Senaste kommentarerna i forumet

Vi kämpar på och i morgon är det en ny nykter dag!

Kan kännas ovant att säga, men det är befriande både för den som säger det och den som får höra det. Att skylla ifrån sig är en naturlig skyddsmekanisk som många tar till. Tyvärr leder den ofta till att konflikten blir fördjupad och onödigt lång. Och det är aldrig för sent att säga förlåt, även om det inte känns naturligt i stundens hetta. Och om du gjorde fel på grund av okunskap måste du förstås förklara det, och be om vägledning för att felet inte ska upprepas.

Tjena Mackan!
Jag känner igen din situation fullt ut. Kommer från samma beteende själv. Du frågar efter tips att ta sig ur eländet så här kommer mina egna erfarenheter helt brutalt ofiltrerade:
- har du bestämt dig för att helt bryta med alkoholen? Om inte så har du en näst intill omöjlig uppgift framför dig. Har du bestämt dig så ser framtiden ljus ut.
- bit ihop och planera aktiviteter samtliga dagar och kvällar kommande 10 dagar. På så sätt kan du hindra dig att knalla in på Bolaget innan stängning.
-var medveten om att du kommer att svettas, skaka och sova risigt de första dagarna men redan efter några dygn kommer förändringen och du kommer att sova gott, vakna utan ångest och vara pigg.
-skriv/läs här i forumet
- besök gärna ett AA möte. Det är härliga människor som vill dig väl. De dömer inte och vet exakt vad du går igenom.

Jag är inne på dag 19 och redan har tankar och sug efter alkohol avsevärt avtagit. Jag är numer berusad av nykterheten om du kan förstå vad jag menar.
Därmed inte sagt att jag kan släppa garden. Jag går på AA, läser mycket om vår sjukdom samt har en sponsor som stöttar om det blir tungt.

Ett sista tips: om du har en god vän att anförtro dig till så gör det! D vänner jag berättat för har bara reagerat positivt och det vore ju konstigt om någon surnar till bara för att man väljer att inte ta sitt liv sakta genom alkoholen :-)

All lycka till!

eller vad jag ska kalla det.
Fått skäll av en människa som var besviken på mig.
Jag har för ett halvår sen agerat obetänksamt och sagt obetänksamma saker.
Idag kom det tillbaka till mig och jag kände hur alla cylindrar i mig vaknade.
Jag gick i försvar,jag försökte hitta andra att skylla det hela på.
Jag försökte vinkla omförhandla förstå och agera och allt samtidigt.

Och jag tänker,hur och varför går jag igång på detta sätt när jag bara agerat i oförstånd och inte i avsikt att skada.
Hur många människor begår inte dagligen misstag för att sen vara tvungen att sopa upp efter dom.

Men jag,ska minsann vara felfri och när då ett misstag hinner upp mig såhär och nafsar mig i bakhasorna då ska jag liksom förfasa mig och söka skydd och skuld.

Jag känner också mitt stora behov av tröst då jag nu lever ensam.
Jag skulle vilja vräka ut hela problemet här och få ert stöd i hur dum hon var och hur snäll och oskyldig jag är.

Vilket förstås inte är sant.
Jag kopplar det ända till barndomen då jag ibland åkte på rumsarrest för något jag sagt eller gjort,
Jag fick sen komma ut då jag var "snäll"

Jag kände precis samma behov idag av att visa att jag är snäll för att liksom få hennes absolution.
En för mig rätt avlägsen person som jag bara har en liten relation till.
Men jag uppskattar och respekterar henne och jag tror det är därför det är så svårt att ta detta.
Att hon rackar ner på mig och inte köper mina försök till att krypa till korset.

Tungt att inse hur liten man är när det kommer till kritan.
Hur min egen självbild måste upprustas så jag tillåter mig själv till misstag och att jag inte är vare sig sämre eller bättre än någon annan för det.
Självklarheter kan tyckas,men inte för mig.

Nej, inget val. Men det visste jag ju egentligen. Känner mig moloken och trött. Nya tag! ❤

Att först funkar det ett tag och sedan eskalerar det. Jag skrev någonstans om rovdjuret (som jag kallade beroendet). När det verkar tamt är det som farligast. Det kommer att hungra, vråla och jaga förr eller senare. För mig har det eskalerat väldigt fort, för många med en annan variant av beroende/dryckesmönster kommer det mer smygande.
Måttligheten hålls med noggrannhet i början, man är taggad och vaken. I takt med att det blir fler tillfällen ökar begäret. Antingen på kemisk väg, eller psykologisk genom att man tycker att det går så bra, eller så faller man tillbaka i gamla hjulspår.
Därför är det alltid en risk att dricka. För de gånger man klarar av att hantera det så som man tänkt ger en falsk trygghet, och de gånger som det inte fungerar kan leda till uppgivenhet eller att man inte märker när det börjar dra iväg.
Börja om med vita dagar, hjärnklar. Något annat val har du inte, eller hur ❤

Jag har en likadan dag jag också, har nog hängt här många timmar i dag.
Har fortfarande huvudvärk och mår riktigt dåligt, av det som hände i går.
Men jag ska heller inte dricka i dag, eller kväll. Måste försöka komma upp ur gropen,
det gör jag bara om jag inte tar till A.
Nu kämpar vi och så vaknar vi till en ny dag i morgon som inte har ångest eller bakis.
kram på dig

För ert stöd och svar! Skriver ett längre inlägg i morgon då jag ska försöka fånga John Blund innan han drar igen. Fenix! Hur går det för dig? Trodde du var fri och kurerad för ett bra tag sedan?
Känns som ett störtlopp är åt fel håll på något vis. Klättrar hellre uppför ett tag framöver Fenix.
Lp

Tjipp!!!!
Pennan har väl inte glödit här på ett tag, men jag har fullt upp med livet.
Nykter sen 20 Augusti och ser inga hinder längre. A finns ibland i huvudet men inte i strupen, och så ska det förbli.
Kommer nog aldrig känna mig helt normal, men vad fan är normalt?
Skönt är det iallafall?
Lycka till alla!!!
Kämpa kämpa??

kul att se dig här igen. Du, jag och Tjalle tillhör ju verkligen veteranerna här inne, och det är förstås hög tid att få ett slut på slalomåkningen. Nu satsar vi på ett störtlopp rakt ner i nykterheten!

Vidrig oro i kroppen hela dagen idag. Till viss del säkert påverkad av fredagens hemskheter. Försökt tryck bort med snacks, läsk och annat. Känns som jag har ett konstant beteende/tröstbehov men det behöver inte vara a.

börjar kanske sakta inse att jag bör konfrontera och lösa de orsaker som ger mig stress, ångest och annat och inte försöka bedöva.

Om jag lyckas med det kanske jag inte har behovet av bedövning och kan lättare avstå helt alternativt ha ett normalt förhållande till a?

Tänker också att jag ska försöka ta en liten paus från forumet, blir nästan lite för mycket tankeverksamhet kring a.

Så slutar med en hälsning till mig själv när jag läser detta i maj:

Grattis! Fan va bra att du körde en vit månad! Men se upp nu och tro inte att faran är över! Kolla bara vilken lång tråd och kamp det var att bara ta en vit månad!

Ja, jag brukar lägga ner en hel del tid på hur jag skulle finna samma ro istället för alkohol:) Jag vet att jag finner ro efter träning och jag finner ro med en god bok och något varmt att dricka, men ibland när känslan kommer att man vill slappna av så orkar jag inte ta till något annat än det där nedrans glas vinet...jag fick ett tips häromdagen som jag har tänkt på under helgen och som jag även använde när jag slutade röka för väldigt många år sedan och där är att när suget eller längtan kommer så skall man ta den till sig och vänta ut den, oftast så går känslan över inom en kvart. När jag då vart röksugen och tog till mej suget och kände in den så tog det inte lång stund förrän den klingade ut, samma sett gäller det även suget efter vinet. Jag har provat under helgen och jag tycker det har fungerat bra, samma sak när man sitter med ett glas vin och har druckit ur det att man väntar ut känslan och inte går och hämtar ett nytt glas (som jag brukar göra). På så sett inser man snart att, ok det räcker nu! (Förståndet kommer ifatt!!)
En annan sak som jag brukar göra ibland är att gå ut och "tok"träna, känslan då när man kommer in är att man får ro i kroppen och känner sig tillfreds med det. Fast jag vet att ibland så tar tankarna över och då blir det inte så:( Men jag vill verkligen ta tag i detta idag och nu, för vart är vi annars om ett eller två år om vi inte gör det, för hur har de senaste åren sett ut. Det har ju äskalerat rätt bra med tanke på hur man konsumerar alkohol, iallefall för mej.
Vi tar en dag i taget och känner in känslan:) Kom gärna med bra tips till oss!!

gick inge bra i helgen, drack igår med och är bakis idag. Känns inte alls bra, men det är bara att ta nya tag. Idag ska jag inte dricka något. Så här är det, det går bra några dagar och sen faller jag dit igen.

Jo men visst är det så, en process helt enkelt. Men det ska gå!!!?

Uttrycka sina känslor är ju viktigt, men sen om de faller i god jord, är ju inte helt säkert.
Jag är mer sårbar då jag också jobbar med mig själv i tysthet, jag har inte berättat för
honom mer än lite detaljer då innan vi åkte till Spanien, men sen har jag inte kunnat berätta
mer då han är så kontrolerande. Jag bad honom om att inte börja kontrolera mig mer då det skulle bli bara värre då,
han lovade det, men har inte hållit det.
Jag har fått känna på det då vi var där nere och det är inte
bara alkoholen han kontrolerar utan många andra situationer. Han har aldrig varit fysiskt elak mot mig,
kanske jag ska förtydliga.
Jag kan ju inte påstå att jag tillåter mig att bli kontrollerad utan slår bakut, då viker han sig men så är det
lika igen i någon annan situation. Det är nog det som var en av orsakerna att jag började smyga. Även om jag
inte skyller mitt drickande på honom, det är jag som dricker, det är jag som förstör min kropp, det är jag som tar
beslutet att öppna flaskan.
Som det är nu så känner jag mig väldigt ensam, jag vill inte berätta för någon att jag tagit upp drickandet igen.

Är så trött, väldigt tagen av händelserna i Stockholm i helgen, men det gör inte att jag dricker mer
utan bara att jag är tagen och trött. Känner så med alla som råkade illa ut, både de som blev direkt drabbade
men även med människor som fått trauman av att varit där i stormens öga.
Tack för att du reflekterade, det känns varmt, känner att jag behöver det.
En timme i taget!

Tack för det. Min oro släppte till en del när jag
läser att du mår bra :)

Tack

MM

Liten Stor. Alla som har problem, risk eller beroende, borde ta en timme av sitt liv och se den.
Finns på HBO med svensk text och på youtube på engelska.

Nej Ikaros inte ens den känslan har jag att vilja dricka.
Det vore synd denna dag att ta ett återfall.
Det hade ju kanske varit en naturlig känsla...
Att just nu är det synd om mig, jag är traumatiserad.
Har huvudvärk från helvetet och har haft sen i Fredag när jag sprang
3 mil för att komma undan. Jag såg Bataclan framför mig med terrorister
som skulle skjuta mig vart än jag sprang.

Väldigt bra anledning att supa sig full, men nä känner inte för det.

Men jag saknar mig själv. Hallå MM var är du? Var är sprallet?

Har en flytt på gång om 2 veckor och har fullt upp med det så jag
rensar, staplar, packar flyttkartonger. Jag får helt enkelt bara fortsätta
med det tills jag kommer tillbaks.

Jobbar sedan veckan ut, hoppas det bryts då.
Är på nått sätt negativt förtrollad. Som en sten.

Varma kramar till dig Berra! Det är så skört, allt....Tid, plats, slump
❤

Det finns många bra tips här men om du inte sett den så kolla in risky drinkers (eller risky drinking) på HBO. Den fick mig att ta i mer i kampen mot att lägga ner/kraftigt minska.

Det som underlättar i vår relation är att den är väldigt ny. Vi träffades i december 2015, och blev sambo i januari 2017. Vi har aldrig bråkat. Faktiskt. Vi är för gamla för det ? Vi har båda längre, dåliga relationer bakom oss. Vi vet vad vi vill ha, och vad vi inte vill ha. Vi har samsyn om det mesta, lyssnar på varandra, och anpassar oss till varandras behov. Det enda vi har bråkat om tidigare är sambons destruktiva förhållande till alkohol. Nu slipper vi det ????? Kämpa på!

När jag 28 december vaknade och bestämde mig att ändra mina dryckesvanor var det för att både mängd och antal tillfällen ökat. Jag var trött på att vara bakfull, få minnesluckor, kontrollförlust och så vidare!

Gick ju bra att vara nykter fram till skidresan i slutet av februari, tror jag hade druckit en dag i januari. Efter det har jag druckit måttligt, men varje helg. Lite för mycket, så jag känt mig berusad men inte "för", ett par gånger.

Men nu....7 av de 11 senaste dagarna...På egen hand fredag kväll. I lördags 1 flaska vin drygt, ett par alkoläsk samt okänd mängd rom. När jag vaknade kom jag inte ihåg hur jag kom i säng, glömt vissa konversationer. Inget minne av att jag varit uppe och spytt vilket jag hade.

Vi pratade, återigen, om hur vi triggar varandra. Båda kan se hur vi redan till middagen drack vin för att berusa oss. Och sen fortsatte vi ganska så systematiskt med resten.
Hela helgen har gått till att sova, slöa och inte göra annat.

Det är som många skriver ingen större konst att sluta dricka. Det är att inte börja om som är svårigheten.

Jag kan dricka måttligt, men varje gång tar jag risken att det blir omåttligt. Och jag är fortfarande bakis nu fast det är måndag och jag inte druckit sen lördag kväll.

att sluta med alkoholen. Från att man mår dåligt av drickandet och inser att man dricker för mycket, att komma till insikt att man är alkoholist (eller har alkoholism) och kan acceptera det, sedan hela den mödosamma vägen med att försöka sluta, ofta med något/några återfall, för att slutligen försöka bevara nykterheten, försöka få den att vara hållbar.
Visst har du kommit långt i den processen Hönapöna, och du är på rätt väg.

Ja visst inverkar detta forumet positivt på de allra flesta som börjar använda det. Här får man stöd, råd och peppning av varmhjärtade människor med gedigna erfarenheter kring alkoholens destruktiva effekt. Som mulletant så vackert har beskrivit forumet: " det är som en varm yllefilt".
De allra flesta börjar tillfriskna och bli bättre när de använder forumet. För mig har det fungerat bra, och har varit ett bra alternativ i stället för AA.
Många här inne kör även med AA, och får då ett extra stöd där.

Ha en bra måndag du också Hönapöna

Ja jag känner så igen mig i din beskrivning Alina! Just att vinet tas till för att man är lite uttråkad/rastlös! Borde ju finnas bättre saker att lägga sin energi på! Men vi kämpar, en dag i taget. KanSke kan tipsa varann om alternativ till vinet ??

Tack för att du läst min tråd! Jag känner nåt liknande som du när jag ser att det finns andra socionomer här. Tyvärr har jag hos en del kollegor, främst äldre, märkt av en misstänkliggjord attityd till att "icke-klienter" har problem. Och särskilt med alkohol, där verkar det inte glömmas bort. Men, och åter igen, det är inget som ska hindra oss att söka hjälp! Jag har kollega som ibland behöver inläggning på psyk. Hon tas emot på sjukhuset i grannkommunen. Vår chef tar hand om yttranden som handlar om tex våra barn som snattat. När jag var allvarligt oroad över ett av våra barn köptes utredningen av extern utredare.
Det jag vill ha sagt är att du visst kan få hjälp! Och är värd den! Men det är ett stort steg att ta, att be om hjälp när man är hjälpare själv! Lycka till!