Senaste kommentarerna i forumet

Otroligt tuff situation för dig just nu. Men det blir bättre, dag för dag. Och INGENTING blir bättre av att du dricker. Tvärtom.

Så tacksam för att ni bryr er. Underbart forum!
Jämföra vad vi dricker är ju en liten måttstock men alla är vi ju olika...
Idag blev det 3 folkisar under dagen på jobbet lagom så jag tror att det va grönt med bilen hem. Förbi bolaget och en kvart Inga whiskey som jag smyger i mig på kvällen. Så ser ganska ofta ett dygn ut nu...
Är ganska tröttsamt för har inget direkt sug....m n rädd för att va utan om det blir panik.
Detta blir jag inte direkt berusad av, håller mig bara välmående.

Min största längtan av allt är att få bort planeringen av dricka och alkoholtänket i huvudet.

Att bara kunna vara i nuet och njuta

Att AA va anonymt och vad det står för visste jag ju. Tänkte mer på folk som va där, men de vill väl inte heller det ska komma ut??

Du måste skriva och berätta när du har möjlighet. Hoppas verkligen att du hjälpte honom att få vård!

Du måste bara bestämma dig. Leva med oro, vanmakt, ilska, och svåra tillitsproblem. Eller bryta upp. Gränsen är passerad sedan länge. Och jag vet att det inte är "bara". Att bryta upp är ett beslut du behöver stöta och blöta ett bra tag kanske. Och det gör du bra i detta forum! Du tvingas sätta ord på det du tänker och känner, och då kommer du till slut fram till rätt beslut.

Idag har jag tänkt en hel del på vin. Har haft ångest. Men jag gick och tränade istället och lyssnade på musik i lurarna. Kände mig glad efteråt. Nu börjar ångesten krypa på igen och jag har svårt att se att mitt liv kommer att bli bättre. Jag tänker inte på vin, men funderar mycket kring livet. Har svårt att hitta ork till vardagliga saker som städa, hålla undan i hemmet, så att det inte är kaos, för ett hem i kaos ger mer ångest. Får inte så mycket vettigt gjort. Andas och längtar tills det är kväll, så att jag får krypa ner i sängen. Slippa dåligt samvete över allt jag borde göra. Jag flyttar om ett tag och det är scary. Har ju inte bott själv på evigheter. Det ska samtidigt bli skönt att få bli min egen. Att få bestämma själv och inte ha någon som oftast hittar något att störa sig på och som har synpunkter. Jag har försökt leva någon annans liv och det funkar inte. Jag hoppas på delad vårdnad när det gäller våra barn. Men, p g a att jag dricker nästan varje helg, så vet jag inte hur det kommer att gå. Jag är inte redlös dock. Han hotade med att ta barnen även då när jag inte drack och hade varit nykter en längre tid. Jag har en fin relation med ungarna och vill så gärna fortsätta så. Min sida av familjen har han aldrig riktigt tyckt är "bra" nog. Jag har helt vanliga föräldrar, men som kanske är litet speciella i vissas ögon. Alla år som jag slitit för familjen och tagit det största lasset verkar inte räknas nu när jag inte har mått så bra och min partner fått ta större del i allt detta. Plötsligt är det som han gör allt, även om jag gör en hel del fortfarande, men har inte haft samma ork. Nu ska jag sluta gnälla. Det blir en ny dag imorgon och ångesten går ju alltid över, även om det inte alltid känns så.

Ring soc så de kan ta ett LVM eftersom han är en fara för sig själv.

Hur har du det?

Som Pi skriver så är allt utom budskapet anonymt hos AA. Dvs allt som sägs och alla som är på mötena stannar på mötena. Men syftet med AA och arbetsmetoderna är offentliga. Det finns inga medlemsregister eller andra avslöjande fenomen. Vi använder endast förnamn på mötena. AAs 12steg är heller inget man tvingas igenom i gruppen. Var och en arbetar med stegen själv i egen takt men får så mycket eller lite hjälp man vill.

Man kan välja att dela med sig om sina problem eller bara lyssna till andra som berättar om sina erfarenheter. Som ny är man extra välkommen på mötet. Det är väldigt skönt att kunna prata om sina problem med andra som förstår.

Jag rekommenderar dig starkt att gå på ett möte och känna av läget.

Jag drack ett par flaskor vin om dagen på vardagarna och avsevärt mer på helgerna när jag var fullt aktiv. Kulmen kom efter en femdagars utan större minnesbilder. Jag blev sjukt rädd och fick dödsångest. Insåg att jobb, hustru och boende snart skulle vara i farozonen om jag inte agerade. Tuffa första dygn med abstinens men ingen DT. Efter ca 10 dygn kände jag en stor förändring.

Mitt egna beslut tillsammans med AA blev räddningen. Svarar gärna på mer frågor senare men nu ska jag till mina vänner på AA :-)

//M

AA står för Anonyma Alkoholister, alltså är man anonym där.
Du kan hitta mycket läsvärt och nyttigt på deras hemsida: http://www.aa.se/
Där kan du också söka på din, eller en närliggande ort, om och när de har möten.

Jag har inte själv haft fullt utvecklat delirium, bara förstadie med bl.a. hörselhallucinationer och kraftig förvirring. Jag har aldrig sökt hjälp i det tillståndet, däremot i förebyggande syfte när jag befann mig i en snedfylla med alldeles för hög ångest en gång. Då fick jag ingen hjälp. Den gången är en av de få gånger jag gått ur en fylla med hjälp av nedtrappning i form av alkohol.
De jag känner som haft delirium, har haft det i unga år, innan kropp och hjärna "vant sig" vid extremt höga och långvariga promillehalter. Men, för att vara tydlig, jag rekommenderar att du söker hjälp om risk för delirium finns. Det kan vara livshotande.

Min dygnsdos i yngre dar, när det var som värst, låg på 2-2.5 helflaskor sprit. Vid 3 om dagen under en period, var jag på tröskeln till dödsriket och vände. För ett år sedan, när jag hade min sista fylla, var 2 helflaskor per dygn tillräckligt för att nästan knäcka mig. Åldern tar ut sin rätt.

Prova gärna att gå på ett AA-möte. Läs och skriv här på forumet. Var ärlig mot din sambo.
Du har rätt inställning, med att du inte vill dricka mer. Det går att bli en nykter alkoholist. Vi är flera här inne som har lyckats med det.
Och vinsterna är stora.

/Pi31415

att "monitorera" sig själv, dvs kartlägga sitt beteende. Det lärde jag mig och har haft hjälp av när jag var med i den där KBT-studien KI hade. Då lär man känna och förutse sig själv bättre. Man är ju annars lätt själv sin värste fiende.

Heueh, däremot, han orkade berätta vad som var på gång. Sånt är ju tacknämligt. Om det är möjligt.

Jag tänkte precis skriva akta dig så du inte utvecklar periodisk missbruk istället.
Precis så har jag tänkt. T.ex. på en kryssning så klarar jag att tjoa och dansa runt
nykter medans alla dricker massa drinkar. Helt nykter kan jag gå till hytten för att
där ha smygköpt en flaska. Och då super jag mig full, ensam efter festen. Galet!!

Och varje period nykter är ju en bra period. (Med risken att när man hamnar
i en dålig period så eskalerar det för varje gång, längre perioder och med mer A)
Men då är du ju medveten om den risken. Kolla om du kan se ett schema när du
druckit och vilka perioder du vart nykter. Så då får man fajtas lite mer när man vet
att gränsen närmar sig.

Stå på dig.

Kram

MM

Hej
Tack för era svar och er support.

Det stämmer att Värmland är vackert:)

Läst en del här om AA.
Det kan absolut vara ett steg i rätt riktning och jag ska kika på möten. Tystnadsplikt va?
Om man som trygghet skulle vilja ha lugnande första dagarna som sist när jag blev inlagd, är det bara primärvården som då gäller?
Tar man det den vägen är jag ganska säker på att Soc blir kontaktade??
Tror jag fixar det själviaf med den hjälpen.

Ni har varit starka, Grattis till er båda. Glad för er skull:)
Hur mycket drack ni innan ni blev nyktra?

Jag tror att jag klarar mig ok från att hålla mig borta från Alkohol bara jag tar mig ur det.(Säger han som dricker igen:))
Är att ta sig ur jag rädd för och som är det svåraste. Att det blir lilka illa som sist. Lättare att hamna i delerium en andra gång?
Familj, sambo och vänner va livrädda att jag skulle stryka med.

Hade inget sug direkt sist men trodde det skulle gå att ta en bira bara. Det gick ett tag innan några veckor innan jag föll in i gamla rutiner..
Idag mår jag bättre än sist jag drack iaf. Inte gått lika lång tid denna gång

Tar jag mig ur det skall jag inte dricka mer.
Bara träna och må gott med nära och kära

Nej, valborg klarade jag utan problem. Det blev dagen efter. Det är något jag märkt också, att jag lätt faller efter tillfällen då alla andra dricker. Då har jag ju varit jätteduktig som låtit bli, och tycker väl att det då är ok att dricka.. Det är ju inte bättre. Precis som Pi skrivit tidigare så är det nog så att jag övergått till att bli någon form av periodare i mitt drickande. Det är bra att jag har koll på det, ju mer man vet desto enklare blir det att hantera. Jag vet att jag klarar mig bra längre perioder utan en endaste tanke på alkohol. Nu var dock inte mitt mål att bryta mitt beroende mot en annan form av missbruk, men jag tror det blir enklare med den insikten. Jag fortsätter att kämpa och ser fram emot en gladare hjärna, en piggare kropp och att få starta min egna tråd i "det vidare livet" när jag är mogen och redo för det.
Stort tack för allt stöd på forumet, och kram till dig Monday!

Sista dagarna...
Och Ikaros saknar jag.
Elias?
Hm!

Hej och välkommen

Vi är ett par stycken här inne som dricker på detta sätt. All in. Vi har inte heller problem med fredagskvällar, grillning, årstider utan våra dikeskörningar kan komma när som helst. Jag, AlkohyperD, Ikaros, Anders43, Pi är periodiska alkoholister och tar dessa dödsfyllor men har inget vardags sug. Vi har alla långa perioder mellan varven och vi alla har haft känslan att vi kan inte vara Alkoholister? Problemet är överdrivet. Folk snackar skit. Vi har inga problem.

Men ÄR vi alkoholister? Jepp så det visslar om det.

Kram

MM

Jag är exakt likadan som du. För min del funkar det att umgås nykter med vänner och familj, är det tillfällen då människor dricker sig berusade så stannar jag hemma istället då jag tycker att folk är så himla jobbiga och annorlunda när dom dricker.
Att du har vart vit ett helt år är grymt jobbat! Jag klarar också "längre" perioder utan alkohol numer, nu senast en månad. Jag vet också att jag ibland inte har några problem att dricka ett glas vin och sedan stanna vid det, men då och då spårar det ur och det är ett under att man lever efter de gångerna. Ångesten som kommer är fan inte heller något jag vill leva med, även om det inte är så ofta. Det är aldrig värt det.
Jag oroar mig också en hel del över att suget aldrig kommer försvinna helt, efter ett tag som nykter så sitter man där igen och tänker att man kan, bara lite.
För mig går det upp och ned, men just nu känns det ganska hopplöst. Känns inte som att det funkar hur mycket jag än försöker. Jag vill inte dricka ibland, jag vill aldrig dricka för jag kan inte och jag mår så mycket bättre utan. Varför är det så svårt?

Har hållt upp med spriten 1 år innan. Sen hade jag intalat mig själv att jag kunde hantera den.
Det kunde jag inte, fungerade ett tag men blev tätare och tätare mellan dödsfyllorna.

Det är nästan det värsta. Att jag vet att jag aldrig kommer bli fri från suget. Det kommer bli bättre, men alltid ligga och vänta på att man ska släppa garden.

Sen när man mår som bäst så lurar hjärnan en att allt kommer fungera bra. Ta du en öl grabben, det fixar du...

Hej!
Jag instämmer helt med Pi ovan vad gäller att sluta dricka. Att sluta dricka är inte så svårt (om man inte får riktigt akuta symtom) det handlar bara om att stålsätta sig några dygn innan det vänder. Tricket är att inte börja igen. Den utmaningen är värre att hantera.

Vi som har dessa problem måste inse att alkoholen endast är ett symtom på underliggande rädslor, agg eller andra känslor. När vi blir nyktra och börjar identifiera och hantera dessa problem så minimerar vi riken att börja dricka.

Detta kan man välja att göra på egen hand vilket är dumt i mina ögon. Det bästa alternativet är då AA där alla vet vilka problem du upplever och har erfarenhet från sina egna turer med drickandet. Dessutom är det AAs främsta uppgift att hjälpa lidande alkoholister att bli nyktra vilket är en väg att själv hålla sig nykter.

För många kan AA verka skrämmande men detta vill jag bestämt påstå är ogrundat och fel. Många miljoner människor över världen har funnit en hållbar nykterhet genom AA. Soc behöver inte få veta något alls. Blir du dessutom nykter så behöver de aldrig få reda på något.

Mitt allra starkaste råd är alltså att gå till AA i kombination med att du berättar om AA och ditt läge för sambon. Var försiktig med att ställa ut löften till höger och vänster. Det skapaer en press som du inte behöver. Du gör ju detta för egen skull i första hand.

Hälsningar

//M

Bra att du startat en egen tråd. Läs mycket här på forumet, här kan du få många bra råd och tips, av förstående människor som vet vad det handlar om.

Vad som är bäst när man ska gå ur en fylla, är individuellt. Jag var periodare innan jag slutade med alkoholen för snart ett år sedan, och jag tog alltid smällen att gå ur fyllorna ganska tvärt. Med allt vad det innebär med abstinens, kramper, predelirium, svår ångest etc. Men finns risk för delirium eller EP-anfall bör man ta hjälp av läkare/sjukvård. En del praktiserar nedtrappning.

Jag tror att du är inne på rätt spår när det gäller din sambo. Öppenhet och ärlighet förstärker band.

När det gäller soc, så vet jag inte vad som gäller. Hoppas du kan få råd från andra som vet mer.

Återigen, välkommen hit Värmland82. Och du, Värmland är ett fint landskap.

Om du känner att du klarar det så prata med din man. Det är så mycket lättare att vara ärlig. Skammen och ångesten blir nog ännu värre om man smyger. Då kan ni också hjälpas åt tex att se till att inte ha alkohol hemma. Och försök att hitta strategier så att du inte kan åka förbi systembolaget. Om du behöver ta bilen dit kanske han kan ta nycklarna tex.
Jag är lika gammal som du och dricker tyvärr med min man och vi har precis börjat försöka ta tag i problemet tillsammans.
Och försök att läsa här mycket. Det hjälper till att påminna sig själv att man vill förändra sitt beteende.
Kram

Jag/vi vet hur det känns med skuld och skam som ständiga följeslagare. Vi är många som klarat att bryta ett destruktivt leverne på olika sätt. det finns många trådar som kan tilltala dig. Massa tips och råd, och hur man kan känna, tänka, tillfriskna. Fundera på varför du dricker tycker jag är en bra början. Fysiskt beroende (hjärnan vill ha alkohol) eller döva, dämpa olika känslor. När vi vet varför vi har ett problem är det ofta lättare med åtgärder. Jag har också varvat mellan olika bolag och alltid låtsats att jag är som"normaldrickaren". Vilket jag inte är eftersom ett par glas inte är nog, utan en dunk, så det räcker ett par dagar på sin höjd.. Kram

Det hade väl varit pinsamt om du bara fortsatt på samma sätt. Nu inser du att du har problem vilket ofta är första steget till bättring. Det svåra är att hålla fast vid insikten om att man har problem. Men det är bara till att kämpa på.

Läs här inne. Det finns många i samma situation som du.
Och det går att kämpa sig igenom. Det är bara du som kan
bestämma hur ditt liv ska se ut.

Ville hälsa dig välkommen till denna del av nätet
Full av värme och medmänsklighet.

Kram

MM

Du har försökt hjälpa honom men han vill inte ha din hjälp- du är maktlös inför hans val. Men fortfarande har du makten att ta hand om dig själv, göra de val som är bra för dig. Ingen kan må bra på riktigt i en relation med en missbrukare, för relationen är destruktiv och ofta med fokus på missbrukarens väl och ve.

Du skriver att din tillit till honom är slut, hur hade du resonerat i en relation där tilliten var slut men av en annan anledning än alkoholen? Anhöriga är ofta duktiga på att ta hand om missbrukaren och är rädd att något ska hända denne, därför dras men lätt med i karusellen och till slut är det lätt att glömma bort sig själv...

Ta inte det han säger på allvar, du är ingen dålig människa bara för att hans hjärna i försvar säger så!

Du behöver inte fatta drastiska beslut med en gång men se till att du gör saker som du tycker om, träffar vänner, odlar dina intressen och inte lägger all fokus på honom och er. Om det fortsätter så här, är det så du vill leva ditt liv? Han har ingen insikt eller är i stark förnekelse vilket tyder på att han inte är redo till en förändring i det närmaste. Hårda ord!

Mycket styrka!!!