skrev lilla mårran i Trillat dit igen

Dina ord betydde mycket, särskilt när man sett det som ett tecken på att man är dålig, att man behöver sånt som AA. Ska försöka tänka att det är lite modigt också...


skrev träningstanten52 i Den här gången ska jag lyckas minska mitt drickande

I går startade mina vita veckor och första lektionen på druvkursen är avklarad. Dagen förflöt utan att jag kände lust att ta ett glas vin.
Jag har tänkt och reflekterat över varför jag blev medlem på Munskänkarna. Ett val som nästan alla skulle anse som mindre klokt eller helt galet. Men eftersom jag vet att jag inte vill eller kommer låta bli att ta ett glas rött så blev det ett medlemskap och jag ångrar det inte. Jag vill kunna begränsa mina glas och lyckas med det. Ställer mig nu på startbanan denna underbara morgon.


skrev napalosrot i Resan fortsätter...s3 e1 osv

Dag 42 fredag och jag har levt som jag lär denna vecka. Varit ett föredöme. Jag vill fortsätta så. Vårda känslan. Slappna av.


skrev heueh i Reflektioner

sade en gång att hälsa är inte att alltid vara frisk; det är att insjukna för att sedan tillfriskna igen. Jag kan inte annat än hålla med, sjukdomar är en del av livet, ändå är vi så oerhört fokuserade på att aldrig bli sjuka, faktiskt så till den grad att vår besatthet av hygien och läkemedel aktivt gör oss sjuka. Min far hade en teori, nämligen att för att bli bra på något så måste man öva; så ock immunsystemet. Idag vet vi att han hade rätt, men på femtio- och sextiotalen, när folk sprutade DDT på varandra och läkarna skrev ut antibiotika bara utifall, betraktades han som en dålig förälder som nöjde sig med att tvätta min barndoms sår med tvål och vatten och sätta på ett plåster. Inte ens maten går fri, vi vill äta kött från friska kor så vi pumpar dom också fulla med antibiotika bara för säkerhets skull. Inte så mycket i Sverige längre, men till exempel Tyskland och Irland använder tiofaldigt mer av den varan än vi gör. Ändå äter vi kött därifrån för det är ju billigare, gubevars.

Jag håller helt med Pi i hans resonemang att mänskligheten är ett evolutionens stolpskott. Om man ser på myror som ett exempel på lyckad evolution så är dom var och en för sig inte särskilt smarta, men samla ihop några tusen av dom i en koloni så blir dom både koordinerade och faktiskt rätt intelligenta, så smarta som dom behöver vara för att överleva i alla fall. Det är tvärtom med oss människor, individuellt är vi intelligenta men i flock blir vi stendumma. Som tur är så arbetar naturen med ett helt annat tidsperspektiv än vi människor gör; även om vi har överlistat alla dess försök att reducera vårt antal i form av Digerdöden, Spanska sjukan, Ebola med mer så har vi fortfarande någonstans inom vår genuppsättning en självförstörelsemekanism, som en naturens sista utväg. Så jag oroar mig inte särskilt mycket för den framtid jag aldrig kommer att få uppleva; på ett eller annat sätt kommer vi att lyckas utrota oss själva, för att någon gång i framtiden bli ännu en parentes i jordens historia tillsammans med exempelvis dinosaurierna, och lika gott är väl det.

Ha en bra dag allihop!


skrev Rosen i Förändringen

Ja, vad göra? Tror att man måste förändra sitt liv från grunden.
1. Sluta använda alkohol
2. Sluta umgås med folk som använder alkohol som "
livsförskönare"
3. Hitta alternativ, t.ex. meditation, bön eller något
4. Kolla in lyckliga människor! Daila lama! Så älsklig och glad! Spik nykter!
Herregud vi har bara detta enda liv. Det tar slut så fort. Kanske därför vi inte orkar hela tiden.
Nu har jag varit vaken och mått pyton hela natten. Jag är med dig textaren.


skrev anonym17136 i Sluta festa

Det känns som om du verkligen har bestämt dig ..
Jag kopierar Äntligen fri´s ord från hennes tråd ..
" Du har gett dig ut på ditt livs kanske häftigaste resa "
ska bli så kul att följa dig Evigt ung ..
Ja , den resan är jag också ute på .. mitt livs kanske häftigaste resa ..
snart 8 månader utan alkohol och jag mår bättre än någonsin ..
och är 7 kt nyfiken på vart resan ska föra mig ..
Kram igen ..


skrev Ellan i Rädd för abstinens och delirium

Jag drack 1-2 liter vin i snitt 4-5 ggr i veckan. Ibland mindre ibland mer. Berodde på hur dålig jag blev och hur stora möjligheter till egen tid (dricktid) jag hade. Kom på en sak... om du reser iväg i jobb till en annan stad, kolla om de har AA-möte. Kan vara en bra hjälp.
Kram!?


skrev Ellan i Nu får det vara nog - på riktigt

Jag vet egentligen inte om det är enklare att fortsätta dricka. Konsekvenserna blir för många av oss ohanterliga och fruktansvärda. Tror "Evigt ung" är inne på rätt spår. Det finns en risk med att hålla dörrar öppna. Vi landar ganska snart i våra gamla beteenden och dryckesmönster. Låter roligare att köra MC och njuta av att vara närvarande. Börjar du tveka så läs ditt första inlägg här i din tråd. Vill du dit igen?
Kram Ellan


skrev Ellan i har du varit på behandlingshem?

är ett av de största hindren för oss att ta emot hjälp. Jag känner dock att skammen i början var fysiskt smärtsam men att det lättar. Alkoholism el beroende är en sjukdom. Det är inget misslyckande och inget du planerat att bli. Grattis till dig som får ordentlig hjälp. Stor kram!❤️


skrev Ellan i Trillat dit igen

Jag kände mig hemma men ändå inte. Sökte lite efter likasinnade men vad jag inte tänkte på då var att vi oavsett bakgrund, kön, ålder etc hade något gemensamt. Det tog några möten innan jag kände mig bekväm. Ge det lite tid, tio möten minst sa min behandlare. Försök att inte fastna på texter, uttryck osv utan ge det tid. Ofta kan något litet någon säger vara det som fastnar i hjärtat. Det är inte alltid de stora orden som ger avtryck. Vad modig du var. Beröm dig själv, du har tagit enormt steg.❤️ Stor, stor kram!


skrev lilla mårran i Trillat dit igen

Har varit på första AA-mötet! Jag minns knappt nåt, jag bara snyftade hela tiden och försökte kontrollera mig. Men alla var snälla och välkomnande! Och berättade sina historier som jag kunde känna igen mig i, inte allt men mycket. Men det känns så konstigt, hör jag hemma där liksom? Jag gör väl kanske det... Hur har ni andra upplevt första mötet med AA?


skrev BaraLillaJag i Nu orkar jag verkligen inte mer

De gick de med. Igår var det fest på jobbet. God mat. Jag drack min läsk och kände mig stark. Det jobbigaste var när det första glaset intogs. Sen gick det bara bra. Vi var till och med på krogen och jag var glad och nöjd.

Idag har det varit jobbigare... kände på eftermiddagen, suget efter vin... drack inget vin. Sysselsatte mig med annat och suget försvann.


skrev Textaren i Förändringen

..men gärna igen.

Vill inte längre, men livet är så tråkigt utan..

Vad gör man?


skrev Fnurr i Ens sanna jag?

Tycker det är svårt att reda ut vad som är vad. Är man själv överdrivet kontrollerande eller har man blivit det för att det faktiskt finns ett riktigt problem? Dessutom svårt när missbruket inte stämmer med bilden man haft innan. Jag kanske inte har problem med mängden egentligen, det som är jobbigt är annat. Familjen (och jag) väljs bort. Att stanna på väg hem från jobbet och äta (och dricka) är vanligt, att komma hem och dricka i köket utan att hälsa på oss händer, dra sig undan för att dricka (ofta i kombination med någonting annat som tar fokus från att poängen med det är alkohol, podd korsord vad som). Dricka i smyg vid besynnerliga tider (som precis innan läggning av barn). Leta upp och sno alkohol jag haft stående (inte nu längre då förstås). Gömma tomflaskor på konstiga sätt i sopsortering, smyga in nya flaskor. Hitta på ursäkter för att köpa alkohol. Man blir stressad som sambo...


skrev Textaren i Förändringen

..just nu!

Riktigt piss! Supit i trevliga sociala sammanhang i två dagar.. men mår så jävla dåligt nu. Inte värt det längre.
Usch..


skrev Gråsparven i Omorientering

Dag sju. Blandade känslor. Har varit glad och energirik på jobbet. Det var längesedan som jag inte kände mig pressad och hade en bekymmerrynka i pannan och en irriterad min då jag blev störd. Jag märkte att mina anställda mådde bättre. Kan det bero på nyktert leverne?

Idag har jag längtat intensivt efter min fd fästman, han som blev tvärless och som bara försvann, som inte ville förklara mer än i ett enda telefonsamtal. Han som sa att något brast, då jag än en gång kritiserade honom efter det vi hade umgåtts med andra. Nu inser jag att vinet var en av orsakerna till mitt bristande tålamod, kritik och allmän trötthet. Jag söp bort en lugn, klok, intelligent, rolig man som verkligen (åtminstone till en början) älskade mig. Det är så sorgligt. Han har stor integritet och har han bestämt sig så har han. Det är bara att inse att det kommer aldrig bli vi två igen, hur mycket jag än jobbar med mig själv och hur nykter jag än kommer att vara i framtiden. Så, jag måste och vill tänka att jag gör den här resan för min egen skull, för att bevara och vårda de relationer jag har i sonen, syskon och vänner och för att nästa gång (otroliga tanke) vara mer avslappnad och trygg i mig själv. i mötet med en man. I mitt nyktra själv.

Hur går det för dig Dionysa? Shall I stay or should I go? verkar vara din fråga. Berätta om du har lust.
Godnatt


skrev Kampen i Periodare

Han slutade dricka alkohol efter nyår. Hoppet kom tillbaka. Denna gången ska vi klara det. Vi vill ju försöka leva ihop. Vi börjar planera hur vi tillsammans ska hitta tillbaka. Vi vill leva hälsosamt. Han går ner 15 kg i vikt. Lever på nutrilett i 14 dagar. Får diskbråck och väldiga smärtor. Får behandling med mycket smärtlindring opiater och paracetamol. Får klåda och utslag på rygg och bål. Smörjer med kortison. Får allergimedicin. Äter fortfarande alvedon 650mg 6 tabletter/dag. Har börjat dricka igen. Smygande. I lördags var han full. Dricker 1-2 öl och 1-2 glas vin varje dag. Bryr sig inte och nonchalerar farligheten. Säger att jag överdriver. Det här är jobbigt. Vad kan jag göra? Den här gången känner jag en annan oro, alkohol och medicin är ingen bra kombination.


skrev Kampen i Periodare

Han slutade dricka alkohol efter nyår. Hoppet kom tillbaka. Denna gången ska vi klara det. Vi vill ju försöka leva ihop. Vi börjar planera hur vi tillsammans ska hitta tillbaka. Vi vill leva hälsosamt. Han går ner 15 kg i vikt. Lever på nutrilett i 14 dagar. Får diskbråck och väldiga smärtor. Får behandling med mycket smärtlindring opiater och paracetamol. Får klåda och utslag på rygg och bål. Smörjer med kortison. Får allergimedicin. Äter fortfarande alvedon 650mg 6 tabletter/dag. Har börjat dricka igen. Smygande. I lördags var han full. Dricker 1-2 öl och 1-2 glas vin varje dag. Bryr sig inte och nonchalerar farligheten. Säger att jag överdriver. Det här är jobbigt. Vad kan jag göra? Den här gången känner jag en annan oro, alkohol och medicin är ingen bra kombination.


skrev Stienna i har du varit på behandlingshem?

Det blir behandling, på Lindalen.... Är både glad och bedrövad, glad för att få hjälp men bedrövad över att andra kommer att få veta att jag dricker... Jag skäms så fruktansvärt mycket...


skrev Janne i Nu får det vara nog - på riktigt

Jag gillar Peps Persson i kortare perioder. Bo i hyreskasern är en favorit.

Det kanske är en reserv- eller nödutgång, jag har aldrig sett det på det sättet. Just nu är jag helt inställd på att jag kommer vara lullig eller kanske till o med dyngrak fler gånger i livet. Men just nu känns det ju lite som en stor happening att få dricka igen, det vill man ju inte slösa bort i soffan en onsdagskväll liksom så jag håller mig nykter fortfarande. Ungefär som att spara sin oskuld till den rätta och dö okysst... ;)

Idag har jag inget behov alls, gick faktiskt förbi bolaget utan att medvetet ens tänka på att jag gjorde det.

Visst vore det enklast att bestämma sig för att avstå helt men ännu enklare vore ju att bestämma sig för att fortsätta dricka. :-)


skrev Evigt ung i Nu får det vara nog - på riktigt

...att bestämma sig för att avstå helt ändå, Janne?
Jag klarar iallafall inte att ha en "reservutgång".... då ger jag efter och använder den så fort minsta sug kommer. (Dålig impulskontroll kanske)
Då kommer "festaren" i mig fram och jag tänker: Åh, vadå, klart att jag är värd vin idag.Livet är till för att levas och njuta av. (Här läser man...är lika med att vara ung och bekymmerslös några timmar, bli full och ansvarslös, gå in i ett härligt lullande och slippa krav) Dagen efter förbannar jag detta löjliga, patetiska beteende när jag ligger utmattad och bakfull i soffan.
Idag blev det en kompromiss, firar ett avslutat jobbprojekt med alkoholfritt vin.?
Ha en skön helg hur du än gör!
Kram


skrev anonyMu i Tredje gången gillt

Ha ha ha... sitter ju redan här och käkar blad och bär....! Skulle nog kunna tänka mig en mammut snart. Fast säg inget till Vilja ;-)


skrev aeromagnus i Min promenad längs den krokiga vägen.

De lovade återkomma. Jag skulle inte kontakta advokat och jag skulle inte kontakta de som skulle bestämma om anmälan. Jag har dock bestämt mig för att släppa det så gott jag kan och titta framåt.


skrev anonyMu i Div åsikter eller...?

Tröttsamt. Vad jag förstår så finns väl en samordnare på varje sjukhus som hjälper till med att ordna så man får den hjälp som behövs. Men det kanske är just en sådan samordnare du jagar...? Du kan alltid flagga för 7 § förvaltningslagen och se om det hjälper: "Varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts."

Skickar ork i stora lass!


skrev Sinnituss i Att inte starta om

Jag förstår inte hur jag hann med mina lugna kvällar med några glas vin i soffan typ varje kväll. Tycker inte att vi har mer välstädat, trädgården skulle behöva mer omvårdnad. Tror att det såg bättre ut förra året. Ändå är jag konstant sysselsatt och har svårt att få till min träningstid. Var har all tid tagit vägen?
Inga tankar på att hälla i mig vin iallafall. Har verkligen inte tid...