Senaste kommentarerna i forumet

Fryser till lite ibland när du skriver och ångesten kommer tillbaka. Jag känner igen såå mkt! Inte bara att man har oro för alkoholen, utan att man måste kolla att han lever.
Min pappa har också alltid haft alkoholproblem. Jag kollar varje natt att ha lever, att han inte går upp för att ta sitt liv. Min pappa har hjärtproblem och äter mediciner som inte ska kombineras med alkohol. Ständigt beredd på att göra första hjälpen när jag är med honom.
Jag har heller aldrig konfronterat min pappa nykter, endast när han varit full och jag varit ledsen och arg. Liksom du är jag rädd att han ska ta sitt liv.
Vet inte om du har flyttat hemifrån än. Det hjälper väldigt mkt, för du slipper se problemen. Det är inte ditt ansvar. Hoppas att du kommer må bättre snart.

Jag ska erkänna att jag nog kände mig som du beskriver Hjärnklar. Småaktigt kan tyckas men jag är ju inne i en känslig fas just nu. @bedrövadsambo. Det hade nog varit dumdristigt att åka i helgen om jag hade varit ensam. Nu hade jag hustrun med och då blir det ju en extra spärr OM suget skulle falla på. Nu kom ju inte suget vilket var bra. Jag är fortfarande inne in någonslags eufori kring nykterheten och idag skulle inget kunna få mig att dricka. Känner mig otroligt stark i min övertygelse.
MEN...det kommer garanterat dagar då det inte går lika lätt. Den insikten fick mig idag att gå på mitt första AA-möte. Helt obeskrivligt bra måste jag säga! Fantastiska människor som verkligen välkomnade mig med kramar och tillrop. Värdefullt att höra andras historier och att ha en församlig som nickandes instämmer när jag berättar mina upplevelser. När jag skulle gå så kommer två av dessa fantastiska människor fram och ger mig deras telefonnummer. "Om du blir sugen på en sup. Ring mig istället dygnet runt". Det är ju så man blir rörd på riktigt. Mitt första men definitivt inte mitt sista AA-möte.

Får se hur jag gör imorgon!

Har precis sutttit en halvtimme på en bänk och dividerat med mig själv om jag ändå inte borde köpa en flaska rött och några öl.
Solen skiner, jag är "ledig" imorgon och tycker mig ha funnit en anledning att fira.
Så starkt, det där suget. Nästan övermäktigt. Men idag, bara nästan.
Gick in och bläddrade runt i forumet här, reste mig och gick och köpte en chokladbit och Cola zero istället. För att fira.
Faran över för denna gång, tack alla ni som delat med er! Ni hjälpte mig att stå emot, idag! ❤

Hej Fri! Allt går bara bra! Känner dock när våren är på väg att det händer ngt med tankarna. Hur är det mes dig?

Det kanske är bra du inte ännu berättar om den magkänsla du ännu har, det tar säkert länge innan den släpper och han kanske mest skulle bli arg att du tvivlar på honom. Även om det är din känsla som du har all rätt till, det tog lång tid för känslan att byggas upp och tar nog länge att bli kvitt också innan din första tanke inte är alkohol när du ser honom gå i garaget. Men låter härligt han till och med ser vad du gjort, förr skulle han väl harmat sig du var klar och han inte fick dricka ifred.

Min helg blev i och för sig lugn men när vi kom hem fredag eftermiddag hade han nyss vaknat och höll på att nyktra i. Hade antagligen druckit på förmiddagen och somnat så spriten han gå ur honom innan vi hann hem. Han drack inte mer på hela helgen men satt mest som en trött guldfisk vid tvn, fråntaget nån mycket kort stund med trädgårdsfix. Kom in och var trött igen, sa sig vara helt slut. Jag underhöll i vanlig ordning barn och hushållet, själv. Jag är också helt slut. Nu blev jag tvungen att åka på arbetsresa och blev först orolig men tänkte sen att nä tusan, han får väl ändå tvingas kliva in och vara vuxen och ta hand om två barn i två dygn! Jag känner mig inlåst och måste börja ha ett eget liv. Sköta mitt jobb och resa när jag måste. Och bara för att jag kände mig lite uppstudsig bokade jag en retreat helg i maj, bara för mig! Barnen måste kunna överleva nån dag ibland utan mig och mannen får bara lov att hållas nykter. Och glr han inte det kanske det skulle vara bra om alltihop rämnar ordentligt, för då blir jag tvungen att bryta mig och barnen loss vilket jag inte verkar ha ork och lust till nu när det är sådär halv ok hos oss.

Jag har ofta varit med om att jag möter en person som tycker att den "känner mig". Jag blir ju ofta extremt översocial och håller låda men minns ingenting. Det har gjort mig väldigt obekväm och de personerna undviker jag gärna sen. Om det är någon jag vet att jag gjort bort mig framför så undviker jag den personen så länge jag behöver för att min ångest ska försvinna. Och det spelar nästan ingen roll hur nära jag står den personen.

Men det är så skönt att det är över nu! Jag är fylld med en känsla av befrielse. Att vara nykter har varit det bästa beslutet i mitt liv! Äntligen har jag fattat! Det tog mig ett par månader av nykterhet så började jag känna att jag vågar möta och bemöta allt det dumma jag gjort. För jag har erkänt för mig själv och min omgivning att jag har ett problem. Min största rädsla var ju att jag inte hade någon som helst kontroll över vem som kan ha sett mig i mina värsta stunder eftersom jag aldrig minns något. Det blev tydligt när jag började undervisa och fick en sån brutal ångest efter en helg när jag skulle upp i klassrummet.... "Tänk om någon av mina studenter såg mig i helgen" . Nu är jag befriad från detta. Om någon skulle komma upp till mig idag så har jag ett vapen. "Jag är nykter alkoholist!" Just nu känns det som att det försvarar allt jag någonsin gjort.

Lycka till i din kamp! Det finns ett ljus på andra sidan. Och det ljuset är helt underbart :)

Stort steg! Jag förstår verkligen skammen, och rädslan att tänka "aldrig mer". Jag har givit mig själv ett löfte att jag ska få köpa en riktigt dyr champagne och fira den dagen jag fyller 100 år. Haha, då behöver jag inte säga aldrig och riksen att jag trillar dit då om jag klarat 71 år... ja jag vet inte. det är nog inte hela världen ;)

Något som har förvånat mig är hur man riktigt ser hur det vrider sig inombords på folk när jag erkänner mig som alkoholist. "Nej... men det är du ju ändå inte, du har väl inte såna problem" Till och med de som sett mina värsta strapatser. Det känns ibland som att det skrämmer dem mer än mig.

Lycka till!! Du klarar det här!

Lite extra orolig i kroppen. Lite svårt att hitta rätt ord ibland? Känns igen som mer stress kanske. Faktiskt lite sugen på öl. Måste vara solen som stärker. Men tänker bort ganska snabbt.

Jag kände att jag saknade respons när jag började skriva här. Men jag hade en del kommentarer och jag ser att även du har några. Mitt förslag är att du skriver på. Hur du använder det får du klura på själv.
För egen del verkar min tråd vara min dagbok där jag reflekterar och behovet av en viss mängd svar har minskat. Skulle ljuga om jag sa något annat än att jag blir superglad när någon skriver. Jag blir bekräftad. Vill bara få sagt att ge det hela lite tid...

Jag läser i många trådar men kommenterar i färre. Det är mitt sätt att använda forumet.

Tack för svar och uppmuntran!

Rimlig och ger lite space till reflektioner?

i ditt inlägg ovanför, Anders, som jag hör mina egna tankar när jag är på väg att börja dricka. De gånger jag hört dessa tankar de senaste månaderna skrev jag dem här och lyckades tala förstånd med mig själv.
Vad jag syftar på är förbehållen "...om jag kör ett race till...eller om det händer..." som om det finns en lite öppning för att kunna tillåta ett litet avsteg. "Händer" är ju ett ord som betyder att någonting bara sker utan att man menar, vill eller kan göra något åt det.
En sådan tanke är lurig, kan bli en omedveten ursäkt att ta ett återfall eftersom det inte var "frivilligt" utan liksom bara hände...

Jag hoppas att min medvetenhet ska leda mig vidare. Kan vara vit veckan ut tänker jag när jag läser din fråga.

Hej Anders 43
Med all respekt för dig, din vilja, ditt förstånd och intelligens måste jag vara ärlig och skriva att jag tror att din hjärna håller på att förbereda ett återfall för dig. Jag har läst hela din tråd och är övertygad om detta. Men jag hoppas att jag har fel.
vänligen
Ikaros

Låter trevligt när du beskriver semestern. Hur blir ditt och makens förhållande till drickandet nu? Drar ni ner eller upp varandra?

I alla fall överlevd halva arbetsdagen ??

Jag springer eller gymmar varje lunch för att kunna fokusera på eftermiddagen. När jag ska koncentrera mig en längre stund eller studera är frisk luft ett måste. Klarnar hjärnan och lugnar nerverna mycket bättre än alkohol. Om du är nercös inför presentationen, tänk så här. Vad är det värsta som skulle kunna hända. Om jag stakar mig eller pratar osammanhängande eller blir nervös när jag pratar? Att kommentera sig själv med humor fungerar avväpnande och skärper uppmärksamheten hos åhörarna. Jag brukar utbrista "oj, där tappade jag visst tråden" låtsas leta efter den och sedan fortsätta. Eller ta hjälp av åhörarna "är det någon som kan tala om för mig vad det var jag pratade o nyss"
Självsäkerhet och autencitet kommer inifrån och handlar om avsaknad av rädsla. För vad kan egentligen hända. Vi är människor allihop, även de som lyssnar.
Under ett politiskt sammanträde fullt av "högdjur" bet jag i ett hårt äpple och tuggandet ekade. Då sa jag högt för mig själv så alla hörde "hmmm, nu fattar jag varför äpplena alltid blir lämnade kvar i fruktskålen och bananerna går åt fortast..." därefter kunde jag obekymrat fortsätta knapra på det högljudda äpplet, så var det med den pinsamheten.
Alltså, kontentan i svamlet är, du kan bara förbereda dig så gott det går och försöka se till att du vet någorlunda vad du ska prata om. Oavsett vilka som ska lyssna är det bara människor, kostymklädda eller i badbyxor, samma molekylära sammansättning inuti.
Lycka till!

Och det var helt nyligen. Kroppen har nog under de dagarna du inte drack rensat ut en hel del redan. Ta chansen nu, när du har insikt och vilja och redan haft ett uppehåll!
Någon risk för delirium tror jag absolut inte det är. Däremot fysiskt och psykiskt obehag som förstås kan leda till ångest med hjärtklappning, svettningar, darrighet och allmän olustkänsla.
Ge dig själv och din kropp en paus från giftet. Ge det en eller två veckor och se vad som händer med måendet.

Jag gör mitt examensarbete för ett relativt litet företag men de finns lite här och var i Sverige och utomlands. Imorgon ska alla svenska chefer och andra ”viktiga personer” samlas för något slags stormöte på anläggningen där jag jobbar och jag har blivit ombedd att hålla en liten presentation om mitt exjobb och vad det egentligen är jag sysslar med. Nervöst! Så nu sitter jag här och försöker förbereda en powepoint och tankarna springer då och då iväg mot ett glas vin. Ett glas vin för att lugna nerverna. Ett glas vin på kvällen för att belöna mig själv för att jag blev klar med presentationen. Ett glas vin för att hjälpa mig att bli klar med presentationen. Ett glas vin såhär mitt på dagen nu när jag ändå sitter helt själv och arbetar här hemma ... Ungefär så går tankarna men jag säger NEJ! Det blir inget vin. Det kommer inte hjälpa mig bli klar med presentationen och det kommer inte hjälpa mig prestera bättre imorgon. Nej, nej och åter nej! Istället spenderar jag några minuter med att skriva ner mina tankar här och kokar en kopp kaffe. Att se tankarna såhär svart på vitt, att klä dem med ord är avväpnande. De framstår som fåniga och jag kan se hur onödigt det vore. Jag förstår ju själv att ett glas ikväll mest troligt skulle leda till tre glas som i sin tur skulle leda till dålig sömn som i sin tur skulle leda till att jag presterade dåligt imorgon. Så, då borde jag vara klar med det. Beslutet är taget, det blir inget vin eller någon annan alkoholhaltig dryck och så enkelt är det. Nu kanske jag kan fortsätta arbeta utan att tankarna på alkohol kommer smygandes.

Hjärnklar: vanligtvis blöder jag inte så länge, det var nog (förhoppningsvis) bara den här gången. Fastän jag alltid fått bra bemötanden tycker jag att det är jobbigt att vända mig till sjukvården och kommer avvakta. Stabiliserar sig inte allting tills nästa månad så ska jag ringa. Jag tänker att det inte är så mycket man kan göra åt humöret egentligen. Det är väl bara att bita ihop och försöka hålla de inne till man kan släppa ut det på ett bra sätt, så resten av familjen inte påverkas.

Du är hon just nu. Ärlig, stark och modig nog att syna dina sårbara sidor.
Långvarig stress tar tid att läka. Beskrivningen av dina symptom liknar mina adhd-symptom. Jag går undan. Vilar hjärnan. Och det får accepteras. Ingen tar illa upp. Tänk så, vila hjärnan. Andas djupa andetag och tänk mantrat, nu vilar jag hjärnan, nu repererar jag mig själv. Fokus på detta så kan tankarna på snabbare lösning (vin) kanske komma lite i skymundan.

-Kunna maxa på träningspassen
-Inte försöka skjuta upp drickandet entimme eller en dag till, eftersom det inte är ett alternativ
-Slippa planera så in i helvete
-Kunna möta akuta händelser med klart huvud
-Massor av tid över kvällar och helgmorgnar till avkoppling och läsning
-Kunna gosa med barnen utan att hålla andan
-Kunna vara rörig, tokig, högljudd, sprallig, flamsig utan att hejda sig och spela nykter
-Våga boka upp aktiviteter utan risk för att behöva ställa in pga att alokohol verkar mer lockande
-Alltid körbar om någon behöver hämtas
Mm, mm,
Iväg på simpass nu. Kan maxa utan att vara rädd för hjärtinfarkt ???

Hej
Jag tror risken för att du får ett delirium är mycket liten. För det brukar krävas en kraftigare konsumtion. Men du bör naturligtvis vara observant dagarna 2 - 5. Mycket hög puls, kraftiga skakningar eventuellt också hallucinationer är tydliga tecken på delirium tremens. Får du dessa symptom behöver du läkarhjälp omedelbart. Men alltså håll koll på pulsen så har du läget under kontroll.
vänligen
Ikaros

Känner mig fantastisk just idag! Drömde att jag drack, bara en cider men jag blev så besviken på mig själv eftersom jag har sagt att jag ska låta bli alkoholen helt. Som tur var så var det bara en dröm. Jag kör på med vatten och ibland lite läsk.
Älskar våren! ?

Att blöda så länge och ofta låter verkligen jättejobbigt! Jag tycker att du omgående ska gå till en gynekolog. Ta upp ditt psykiska mående. Trots att du är ung kan du vara i förklimakterium, vilket tas reda på enkelt och snabbt genom ultraljud av äggstockarna.
Hursomhelst ska du inte ha det såhär!
Ring nu!!
Kram

Sitter och förbereder mig för en föreläsning i eftermiddag som jag skall hålla, känns helt ok eller kanske rättare sagt annorlunda. Tänker klarare på något sätt i förberedelserna och inte den där molnande gråa klistriga sörjan i magen som tynger och trycker sig upp mot min hjärna och humör. Även kallad ångest. Jag har i mina målsättningar inte satt upp att jag skall sluta att dricka helt. Men för varje dag som går så känns det som att jag inte är redo för att göra ett avsteg. Helgen börjar göra sig påmind då jag skall åka ut till fritidshuset, har inte varit där på ett tag. Vet att där finns alkohol och vet att jag måste plocka undan den när jag kommer fram. Förutom att det stället är min absoluta fristad och njutning är det också förknippat med tillåten alkoholkonsumtion. Måste på något sätt återuppleva några helger där utan alkohol för att få en annan bild av det. Måste även backa lite i tanken och ta en dag i taget.

Min partner cirkulerar kring mig på ett härligt sätt, ger mig utrymme och plats. Jag försöker vara medveten om att jag är ganska lättstött just nu då jag bryter tidigare vanor och har inte min "kvällsmedicin" att medicinera med. Måste hitta på andra saker för att bli trött. Denna morgon fick jag en underbar komplimang från min partner - din hud är nu så härlig att ta på, den är inte kallsvettig längre! (Tror syftningen är på natten då alkoholen börjar gå ur kroppen så svettas jag i alla fall en del) :)

Jag är förvånad över hur mycket man kan få gjort på en kväll, sådant jag även tidigare vetat att jag måste göra men efter pilsnern kunnat skjuta på framtiden. Övar helat tiden på att gå ifrån -Att jag skall vara nykter/vit och ersätta det med vad jag istället skall vara. Utvilad? Fokuserad? Frisk? Närvarande? (Bidra gärna med positiva effekter i tråden, behöver fler :) )

Som ni säkert märker hade jag ett absolut behov av att skriva av mig en stund.

Ha en fin dag forumvänner!!