Senaste kommentarerna i forumet

Du är tydlig och rak, Pi. Vägen dit kan ändå bli krokig, som bekant. Det får vi också tåla.

Nä, jobbigt.... Idag fyller min sambo år. Som tur är har min älskade autistiske lillebror varit med oss hela dagen.
Av ngn anledning var min sambo mkt arg på mig igår och lade sig och sov på soffan. Senare under dagen är all surhet och alla aggressioner som bortblåsta och allt skulle plötsligt bara hur bra och kärleksfullt som helst, hålla handen på stan. Nej tack......

Trevligt när en "gammal" bekant dyker upp. Dock inte trevligt att du inte lyckades bevara nykterheten.

Men då är du en erfarenhet rikare; det går inte att börja smådricka lite ibland om man någon gång tidigare utvecklat någon form av beroende av alkohol.
Vi är flera stycken här inne som själva skaffat oss denna erfarenhet. Enda sättet att hejda den progressiva sjukdomen alkoholism, är genom total avhållsamhet.

Du vet hur man gör, du har verktygen, för att sluta. Den här gången får du sikta in dig på en hållbar nykterhet. En dag i taget.
Genom att välja nykterhet i dag, ges förutsättningen till att kunna göra samma förnuftiga val i morgon.

Pepp och styrka

Med "ful" menar jag att kontakta sambons chef. Det svåraste för mig är denna osäkerhet. Att inte veta vad han vill. Ingen ide att fråga för det vet han inte själv. Vårt förhållande är stundtals stiltje. Jag har hittat mina sätt att få energi och glädje. Tror för sambons del att han också gjorde det en period när han var nykter (11 månader?) Han lovade inte att vara nykter resten av livet eller något sådant. Jag ska göra som du säger Pi. Sätta tidsgräns . Vill han inte vara nykter så blir det separation. Jag har i dåliga stunder tittat efter annat boende. Men vill ju helst leva nyktert med sambo och barn. Tiden visar hur det blir. Nej, jag vill inte riskera mitt mående eller nykterhet för någon annan. Kram..

Tack för era kommentarer. Det är så skönt att dela med sig av sina innersta tankar och känna att man dessutom får respons. Flinga, jogga är kanon. Tyvärr har jag efter joggande i hela mitt vuxna liv tvingats lägga av pga höftproblem. Dock kommer jag precis tillbaka efter en 16 km rask promenad. Kan nog medge att det kändes lite maniskt men ändå på något sätt "renande". Jag har alltid haft den tendensen att jag vill "straffa mig själv" efter ett felsteg med A. Det är nog inte rätt metod men det är så väldigt mycket bättre att ta ut sig i en fysisk aktivitet än att fly bort i alkoholdimmorna. Jag vet med mig att om jag fortsätter att "leka med elden" ytterligare ett tag går jag under. Det är ingen tvekan om det.

Miss lyckad; Du har helt rätt. Jag vet med mig att fullständig nykterhet är den enda vägen. Jag anser mig vara en något så när klok person i vanliga fall men när det gäller A-frågan har jag slingrat mig genom åren för att "vägra" ta till mig denna självklara sanning. Det måste bli ett slut på detta nu. Jag kommer att göra allt för att prioritera A-frågan i fortsättningen. Kan jag inte komma vidare där blir allt det andra meningslöst.

Sköt om er och ha en fin söndag önskar en tröttkörd Tjalle

Nu väntar en ny vecka, jag har bokat in träning och jag ska inte gå förbi systembolaget, jag har nämligen förstått att jag inte kan ha vin hemma, för då dricker jag det, eller i varje fall så funderar jag på om jag ska dricka eller inte, och då är det bättre att inte ha vin hemma, då går det ju inte att dricka.

ibland = ofta, blir jag så trött på honom!! Jag säger: det där får vi ta i familjerådgivningen,... det där får vi... etc bla bla. Han är ju en mästare på att ta uppta plats utan att leverera. Du ser! jag är redan ockuperad!!!
Fy fan, det är inte juste att leva med någon man hatar så, eller hur.

Dag 2,
Okt, nov, dec, jan, feb, mars...snart är april slut. Tyckte det nya livet fungerade bra. Bara alkohol då och då under slutet av 2016. Blev mer i mellandagarna. Sen 3 bra månader 2017 jan-mars. Flyt med kost och ordning. Sen då. De senaste 1,5 månader har inte varit såsom jag vill ha det. För mycket alkohol. Gamla vanor är på väg tillbaka. Gamla tankemönster knackar på. Så därav nystart. Räkna dagar. Fokus på hälsa. Mål? Ingen alkohol. Träna och äta rätt. Prio lugna vatten och familjen.
Det har fungerat bra förrut att läsa och skriva här varje dag. Det jag inte lyckats med än är att förbli nykter. Kanske är detta den gången det blir så. En dag i taget nu. Ser redan fram mot första vita 30d som första delmål.

Hej "Fått nog".
Jag tror som även du är inne på att rädsla ofta är det som står i vägen för rejäla försök till förändring.
vänligen
Ikaros

men visst är det omtumlande med ny bostad?! Hoppas u tänker över vilka vänner du eg har och förtjänar.

och ställer mig i gratulationskön MondayM.

Grattis till nytt jobb, ny lägenhet (fast själva flytten kan vara lite jobbig) och resa.
Samt till den framåtskridande och positiva nykterheten.

i inläggen #208 och #210 miss lyckad, så tycker jag inte att du på något vis ska "känna dig ful" om du ger en klar och tydlig valmöjlighet till din sambo. Att han får möjlighet att välja mellan dig och familjen eller alkoholen. Då är det upp till honom och visa vilket han värdesätter mest. Vad som är viktigt och betyder mest för honom.
Du har ju både kommit till rätta med ditt eget beroende, och försökt "rädda" familjen. Då ska väl han kunna ställa upp för familjen och sluta med alkoholen.

Sätt upp en tidsgräns och ge honom en tydlig valmöjlighet. Och vänta inte för länge så du riskerar ditt eget mående och nykterhet.

För mig skulle det vara enkelt att göra rätt val i en sån situation. Ingen tvekan.

Hoppas det utvecklar sig i en positiv riktning för dig och din familj, miss lyckad.

Många har fallit massor av gånger när det gäller beroende. Det är ett livslångt val man får göra dagligen. Insikten att aldrig ta första glaset. Att vi som beroende är det resten av livet. Det finns inget annat botemedel än nykterhet. Du Tjalle vet allt detta precis som jag. Alkoholen är en listig djävul, som gärna förstör våra liv. river sönder familjer och relationer, förstör vår kropp och själ. Kostar oss allt som är viktigt. Ändå faller vi. Men vi kan resa oss igen.. Denna gång starkare, med ännu mer insikter om beroendet och oss själva. Kram..

ena dagen framtidstro... Nästa dag flykt, dvs flytta. Så länge sambon inte bestämt sig hur han vill göra med sitt beroende, känner jag ingen ro och harmoni. Lite jobbigt att en annan person får bestämma hur jag ska känna? Jag vill leva och bo med sambon, men enbart om han väljer nykterhet. Kanske ska tidsbestämma detta. Har det inte stabiliserats till hösten, så måste jag avsluta förhållandet...

Pratade med en arbetskamrat om alkohol. Hennes pappa är a-beroende, hon berättade, hur han efter 4 års nykterhet började dricka igen. Hon beskrev att han började med några öl och att det snabbt blev mer och mer. Till slut åkte han dit för rattfylla vid 74-års ålder. Hon berättade också, att det var svårare än tidigare att ta sig upp igen. Detta berättade jag för min 13-åriga son. Han sa att "då är det som att åka snabbhissen ner och försöka klättra upp via hiss-vajern igen"! Vilken bra liknelse. Jag är inte sugen på att klättra..

Man ska vara rädd om vackra själar! De är ömtåliga och ska hanteras varsamt! ❤

Tack

Känner så väl igen den där stressen du beskriver som så lätt kan utlösa ett återfall.
Har ännu inte hittat nåt bra motmedel.
Jogga är bra fast det kanske inte är det första alternativet på ett flygplan

En vacker själ!

Ja jag är på väg.

jag såg era inlägg nyss, är inte så aktiv här numera. Är precis på väg bort, läs vad jag skrev till Körsbärsträd här imorse. Läs också andra trådar. Ni kan inte få era män att sluta dricka, försök samla kraft och stötta varandra att ta tag i era egna liv!
Kram / mt

Hej på er bästa forumvännner. Är nu inne på min 9:e nyktra dag. Borde ha varit många fler men en semesterresa kom i vägen. Jag hade en bestämd åsikt att inte dricka denna vecka. Flygresan gick bra. Dock var den stökig och för oss icke stresståliga personer med A-problem blev det lite mycket. Väl framme vid hotellet skakade jag av stress. Låter larvigt men icke desto mindre sant. Hade ett omätbart sug efter några öl och det blev till sist en 4-5 stycken på ankomstkvällen. Det hade kunnat stannat med det men det gjorde det inte riktigt. Lite "gratisskumpa" vid frukosten på hotellet, ett par lunchöl och sedan ytterligare intag på kvällen. Det gick hyggligt (med mina mått mätt) ända tills på fredagen då det eskalerade. Jag kan inte (orkar inte) gå in på några detaljer men jag spårade ur. Jag skadade ingen, utåt sett ingen dramatik, men för mig var det fruktansvärt jobbigt.

Jag vaknade upp på lördagsmorgonen och bara insåg att detta går inte längre. Rörde inte en droppe resten av resan. Har nu varit hemma en vecka och inte en tanke på att dricka. Det är en av de få gångerna jag intuitivt känner att nu finns ingen återvändo. Jag måste sluta för gott. Inte bara stänga hjärnan och "hålla uppe" för att efter ett tag se vilket man beslut då fattar. Det är liksom dömt att misslyckas. Så fort den värsta ångesten har släppt kommer tankarna så sakteliga fram om att ta sig ett glas igen.

Jag vet att nio dagar är "nada". Det spelar dock ingen roll just nu. Jag kommer att kämpa tills sista andetaget. Jag vill inte att min ålderdom ska speglas av ohälsa, psykisk och fysisk, samt ett evigt jagande efter A. Jag tänker ta rygg på er alla, både de som bara har någon dags nykterhet till de mer erfarna.

Sköt om er/från kämpen Tjalle

jag har alltid längtat efter mig själv (min själ)
i går såg jag en skymt av henne i den fotsida spegeln i sovrummet

Söndag morgon. Jag har fortfarande morgon för jag ligger kvar i sängen. Vaknade för en timme sen efter ca 11 timmars sömn. Sover 10-12 timmar per dygn nu. Mycket, men klar förändring från hösten och vinterns 16 timmar.

Jag väntar in brunch, hör att det är på gång. Inga i förväg gjorda planer. Jag har börjat att allteftersom ta itu med smågrejer som tagit energi. Hade en stor hög med skräp i källaren. I min tanke har det varit så mycket att det måste tas bort en annan dag. Igår fyllde jag bagaget i bilen och åkte en vända till återvinning med det. Kvar är en ynka hög men nu vet jag att den är liten.
Golvet blir smutsigt såhär års, och grusigt. Det är rätt läskigt eftersom jag går barfota inomhus. Inte så fräscht precis att borsta fötterna innan sändas!
Såg framför mig att fixa det där när jag plockade, dammade, bäddade rent, tvättade och lagade storkok.
Alldeles oöverstigligt. Dammsög och vaskade punkt! Rent och fint, tillräckligt.

Det jag filosoferar fram är att ofta gör vi kanske nykterheten svårare och mer oöverstiglig än vad den behöver vara. Funderar på när, var, hur och varför?
När vi kan göra det enkelt och tillräckligt; "nej tack! Inte nu" ?

Ha en bra vit dag alla finingar! ❤

Min man har två barn sedan tidigare och ett litet barnbarn, men det är mest jag som håller kontakten med dem. Han orkar bara med sig själv och sitt drickande.
Vi bor i hus tillsammans , ett ljuvligt hus med en underbar trädgård , den trädgården är min räddning.
Vi har också två ljuvliga katter som alltid finns vid min sida. Vi hade kunnat ha ett härligt liv om inte min man var alkoholist..
Jag vänder och vrider på detta, ena dagen är jag beredd att bara gå, nästa dag är jag beredd att slåss mot alkoholen. En meningslös kamp..
Jag är nu sjukskriven för depression/ utbrändhet, jag ramlade ihop totalt på mitt jobb och fick panik ångest.
Då lovade min man bot och bättring, men ingenting har hänt. Han är inte elak eller aggressiv, men hans minne sviktar, han pratar konstigt och han rör och beter sig som en 90 åring. Han har gått upp 30 kilo i vikt och är fet och plufsig, men det bekommer honom inte..
Vem har sagt att livet ska vara enkelt? ?