Senaste kommentarerna i forumet

Hej Jocke!

Bra att du ser allvaret i din situation och väljer att ta tag i problemet.
Även om du idag inte upplever att vardagarna är ett problem så så måste jag tyvärr meddela att din beskrivning pekar på att även dessa kommer att bli ett problem om du fortsätter. Alkoholism är en progressiv sjukdom som smyger sig på i allt större omfattning och ofta svår att upptäcka i tid.

Det viktigaste är att kapitulera inför faktum att maktlösheten tagit över och att du har ett problem. Efter detta så kan du börja bygga ett sunt nyktert liv.

Vi alla här i forumet kan hjälpa och stötta dig i resan. Du är inte ensam med dessa problem. Vi vet vad du går igenom. Och du..........det finns en lösning och ett alternativ :-)

Jobba på nu!

.

Hej!
Ser att du får många bra tips i tråden vilket vi alla är här för samt för att känna stöd i våra egna kamper.
Ser dock inte att någon nämnt AA ännu så därför vill jag tipsa dig om just AA.

Det är en sammanslutning av människor som alla vet vad du går igenom och som vet vad som behövs för att klara utmaningen. Vi har 12-stegsprogrammet som grund och tonvis av erfarenheter att dela. Gemenskapen är genuin och alla vill verkligen bara ditt bästa.

Det kan kännas nervöst att gå på möte men min erfarenhet är att INGEN har ångrat sitt första möte. Ge AA en chans. Du kommer inte att ångra dig.

Lycka till nu!

ägnade jag mig åt efter mitt uppbrott där jag vände tillbaka i och med hans löftet om nykterhet. Inledningsvis trodde jag faktiskt att det skulle vara möjligt att sällskapsdricka, typ 2 glas vin, men det upptäckte jag snabbt att inte fungerade. Dvs det fungerade på festen men fortsatte sedan. Då blev mitt krav noll alkohol. Under det första året och drygt det förekom korta återfall då jag märkte att han druckit. Dock avbröt han direkt när jag påtalade det.
Jag skapade en räkneramsa som jag hade här i min tråd, du kan gå till "Mitt nya år" så hittar du den alldeles i början. Där är antalet nyktra dagar i siffror och varje liten berusning är ett +. Efter ett år och fyra månader drack han sig berusad och det blev vändpunkten, efter det blev nykterheten hans egen. Räkneramsan var oerhört viktig för mig och jag blev förvånad den dag jag insåg att jag glömt bort den. Den hade förlorat sin betydelse.
Jag ska tillägga att räknandet fyllde sin funktion för mig, dvs inte för honom. Det var efter hans genuint egna val som han satte sina egna viktiga datum och räknade sin nykterhet på sitt sätt.
Det mesta av hela denna process har jag förstått i efterhand. Att hålla sig nykter är en tuff sak för en alkoholist. Det är den bistra sanningen. Om jag hade vetat allt jag vet idag skulle jag kanske inte vänt tillbaka. Nu har det gått bra för oss så idag är jag glad att jag gjorde det. Vi hade ett långt och i det stora hela bra liv tillsammans innan alkoholen tog över hans hjärna så min resa skiljer sig på det sättet mycket från din.
Lycka till och allt gott önskar jag dig / mt

Skålar tillsammans med morgonkaffet i morgonbitti.

Jag har länge letat efter en frisör att trivas med. Jag har sökt, funnit ibland, sedan förlorat henne. Hon jag går hos nu är dyr som attan, jobbar på kanske finaste salongen i stan, har massor med prominenta kunder. Ja, jag är beredd att betala nästan hur mycket som helst för den tjänsten! Mitt huvud som någon ska peta i, är viktigt! Dödsviktigt. Hon är perfektonist, precis som jag, men jag har uppmuntrat oss att släppa loss lite. Annars blir det inte bra. Mitt hår har länge varit en komplex historia. Kanske har det med min "sjukdoms"historia att göra. Jag har en hormonrubbning som kan resultera i håravfall, manligt sådant. Men hon fixar och donar så mitt hår ser alldeles normalt ut! Idag lät jag färga det också, och det blev en riktig vip-behandling. Fan, va snyggt! Det är viktigt att se bra ut även när man går på Ica och handlar, få känna sig som en normal människa.
Jag var desperat där en gång hos frisören, sa att jag funderade på att skaffa chador (slöja). Nej, sa hon. Inte! Du som är så vacker! Jag?? Vacker? Kanske var det henne jag såg i den där spegelbilden? Den vackra? Jag hade svårt att somna den där kvällen. Svårt att smälta epitetet "vacker" tydligen! Lyxproblem kan tyckas!? I sammanhanget.

din kärleksfulla attityd värmer, min käre matematiker. Och visst är matematik på hög nivå – lyrik?!

När du säger att ni grälat och bråkat mycket, hur har det sett ut? Har det förekommit våld mellan er?
Jag arbetar själv (ironiskt nog) med att utreda barns behov av stöd. I varje kommun brukar det finnas en verksamhet som riktar sig till barn som har missbrukande föräldrar, föräldrar i konflikt etc.. Här där jag bor är det en verksamhet en kan söka själv, socialtjänsten behöver inte vara inkopplad. För att minska risken för att olika trauman får konsekvenser är det generellt viktigt för barnet att avlastas, att barnet förstår att inget beror på barnet självt. Att barnet förstår att det är okej att uttrycka alla de känslor som förälderns drickande eller konflikter har medfört för barnet.

Jag brukar ha lätt för att prata om högt och lågt med mina killar, men just detta är ännu så...svajigt på något vis. Jag vet att stunden kommer när jag pratar med dem, men jag vill liksom förbereda mig. Märkligt. Jag vet ju att det är så enormt viktigt men kommer mig inte för, ännu :).

Tack för ditt svar Ellan, det värmer. Jag har slutat dricka i perioder så jag vet ju att jag klarar det men sen på något vänster kommer det ett tillfälle jag inte kan avstå, som i helgen. Jag både sa och gjorde massa konstiga saker som inte är alls jag. Som tur var hade jag en vän som inte var lika full som satte stopp för dumheterna men det kommer jag ju såklart inte ihåg utan det har vännen berättat i efterhand.

Vad har ditt drickande haft för konsekvenser? Det låter ju som vi har en liknande situation med man, bra jobb osv osv. Jag vill bara inte förlora min man, det är det värsta jag kan tänka mig. Han vet om all min problematik och ställer upp gång på gång men jag är så rädd att han en dag tröttnar.

Stor kram till dig

Skulden inför barnen är fruktansvärd... jag vet. De förstår ju ingenting av vad som händer med oss när vi dricker. Efter en tids nykterhet kontaktade jag Childrens Program. Det är kostnadsfritt och vi fick vara med där under en helg. Det var helt fantastiskt.❤️

Hej,
Du är långt ifrån ensam.❤️ Ångesten och skammen är vidrig men den känslan kan oxå bli din drivkraft. Göra allt för att inte hamna där igen.
Jag är lyckligt gift och har barn, utbildning, jobb, hus mm men jag är oxå alkoholist. Jag fick värre och värre konsekvenser av mitt drickande så det slutade som det gjorde. Idag är jag nykter och känner mig fri från ångest och oftast från skammen. Den dyker upp ibland dock... Jag har en kort liten tråd under Det vidare Livet, Äntligen Fri.
Att sluta helt är ju det bästa men det är inte alltid så lätt som det låter. Vad kan du göra, tror du, för att inte hamna där igen?
Styrkekram!

Tack så mycket. Jag vet knappt ut eller in, behöver få höra av nån att jag inte är ensam. Jag orkar inte ens ta mig upp ur sängen idag...

Saga689 det låter nog som en bra ide med lägenhet, om det så bara skulle bli för en tid om ni sedan på nåt sätt skulle hitta tillbaka till varandra på vilkor som båda kan leva med.

Detdär med synen på påverkad och opåverkad känner jag också igen! Han verkar tro att om jag inte sett honom dricka=opåverkad. Hur full han än är. Och för min del måste jag nog säga att det inte längre ens handlar om mängderna eller exakt hur full han blir, redan när han druckit så jag märker det på honom reser sig mina nackhår och min dag är förstörd. Ens småfull kan lika fort bli kanonpackad så redan början av det får mig att må illa, om det så stannar vid småfull. Vilket det i princip aldrig gör.

Att som din sambo anse att man inte kan bli full på öl var en ny teori ? Det är säkert ett försvar han använder för att lura sig själv, "bara några öl" låter oskyldigt så hur skulle nån kunna tycka det är skadligt eller irriterande för andra? Åtminstone min man märks redan nån enstaka öl på, om det så bara är folköl, men han kanske är av den lättpåverkade sorten och blir full rätt fort. Därav blir jag ännu mer chockad över mängden han ibland drar i sig, helflaskor av både likör och starksprit på samma tillfälle. Eller ja, kanske jag som är naiv och tror han ibland bara druckit öl för att jag inte sett starkspriten han har gömt och smuttar på vid sidan av...

Är så trött på domhär lekarna, gömma sprit och gissa tomflaskan...Skulle vara trevligt med ett vuxet normalt alkoholintag som omväxling men det lär inte hända. Sen jag sa till på skarpen har leken bara blivit ännu märkligare med nya nivåer av kreativitet för att dölja drickandet. Vilket i och för sig bara visar med all tydlighet jag haft rätt och att problemet för honom med alkoholen förmodligen är betydligt större än jag föreställt mig. Skulle hoppas han själv skulle märka det också men jag tror inte det händer.

Självklart får du lägga dig i så mkt du villa Ullabulla! Jag kan stå upp för mig vissa dagar, vissa dagar är jag en blöt fläck. Min räddning är nog att min dotters lägenhet blir ledig och tar jag inte den då blir jag av med ett förstahandskontrakt i en storstad....Blir tvingad att flytta alltså. Annars är jag rädd att jag ångrar mig, anpassar mig, nonchalerar och normaliserar jag med, precis som min sambo.

InteMera: Jag och min sambo har helt olika syn på full och påverkad, opåverkad. Enligt honom kan man ju inte ens bli full på öl, oavsett om dessa innehåller 11% eller 3,5%......Har du svårt att få tag i lägenhet? Min sambo sa till mig att jag också måste anpassa mig lite.....?!

Jag har också lätt för att prata ärligt med barnen. Är så rädd att de utsatts för trauma eftersom vi grälat o bråkat så mycket ?
Känner att det får vara nog med kaos för barnen. Jag vill gärna ha råd om hur jag kan underlätta ev trauma hos barnen?

Ja på vilket sätt kan det vara kul att gång efter gång dricka sig full ensam och helst i smyg? Min alkoholists svar brukar dock på frågan om det var roligt inte svara nej utan helt förneka att han druckit! Även om han varit dyngrak och raglat runt och sluddrat innan slocknat, kan han dagen efter säga jag överdriver och inbillar mig saker. Att han inte alls druckit. Att det är mig det är fel på som söker fel. Undrar om han på riktigt är så bra på att förneka problemet eller minns han helt enkelt inte? Min man dricker också av stress, säger sig koppla av med spriten men jag undrar jag hur bra avkoppling det är när han oftast blir sur full och irriterad på det mesta och ska försöka dölja att han alls dricker.

Jag stod upp för mig själv för snart två månader sen och sa exakt vad jag tycker och tänker, att jag flyttar om det inte blir nåt slut på fylleriet. Till svar fick jag ingenting. Inte ett ord, inte en min. Det ensa han fick ur sig var: inte ska bäl nån behöva flytta och att jag är den sista han skulle prata med om det skulle vara så att han har ett alkoholproblem. Vilket han själv alltså inte anser sig ha, det är jag som inbillar mig enligt honom.

Sen detta så har han bara dragit ner lite i antal fulla dagar och försöker gömma det ännu mer som i fredags med att låssas han är på första flaskan fastän jag märker lång väg det gått ett antal redan. Han tror jag är så lättlurad och han kommer bli vansinnig när jag nästa gång säger att nu räcker det och jag flyttar, eftersom han kommer hävda han inte druckit alls vilket han vill jag ska tro på fastän vi båda vet det inte är sånt. Vad skruvat det blir, när man borde låssas man håller med om deras lögner för annars blir man galenförklarad?

Tur ni här på forumet förstår hur det är, för normala mänskor måste detta vara helt fullständigt omöjligt att fatta!

Läste din uppdatering i Det vidare livet så nu vet jag att du haft det mer än bra!

Dina problem att känna känslor kan bero på ditt psykiska mående, som förvärras av drickandet. Så oavsett kommer du att må bättre över tid. Jag har haft perioder då jag "stängt av" mina känslor helt, för att orka. Man får då träna sig i att känna, försöka bli medveten om kroppens reaktioner. Hmm, orosgnag i magen? Varför? Osv. Den första känsla som kom tillbaka med kraft var ilska. (Innan dess var jag mest bara diffust irriterad.) Därefter har vissa känslor kommit pö om pö, men det kräver att man aktivt jobbar på att bli medveten om dem. Acceptera dem och liksom flyta med. Inga känslor och tankar är farliga, de behöver inte resultera i handlingar. Om man inte vill. Och det är ingen quick-fix! Man måste ha tålamod.

Läs igenom inläggen i det här forumet så ska du se att många känner igen sig. Viktigast är att verkligen bestämma sig, och det verkar du ha gjort. Sen behöver du utforma strategier för att stå emot suget och vanans makt. Och ta en dag i taget. Kämpa!

På ett sätt jag inte har rätt till.
Jag tänker när jag läser.
Så rätt av er, att konstatera att ni inte ryms med ert liv och era behov så länge er sambo dricker.
Ni är på väg ut både praktiskt och känslomässigt.

Ni lägger bördan och problemet på den som äger det,den som dricker.
Själv så nöp jag fast med all min förståelse,all min förnekelse.
Allt för att slippa ta striden med mig själv och lämna skeppet.

Sen satt jag där ändå,lämnad av min utbrända alkoholist.
Som var tvungen att fly från min omsorg i försök att själv häva sitt dåliga mående och drickande.
Han lyckades ju inte ett smack utan dricker nu värre än nånsin.

Men i alla fall,så rätt och sunt av er att stå upp för er själv på ett sätt jag aldrig klarade.
Tror på er :)

Försök att prata med honom när han är nykter och utgå från dig själv "Jag tycker det är obehagligt när du blir full och tramsig och spelar punk hela natten. Jag vill att vi ska göra saker tillsammans, men inte om du är full eller bakfull. Därför flyttar jag." Bara så att du har sagt det, sen kan han tycka ngt helt annat. Men du har rätt till dina åsikter och känslor, och har rätt att uttrycka dem. När han är nykter, annars blir det inte bra.

Har ju ett ansvar även i dessa frågor. Jättebra att du ringde mottagningen. Klart du kan vara sjukskriven för att verkligen ge dig en chans att tillfriskna.
Jag har pratat mycket med mina barn om allt de varit med om och svarat på deras frågor osv. Vi tog hjälp via ett program och det hjälpte oss ENORMT. Det gjorde vi när jag hade 7 mån nykterhet och kände mig redo för det.
Kram!

Ni är ju fantastiska! Så ärliga och bra svar. Jag har sån ångest över att utsätta barnen för det här. Jag var så stolt och glad när jag inte drack en lång period. Jag vill verkligen vara nykter!
Min man inser problemet. Han säger att han också ska var utan A men jag vet också att han lätt faller dit.

Tänkte vara hemma ett par dagar och klarna till och fundera. På nåt vis måste jag få hjälp att förbli nykter.

Jag och min man har två fina barn, villa, volvo och jobb. Ångesten som kommer över en är fruktansvärd, när en vågar släppa in den. Ångesten över att dricka trots att det går ut över barnen.

Jag kom till en punkt för drygt två veckor sedan då jag släppte taget och vågade tänka tanken fullt ut; jag väljer alkoholen framför barnen. Jag vågade stanna kvar i den känslan av skam, självförakt och ångest. Bestämde mig för att sluta dricka. Än så länge går det bra. Jag tänker att det kommer att ta lång tid att reparera och normalisera relationerna till barnen. Under tiden tänker jag stå kvar. Vara trygg och finnas tillhands. Jag har ännu inte pratat med dem om alkohol, jag funderar kring hur jag ska göra det. Jag tänker att jag i takt med att jag blir tryggare i min nykterhet ska våga börja prata om det.

Vad säger din man? Min vill inte gå så långt som att säga att han är beroende, men hängde på mig när jag berättade att jag inte tänker dricka mer på ett tag. Så vi är vita tillsammans. Känns himla fint faktiskt. Jag var rädd över att jag inte skulle stå ut i vardagen utan promille, men jag tycker att vi har det ganska trevligt tillsammans, även utan a :).

Du, vi finns här! Skriv här, här finns fler som har varit och är där du är just nu. Vi kan kämpa tillsammans!