykla, åka semester.

När det kommer till alkoholen är det en helt annan sak. Bli nykter - ja, det kan man sköta i projektform. Men sedan skall det över i förvaltning och då måste det tas beslut om hur produkten skall förädlas, det går inte att blunda för.

Personligen drar jag ut på projektet "bli nykter" även om det är avklarat till viss del redan. Eller så ropar jag hej på tok för tidigt, produkten nykterhet skulle behöva gå igenom lite tester först. Kanske under ett år?