Senaste kommentarerna i forumet

Tänkte vara hemma ett par dagar och klarna till och fundera. På nåt vis måste jag få hjälp att förbli nykter.

Jag och min man har två fina barn, villa, volvo och jobb. Ångesten som kommer över en är fruktansvärd, när en vågar släppa in den. Ångesten över att dricka trots att det går ut över barnen.

Jag kom till en punkt för drygt två veckor sedan då jag släppte taget och vågade tänka tanken fullt ut; jag väljer alkoholen framför barnen. Jag vågade stanna kvar i den känslan av skam, självförakt och ångest. Bestämde mig för att sluta dricka. Än så länge går det bra. Jag tänker att det kommer att ta lång tid att reparera och normalisera relationerna till barnen. Under tiden tänker jag stå kvar. Vara trygg och finnas tillhands. Jag har ännu inte pratat med dem om alkohol, jag funderar kring hur jag ska göra det. Jag tänker att jag i takt med att jag blir tryggare i min nykterhet ska våga börja prata om det.

Vad säger din man? Min vill inte gå så långt som att säga att han är beroende, men hängde på mig när jag berättade att jag inte tänker dricka mer på ett tag. Så vi är vita tillsammans. Känns himla fint faktiskt. Jag var rädd över att jag inte skulle stå ut i vardagen utan promille, men jag tycker att vi har det ganska trevligt tillsammans, även utan a :).

Du, vi finns här! Skriv här, här finns fler som har varit och är där du är just nu. Vi kan kämpa tillsammans!

Såklart kan du sjukskriva dig! Är du orolig att arbetsgivaren ska se diagnos/orsak så kan det vara bra för dig att veta att det är endast sidan 2, där omfattning och tidsperiod av sjukskrivningen framgår, som arbetsgivaren behöver. Våra diagnoser är vi inte skyldiga att uppge.

Du HAR hjärta frun, det märks i dina rader!

Jag ringde en mottagning som utför 12-stegs behandling under 8 veckor. Men då måste man sjukskriva sig från jobbet under den tiden! Det går ju inte!
Hur kan man fixa det här?

Håller med dig i det du skriver. Jag blir så förbannad... VAD är det som är så fruktansvärt kul med att dricka i smyg och sedan somna tidigt el såsom min sambo ofta gör lyssna på punk hela natten.....? Jag frågar honom ofta om han hade roligt igår på sin ensamfest, nej svarar han ju alltid då.

Visst, det är väl ett beroende som de inte styr över själv men det finns mycket hjälp!! ALLA människor går igenom svårigheter i livet, ingen kommer undan. Varför ska just min sambo tro att han ska leva ett totalt bekymmerslöst liv och om det dyker upp krav el bekymmer så dövas detta med alkohol. Allt för att slippa ta ansvar?
Det är helt ofattbart att han inte förstår att jag tröttnar? Kan det vara så att han inte själv märker när han är full? Varför vill man inte leva ett lyckligt liv? Tror de att livet är oändligt el?

Hej,
Vill ge dig hopp. Det går att bryta och det går att tillfriskna och hela relationen till sina barn. Jag tror dock att det kan vara svårt att "bara" bita ihop och låta bli alkoholen. Skammen är fruktansvärd men ta hjälp i någon form. För din egen skull och för dina barn.
Stor, stor kram!❤️

..vännen, hur har du det? Saknar dig och tänker mycket på dig,
Vill berätta att det börjar vända för mig och mycket är tack vare dig
och många andra fina människor här.
Stor kram ❤️

Låter jätte jobbigt det du skriver. Men 56 dagar har du fixat det kan du fixa igen.
Men nu tar du nya tag liksom jag gör och många med oss här.
Ny början ny dag, kram på dig, vi hjälps åt. Ha en bra dag!

..trodde också att jag druckit i går jag också kände mig drogad nästan. Sovit som en klubbad oxe.
Men så skönt det var när jag kom på att jag inte druckit. Nu börjar kaffet smaka godare och nu skålar vi med kaffekopparna och
så ser vi till att våran dag blir en bra dag att minnas.
kram på dig och ha de gott.

Har följt din tråd och känner så igen det mesta! Varför är det så svårt för dem att ens erkänna att dom är berusade, hur dumma tror dom vi är att det inte skulle märkas på dem?

Min man gjorde ett liknande "trick" i fredags, när jag och dottern kommer hem har han redan satt igång grillen och öppnat en öl, stod en till oöppnad framme i köket. Det skulle då antagligen trodde han täcka över det faktum att både jag och dottern märkte han säkert redan halsat minst 3-4 st innan vi kom hem. Han verkar tro att om han bara visar två flaskor så förstår jag inte han redan druckit fler innan, låssas börja på den första vilket han även påtalar, när jag kommer hem. Om jag så skulle vara korkad och dum men ögon och näsa har jag väl kvar att märka hans redan halvfulla uppenbarelse?! Innan han druckit den andra klart efter middagen hade han dessutom redan slocknat i soffan och sov resten av kvällen så antagligen hade han grundat med starkare grejer också men druckit så fort så det liksom inte hann märkas innan han redan slocknat :( Och så undrar han igen på lördag varför både dottern och jag är småsura och åker bort över dagen...

Låter bra att du Saga åtminstone har en lägenhet på gång, om än inte genast så kan du räknar dagar och roa dig på annat håll för din egen skull tills du kan flytta! Jag tror också att självvald ensamhet är mycket bättre än sjuk tvåsamhet, man kan inte släppa in folk i sitt liv så länge alkoholen bor i hemmet. För sig själv i egen bostad måhända man är fysiskt ensam men samtidigt kan man fylla livet med sånt man vill och börja umgås igen med mänskor man mår bra av, på sätt man mår bra av. Och utan att spänna sig för vad som väntar hemma efteråt.

Tack för era kloka och mycket tänkvärda inlägg! Blev så glad över responsen! Kram på er?

Natten har varit bra, jag har sovit och tydligen så hårt att jag inte ens har hört telefonen i natt. Kl 5 har tydligen den ringt, nått sånt där
som man verkligen inte vill, från utomlands, med tjatter i bakgrunden. Mannen hade studsat ur sängen svarat och så klart blivit lite rädd
att det hade hänt någon närstående något. Jag hörde inte telefonen över huvudtaget hörde inte mannen när han sprang upp heller, det
är mycket ovanligt för mig, känns bara konstigt att jag inte vaknade.
Men alltså sovit som en klubbad oxe, helt groggy när jag vaknade kl 8, men piggare ändå än jag varit på länge.
Gårdagen ägnade jag mig åt att stoppa ner en massa frön i jorden för att förgro. Ett av mina stora hobbyn är att odla, det är så härligt att gå ut i trädgården och hämta sin sallad, och en massa andra grönsaker, purfärskt och helt underbara.
Nu ska det tydligen snöa igen sägs det, då passar jag på att sitta hemma inne till brasans värme och sticka, det är min andra hobby.
Sen blir det nog en städning i något av rummen det behövs överallt, då det inte har blivit så mycket sånt sen vi kom hem.

Det konstiga är med mig, att jag inte är i kontakt med mina känslor, kan liksom inte gå inåt och tänka känna, det är som att mitt inre är i dvala, märkligt.
Det är som att jag är likgiltig för så mycket, jag säger att jag har intressen som jag gillar, men det är som att jag inte kan hitta en äkta glädje i det. Jag längtar inte efter alkohol, har inte något sug alls just nu inte i går eller förgår kväll heller, men lite på dåligt humör, svarar kort och pratar inte mycket med mannen, vill bara vara i fred. Kan ju vara att mitt psyke inte mår så bra just nu.
Jag är nog lite chokad av hur det blev med mitt drickande då vi var borta och även sen vi kommit hem, hur lätt jag blir full, och hur jag skäms över
mitt beteende.
kram till er som orkar läsa min tråd.

...det tror inte jag att jag kan. Vi har en flaska whisky uppe i ett köksskåp. Hade det varit för ett par-tre veckor sedan hade jag säkert tagit mig en och annan stänkare ur den under kvällarna. Nu känns det otänkbart. Men å andra sidan är det ju vin som är min akilleshäl.

Härligt att kaffet smakade gott, fina vinärgott! Nu kör vi en vit vecka tillsammans tycker jag :)!

Hade också ett par svängar till återvinningen i helgen, vi tog itu med de där högarna som bara ligger och skäms i något innerförråd eller samlar damm i tvättstugan. Det känns som om jag och maken nästan renar hemmet lite.

Härligt att höra att det går bra, du är klok bästa hjärnklar <3. Kan fortfarande inte göra hjärtan, haha :).

Vad fina ni är, Hjärnklar och vinärgott!

Jag känner faktiskt samma sak; måndag! Yay! "Tyvärr" är jag hemma och vabbar idag med, nu är det äldsta pojkens tur att vara magsjuk. Men det känns helt okej. Himla fantastiskt att inte vara bakis när sängkläder ska bytas mitt i natten :).

Nu kör vi ännu en vecka!

Tack för ditt stöd!
Jag tar mycket mindre skit nu än för några månader sedan. Nu kan jag se på ett annat sätt att alla vår gräl beror på hans alkoholkonsumtion. Han har ju själv bestämt nu att hålla sig inom rimliga gränser. Med detta menar han 4-7 öl per vecka. Ingen whisky, inget vin. Han blir ju full och det är ju det jag inte klarar av. Jag får inte ut något av att umgås med någon som blir full och pinsam, löjlig och barnslig. Och sedan seg och trött och lat resten av veckan. Lägenheten är ju inte ledig än på ett tag så jag får väl försöka att boka in annat på fre-lör kväll för jag exploderar nog om jag är tvungen att umgås med honom full en gång till. Det är så oerhört frustrerande när han inte ens erkänner att han är berusad!!?

Kommande två veckor är det flera utgångstillfällen planerade, riskabla sådana. Därför gäller det att kämpa mot längtan efter att bara släppa loss. Strategier. Jag har tänkt på något som någon av er skrev här, typ att man ångrar aldrig en nykter kväll. Det är ju så sant. Man ångrar ju knappast att man gjorde så att man slapp baksmälla och ångest dagen därpå. Får fortsätta skriva sen.

det är ju en sån vana, men sen kom jag på att så inte var fallet. Gott kaffe! Idag kör vi en ny nykter dag! Inget systembolag. Strakt Rabbit att du kan ha hemma, men det kanske fungerar om ett tag när man har kommit lite längre i nykterheten. Just nu är det inge bra för mig. Och varför ha vin hemma då jag ändå inte ska dricka?! Glad och trevlig måndag!

Dinoysa,
kloka ord. Man får acceptera att det inte är så lätt att leva som man lär. Inte deppa ihop om man misslyckas med något utan ta nya tag och kämpa på tänker jag.

Pi31415,
tack och trevligt och se dig här igen. Det är ju som du skriver om total avhållsamhet. Jag har slutat 3 gånger tidigare de senaste 1,5 åren och detta blir 4 gången. Ger en tankeställare och bevis för mig att det fungerar inte med alkohol. Ska kolla in din tråd sen.

Ja det blir fler reflektioner ju längre tid som går på min resa och tankarna rör sig runt mitt förhållningssätt till alkoholen och kampen att få kontroll. Ja det har blivit alldeles för mycket i april men samtidigt har det hänt något i min beroendehjärna och i mitt sätt att dricka. Jag mår inte längre särskilt dåligt och skammen har släppt och jag har inte blivit berusad på väldigt länge. Försöker nu forma maj månad till en bättre logga!

aning om vad jag pysslar med ute i trädgården. Några få saker har jag lärt mig alldeles själv, som till exempel att det inte är en god idé att räfsa löv och frakta bort i skottkärran om det blåser halv kuling. Några saker har jag läst mig till, som hur man beskär ett äppelträd, men de artiklarna är naturligtvis bara vaga anvisningar med gott om utrymme för tolkningar. Jag är övertygad om att om jag frågade författaren varför mitt äppelträd, trots att det i beskuret skick ser precis ut som på bilderna i boken, fortfarande står naket och synbart dött, utan ett enda skott eller annat livstecken, skulle han svara: "men du skulle naturligtvis ha använt en grenrätvinkelsekatör, det säger sig självt" eller "om månen står i rät linje med Ganymedes så ska beskärningen ske i juli i stället, det vet ju alla". Så jag har bestämt mig för att introducera en helt ny variant av trädgårdsarbete, Destructive Gardening ska jag kalla den: allt som inte har knoppar i slutet på april klipper man av jäms med fotknölarna, det som sedan växer upp igen får leva vidare. Det som förblir dött förpassar jag till glömskans korridorer med en bödels okänslighet. Det blir mycket enklare så.

En sång ur operetten Sköna Helena poppade upp i mitt huvud igår när jag gick och släpade ris. Melodin var nog rätt men texten inte riktigt något som Offenbach hade sanktionerat. Första gången jag hörde den var i nådens år nittonhundrasjuttiofem i en av Sveriges högskolors matsal där min dåvarande flickvän var elev. Hon hade en klasskamrat som var lite udda i mångas tycke, men som jag beundrade djupt. Den här flickan hade inte särskilt gott om pengar, faktum var att hon hade praktiskt taget inga medel alls, men hon hade gett sig tusan på att skaffa sig en utbildning, så hon tog sig igenom skolan på en väldigt begränsad budget. Detta innebar att hon bodde i ett tält ute i skogen någonstans i två och ett halvt år, vinter som sommar. Hon var väldigt noga med att inte leva på allmosor, så bara när termometern kröp under minus femton accepterade hon den inbjudan till någons hem som så många gav henne, och då mest för att få tillgång till duschen. Hygienen var naturligtvis hennes största utmaning; vintertid stod hon allt som oftast vid porten till skolan när vaktmästaren kom till jobbet, för att hinna fräscha upp sig lite inför dagens lektioner.

Hon var en glad och sprallig tjej med få sociala hämningar; hon var som hon var, de som accepterade det blev hennes vänner, övriga ignorerade hon. Inget verkade kunna få henne på dåligt humör, hon tog det mesta livet slängde åt henne med jämnmod och järnvilja. Själv hade jag just påbörjat min karriär och försökte, utan större framgång, växla till ett mer vuxet socialt liv, så för mig var hon som en starkt lysande fyr, hög och stolt över den omgivande grå massan. Problemet var att få henne att acceptera en liten gåva då och då när det var skralt i kassan hennes, men vi kom på ett sätt: hon kunde inte motstå en utmaning så vi började då och då slå vad med henne; de pengarna tog hon glatt emot. Och så kom det sig att jag den där dagen för så länge sedan, där i skolans matsal, såg henne stå på ett bord och dansa en alldeles egen variant av cancan samtidigt som hon med hög och klar stämma, på äkta Stockholmska, sjöng:

Ja e Sköna Helena
smutsig om bena
ända till knena
men där dom sig förena
där e ja ren och fin

Ha en fin dag allihop!

att det är rakt i mitt liv. Med anledning av din kommentar till mitt inlägg i en annan tråd.

Jag har stundtals irrat och vinglat i, kring och mellan kärr och myrmarker tidigare i mitt liv.

Som du sett, bygger jag också ibland abstrakta, jämlika och cirkelformade inhägnader.

Men när jag nu för tredje gången lyckats ta mig ut på den nyktra stigen, vill jag verkligen hålla mig där, och håller därför kursen rakt fram. Ett steg i taget.
Jag vill heller inte att någon medmänniska här på forumet ska behöva genomleva de hemska och mörka stunder jag gjort p.g.a. alkoholen. Därför ibland raka och tydliga råd och tips, grundade på egna erfarenheter. Med all välmening och omtanke.

Så ibland är det kringelkrokar, ibland cirklar, och ibland raka spår.

Hoppas du får en lugn, trevlig och rogivande morgon, som en bra grund inför en bra dag.
Och du, jag är övertygad om att du fick en glimt av en mycket vacker spegelbild häromdagen.

Varje sådan seger är viktig. Du får ökat självförtroende och blir säkrare. Dessutom klingar sugen av med tiden, för att till slut upphöra.

Jag vill också förtydliga mig angående mitt förra inlägg. Jag menade inte att du ska tvinga dig att vara i växthuset när du inte känner för det. Med bearbeta menade jag över tid. Steg för steg, precis som du tar steg för steg framåt med nykterheten.

All styrka till dig Rövarkulan.