Senaste kommentarerna i forumet

Nyktert hädanefter!

Att få någon sluta dricka som inte vill det är nästintill omöjligt. Din sambo måste ha en vilja och insikt att sluta. Kommer tyvärr inte att hjälpa. Du måste fundera på om du vill leva så här. Att lägga fram lappar till aa är ju en god tanke. Han har ju inte problem och behöver ju ingen hjälp.

Tack Allva, hoppas din helg också varit bra. Jag har snart klarat denna också. Hade ett rejält sug igårkväll men jag hade ingen alkohol hemma så det gick bra och suget gick ju över. Såg en bra film istället, efter att ha varit ute och sett valborgsfirande med körsång och bål. Denna helg har känts lite jobbig, En nära anhörig dog för flera år sen natten mellan Valborg och 1 maj. Sen dess har jag försökt "dränka sorgen" varje Valborg, åren efter (helt sjukt). Men nu ska jag tänka om - och tänka rätt. Istället ska jag hedra min anhörig - genom att INTE dricka. Det känns mycket bättre redan.
Nu kämpar vi vidare! ?

Blev middag och vin igår, men det känns bra ändå, var "planerat" men nu ska jag ha en vit vecka. I morgon blir det kaffe. Kramar till er alla!!

Nu har jag varit registrerad här 3 månader. Och nästan lika länge varit nykter förutom på ett knappt glas vin tio dagar efter jag registrerade mig.

Jag är så glad att jag åter igen tog beslutet att inte dricka. Igår på valborg såg jag grannar gå från sina hus med öl och andra flaskor. Då blev jag lite ledsen när jag tänkte på alla tonåringar som känner sig utanför om de inte dricker. Men glad var jag för min skull och mina barns. Vi såg film på kvällen och åt godis och drack läsk. Barnen kunde krypa upp i mitt knä och andas nära mig utan att det luktade vin. Precis som det ska vara.

Jag vaknade till en solig dag och orkade och ville kratta löv i trädgården. Grannbarn har sprungit ut och in i vårat hem hela dagen och gör det just nu med och jag har inte känt mig trött av det. Inte ens klockan 10 imorse störde det mig att alla sprang ut och in. Det brukar visseligen inte störa mig men hade jag varit bakis idag hade jag nog inte uppskattat det så tidigt. Och det hade mina egna barn förlorat på...

Jag har tagit en springtur också. Allt positivt som hänt idag i dessa små ting hade inte hänt om jag hade druckit igår. Så är det bara.

Kram till alla!

här på våra breddgrader. Sol, knoppande träd och fågelsång. Idag är det fem år sen jag vaknade (nej, jag hade knappast sovit) efter mannens rejäla återfall. Då han i början av valborgsfirandet, efter familjemiddagen, tände brasan... och försvann. Säkert några fler turer än jag lade märke till. Jag var på ett sätt trygg i hans nykterhet men vet att jag efteråt insåg att jag känt på mig att ett återfall kunde komma.
Inom en timme var han kanonfull. Han gick och lade sig och jag har egentligen inte klart för mig hur firandet fortgick. Här fanns en son som talade allvar med far sin på ett gott sätt. Jag har ältat (!) detta förr här i min tråd och konstaterat att ett år tidigare (och längre tillbaks) skulle detta scenario varit värsta tänkbara katastrof. Skam i stora mått. Nu var jag i det och hade inget annat val än att vara kvar. I backspegeln var detta det absolut bästa som kunde hända. Det förde honom till AA och det innebar den verkliga vändpunkten. Hans egen "märkesdag" är i början av juli, ett och ett halvt år efter att jag satte ner foten på riktigt, dvs gick - men kom tillbaka. Om detta har jag skrivit här i olika repriser - ältat, eller bearbetat - och det har gjort mig gott.

Igår hade vi en fin Valborgskväll med trevlig samvaro. Var och en dricker vad den vill och det fungerar numera okomplicerat. Tycker jag. Mannen är ibland besvärad och funderar om hans nykterhet begränsar andra. Jag vet ju inte hur det verkligen förhåller sig med det men trevligt hade vi.

Det händer att jag får svackor och övermannas av oro. Jag bär på arv med nära till katastrofkänslor från min barndom med alkoholiserad far. Jag bär på många rädslor som jag inser att är orealistiska men rädslorna ger f-n i mina insikter och finns där under ytan. Jag utmanar dem numera medvetet i den takt och det djup jag beslutar att utsätta mig för.

Jag läste nyss i Göran Larssons bok Skamfilad: "Varje människa har en berättelse inom sig. Varje människa är en berättelse. Och vi människor behöver få berätta oss själva för att bli hela och få tillgång till hela oss själva." Clarence Crafoord har för länge sen skrivit boken "Människan är en berättelse" på samma tema. Hur som - jag är så tacksam för detta forum där jag fritt fått berätta min berättelse. Gång på gång bearbeta de viktiga teman som djupast präglat mitt liv. Tacksam är jag också för alla människor här som läst och svarat... När jag skapade min andra tråd (denna) tyckte jag mig ha förstått att detta är ett livsforum. Så är det för mig - forumet och ni och de som skrivit här har varit min största hjälp till ett helare liv. När man går in i, stiger över tröskeln till, ett genuint möte vet ingen av parterna vad som riktigt kommer att hända. Då är man (båda) i ett ingenmansland. Och efteråt har båda förändrats. Jag vill tacka för alla mänskliga möten här på forumsidorna! De har hjälpt mig att ta makten i mitt liv och därmed bli en sannare livskamrat till dem som står mig nära.

Glad vår önskar jag dig som läser! / mt

och såg ditt inlägg. Bitterhet är tärande och förgiftande. Måste ta fram en bok jag läst i vinter... det är Olle Carlssons bok 12 steg för hopplösa; han skriver (det tionde steget) "Det som mer än något låser fast oss i gårdagen och tar livsglädjen ifrån oss är bitterhet eller agg. Någon har sagt att bitterhet är att - gång på gång - svälja det gift man vill ge någon annan." De raderna gjorde stort intryck på mig, jag kände igen det lidande bitterhet kan orsaka.
Jag hoppas du snart finner vägar ut och kan göra dig fri. Det är du värd! Ja, det är du sannerligen värd! Som du har kämpat.
Håll taget om din nykterhet, jag skickar en hög solljus och fågelkvitter till dig! Kram och allt gott! / mt

Usch jag är full av bitterhet just nu. Kommer få tillbaka en gammal kollega ska bli skönt. Just nu är jag full av bitterhet som jag inte för bort. Känner mig energilös hoppas det vänder. Är nykter nu inne på månad 16

Härligt att höra från dig. Bra att du mår bra och har det bra.

.....en Uppsalaalkis. Mitt hetaste tips är att gå till någon av AA grupperna i Uppsala. Då får du träffa flera som garanterat vill hjälpa dig. Att hjälpa andra som lider av alkoholism är en viktig del av vårt egna tillfrisknande.

Och grattis till ditt beslut att ta tag i situationen och att du skriver här!

Lycka till!

men jag har ingen aning hur många dagar har jag varit nykter. Jag tänker inte på det, jag känner mig fri och till freds utan alko.
Har varit ensam hela helgen och då kom den konstiga tanken, påminnelsen. Förut innebar det fritt intag av vin varje kväll, tills jag somnade.
Idag känner jag att det är lika kul med eller utan, oavsett. Spela ingen roll, så att det är enklaste att fortsätta vara utan.
Det går ibland 5 dagar och jag inser att jag inte har tänkt på alko...

AlkoDHyperD: inte allt i mitt liv är så att jag kan påverka, bestämma kontrollera. Jag har extremt kontrollbehov (älskar träningsklockor och allt annat utrustning som visar hur jag mår, ha ha).
Men livet är korkad och just nu, när jag slutade dricka insåg jag att min kropp är inte logisk, inte alls. Allt är liksom... helt surrealistiskt.
Medicin, logiken, "allt som passar för all någorlunda normala människor" hjälper inte mig.
Jag kan jobba med KBT metoder hur länge och envist som helst, jag kan ha logiska planer och förklaringar, men det funkar inte, det väcker bara skratt hos mig, för att jag vet, logiken säger hur det ska vara, men resten av kroppen vägra.
Ett enkelt exempel: jag var lämnad på ett sjukhus som ett barn i två veckor, såna regler hade man då, mamma fick inte vara med. Trauma, men jag var 4 månader gammal, kommer inte ihåg någonting. Effekt: när jag befinner mig i ett sjukhusmiljö får jag panik, ångest, skakar. Jag har jobbat hur mycket som helst med exponering. Jag klarar av det nu, har inga obehagliga känslor. Jag tror att jag mår ok. Men mitt blodtryck är 220/110. Crazy.
Kroppen och hjärnan hänger inte ihop.
Det ologiska kan man bara jobba med irrationella metoder.
Jag släpper ut mina känslor, rädslor, omogenhet, trauma. Jag försöker komma åt "barnet innan trauman".
Jag gör det i trygga miljöer, med trygga människor kring mig. Vänner.

Jag är krigare. Skapad för att överleva. Livet måste gå fort, fort, annars blir jag uttråkad och mår dåligt. Antagligen väldigt bra anpassning för att klara sig i extrema miljöer. Fokusera, kämpa, träna, nå målet. Utan att sluta med (för att då dör jag antagligen) försöker jag ta på mina känslor. Stanna upp. Prata med mig själv.
Det är mitt liv.

Strunta i vad han säger och gör. Lägg tid och energi på att komma fram till vad du vill göra. Du kan inte få honom att sluta dricka om han inte vill. Du får antingen stå ut eller lämna honom. Inget lätt beslut, som pest eller kolera. Men du ska lägga tid och kraft på att bestämma dig, inte på att kartlägga hans eskalerande drickande.

...56 dagar i ryggsäcken! Dessa har du med dig - glöm inte det! Om du nu vill kalla detta för dag 1 så tycker jag det är en "minus 1", d.v.s. alla dina ihopsamlade nyktra dagar, minus 1 dag (en öl). Du startar ju inte på noll - du har ju samlat väldigt många nyktra dagar den senaste tiden - och ett återfall i form av en öl kan inte ta ifrån dig alla dessa nyktra dagar. Fortsätt kämpa!!

Efter 56 dagar lärde jag mig att jag aldrig blir fri från "sjukdomen". Ett glas funkar inte. Det eskalerar.
Efter 6 dagar igår lärde jag mig att jag kommer att få humörsvängningar och hitta anledningar till att ta till a. Igår blev det en öl för att stilla irritationen.
Idag börjar jag om med mer kunskap.
Jag fortsätter framåt nykter!
?

Nä jag är ju ingen champagne fröken. Gillar inte vin heller. Det är för duttigt för mig. Är ju mer en Gin o Tonic, eller snarare Gin går också bra. Utan tonic. Whisky Cola utan Cola. Öl, 50 cl i direkt ur flaskan. My thing :)
Skulle den ryka ner i min strupe är det enbart för att den innehåller A, inget annat. Och skulle jag börja laga mat på den så skulle det vara MYCKET stor risk att det blir en jäkla fylla istället för sås.

Jag har dock varit nere i Champagne (och Cognac) och jag vet vilket arbete det ligger bakom dessa berusande droppar. Har bott i vindistrikten nere i Europa under ett par år.

AlkoDHyperD - Å hon försökte den unga damen - Men mamma jag går ju ut 9:an snart....
Mammas arga ögon som tyst sade: Håll truten stängd unge. Don't even think about it young lady.

Gör som pappas pojkar trots detta. Jag vaskar den. Med två tamponger nerkletade med tigerbalsam
uppkörda i näsan. Det blir ju en kul film. Youtuba den? Ha ha ha .....

"När en nykter alkoholist vaskar vin"

.... första maj till dig.
Hoppas helgen blev som du ville.
Kram

Ja surr och surf potten tog slut ?
Men nykter helg har det varit.
Husbilen tog jag kl 6 på lördag morgon och fick den besiktigad och födelsedagskalaset är avklarat. Dessutom rundturen i går kväll för att se alla fina eldar.
Så helgen blev så bra
Kram på er alla.

Vad bra att du har startat en tråd. Läs härinne o skriv - så skall du se att du får svar, tips o kommentarer från andra kloka forummedlemmar. Ingen dömer - vi har alla problem med alkohol på ett eller annat sätt. Jag har själv tagit/fått hjälp akut några gånger. En gång åkte jag också hem (mot läkares inrådan) o fortsatte supa. Dagen efter insåg jag dock att det inte gick att sluta - och jag återvände till beroendeakuten. Där blev jag kvar i 5 dagar. Sist så blev det startskottet på att jag tog fortsatt hjälp efteråt, med terapi och psykologsamtal. Det har hjälpt mig (inte botat mig) mycket. Underskattar inte heller den hjälp jag får genom detta forum när man läser och skriver......Hoppas du hittar någon att prata med - kanske en Uppsalaalkis som du efterlyser? Annars tycker jag inte att du skall tveka att söka hjälp akut igen om du måste. Om du nojjar över journalföring och sånt så kan du be om en spärrad journal - då syns inte dina journaler från beroendeenhet hos andra vårdinstanser du kanske har kontakt med. Bara ett tips. Kämpa på. Det går att vända skutan - även om det känns hopplöst.

Välkommen hit igen - och grattis! Vad skönt att du har lyckats dra ner på alkoholen - och att det börjar lugna ner sig på ditt stödboende så att du kan känna trygghet. Det underlättar säkert din nykterhet. Fortsätt kämpa du med!

ditt liv utan alkohol, med en fungerande och hållbar nykterhet.
Ett liv i frihet.

Hoppas du får en fin försommar Vida.

Penséerna, violerna, ranunklerna utanför min dörr har nu rest sig definitivt efter alla köld- och snöattacker. Hagel, kom det visst också ett tag. I veckor har dom duckat och hukat, men idag lyser solen från klarblå himmel, fåglarna fyller ljudrummet allt dom orkar och luften krispig efter en sista? kylig natt.

Personligen, har jag svårt för att kasta "mat" i vid bemärkelse, alltså dit räknar jag också champagne. Drycken i sig är ju ett alldeles fantastiskt mathantverk, som jag tycker det är synd att förslösa. Alkoholen... tja, den är ju en smakförstärkare, den lyfter och bär smaker, förutom att den är ett berusningsmedel. Om man inte är ute efter den sidan av varan – berusningen – så går det ju alldeles utmärkt att använda champagner i sås, eller soppa, som någon föreslog. Fräsa på lite charlottenlök, hälla i drycken och låta den reducera på svag värme, sedan tillsätta buljong, grädde. Voila! Där har vi början på en riktigt god lunch!
Tycker Dionysa som icke för icke lånat sitt namn från guden Dionysos, hyllande den gudomliga drycken vin...

Kanske är det bättre att hälla ut och filma bara, så du kan visa henne om hon frågar. Kleta ut nåt äckligt under näsan...ja, varför inte?
Symboliskt tror jag det är en utmärkt handling. Se, vad jag gör nu, se vad jag tycker om dig, a-jävel, hur fin kostym du än tar på dig...

Gott att höra. Och att det gav dig en belöning, mitt i din vånda. Din kamp lönar sig, ge dig en eloge och njut. Även om det kan kännas svårt kan livet bjuda på en hel del fint också.
Kram

Nykter. Solen skiner. Kan inte bli bättre. Har kommit hem från en resa, som jag fick av mina barn i födelsedagspresent. Trots, att jag sagt, att jag inte tycker om att resa. Har druckit på så många resor och inte kunnat nyktra till på flera veckor efter. Denna senaste resa drack jag vatten och kaffe, precis, som hemma. Så jag klarade den. Nu fortsätter jag i min hemmalunk. Nykter en dag i taget.