Senaste kommentarerna i forumet

Jag har fått höra hur tråkig jag är som ligger o sover på soffan vilket jag gör för att cellgifter tar på en. Jag har både fått strålbehandling och håller på med cellgifter så det vore konstigt om jag var som jag brukade. Därför dricker han lite mer nu säger han för att jag är tråkig. För att vi inte gör ngt tillsammans.

Varav jag fick nog nu. Jag har inte haft tid att vaa sjuk själv för dessa konflikter äter upp mig. Har sagt till honom att varje morgon är en kamp. Är trött på att han klagar runt min sjukdom hela tiden som påverkad och dagtid är jag det bästa.

Han gör dessutom inte ett kungens skit här hemma så jag som mår som jag gör ska sköta hemmet handla m.m.

Därför fick han ett val nu. Att sluta dricka elller gå

Tack för du lyssnar kram

Kan du hitta ett sätt så du minskar konflikterna, att inte argumentera emot men säga klart vad du tycker, punkt! Det är hemskt att vara beroende men ännu värre att vara anhörig. Jag har sett min man välja bort oss, mig och barnen, hur kan man välja bort sina barn? Här någonstans kanske man kan börja förstå hur komplex missbrukshjärnan är och så otroligt svårt att acceptera men endast med acceptans kan man gå vidare för ingen anhörig kan göra sin missbrukare nykter.

Konflikter skapas också ibland för att kunna lägga skulden på dem, typ du bråkar då måste jag dricka för att orka... detta är ingen sanning men de tror på det själv, initialt. Missbruk är den stora förnekelsesjukdomen, både för missbrukaren och anhöriga!

Tack jo jag har försökt att blunda för det men på sistone har han blivit förändrad. I oktober hade vi detta snacket och han höll sig till helgen. Det fungerade bra men störde mig ändå för han blev som ett barn på julafton för då kunde han dricka några öl. Sen blev jag opererad och var inlagt i 2 veckor. Där har han säkert druckit varje dag då han var själv för efter det har han inte slutat.

Jag märker också att han vill skapa konflikter så han kan gå iväg ett par dagar o dricka utan att där är ngn som påpekar det eller så lägger han sig i vårt sovrum och gömmer det under sängen. Och för att vaa ifred så gör han så vi bråkar.

Det som sårar mig sååå mkt är att han ger upp vårt förhållande, vårt familjeliv med min dottern m.m för att kunna dricka några öl om dagen.

Det är en hemsk sjukdom att vara beroende. Jag hatar verkligen alkoholen

Jag köpte en flaska alkoholfritt vin till mig inför vår stora sommarfest i helgen. Alla visste att det var min flaska och jag hörde hur de sade till ibland: Nej, inte den flaskan, det är Jannes. Stor respekt.

Sen var den inte särskilt god.

Angående alkoholfri öl så ger det för mig den svalkande smaken och till viss del en viss grupptillhörighet, fast det senare skiter jag nog i. I de konstellationer jag rör mig dricker folk vad de vill så någon sitter med öl, några med vin, någon med en drink. Ingen som bryr sig om sådant.

Så min erfarenhet är att alkoholfritt fungerar alldeles utmärkt och eftersom det ingen belöning (instant feedback) ger så sitter man med samma flaska längre än om det varit "på riktigt" :-D

Gör det dig inget att vakna vid fem så testa att låta rummer fyllas med solljus under morgonkvisten. Bättre och mer naturligt sätt att vakna till är svår att finna. Det finns lampor som fungerar likadant att ta till på vintern. Ett tips, som jag inte testat själv, är att ta en tablett fruktsocker när du vaknat men är kvar i sängen.

Hej på dig Adde,

det låter inte som en roligt operation. Höften om jag får gissa, men det behöver du ju inte berätta om du inte vill. Ja, var på din vakt med medicinerna. Min erfarenhet är dock att om man har tillräckligt ont, så får man ändå inga välbehagskänslor av mediciner. Det kapar på sin höjd toppen av smärtan, men ger igen annan effekt. Då trigger det heller inte beroendet. MEN det är ju min begränsade kunskap, så kloka du som är vaksam.

Bor du själv nu? Jag hade liksom fått för mig att du levde med din familj? Kan du få någon hjälp om du nu hoppar på kryckor?

Ta hand om dig och krya på dig! Kram

...vet du att du har rätt. Missbrukaren gör anhöriga osäkra och du är långtifrån den enda som känner så här. Missbruk är så otroligt svårt att förstå sig på, hur alkoholen strukturerar om hjärnan, hur de börjar prioritera annorlunda, alkoholen hamnar alltid i topp och alla andra långt därefter.

Med tanke på din sjukdom tycker man att en frisk partner skulle reagera annorlunda, det är tydligt att han har ett missbruk och du blir lidande.

Konflikter leder ingenstans och kanske kan du välja en annan väg, ibland är man så trött som anhörig att adrenalinkicken man får vid bråk, gör att man orkar en stund till, fundera på hur det är för dig, eller om bråken tar energi.

Att sätta gränser, mycket för sin egen skull, du har säkert gett med dig och accepterat mer än vad du vanligen skulle göra. Att han väljer alkoholen framför dig är ett tydligt tecken på missbruk/beroende. Han kan inte sluta själv och kanske tycker han inte det är ett problem och därmed lägger han över skuld och ansvar på dig, vilket du inte ska ta!

Det är svårt, otroligt svårt att bryta, kan du göra listor på för och emot, bara för att få en överblick? Vad skulle du vinna på ett liv utan honom?

Hoppas du hittar ett sätt att må bra i allt detta, du har det minst sagt jobbigt och jag önskar dig allt gott och mycket styrka!!!/ Kram Alice

Härligt att du fixar uteserveringarna. De är något av det svåraste, tycker jag. Är det något som verkligen verkligen triggar igång mig, så är det just de där förbannade uteserveringarna. Om du visste hur mycket tid jag har spenderat på sådana... Hur många liter alkohol har jag inte inmundigat "bara" för att jag sitter på en obekväm stol utomhus, mitt i stadens damm och smuts - bara för att solen skiner (eller inte ens det)?!

Ha en fin dag vännen

Jag vet att alkohol skadar barn. Jag är själv uppväxt med en mor som söp och det var hemskt. Jag tror man kan älska sitt barn trots att man super, men man skapar ingen trygghet. Så tycker jag. Så, Sisyfos, jag vill inte ha bekräftelse på att det är rätt att dricka utan era tankar om det! Tack för tipset om dokumentär!

Hoppas Kattis att du klarar det!

Fantastiskt bra gjort Pi! Vet du, fira nu den här dagen riktigt ordentligt. Det är du väl värd.

Tack också för din omtanke och dina fina rader i min tråd. De betydde mycket för mig.

Ha en fantastisk dag! Kram

Fick gårdagens blodprover och alla värden är mer eller mindre inom referensramarna. Så medicinskt är jag numera inte alkoholiserad.

Nu vet jag inte vad som händer, jag drar väl ut på den här temporärt vita perioden en stund till för den är rätt skön. Betydligt piggare och mer energisk samt kommer mig för att göra saker.

Så jag ser inga direkta fördelar med att dricka igen, särskilt när jag häromdagen insåg att det verkligen inte är det kvällsolsglödande ölet eller det immiga glaset rosé som lockar på riktigt.

Det enda som lockar mig är att uppnå den där medgörlighetsfasen, den efter två-tre öl då man landar i ett skönt avslappnad läge men ändå fungerar socialt. Den där allt blir enklare men man inte känner eller upplevs berusad.

Men också den fasen då beslutet två timmar tidigare att bara dricka "några glas" är som bortblåst.

Nu är jag nog mer rädd för mig själv än för alkoholen. Haha

@evigt ung, jo hon är klok som få - men jag är klokare som låter mig luras av hennes halvklokhet. Eller så är hon ännu klokare så att hennes halvklokhet är bara ett sätt att förvilla min klokhet så den inte upptäcker hennes överklokhet. :lol "Utan tvivel är man inte klok" (T. Danielsson)

@bedrövad sambo, ja, tonårstiden är svår, man skall både bli en egen individ men ändå del i grupp. Vi hade nog inga rökrutor eller så rökte ingen i klassen, vet faktiskt inte. Vi hade ingen tuffare gruppering i klassen, de tjejerna som var lite häftigare än oss andra hängde med äldre killar. :-) Alla vi killar var svärmorsdrömmar såklart. Tjejerna kanske rökte, vi grabbar hade mest äppelkrig och trimmade mopeder. (Som jag minns det, det var ett tag sen)

Detta hjälper mig så mycket.

Jag började med att sätta upp en regel för bara två glas. Sedan tex lätt öl eller liknande. Och jag berättade det för alla i min närhet, men det höll inte. Så nu vill jag hålla detta jobb för mig själv ett tag innan jag pratar om det. Fungerar mycket så i andra situationer med!

Men hur ser ni på tex alkoholfri öl? Eller väcker det samma problemet?

har vi inte skrivit så mycket här på forumet, det stämmer, Li-Lo –inte om de problem som ev kan uppstå med vanskötsel och kanske misshandel. Vi har väl huvudsakligen beskrivit till vilken glädje och hjälp djuren är! Och visst är det mer okomplicerat att umgås med djur än med människor, vilket inte innebär att det inte kan uppstå problem, likt de man kan ha med barn, med små utsatta varelser överhuvudtaget, när förnuft och känsla är urkopplad. Jag har inte levt med djur förrän på senare år, och jag häpnar nu över hur känsligt och ansvarstagande en (i det här fallet) liten katt kan vara! Långt mer intelligent, och kärleksfull än jag någonsin tidigare förstått. En katt har ju inte mycket till mimik och är bra på att dölja sin smärta, men visst finns det mycket där under den vackra pälsen! Jag lär mig ständigt nya saker av min katt. Hur man kan kommunicera bättre, bli mer lyhörd och hänsynstagande. Ja, jag skulle vilja sträcka mig så långt som att säga att katten hjälpt åtminstone mig, i mitt nykterblivande!!

Bara en gång har jag behövt ryta till här på forumet om misstänkt vanvård, – det var då en man ville hämnas på sin hustru genom att utsätta deras hund för något elakt. Då påminde jag om att det faktiskt finns en djurskyddslag som man inte ska vara rädd för att tillämpa när det behövs.
Och tack för att du hör av dig med feed-back och annat, Li-Lo!! Ni terapeuter behövs också, (ni har blivit sällsyntare på senare tid?) även om människor här på forumet är märkligt självgående och hjälpsamma. Kanske ingår det i missbrukarsyndromet, – detta att man gärna vill ta hand om allt och alla...

Tack vad fina ni är! :) Tre månader är - med god marginal - det längsta jag varit nykter sedan jag började dricka som 16-åring. ...det är alltså 18 år sedan nu. Jag kanske har hållit upp 4 - 6 veckor som mest, någon enstaka gång. Så det känns stort nu. Och jag märker positiva effekter (förutom själva att jag inte är full eller bakis eller gör något dumt). Exempelvis var jag med i en motionslöptävling härom nyss. 10 km. Det är flera år sedan jag sprang en mil senast. Men trots bara ett handfull pass i elljusspåret som uppladdning så tog jag mig runt under timman! Och visst, benen var helt stumma i slutet, men hjärtat kändes väldigt bra.

...och sen får jag ganska mycket jobb gjort. Vilket jag inte fick i vintras. Då satt jag bara och stirrade på min dator när jag kommit till kontoret. Nu jobbar jag istället lite för mycket, men det är under en övergående period. Och på tal om jobb, här hade jag nyligen min största utmaning hittills i min nykterhet: jag har som sagt jobbat mycket ett tag och det är stressigt här. Min chef var bortrest härom veckan och när han kom tillbaka hade han köpt en whiskeyflaska var i present till mig och en av mina kollegor som också drar ett ganska tungt lass just nu. Jag kom till kontoret på måndagsmorgon för två veckor sedan (jag är ofta först på plats) och han hade ställt den på mitt skrivbord med en lapp typ "Tack för grymt jobb!". Jag kände direkt att fa-aaan vad sugen jag blev på bara öppna den där och då och ta ett rejält glas innan någon annan kom. Det är ju galet. Jag har liksom aldrig druckit på jobbet eller så... Men det gjorde jag inte. Nu ligger den i en av mina skrivbordslådor här och jag tänker inte på den, alls typ.

Men jag har min vita val framför mig. Också jobbrelaterat. Om knappt två veckor står vi (min enhet) värd för en jättestor internationell forskningskonferens. Det är den som gör att jag jobbar så mycket. Men på själva konferensen är två pubkvällar och en avslutande bankett inplanerade, och jag förväntas absolut vara på plats. Det känns verkligen som en utmaning.

Lerigen: Vad kul att du kommer ihåg grabben! :) Han fyller f ö tre idag! En bra ålder att ha en pappa som orkar leka med honom (även om jag varit rätt bra på att inte låta alkoholen gå ut över honom, bara allt annat, så är det klart att det är jättebra för honom att jag inte dricker).

Återigen, tack! Kämpa på ni med!

Jo tiden rullar på när man kommit långt i nykterheten. Och alla positiva vinster gör vardagen mycket trevligare, med många fler möjligheter.

Ha en bra dag Vilja!

Hur kAn man va så trött, trots åtta timmers sömn.
Kommer knappt ur sängen ??

ord "släppa taget"
Triggar igång mina tankebanor.

Varför är det så svårt att släppa en missbrukare?
Vad är det med dom,eller oss som skapar förbund så starka så att vi nästan inte förmår att klippa.
Varför sitter jag här nu efter tre år och har äntligen en känsla inifrån och ut att nu äntligen är det gjort.

Det är inte han som har legat på,tjatat ringt vädjat.
Det är jag som har haft ett inre tvång att kolla,höra visa omsorg.
Är det någon sorts modersinstinkt,att annars dör han?
Likt att man vårdar ett sjukt barn,eller försöker ge en vän sitt stöd.
En drunknande som sjunker om vi inte är där och håller de vid vattenytan?

Jag ska klura lite på den.
Jag förstår mig inte på mig själv och långt efter att själva kärleken mellan mig och mitt drickande ex tog slut så var jag där och petade och pillade.
Kanske inte agerade så regelrätt medberoende längre.
Men kunde likafullt inte hålla mig helt ifrån kontakten.

Jag är också mamma och alkoholist. Ett fruktansvärt sätt att leva både för mig och barnen. De valde inte det här. Känner igen allt Ni skriver. Har precis börjat 12-stegsprogrammet. Nu ska jag bända det här. Jag och mina barn är värda så mkt mer. Handledaren så ngt bra i dag som är mitt mantra nu. Du har ett jobb - ta ALDRIG första glaset !
Nu kämpar vi tillsammans alla fina mammor!! Sök hjälp. Ni är värda ett liv. Jag lovar. Kärlek och mod till Er.
Ska på första Aamötet i dag.
Nu jävlar (förlåt) åker jag in i livet. Nyktert.

Hur jag väljer lägga fram det hela i morgon Jag tror inte det kommer vara något problem, och det viktigaste är att jag inte kommer ta något A, och det känns fortfarande som det inte kommer bli något problem att avstå. Jag är mer bekymrad över hur jag kommer agera när suget kommer tillbaka. Min tanke nu är att avstå helt en tid och sen får jag se. Jag ska iaf inte dricka 2-3 dagar i veckan, och inte så många glas som det blivit det senaste, ca 5-6 glas per gång. Ska vi på fest och min tjej ska med så kanske jag borde avstå helt. Jag vet iaf att jag inte kan fortsätta som nu för då går jag sönder av ångest och trötthet. Klarar jag inte att ändra mitt beteende får det bli att avstå helt.

Är så glad och tacksam för min man som inte ser ner på mig och vill stötta mig allt han kan. Det känns som vi kommit varandra så nära igen. Jag har innan jag berättade dragit mej undan mer och mer, velat vara ensam med mina tankar...

Sov nästan inget inatt heller, svettas och frysigt. Den där festen i lördags har visst tagit hårt på min kropp! Är det något jag fram emot nu är det just att få sova gott och det tror jag kommer när kroppen får lite lugn och ro och inte blir störd av bakfyller och ångest. Önskar er alla en riktigt fin tisdag☀️

Förra helgen såg jag cirkus Cirkörs föreställning movements. I ett nummer snurrade en kille runt en stång och släppte greppet, föll snabbt mot marken och bromsade upp igen precis innan han kraschade mot den.
Så ser jag mitt alkoholstopp den här gången. Jag bromsade precis i tid för att inte krascha. Den här gången var jag nära att förlora greppet om jobb, familj och allt jag håller kärt. Det känns bra att jag lyckades stanna upp. 2 veckor till sommarlov och semester, livet är gott just nu.
Sovit nästan 6 timmar i natt och känner mig pigg. I går natt var det sämre med sömnen men jag var inte alls trött på dagen så jag behövde uppenbarligen inte mer sömn.

gräsmatta är inte att leka med. Jag är ett lätt offer för duktiga försäljare, dom visar mig alltid något billigt först; sedan säger dom: "Men så har vi ju förstås den här modellen, för bara några tusenlappar mer får du en så mycket bättre maskin". Och så fortsätter det, i små steg, ända tills jag har köpt något som kostar dubbelt så mycket som det jag ursprungligen hade tänkt mig. Så blev det också när jag förra hösten klev in hos den lokala maskinaffären för att köpa en åkgräsklippare. Det som skulle ha blivit en enkel basmodell blev en stor en, nedsatt i pris naturligtvis, men igår var jag för en gångs skull tacksam för att det blev som det blev. Den har tre rotorer och klipper en meter åt gången och det tar ändå nästan två timmar att få jobbet gjort. Jag kan inte föreställa mig det arbete som den gamla damen har lagt ner med sin lilla putte-på-maskin. Med motor visserligen, men ingen drivning på hjulen. Inte optimalt för en person med hjärtproblem.

Li-Lo ställde en fråga om husdjur i Dionysas tråd, på vilket sätt de mår dåligt i ett alkoholist-hem. Jag vet inte mycket om katter eller getter men jag vet en del om hundar. Fysisk vanvård förekommer naturligtvis men är inte så vanligt som man kan tro; det handlar mer om att man till exempel snubblar på hunden. De flesta hundar har en Säker Plats dit de gärna tar sin tillflykt när de vill ha lite lugn och ro, om då husse eller matte kommer vinglande och snubblar på dom eller rent av faller omkull ovanpå dom, så känns den platsen inte så säker längre. Dom blir osäkra och vet inte riktigt vart dom ska ta vägen vilket kan utlösa en stressreaktion som gör att dom i värsta fall biter ifrån för att få vara i fred. Även det är ovanligt; de flesta drar sig undan och gömmer sig eller vandrar rastlöst omkring, dom verkar vara överallt samtidigt och är nästan alltid i vägen. Hur husse eller matte reagerar på det är självklart individuellt men jag tror ändå de flesta inte ens lägger märke till det. Mat och vatten är nog det största problemet, våra husdjur är ju helt beroende av oss för det och i fyllan och villan blir det lätt bortglömt.

Det är ytterst få uppfödare som avlar på Alfa-hundar idag. De allra flesta av dagens hundraser är avsedda som sällskapsdjur och då vill man inte ha en hund som vid mogen ålder försöker ta över ledarskapet i familjen. Häri ligger det största problemet; hundar är oerhört skickliga på att avläsa vårt mående, både fysiskt och psykiskt, så när vi mår dåligt gör hunden det också. Den försöker trösta, vilket är en stor tillgång i många fall, men ofta, framförallt när vi inte är kontaktbara på grund av alkoholens inverkan, känner den också att den behöver ta över ledarrollen, något den inte har de rätta generna för att göra. Det är här det kan gå snett; en del hundar försöker skaffa mat till familjen vilket i en hemmiljö kan leda till att dom demonterar möbler och annat i sina försök att jaga. Andra hundar fokuserar på försvar och blir aggressiva mot främlingar, jag tror de som jobbar inom räddningstjänsten kan intyga att stressade hundar kan vara ett stort problem när en sjuk människa ska tas omhand. Så tyvärr måste slutsatsen bli att våra husdjur drabbas minst lika hårt av vårt missbruk som våra övriga närstående och dom måste också få hjälp och uppmärksamhet för att komma över det hela när vi återupptar ett nyktert liv.

Ha en härlig dag!

Dag 39 tisdag, igår och inatt har jag känt att nu får det vara nog på en ny nivå. En slags övertygelse och längtan efter ett liv där jag lever som jag lär. Eller vill. Kändes som jag klev över en tröskel och nu är där. Och det kändes. Drömde tex mardrömmar om mina rädslor inatt. Rädslor som jag tryckt undan när jag inte varit 100% jag. Skön känsla när jag vaknade inför en ny dag idag där jag kan tillåta mig att le och blomma ut.
Ha en underbar dag alla.

Evigt ung, tack. Ibland blir jag bara så arg för att jag förhandlar och tänker på alkohol. Det är inte värt det om man tänker efter och kommer ihåg det som man lätt tränger undan. Ha en fin nykter dag.

Janne, vore det enkelt att inte börja igen så vore jag inte här. Det är svårt men det ska gå att få ordning på detta.
Insikter kommer med tiden har jag märkt. Man lär sig den hårda vägen. Ibland kör man av vägen men då är det bara att damma av sig och upp igen.
Kämpa janne.