Senaste kommentarerna i forumet

Precis som du skrev först så vill du att han ska få veta hur vi (skrev du) eller åtminstone du känner. Fundera på om du ska ha barnets/barnens känslor med i det du säger. Jag skulle föreslå att du pratar för dig. Du skrev också att du inte vill att han ska få komma undan.... Jag har all respekt för dig och dina känslor, det har jag verkligen, men gör klart för dig om ditt största behov är att tala om vad du känner eller att han inte ska få komma undan.
Jag håller helt med Bedrövadsambo om att du ska tala utgående från dig, berätta om dina känslor, din besvikelse. Försöka undvika att han känner sig angripen.
Du skriver att han kommer att bli arg och ledsen, men du vill ändå säga det. Antagligen blir han arg och/eller ledsen. Klokt om du inte förväntar dig nåt annat. Det är helt rätt (tycker jag) om du vill tala om vad du bär inom dig. Undertonen, att du vill komma åt honom, förstår jag - och det kan jag tro att du gör, kommer åt honom på nåt sätt, men du har själv skrivit hur du tror han kommer att reagera.
Du är på helt rätt spår, tror jag, när du i början skrev 'Varför lär jag mig aldrig?' Fundera över det. Jag skulle önska dig att du kunde släppa taget!!! Inse och ta till dig det smärtsamma. Du kan inte ändra på honom och hans missbruk.
Det du kan är att jobba med är dig själv. Din frihet. Skapa ditt liv utan förhoppningar och förväntningar på att han ska vara och bete sig som du önskar.
Det låter säkert hårt men jag menar inte att göra dig illa. I mina ögon ser jag bara att du har så svårt att släppa taget om honom - så som de flesta har efter en lång relation.
Till sist: du vill tala om vad du känner. Gör det. För din skull. Förvänta dig inget av honom. Säg det du har på hjärtat, för att du behöver säga det, och sätt punkt sen. Eller skriv. Även om han inte läser, eller du inte får veta om han läst för att han inte svarar, så har du fått säga ditt. Då handlar det om dig och ditt behov att säga vad som hände i dig. Inte vad du vill med honom. Ser du skillnaden?
Jag önskar dig verkligen frihet och allt det bästa trots att det kanske inte känns så när du läser.
Tisdagskram och allt det bästa / mt

Jo, jag njuter faktiskt av livet i frihet.

Vill bara önska dig en fin dag! / mt

Njut för allt vad du är värd❣️/mt

till ditt år i frihet? Tack också för allt du delar och bidrar med här på forum❣️Njut av livet?
/ mt

tillvaron och nykterheten MondayM. Det är du värd!

Kramar tillbaka!

För ett år sedan ville jag sluta dricka. Jag ville slippa det ångestförlamande alkoholfängelset, jag ville börja leva i frihet. Det var min högsta önskan.

Jag bestämde mig för att jag varken ville eller kunde dricka alkohol. Därmed skulle jag aldrig sträcka ut handen efter första glaset. Jag accepterade att jag kunde få lockande tankar och sug efter alkohol då jag är alkoholist, men bestämde mig för att det inte fick påverka mitt beslut. Därmed behövde jag inte oroa mig för kommande sug.

Jag var också helt övertygad om att det var jag själv som skulle arbeta för en hållbar nykterhet. Ingen annan kunde bestämma det åt mig eller vara nykter åt mig.

Nu har det gått ett år. Ett år i frihet!

Till alla som vill börja, eller nyss har påbörjat arbetet med att nå en hållbar nykterhet, kan jag säga att det går, och det är värt det. Det är värt varje minut, timme och dag i början på nykterheten som är de tuffaste. Vinsterna och belöningen är mycket stora.

Ett tack till er som gått före och visat vägen till frihet. Det har underlättat.
Ett mycket stort tack också till er som tagit er tid att skriva hälsningar eller utväxlat tankar och idéer med mig. Det har betytt mycket.

Jag kommer att fortsätta med bygget av en hållbar nykterhet. En bra grund har jag lagt, men sedan måste också en del underhållsarbete göras. Jag kommer att fortsätta med en dag i taget, där det första glaset alltid får stå orört.

Grattis, kul att höra!

Ja, jag utvecklade ett beroende efter att barnen kommit. Man försöker intala sig att det inte skadar dem, att de inget märker, att det inte är så farligt om de inte vet, om man bara sover, om man inte blir arg... Det känns som att du vill ha vår bekräftelse på att man inte är en dålig mamma även om man dricker, men det skadar barnen. Jag har druckit mest när de sover så de har märkt väldigt lite, de få gånger det har hänt när de sett har de undrat, blivit osäkra och lite rädda.., och det trots att jag aldrig är otrevlig och grälsjuk. Drickandet gör också att man är ur form dagen efter och inte hittar på så mycket . Barnen får det tråkigare. Det är helt enkelt ansvarslöst att dricka som mamma eller pappa. Sambon som fick ta hand om sin pappa när han druckit för mycket bestämde sig tidigt för att hans barn aldrig skulle ha det så... Så ta antabus. Välj barnet, ett barn ger så mycket mer än alkohol.
Lyssna på dokumentären Kvinnor som super på P3. Ganska otäckt vad a gör med en, Och om du nu måste ta en bläcka - gör det inte när du har hand om barnet. Det förtjänar bättre! Begränsa antalet! Och bra att du skrivet!

Hetsiga Italienska män som har "free champagne for you" överallt! Fina vackra kvällar med medelshavsvärme och massa god mat. Men jag klarar detta galant. Jag klarar detta med. Jag kan lyfta berg just nu ? Kram från Rom!

Jag ska absolut lägga fram det på det sättet o chansen är större att han tar till sig det jag säger då. Tror ändå han blir arg hur jag än säger men men..

Att våga be om hjälp och få hjälp, för att sedan hjälpa andra - det ger mig hopp om mänskligheten! Har inte erfarenhet själv av AA men av patientföreningar, och det ger mig oerhört mkt att kunna hjälpa andra ❤️

Minns precis hur det var i mitten på 80-talet, då jag gick på högstadiet, när jag ville hänga med de coola i rökrutan. Det fick mig att börja röka. Jag började röka när jag var 14 år. Försökte sluta från att jag var 18 år, lyckades först vid 28 år, men sen dess snusar jag. Önskar så att jag hade haft självkänsla och förnuft nog att skippa folket i rökrutan och hittat andra vänner och intressen istället. Alternativet behöver ju inte vara sämre, men det gäller att ta sig tid att hitta dem. Att inte gå från något, utan till något annat.

För ovanlighetens skull vaknade jag fräsch en måndag. Det var längesedan. Mycket längesedan.
Tänk vad jag har fått kämpa på måndagsmornarna efter en drickhelg. Jag borde få medalj för min kämpaglöd och hålla-masken anda och jag är inte ensam. Har sett att forumet består av otroliga människor som har en energi och en fighting spirit som går utöver det vanliga. Tänk vilken mängd energi vi använder till att bryta ner alkoholen i kroppen samtidigt som man inte ska visa hur slutkörd, bakis och skamsen man känner sig. Vad kommer vi inte kunna uträtta den dagen vi använder superkrafterna till något annat?!

Säg till honom "jag blev ledsen och besviken när..." Han kan aldrig ta ifrån dig din känsla eller diskutera bort det. Det är alltid bäst att utgå från sig själv och "jag tycker/känner/upplever..." istället för att säga "du är en idiot" typ. Även om man känner så är chansen minimal att budskapet når fram då. Känner man sig angripen så försvarar man sig, och anfall är ofta bästa försvar.

Det gör ju så ont och jag känner mig väldigt hård inombords. Jag är i alla fall glad att han "erkände" problemet. Vi har ju inte varit tillsammans så jättelänge så man känner inte varandra helt än och särskilt inte eftersom han ju har levt "dubbelliv". Många pusselbitar som fallit på plats. Hoppas det fortsätter gå bra för er även fortsättningsvis.

Om han verkligen vill bli nykter så gör du honom en tjänst genom att ställa ultimatum. Min sambo har varit nykter sen jag ställde ultimatum, totalt 12 veckor nu. I början var jag jätteorolig, men det har lagt sig. Sambon sa: "Jag vill inte dricka mer, jag klarar verkligen inte av det, men hade jag inte velat sluta själv så hade det inte spelat någon roll vad du säger." Och så är det.

... som är lite mer "förlåtande" när man gör bort sig. Man hittar tillslut en grupp som i princip endast har alkoholen som gemensam nämnare. Egentligen inte bara en dålig sak för om det är något vi i Sverige är dåliga på så är det att umgås över skrå och klassgränser.

Jag är helt övertygad om att jag kommer dricka som en "normal person" längre fram, men litar inte på mig själv tillräckligt just nu. Sen har jag inte det där suget konstant heller.

Och nej, jag hade inte supit sönder hela kroppen men hade höga levervärden, så jag lade ner alkoholen i några veckor och nu är provsvaren näst intill normala - så jag har inga kortsiktiga medicinska skäl att inte dricka faktiskt. Nu får jag luta mig helt på min text om hur jag hade det de där nätterna för snart tre veckor sedan. För jag vet att erfarenhet att sådan dödsångest och minnen från den flarnar väldigt snabbt.

Jag tror du behöver avstå helt från alkoholen några dagar, då lägger sig ångesten också.

Jag föll, snubblade, rasade flera gånger innan jag hittade min väg. Slå inte för hårt på dig själv. Nu vet du ju vad som inte fungerar. Nya tag och ny väg kan stakas ut.
Styrkekram!?

Grattis till tre månader. Att undvika risksituationer och faktiskt sicksacka sig fram är bra redskap. Du prioriterar din nykterhet, härligt att läsa.?

i taget räcker långt. Vi behöver inte tänka längre för då riskerar det att bli övermäktigt. Ett tips är att varje morgon skriva ned en liten plan för dagen och ta beslut om vad som gäller. Att sedan på kvällen reflektera och se vad som gått bra och vad som kunde gjorts annorlunda är nyttiga verktyg. Att ge sig själv ett löfte om en dags nykterhet är hanterbart. En längre tid kan vara svårare. Var snäll mot dig själv i övrigt. Det är tufft att bryta en vana men det går.
Styrkekram!?

Vad bra Mimmi att du har hjälp. Jag har inte tagit det steget än, just nu känner jag mig för lite. Vi får se hur det blir...

Förstår vad du menar med kritisk period. Jag har en resa inbokad och vet inte hur jag ska klara mig utan vinet till den goda maten... Men jag försöker att inte tänka så mycket på det. Då blir det för övermäktigt. Får ta en dag i taget.

Tack fina ni! Ja, nu mår jag bättre. Jag tog mig i kragen och for iväg och jobbade till slut. Hade jag inte gjort det så hade vinhelvetet vunnit och det vägrar jag. Nu har jag ätit en nyttig middag och druckit lightläsk till. Vet att utmaningarna finns där framme men just nu är jag glad och tacksam för den här dagen.

Puh! Nästan värre innan än efter men nu är det gjort. Han erkände att han har haft och har problem och att det är ett jävla skit. Jag försökte att inte pressa honom men frågade om det inte var skönt att jag konfronterat honom och det tyckte han. Han skulle nu ta kontakt med sin "mentor" eller stödperson så skulle vi höras på telefon imorgon. Jag sa att jag inte vill leva i ett destruktivt förhållande med alkoholproblematik. Han sa inte så himla mycket, verkade mest bara väldigt trött. Och han som var så glad först när jag kom ?

Klarade helgen. En sån lista när man gjort bort sig måste vara grym att ta fram när suget kommer komma tillbaka, måste jag också fixa. Jag blir peppad av att läsa det du skriver, så tack för det?