Senaste kommentarerna i forumet

Tack för ditt svar Sinnituss.
Just nu finns inget sug, det känns bra! Jag vet dock att suget kan komma som en blixt från klar himmel när som helst. Skillnaden idag är att jag inte kommer utsättas för någon situation där det brukar drickas.
Så nu kör vi på med nyktert! Elva dagar än så länge är en bra start ?

Tänker också på det där med bostad, ekonomi, allt praktiskt som händer när man ev separerar. Det känns som att kasta sig ut i ett vakuum. Så försiktigt närmar jag mig området, resonerar, tar råd, juridiska, ekonomiska, känslomässiga.
Bättre leva i viss osäkerhet än att bara vegetera.

Gäller alla områden i mitt liv. Just nu är jag på väg i hög fart igen, mot överträning och förslitningsskador. Det är den där jävla balansen som är så hårfin.
Senast jag hade en vilodag från träning var 29/1. Datumet minns jag eftersom det var sista dagen på mitt månadslånga återfall och anledningen till att jag bröt var att det gått så långt att jag istället för det planerade träningspasset började dricka redan efter frukost. Mitt träningsberoende överskuggar alkoholen. När spriten hindrade mig från att träna valde jag bort spriten.
De första nyktra veckorna använde jag träningen som en livlina. Ju mer jag kände att kroppen började hämta in det som förfallit av alkoholen desto lättare blev det att fortsätta vara nykter. Så det finns en stark poäng med mitt tränande.
Jag ville övertyga mig själv om att det fortfarande finns en chans att komma i form till träningssäsongen av rädsla för att annars börja tänka att jag skulle sänka ambitionerna detta år och ge a-demonen anledning att titta in.
Nu är jag inne i en manisk period igen. Våren brukar göra det med mig. Mycket behagligt att vara hög hela tiden, men svårt att bromsa upp.
Tidigare erfarenheter har lärt mig att jag nu är inne på ett härligt men farligt spår. Farligt för att en överbelastningsskada eller utmattning kan leda till ännu ett återfall. Om jag ser tillbaka på de senaste åren är det i samband med skador och hög stress som jag börjat dricka. En skada som leder till ofrivillig träningsstopp leder till endorfinabstinens och då kommer suget. Tanken på att jag ändå inte kan prestera fysiskt (av överträningen eller skadan) blir till "spelar ju ingen roll, då kan jag lika gärna passa på och dricka när jag ändå måste vila imorgon"
Det positiva är att jag idag kan ifrågasätta mina tankar när jag märker att jag försöker överträffa mig själv i antal träningstimmar per vecka. När jag tvekar inför att hoppa över ett pass för att jag är sliten kan jag ifrågasätta tvångstanken och välja vila.
Idag är jag ledig och solen skiner ute. Veckan har innehållit tuffa benpass i form av cykling och löpning och morgondagen lovar temperaturer och vindar som lockar till jobbcykelpendling på sammanlagt 10 mil. Och nu blir det genast mycket svårt. Vanan och viljan säger att jag ska passa på att ta ett långpass ute i solen, förnuftet säger Stopp!
Det här är ett forum för alkoholberoende. Men mina beroenden hänger ihop. Byts ut mot varandra och är lika svåra att stå emot. De sociala följderna är värre när jag använder alkohol, men mitt träningsberoende är starkare och svårare att komma ur.
Jag ska försöka motivera mig till att ta en promenad istället för löprunda. Vila finns inte på kartan, men ett simpass i bassängen sliter inte lika mycket så det tänker jag unna mig. (jämför ett glas öl är bättre än en flaska vin ?)
Liknelsen är slående, tänker jag nu när jag skriver. Lika men ändå inte. Jag har inga planer på att minska träningen, eller bli måttlighetstränande, men vill gå från missbruk till klokare val.
Nu stundar en rask promenad för att dämpa suget att springa.

Nej, det går inte att börja försöka ta något glas ibland. Då hamnar man till slut i träsket igen.
Jag har ju gjort detta misstag själv tidigare. Men fördelen är att nu behöver jag aldrig överväga sådana dumheter,
jag kan leva i total frihet från alkoholen.

Njut av våren, ljuset och värmen som vi har framför oss Levande.
Sköt om dig!

Uppdelningen i olika typer av beroenden säger ingenting om problemets svårighetsgrad. Värdering eller bedömning av problem är onödigt. Tanken om kemiskt och/eller psykologiskt är egentligen bara intressant utifrån hur man kan förstå och behandla det.
Jag, som har ett tidigt alkoholmissbruk och inte är vardagsdrickare har mindre svårigheter i det dagliga livet när det gäller att vara nykter, men löper kanske större risk för stora konsekvenser om jag skulle trigga långtidsminnet med ett enda glas. En som sakta drukit sig till en vana kanske har svårare att bryta den men längre sträcka tills det blir katastrof om nykterheten bryts.
Man kanske kan ha nytta av att dela in olika typer av beroende för att hitta en modell för tillfrisknande som passar.
Så, tolka inte mitt inlägg som att jag tycker att vissa är mer berättigade till stöd eller skulle ha det mindre jobbigt än andra. Vi som vänder oss till det här forumet gör det av en anledning. Just nu kan jag skriva pretentiösa råd och analyser för att jag mår bra och är stadigt inne i mitt nyktra spår. Nästa sekund är det kris och då ropar jag på hjälp. Tack för att du deltar i den kollektiva kraftsamlingen mot ett heterogent men gemensamt problem, Orkidé!

Tack för ni tänker på mig❤Allt är bra här och går till min ek.
Har brottats mycket med lusten att strunta i nykterhet och faktiskt testa om det inte går att ta ett glas ibland.
Idiotiska tankar och vet att det skulle bara bära åt ett håll, men ändå är det ibland som en hackspett i huvudet som pickar tills det blir hål i viljan.
Har hittills klarat av att göra val som är bra för mig och letar verktyg för att även i framtiden klara det.
Så nu läser jag här och inser att jag fortfarande bara är i början av min resa
Så kramar från mig till er hjältar som kämpar där ute, så kloka val som gör att vi mår bra tar jag idag med

Vad gulliga ni är sådan medkänsla ❤️ Jag har haft problem med inloggningen till hemsidan, men nu fått nytt lösen.
Jag har tyvärr slarvat sön, mån, ons pga att vi fått vin i present, samt msnnen som köpt och då korkar jag upp det, utan att tänka. Kan INTE ha vin hemma. Det bästa är att jag inte planerat och köpt det själv. Hsft en otrolig stressig vecka så då var jag värd det, tyckte jag
Surt morgonkaffe i flera dagar pinalina. Jag tänker också på dig varje morgon när jag dricker det man känner sig verkligen inte ensam i detta ?. Inatt sov jag dåligt och sms min man att han inte får köpa vin hem. I helgen blir mitt straff att inte dricka vin. Hoppas det går bra. Kram till alla!!!

När man inte har varit inne på ett tag, är dina betraktelser som en chokladask, man vet inte om man skall spara det bästa till sist.
Här rullar livet på och våren är på väg vilket är skönt.
Önskar dig och hunden en fin dag

Jag har slarvat enormt denna vecka pga att det funnits vin hemma. Min man köpte sedan fick jag vin i present. Allt tog jag till mig sp det blev vin sönd, månd, ons. Känns inte bra! Det bästa är att jag själv inte köpt det, men när det finns tillgängligt så dricker jag. Meddelat min man att inte köpa hem. Så nu "ska" jag inte dricka något till helgen är planerat. Man mår ju så bra utan, stt det ska vara så svårt att inse ?. Må gott pinalina, vi kämpar ihop och alla andra

sin egen personlighet? Ska man ens? Jag tror nog de flesta har sidor av sin personlighet som dom inte är helt nöjda med, så ock jag. Alldeles bortsett från mina missbruksproblem så finns det saker hos mig själv som stör mig. Jag har till exempel en tendens att göra en sak i taget och det väl inte helt fel, för det mesta, men ibland drar jag det in absurdum. Just nu har jag två stora rishögar liggande på gräsmattan som skulle behöva komma iväg till tippen, annars lär jag få två stora döda fläckar på gräsmattan när den så småningom inser att det är vår och börjar växa. Jag har bestämt mig för att så småningom köpa en släpkärra, det känns som ett måste här ute på landet, bara inte just nu. Så rishögarna ligger där de ligger, i väntan på en släpkärra som kanske inte blir inhandlad förrän till hösten. Till saken hör att det ligger en mack bara någon mil bort som hyr ut släpkärror för en spottstyver, men jag ska ju köpa en, gubevars, så varför slösa pengar på att hyra nu? Dum i huvvet, javisst, men det bär verkligen emot. Eller så är det ren lathet.

Latheten ja, där har vi en annan sak som jag brottas med. Ibland kan det vara till fördel, jag har en tendens att hitta det enklaste sättet att göra saker på, men där finns också stora nackdelar. Ofta misstar jag enkelt för snabbt, och när man försöker göra saker snabbt har man en tendens att slarva och det går ibland ut över till exempel fingrarna, vilka brukar vara täckta med plåster efter ett antal snabba men ogenomtänkta beslut. Så är det förstås också det där med att få rumpan ur vagnen, nu när jag sitter här inne i värmen och tittar ut på min frostnupna trädgård dyker det upp en hel del "ska bara" som hindrar mig från att ge mig i kast med dagens värv. Det är väl ok om de där "ska bara" innefattar att ta itu med årets deklaration eller så, men när det mest handlar om att slösurfa på nätet eller att spela något löjligt litet spel så blir jag arg på mig själv. Vilket sällan får något bra resultat, jag går bara undan och ställer mig i ett hörn och är sur tillbaka.

Ta så mycket plats du vill, MM, jag tycker det är kul att veta att någon läser mina alster. Jag vet ju redan att det finns några stycken som gör det, och jag har ju flera gånger deklarerat att jag skriver för min egen skull, men ändå... Jag är lite av en enstöring och det är jag helt ok med, jag har svårt att uttrycka mig i tal så jag känner mig ofta utanför i sociala sammanhang, jag är livrädd för att göra bort mig och när jag någon gång säger något och får undrande blickar till svar kan jag älta det i timmar efteråt. Så jag har valt att undvika större sällskap, om jag måste så sitter jag inte sällan tyst i ett hörn alternativt hittar någon som är lika udda som jag som jag kan umgås på tu man hand med. Icke desto mindre har jag ett bekräftelsebehov, kanske är det till och med lite större än det är hos mer socialt aktiva människor. Så även om jag sällan svarar på kommentarer så betyder dom en hel del för mig.

Ha en bra dag allihop!

Vi har varit några stycken härinne som jag tror har lite samma tendenser ibland: att försöka se till så att alla får respons på sina inlägg. Tänkte kanske att du låg lite åt det hållet AlkoHD :-). Nu är det helt ogörligt. Eller så är det fortfarande möjligt bara jag som inte orkar längre och inte heller riktigt kan hålla reda på alla nya som bara rasar in här. Jag tycker det är utmärkt när man som du lackar ur lite grann och uttrycker sin besvikelse och sitt behov av respons. Men jag vet inte om lösningen är att börja ta ansvar för alla trådar... det är oerhört tröttande. Vi är så oerhört många! Ibland får jag en känsla av tröstlöshet när jag läser. Det är så otroligt många med samma historier, samma bakgrund, samma tendenser. Och vi skäms, men vi tröstar, ger oerhört fantastiska råd och tips. Vi kan verkligen det här ämnet i teorin i alla fall. Jag tycker att du har fantastiska strategier NyaMagnus. Spela upp filmen och nu skapa ett nätverk. Om man halkar så är det så oerhört bra att ta sig upp snabbt, det har varit den avgörande skillnaden för mig. Att inte bara känna hopplösheten och gå tillbaka till träsket. Nu håller vi varandra flytande (kanske ett oerhört dåligt uttryck) på land!

Håller med föregående talare .. Stort , stort Grattis till 365 dagar ..
Läser om din resa och det skulle lika gärna ha varit jag som skriver .. .
helgvin som vart varje dags vin .. ja allt stämmer ..
om ett halvår är det jag som firar 365 ..
Igen stort Grattis till dig Ellan ... Kramar Lerigen

Tack för kloka ord. Jag tror det där med eget ansvar är något jag måste jobba på. I stunder av stress när autopiloten går på har jag fortfarande inga bra strategier.
Förebygga går bättre. Har däremot inte provat filmen. Ska skapa den idag och börja spela upp.

Sovit tungt utan att vakna flera gånger. Så skönt.

Gårdagen kom och gick. Presentationen gick bra, det var jag och ett gäng gubbar, det är väl lite så inom mitt yrke. Före var jag knappt nervös och efteråt kändes det bra. Jag pratade bara i några minuter tillskillnad från de flesta andra och jag tror det var uppskattat.
När jag väl kom hem hade jag en lätt huvudvärk. Jag satte mig framför dator, slog igång en serie jag sett förr och tänkte att jag skulle vila innan jag skulle ut på middag. PANG sa det och så var alkoholsuget där. Triggat av lusten att fira att jag klarade av presentationen och för att jag druckit till den serien så många gånger förr. Går det här suger någonsin över? Jag har varit rökare, det var många år sedan, men känner aldrig ett sug efter cigaretter idag.

Senare, ute på middagen, insåg jag styrkan i att ha bestämt mig för en vit månad. Det finns inga alternativ och är inte förhandlingsbart. Jag anlände till restauranger efter några andra bekanta och satt och drack öl. Fick en lätt klump i magen tills jag insåg att de drack alkoholfritt! Då var det lätt att beställa in en likadan. Senare beställdes det in vin men vid det laget hade jag samlat ihop mig själv, påmint mig om att det hela inte är förhandlingsbart och kunde tacka nej. Ingen frågade varför och det är jag tacksam för.

Fastän jag inte drack igår så känner jag mig nästan lite bakis idag! Det blev rätt sent och den obehagskänsla jag har idag talar om för mig att jag gjorde helt rätt i att avstå alkoholen. Den hade inte gjort någonting för mig. Kanske att vinet hade passat fint till maten men bortsett från det hade jag väl mest blivit lite högljudd, sagt dumma saker och mått riktigt dåligt idag.

NyaMagnus: Under mitt fjärde år på universitetet tog jag på mig alla presentationer som skulle göras i alla kurser jag läste. Jag avskydde att stå inför folk men insåg också att det var någonting som krävdes av mig. Så jag gjorde det, det var tufft men jag överlevde. Idag är jag fortfarande nervös men det går helt klart bättre och bättre för varje gång.

Egentligen bör vi nog vara lite noga med hur vi uttrycker oss härinne.
Själv borde jag i högre utsträckning skriva: "jag kände mig trött, less och stressad så jag tyckte att det vore en bra idé att dricka vin", "jag valde därför att dricka vin för att må bättre"... redan när jag skriver just de orden särskilt de om att må bättre så blir det lite lättare att dra hela filmen till slut. Om jag gör nåt för att må bättre så ska det ju helst vars det som händer, men om man som nyaMagnus skriver spelar filmen till slut så är blir det ju inte så. Kanske 20 minuter..,
Så när du skriver "risken är stor att det blir" - vad är det då du egentligen borde skriva:
Jag kanske väljer att ta ett glas vin... för att? För att? Jag alltid gör det?, för att det är gott och trevligt? För att jag behöver det efter en jobbig dag? Och när man väl förklarat varför för sig själv så kan man också fortsätta dialogen. Alltid? Men då väljer jag a-fritt idag, inte lika gott, men trevligt... jobbig dag? Finns det nåt annat jag behöver? En promenad? Träning? God mat? Bad? Lättare sagt än gjort detta givetvis, men vi har alla ett val (även om det stundtals känns som om autopiloten är på).

Ja, det är underligt hur fort det går över när man inte agerar på det. Tycker att det blir lättare och lättare ju längre avhållsamhet man haft. Och HALT är verkligen a och o, fast Stress är för mig vanligare än Ledsen. I och för sig blir jag ledsen av att känna mig otillräcklig som jag gärna gör i stressade situationer. Nu kör vi på med HALT. Och tar bort alla möjligheter till val.

Skönt att det gick så bra Skånetösen. Starkt att gå dit. Och jag tror på nåt sätt att det är befriande att faktiskt sätta ord på det. Forumet här fyller till viss del den funktionen för mig, men jag har känt mig väldigt lättad när jag pratat om det. Kanske skulle vara lättare att prata med människor som uppplevt beroende, för här hemma måste jag förklara nåt som jag inte förstår själv.
Hur som helst, Bra jobbat!

Tack för att du delat med dej av din historia. Jag har läst den nu, och blev så berörd men även inspirerad till att förändra mitt eget beteende. Tack! ?

Att du bokat tid på beroendemottagning, starkt gjort av dej. Jag har funderat på det, men inte kommit "till skott". Skriv gärna om hur det går. Lycka till även med jobbet!

... för att få råd, bara det är ett litet steg tycker jag. <3

Tidigare lyssnade jag in "budbärarna" i alldeles för stor utsträckning. Kunde lugna dem med alkohol men sedan gav de igen mångfaldt på morgonen. ,? Godnatt (stort tack för att du är en fin medmänniska)

Om du har lust att ge en 4-5 timmar på en ljudbok så rekommenderar jag dig boken drunkna inte i dina känslor. Den var en höjdare för mig. Just det där med känsligheten. (Jag skrev om det i min forumtråd, den handlar inte om alkoholkonsumtion) Jag önskar dig all lycka till imorgon. Berätta hur du känner och mår när du är hos doktorn. Och en sak till som du säkert själv funderat på, att du fick en dom för rattfylla var en tydlig markering för dig kanske precis i rätt tid för att inte hamna i en än mer obehaglig situation på många olika sätt. Lätt att skriva för mig men säkert tufft för dig att acceptera och bearbeta just nu. Om du sitter och grubblar nu, ge dig ut på en promenad om så bara 10 minuter eller ladda ner boken jag rekommenderade dig ? skickar dig massor av omtanke och var inte för hård mot dig själv. Hoppas höra av dig efter besöket imorgon om du vill och känner för det. God natt

AlkoDHyperD, du skriver till Dionysa som har kommenterat mitt inlägg. Kanske det är mig du egentligen skriver till för du har rätt, jag håller mig till vin. Fast det kanske D också gjort/gör? :-) Tack iaf för ditt svar. Väldigt intressant. Mitt riktiga beroende startade i 25 års åldern men vart som värst mellan 30 till 35, sedan hittade jag "mitt sätt å dricka" och allt drama försvann men inte alkoholen. Jag lärde mig "tänka smart" när det gällde mitt drickande. Fick veta att ett par kollegor pratat med min chef om att de oroade sig för mitt drickande (har aldrig druckit på jobbet eller så). Min chef ville inte beblanda sig och jag blev bättre på att dölja. När jag läser här så kan jag känna att jag inte borde få skriva här, mitt missbruk är inte "tillräckligt". Jag behöver dock stöd.

Jag var ihop med en alkolist för ett par årsedan. Och han är nykter nu och mår bra. Så man ska aldrig ge upp hoppet. Min nuvarande kompis/pojkvän har det mer kämpigt att komma ur det hela. Jag har sagt till honom att jag aldrig kommer att ge upp utan kommer att finnas vid hans sida.
Det enda som är lite jobbigt just nu är att vi ena stunden är ett par och andra stunden inte. Får se vad som händer