Senaste kommentarerna i forumet

Jag blir glad att se dig här igen.
Hur går det för dig?

Jag har vart i en flytt och bara kunnat hänga med sporadiskt vad som
har uppdaterats.

Kram :)

Att leva som slav under A är inget liv, för mig. Det är stressigt att ha huvudet fullt med tankar på när, var hur ska man ska kunna dricka A. När kan man smyga? När kan man passa in en vecka för att supa?

Ja alltså jag vet inte vad det är men att byta denna livslycka mot att ligga bakis, huvudvärk, ångest - ångest - ångest. Aldrig! För ett år sedan hade inte varit möjligt att hälla ut en flaska vin. Nu rök den fort som fan ner i avloppet. Med glädje. Och att jag kunde ha den i kylen i ett par dagar och inte vilja dricka upp den.

Ett återfall känns väldigt långt borta och då har jag inte tagit Campral på 3 veckor. Har glömt bort det under flyttstressen. Det funkar ju bra utan kryckan med tydligen. Ser fram emot en fin vacker medveten sommar, med massa resor och utflykter med den lilla fina bilen jag unnat mig för pengarna jag inte dricker upp numera.

Kram kloka PI.

Håller med föregående. Jag hade ringt en ambulans och lagt över ansvaret på vården. Att helt sluta medalkoholen här och nu kan innebära livsfara om det inte sker under övervakning och läkemedelsbehandling! Ta hand om dig själv!!!

Jag skulle nog kört honom till akuten. Eller gett honom en telefon och låtit honom ringa ambulans själv. Jag hade inte fixat mer sprit till honom i alla fall!

Jag har samma positiva känsla MondayM. Inga sug, inga konstiga/luriga tankar, och inga antydningar till infall.
För mig tog det 9-10 månader att hamna i detta trygga tillstånd. Och då jag inte är någon nybörjare, i någon av de två kategorierna nykter eller aktiv alkoholist, vet jag när känslan av trygghet är äkta.

Jag gläds med dig och din positiva känsla. Att du också mår bra och känner dig stark. Detta är den positiva belöningen vi får efter att kämpat oss till ett nyktert liv.

Det är en omvänd och långsam kick jämfört med den man en gång i tiden fick av A. Den sköna berusningen med välmående man en gång i tiden fick, som sedan övergick i en svart sörja av ångest och skam när alkoholismen och beroendet utvecklades.
Nu har vi det omvända. När vi lyckats bygga en hållbar nykterhet, där vi känner styrka och trygghet. En långsam process som tar flera månader, kanske år, men som ger en slags euforisk lyckokänsla. För att man är trygg och säker, man har nått en hållbar nykterhet.

"Spåret" eller "programmet" (eller vad man nu ska kalla det) i beroendehjärnan finns kvar, men har mindre och mindre möjlighet att påverka det sunda normala förståndet. Det "nyktra programmet" är nu det som dominerar våra hjärnor. Det som operativsystemet (medvetandet) kör.

Fortsätt att njuta av livet MondayM!

Jag blir så glad när jag läser din tråd! :) Härlig energi!

På Valborg?

Kram och upp igen. Det vet du! :)

Nyvaken och nyvaskad! Jag älskar mitt liv just nu. Allt är så enkelt, det går på räls rakt fram.
Det finns inga diken vid sidan av min väg just nu. Skönt! Inga hål att trilla ner i. Ännu skönare.
Jag njuter av att vara stark och att veta att A är inget alternativ. Omprogrammerad hjärncell :)

Kramar tillbaks, det vet du.
Massa kramar till alla!

Kontrar med vad gör ekorrarna i mitt fönster när jag ska duscha?
Sitta där och glo liksom ....
Och visst är det fint. Dock trist när djur hamnar i stan, då de ofta
hittar mat och förlikar sig med att inte längre behöva jaga.

Vi hade en övergiven rävunge där jag bodde tidigare, som
vande sig vid att få mat vid MC D. Så den kutade över gatan
i hopp om att få sig ett mål.

En dag låg den överkörd på vägen....
Så det är vackert men lite tragiskt med djur i stan.

Var jag alkoholfri. Men sen föll jag återigen. Helger klarar jag bra men just detta med långledigt efter intensivt jobb, det är inte lätt. Det var ingen katastrof men ändå, blir ledsen. Jag vill INTE dricka. Så är det bara. Får vänta på att ångesten ger med sig, sen ta nya tag igen..

Fråga hur han tänker angående att fixa eget boende. Hur snabbt tror han att det kan gå? Strunta i att dra upp alla orsaker. Säg bara "det jag sagt gäller, du måste flytta". Det är så typiskt alkoholistfamiljer att dagen därpå låtsas som ingenting. Just därför måste du nog klarlägga var du står. Fråga hur han tänker lösa det helt enkelt. Erbjud dig att hjälpa till och leta efter bostad möjligen.

...Så svarade jag impulsivt ja till ett glas vin som blev två. Var på en föreläsning med middag. Gott, trevligt och lagom. Onödigt men ingen skada skedd.

Igår var en ganska bra dag. Jag måste komma igång att hjälpa min lillkille mer i skolan. De andra har jag rutin på att kolla upp och hjälpa men minstingen har nästan alltid koll själv. Det innebär ju inte att han inte behöver stöd. Ikväll ska vi räkna matte inför ett prov på fredag.
Jag tycker mig se en skildrad i ansiktet sedan jag slutat med a. Huden ser klarare ut och ögonen piggare (även om jag ju inte känner mig så pigg) I natt ska jag prova sova utan insomningstabletter. Jag vill inte byta ut ett beroende mot ett annat.
25 dagar sedan jag drack för mycket och just nu känns inte drickat som något överhängande problem. Ångestproblematiken kvarstår. Kanske var den inte a-relaterad...

Å här på vår morgonpromenad några sekundmeter från Stockholm city, fick katten och jag syn på en hare bara två skutt bort. Den stod sniffande ett ögonblick på bakbenen, tio gånger större än katten, innan den studsade iväg, jagad av en hungrig?, grandios kisse.

Är gastric bypass op sedan 2011. Dricker inte varje dag, men har gärna tagit vin när jag varit ledig på helgen, ibland mitt i veckan om jag jobbat helg och är ledig. problemet är att jag oftast inte kan sluta innan allt är tomt i flaskorna eller bag in boxen... får minnes luckor och blir helt förändrad, kan bli väldigt elak, säga fula saker som jag aldrig skulle säga nyktert. Kan tyvärr ge mig ut på stan i detta tillstånd, jag kan inte överhuvudtaget redogöra för var jag varit vem jag träffat och vad jag gjort... Det framkallar en fruktansvärd ångest, märker att människor jag känner tar avstånd, blir inte bortbjuden som förr... Period vis fungerar det med att bara ta ett par glas, men helt plötsligt tycker jag att det gått så bra så ett par till gör inget, men det är då inget stop finns. Det är inte så här jag hade tänkt mig leva mitt liv. Vet inte riktigt vart man ska vända sig...

från spikmattan efter nattens sömn, och kan lägga den vaskade champagnen bakom dig,
så önskar jag dig en underbar försommardag MondayM!

Varma försommarkramar!

att säga nej till alkoholen vid sug i början på nykterheten. Men det lyckades du också med Gunda.
Så du sa nej i dubbel bemärkelse.

Jättebra att du upptäcker vad som triggar och vad du behöver jobba med hos dig själv.

Hoppas du får en bra dag. Kramar!

med nyktra reflektioner napalosrot.

Hoppas du får en bra dag!

Dag 12 onsdag, dagen börjar tidigt och det känns som tiden går snabbt. Livet känns bra nu. Så nu räkna dagar och när jag börjar glömma så kommer jag att minnas varför jag ska avstå första glaset.

att du vann över suget. En viktig seger.
För det innebär att du nu har övertaget i kriget mot alkoholen. Du vet att du klarar av de lockande tankarna och sugen.
De kommer att irritera och skava, som myggbett och skoskav, men du kommer att klara av dem.
Och du har redan börjat känna av flera de positiva vinsterna med nykterheten och friheten.

Låt din "nykterhetsflagga" vara mentalt fastsurrad med silvertejp, så kan inte A-demonen blåsa ner den.

Ha en fin vårdag Rövarkulan. Försommarkram!

.

Tack mt för att du finns med här! Man känner din värmande ande i din text (eller bakom). Här möts vi anonyma, men en person kan anas bakom varje signatur.

Tänker på tillfälligheternas spel, att vi här får dela varandras ord. Men egentligen tror jag inte på slumpen heller. Något bestämt gör nog varje möte, om än med rätt olika historier i bagaget. Och jag vill tro på en högre mening. Det är något stort i det lilla.

Och så här dax på natten flyter de existentiella tankarna upp till ytan..:-) när dagens bekymmer lagts lite åt sidan och det större perspektivet öppnar sig.

Glad vår, njut av livets under!

Vi hade ett samtal, jag stod fast. Det var svårt, men jag gjorde det. I lördags. Men nu vet jag inte vad han tror igen, för han har "varit bättre", trevligare etc, sedan dess. Och det är lite som om inget uppbrott ska bli.

Måste jag tjata om något som redan är svårt? Han gör det inte lätt. Blir faktiskt lite förbannad av det. Visst, jag ger honom tid att skaffa nytt boende, men nu känns det lite som lördagens samtal inte funnits.

Jag är jättedålig på det här.. Måste jag slå ner på allt som implicerar ett fortsatt samboliv? Huuuu. Och jag är inte orädd heller. Inte stensäker.. Men ändå hade jag nu kommit fram till något, ett val.

Tack för att du delar med dig! Härlig vändning ditt liv har tagit ?

Det är ett måste. Visst jag skulle säkert "behöva" sluta helt, men jag är inte beredd att ge upp alkoholen helt, iallafall inte än.