Senaste kommentarerna i forumet

Tittar till dig efter lite bortovaro från forumet.
Förstår att det är svårt på egen hand, så visst vågar du boka tid hos vården?
Sköt om dig!
/E

Ser att du efterlyser min närvaro på forumet och det gör du rätt i.
Jag har varit dålig på att uppdatera mig, tiden har inte riktigt räckt till. Har fått en otrolig energi som får utlopp på andra sätt. Men, jag saknar stunderna här så min aktivitetsnivå kommer att höjas. Både skriva i min egen tråd och en del i andras.
Allt går fortfarande i det nyktra tecknet, inte en droppe i år. Det har blivit helt naturligt och känns inte konstigt alls trots fester och jobbrelaterade events med stort alkoholflöde. Dock håller jag garden uppe, den listige fan bidar nog bara sin tid...
/E

..lätt. Vilken styrka du har, om suget redan börjar på morgonen så är det många timmars kämpande, men du fixade det. Kanon
starkt gjort av dig att inte falla.
Kram och sov gott!

Ja det är verkligen inte det lättaste att säga nej både till andra och till A.
Men att jag ska klara det är jag helt besluten med. Även om jag faller så tänker jag inte
ge upp, för gör jag det då har jag skrivit på min undergång.
Min dag har varit så bra, vi har haft möte här i kväll och det mötet blev både roligt och nyttigt.
Vi bjöd på kaffe och kaka, inget alkohol alltså. :-)
Hoppas du har haft en skön dag du också.!
Kram

Jag tycker inte att det har varit speciellt svårt heller. Det känns mer som att bryta en dålig vana. Känns också ovant i början att börja känna känslor och inte döva eller hantera dem på det destruktiva sätt som hjälpt (kortsiktigt) tidigare.

Wow! Härligt.
Grattis till 10 nyktra veckor.
Då har du gjort det värsta nu.

Och tänkte fortsätta min nykterhet! Lycka till alla❤️

Gick du genom primärvården för antabus?
Socialen blev kontaktad då?

Att dricka tills man stupar kan leda till epilepsi.
Hjärnan tar otroligt med stryk. Det gör att vi
som har periodiskt beroende lever farligt.

Jag är också typen som dricker (drack) tills jag stupar.
I flera dagar, en vecka eller mer.

Jag sökte hjälp efter mitt sista återfall.
Behandlande läkare sa: Om du tar ett
återfall måste du ringa mig direkt.
Då måste jag sätta in medicin för att
motverka att hjärnan tar stryk.

Jag får MVG++ på alla "dricker du för mycket - tester".

Är ju nykter fler veckor än berusad per år.
Dricker i mönster - 2 månader nykter, en veckas drickande, 2 månader nykter osv.

Känner absolut igen mig. Gjorde gastric bypass 2010 har de senaste 2åren haft jätteproblem med att sluta dricka när jag väl dricker.

Vill inget hellre...
Det va bra att veta. Såna situationer är jobbiga tycker jag. Möten på jobbet osv...
Skulle jag gå på AAmöte så skulle jag nog lugna mig med en sup....

Trött! Så in i helsike trött. Sen valborgsmässoafton har jag hållt på kom stop här hemma. Valborgskvällen var det inga problem med men 1;a maj ar hemsk. Suget startade direkt på morgonen och vid lunchtid var jag nära att ta min följeslagare alkoholen i handen och ge efter.

När jag är piggare ska jag försöka sammanfatta dessa dagar utan alkohol.

Önskar er alla där ute en god natt och styrka att stå emot alkoholen och vakna friska och krya i morgon. Och så tänker vi positivt.

...om AA so. Kan vara bra att veta : enda kravet för medlemsskap är en önskan att vara nykter. Dvs du behöver inte ha varit nykter en viss tid innan ditt första möte!

Det finns flera som varit med en längre tid innan de blev nyktra. Ville bara säga det så du ser möjligheter istället för hinder :-)

//M

Det va ju en del av mig som också började...
Efter mitt ångestansfall vid sängående blev det som en spärr. Jagade upp mig för att lägga mig, va ju där det skedde första gången. Det här ger kvar än eftersom jag drar i mig på kvällen.
Ångest skapade sömnbrist....som skapade som skapade ännu sämre sömn...

Skönt att höra det är fler

Frågan är ju första steget nu...
Vill inte sjukskriva mig, kan ske inte går att lösa skakades på jobbet?

Tack för svar..
Jag är aldrig bakis men vaknar, efter ett tag så tänker jag på hur jag ska lägga upp dagens intag typ...
Mer psykiskt dåligt, allt började ju med ångest...
Men antabus?
Gör inte bara det att man mår dåligt och typ spyr av alkoholen?

Vi som går på AA är alla i olika stadier av tillnyktring. Några är så trygga att de är helt öppna med sin sjukdom och anser att alkoholism inte är mer att skämmas för än halsfluss. Andra ber extra om att få vara anonyma. Oavsett så talar vi aldrig om vilka som varit på mötet för utomstående. Därför gör det heller inget om man råkar känna någon på mötet. Det stannar ändå inom gemenskapen.

Viktigt är att aldrig jämföra sig med andra! Jag skulle ju lätt kunna tycka att jag inte hade så stora problem om jag jämför med t.ex. Pi här i tråden. Detta är farligt och kan lura mig att tro att jag skulle kunna hantera alkoholen igen. Sanningen är den att våran sjukdom är exakt lika och lika falsk. Skulle jag välja att dricka igen så är det bara en tidsfråga innan jag också sitter i samma läge. Alkoholism är en progressiv sjukdom som bara utvecklas åt ett håll. Ett mindre trevligt håll.

Känner igen mig i ditt drickande. Själv var det oron att inte få sova som gjorde att jag hällde i mig även om suget inte var gigantiskt. Idag sover jag som en stock även om det tog en vecka efter sista supen.

Hoppas att du blir kvar i forumet att allt går din väg! Hjälps vi åt så kan vi åstadkomma allt :-)

//M

Nu äntligen känns det som om det börjar bli lite bättre. Förkylningen har släppt så pass att jag kan träna lite. Ett Friskis pass blev det ikväll och så lite matte med minstingen mest för att visa intresse.
Ha en bra kväll

träffar man någon på AA som man känner är det ingen fara, båda är i samma båt och ni kan snarare får en del att prata om ifall ni vill. Jag har varit till och från i AA i väldigt många år, men aldrig hört talas om att någon skulle ha brutit anonymiteten. Den sätter sig i medvetandet på en gång. Jag har nu börjat även med antabus för att komma ur den onda cirkeln, är så innerligt trött på detta smygande och ständigt dåligt mående på morgonen. Känner just nu stort hopp, och antabusen gör ju att jag slipper hamna i ett akut sug som kan lösas med alkohol. Bara det gör att man slappnar av.

Hej
Skapat en egen tråd här med rubrik:
-ny här-tacksam för hjälp och svar

Detta är jag i ett nötskal!!
Alltid vart dyngrak och pajas...
Folk har varnat och vart oroliga. Men jag har tänkt dagen efter - är jag sugen?
Likt snusbegäret....men icke...
Detta va flera år sen, hängde alltid på krogen, låg runt och va full:)

Sen en dag...
Kom ångesten vid läggdags...
Kommande tid va rädslan för den känslan igen...
Började bedöva det med sprit, mer och mer...
Räckte med en mun i barskåpet sen drack jag i förebyggande. Nu är jag här!:(

Kan ni har nyktra perioder är det bättre att avstå helt!!
Längtar, och lyckades en gång:)
Vill dit igen utan komplikationer

Kör hårt vänner

Det är väl det som gör det så svårt att ta in. Både för egen del och för andra.

Det första någon frågar om man berättar att man har problem är ju hur ofta man dricker. Inte HUR jag dricker. O det är ju hur som är helt avgörande för mig/oss.

Otroligt tuff situation för dig just nu. Men det blir bättre, dag för dag. Och INGENTING blir bättre av att du dricker. Tvärtom.

Så tacksam för att ni bryr er. Underbart forum!
Jämföra vad vi dricker är ju en liten måttstock men alla är vi ju olika...
Idag blev det 3 folkisar under dagen på jobbet lagom så jag tror att det va grönt med bilen hem. Förbi bolaget och en kvart Inga whiskey som jag smyger i mig på kvällen. Så ser ganska ofta ett dygn ut nu...
Är ganska tröttsamt för har inget direkt sug....m n rädd för att va utan om det blir panik.
Detta blir jag inte direkt berusad av, håller mig bara välmående.

Min största längtan av allt är att få bort planeringen av dricka och alkoholtänket i huvudet.

Att bara kunna vara i nuet och njuta

Att AA va anonymt och vad det står för visste jag ju. Tänkte mer på folk som va där, men de vill väl inte heller det ska komma ut??

Du måste skriva och berätta när du har möjlighet. Hoppas verkligen att du hjälpte honom att få vård!

Du måste bara bestämma dig. Leva med oro, vanmakt, ilska, och svåra tillitsproblem. Eller bryta upp. Gränsen är passerad sedan länge. Och jag vet att det inte är "bara". Att bryta upp är ett beslut du behöver stöta och blöta ett bra tag kanske. Och det gör du bra i detta forum! Du tvingas sätta ord på det du tänker och känner, och då kommer du till slut fram till rätt beslut.

Idag har jag tänkt en hel del på vin. Har haft ångest. Men jag gick och tränade istället och lyssnade på musik i lurarna. Kände mig glad efteråt. Nu börjar ångesten krypa på igen och jag har svårt att se att mitt liv kommer att bli bättre. Jag tänker inte på vin, men funderar mycket kring livet. Har svårt att hitta ork till vardagliga saker som städa, hålla undan i hemmet, så att det inte är kaos, för ett hem i kaos ger mer ångest. Får inte så mycket vettigt gjort. Andas och längtar tills det är kväll, så att jag får krypa ner i sängen. Slippa dåligt samvete över allt jag borde göra. Jag flyttar om ett tag och det är scary. Har ju inte bott själv på evigheter. Det ska samtidigt bli skönt att få bli min egen. Att få bestämma själv och inte ha någon som oftast hittar något att störa sig på och som har synpunkter. Jag har försökt leva någon annans liv och det funkar inte. Jag hoppas på delad vårdnad när det gäller våra barn. Men, p g a att jag dricker nästan varje helg, så vet jag inte hur det kommer att gå. Jag är inte redlös dock. Han hotade med att ta barnen även då när jag inte drack och hade varit nykter en längre tid. Jag har en fin relation med ungarna och vill så gärna fortsätta så. Min sida av familjen har han aldrig riktigt tyckt är "bra" nog. Jag har helt vanliga föräldrar, men som kanske är litet speciella i vissas ögon. Alla år som jag slitit för familjen och tagit det största lasset verkar inte räknas nu när jag inte har mått så bra och min partner fått ta större del i allt detta. Plötsligt är det som han gör allt, även om jag gör en hel del fortfarande, men har inte haft samma ork. Nu ska jag sluta gnälla. Det blir en ny dag imorgon och ångesten går ju alltid över, även om det inte alltid känns så.