Senaste kommentarerna i forumet

Att första helgen utsätta sig för så mycket frestelser var verkligen modigt! Eller dumdristigt. Men har man bestämt sig så har man. Var beredd på att du en dag plötsligt bestämmer dig för att dricka igen. Och då kan nog ingenting hindra dig. Bra mantran och strategier kan vara bra att ha då, så att du ersätter automatiska tankar med medvetna tankar. Hitta andra typer av belöningar när man "varit duktig" är också viktigt. Som helst varken inkluderar dricka, mat eller godsaker. Många fd alkoholister dövar suget med socker tyvärr, med viktökning som följd. Kämpa på!

Dom har ju verkligen ingen mat eller vätska, dricker vatten ur ett träsk trots att det förgiftar dom. Ute och jaga varaner i djungeln. Äter rötter, döda fåglar och småkryp som dom hittar. Desperation. Skulle man utveckla abstinens och sug under dessa förhållanden? Jag tror inte att man inte skulle det. Men suget skulle komma tillbaks när man hamnade i civilisationen igen. Varför? Om dom hade haft mat, vatten och sängar på ön så hade dom förmodligen suttit och tänkt på A. Intressant experiment skulle det vara. Om beroendehjärnan då ställer om sig då prioriteringen blir annorlunda........

Det känns ju logiskt att det ska vara så., annars blir det svårt att ta hjälp i tid. Mötet är på torsdag, skönt att det inte var jättelång väntetid.
Allt känns lite bättre efter en joggingtur. Tack igen för att du tog dej tid att svara!

Skaffa en steg räknare! Det är super pepp! En dag när man druckit/bakfull ligger stegen på runt 3-6 tusen per dag. Medans en dag man är nykter och inte är bakis ligger stegen på 16-20 tusen ! Som ett tips! Det har hjälpt mig iallafall att varje dag komma över 15 tusen steg per dag! Lite kul tidsfördriv istället för att tänka på vin! Kämpa kämpa! :)

Ville bara höra hur det går för dig? Om ditt morgonkaffe smakade gott imorse?. Det gjorde mitt. Kämpa vidare!
Kram!

det är som om kroppen återhämtar sig och det verkligen känns. Heja dig!! Och visst är det skönt att vakna (även om man är trött) på morgonen och känna, jippie, jag är inte bakis, jag mår mycket bättre, jag luktar inte illa i munnen, jag känner mig fräschare och klarare i knoppen!!

Ligger i linje med att fokusera på viktiga värden och ta sikte på dessa, men kan ju bara ha fokus på en sak i taget. Fast ofta är det inte kraftfullt nog om man har sina grundläggande behov av mat och vatten tillgodosedda. Då finns utrymme för "förhandlingar" eftersom man blundar för livsfara som inte är helt uppenbar. Överlevnadsinstinkten är ju stark. Kanske något man borde införa som avgiftningsmetod. Isolering utan minsta möjlighet att få tag på alkohol/droger/nikotin/socker, eller vad det nu är för beroende.
Frågan är vad som händer när man kommer därifrån, eller är det livstid på ön som gäller? ?

Ett år sedan du skrev...har du nått en gräns och vill sluta? Det du beskriver om hur du har någon slags kontroll på drickandet låter som mina perioder varit de senaste två åren. Man kontrollerar i syfte att kunna fortsätta. Det går ju ganska länge, men dricker du hela veckorna på det sättet är det en tidsfråga innan det kraschar. Behöver ju inte vara att du förlorar jobbet eller körkortet utan att du råkar ut för fysiska skador, olycka, att drickandet eskalerar utom kontroll eller något annat. Man märker inte att nätet dras åt för hjärnan har bara fokus på att få dricka. Vill/kan/orkar du sluta på egen hand? Hitta tillbaka till ett liv med annat innehåll, andra värden? Hur levde du innan alkoholen tog över?
Tycker som Anders, sök och ta emot hjälp!

Jag vill ha erfarenheter av att det har löst sig. Vilka tecken ni såg hos er anhörig, med alkoholproblem, som tydde på att det skulle kunna gå bra??

Glöm orosanmälan - om dina barn är tonåringar och du vill bli nykter och är klok nog att vilja ha hjälp med det kommer en eventuell orosanmälan (om man ens gör någon) resultera i ett s k pejlingssamtal med dig för att kolla hur ni har det. Finns det ingen misstanke om stt dina barn far illa blir det inte mer än så.
Gällande körkortet, om det mot förmodan skulle anmälas utreder man om det finns risk att du kör bil onykter. Har du i inga tidigare anmälningar eller åkt fast för rattfylla behöver du inte oroa dig.
Kanske bra att ta upp din oro angående eventuella anmälningar redan vid första besöket så du vet hur man brukar göra där du går.
Klandra inte dig själv för att du gjort ett bra val. Det är svårt nog att göra förändringar, särskilt när det gäller beroenden.
Det var ett stort steg att boka tid och starkt av dig att våga. Eventuell oro för konsekvenser måste jämföras för de konsekvenser som fortsatt drickande skulle kunna innebära. Tänk långsiktigt.
Berätta gärna om hur mötet blev sedan. När ska du dit?

Låter inget vidare på botten. Lovar dig att jag inte ska hamna där! Tack för att du hjälpte mig bromsa nu!!!

Endorfiner, oförenligt med att dricka och planerad aktivitet. Som ett kinderägg! Bra tänkt där?S

dokumentär där man sätter ett gäng personer för att överleva på en öde ö utan vatten och utan mat. Jag satt och funderade på vad som skulle hända med en grupp människor med A-missbruk i denna situation. När hjärnan är helt inställd på att bara överleva. Skulle missbruket ställa sig bakom hungern? Skulle man överhuvudtaget fundera på alkohol under dessa förhållanden eller skulle problemen försvinna då mat/vätskebehovet skulle ta överhand....

Bara mina funderingar denna kväll ;-)

Hur skulle du resonera kring ditt A-intag om det brast igen?
Efter två öl så slutar jag resonera med mig själv...
Klarar du det?
Jag hoppas såklart av hela mitt hjärta att du klarar dit mål.
Men om inte, vad gör du då?

Och de som lyckas gör det för egen maskin.
Inte för att de anhöriga gjort " rätt eller fel"
Kraften och viljan måste komma från den som dricker.
Det spelar ingen roll hur mycket tankekraft och möda vi anhöriga lägger ned på att nå fram om den som dricker inte är beredd att lägga av.
Tyvärr.
att lyckas vila i den sanningen är nog det bästa vi kan göra för den somd ricker.
Släppa taget om att försöka tvinga fram lösningar.
Ta bort den ständiga skulden för att de dessutom gör oss illa.
Det räcker med den skuld de känner för att de inte klarar av att avstå.
Vilket de flesta som dricker för mycket är väl medveten om.

Jag hann inte dra i bromsen utan hamnade plattfall med huvudet nedåt på botten av den djupa brunnen.
Där låg jag och kravlade. Det var inte kul därnere.Det är väldigt mörkt! Becksvart.
Om du kan - undvik det.

Heja heja dig!

När jag levde med min alkoholist,som då kanske mer kunde klassas som att ha alkoholproblem så kämpade jag.
Jag argumenterade,motiverade skällde hotade och grät.
Och tappade alltmer ork och vilja att försöka nå fram. Till sist blev jag uppgiven och började hitta strategier för att kunna leva kvar i relationen då jag ju ändå älskade honom och förstås efter så många år var svårt medberoende.

Nu tre år efter skilsmässan så är han svårt alkohliserad.
Han vill verkligen ta sig upp ur dyn,men han har ingen som helst kraft eller vilja kvar.
Det hade han bitvis inne i vår relation.
Jag tror att varje gång han sa att han skulle sluta,så ville den största delen av honom bli frisk.
Men något,förmodligen alkoholismen i sig höll ju honom kvar i greppet att fortsätta dricka.

Som anhörig tappar man alltmer i självförtroende och livskvlitet i denna kamp.
Som de uttrycker det på alanon.
Man kämpar så oerhört för att få en person frisk från en sjukdom som alltså inte ens är ens egen.
Och där någonstans så finns ju det absurda i detta.

Som utomstående så ser man ju hur djupt insyltade de är och hur snedvriden deras verklighetsuppfattning blir.
Men det spelar ingen roll,törsten är för det mesta större än viljan att avstå.
Åtminstone hela tiden som är ett måste om man sjunkit tillräckligt långt ned på skalan.

Så visst,försök nå fram. Kanske ni lyckas.
Men satsa hellre på att hitta vägar för hur ni runt omkring kan må bättre trots att personen kanske väljer at fortsätta dricka.
Hitta strategier för hur ni ska kunna ha ett vettigt liv trots att alkoholen fortfarande är närvarande.
Iom den kursändringen så släpper ni fokus på det som inte är ert problem att lösa.

Tack för pepp lerigen och Elias ja när du säger det så har det varit konstiga drömmar. Tex att mitt hår var spaghetti och jag hade för korta armar för att nå med saxen att klippa mig så fick äta upp luggen som växte för fort ner i munnen :)

Ja Heja dig ... ju mer tiden går så inser man hur sjukt beteendet har varit ..
Tur att du drog i nödbromsen innan det kanske var för sent ..
Jag drog verkligen i min broms i den sista, sista sekunden ..
Jag håller verkligen alla mina tummar för att du ska lyckas ,
som sagt så verkar du riktigt bestämd att det ska bli den Vita Vägen ..

F-n att det inte kan få vända för dig........-jag hoppas verkligen att du får möjlighet att lägga av. Det är ju så svårt. Så svårt. Du går på en balanslina hela tiden - när brakar det? Jag har ju balanserat på linan själv ett antal gånger - och på något mirakulöst sätt passerat arbetsgivarögat rejält. Med halvsanningar och inte helt överensstämmande berättade historier. Ångesten är fruktansvärd - och du vet ju så väl som jag att den lindras när man har varit nykter ett tag - när ekorrhjulet går åt andra hållet. Det rätta hållet. Önskar så att du skulle kunna sätta en punkt. Ikväll? I morgon? Och leva genom helvetet den första veckan/tio dagarna. Det finns ett ljus där. Det gör det faktiskt - men man måste genom skärselden de första dagarna. Finns inte något annat. Själv - eller med hjälp av sjukvården? Jag har faktiskt fått fantastiskt hjälp av sjukvården - både akut och efteråt. Ta hjälp om du behöver - det är du sååååå mycket värd....

Kämpa på!!!/Anders!

Är det snart sen jag skrev här, har jag blivit nykter? Knappast, det är värre än någonsin, 7 dagar i veckan dricker jag . Mer eller mindre. Ångesten äter upp mig, men det sjuka är att livet rullar på ändå, arbete osv har aldrig vart så bra som det är nu. Vill tillägga att jag sköter mitt jobb och dricker aldrig dagtid. Blåser alltid i min dräger alkotest innan jag sätter mig i bilen. Jag kan styra mina arbetstider så jag kör aldrig när jag inte ska

Fortfarande glad att jag får träffa min terapeut ett par ggr till - utan att behöva träffa ny läkare. Jag är inte på något sätt "botad" från min alkoholism - men tror, och känner, att det känns annorlunda nu. Jag HAR tagit hjälp, jag har "fallit" och tagit mig upp igen - och jag har druckit några öl här o där - utan att det har eskalerat. Jag HAR lärt mig något, jag har fattat något och jag har lyft blicken. I värsta fall - inte tillräckligt. I bästa fall - det har skett en förändring?! Jag är så ödmjuk inför att jag kanske kommer att falla igen - och kanske djupt? Jag hoppas inte det - och om det händer: låt det bara bli ett hack i skivan! Inte några fyllerace på 6-8 dagar. Jag kan faktiskt inte se mig själv där igen, jag kan inte det.....-men det kan hända..... Därför: Inte dricka själv, hemma, ensam........-jag måste hålla fast vid det. Jag bara måste. Ser faktiskt (nästan) fram emot våren som står för dörren. Det känns "lugnt" på något sätt - och på något litet sätt som att den kommer att gå bra........ Jag håller tummarna. Bära eller brista?

Toppen! Tröttheten känner jag igen från de första dagarna, men du kanske kombinerar med stresspåslag också. Viss abstinens får man räkna med, men det lägger sig efter ett tag. Första tiden drömde jag konstigt, stämmer det för dig också?
Keep on!!!

Tack Elias, ja jag är mer bestämd än nånsin känner jag. Lite värk i nacke och yrsel och väldig trötthet, svidande ögon nu på kvällen men kan vara stress/utmattning också kanske? Eller så är det abstinens? Känner ett större inre lugn nu.

Läser runt här inne och blir lite skrämd för att jag sökt hjälp. Är det så att man automatiskt blir av med körkortet och att det alltid går ut orosanmälan om barnen?
Jag kör inte bil om jag har druckit och jag vill inte oroa mina barn (som är tonåringar alla 3)
Har jag nu dragit igång något igen som bara gör saken värre? Att jag aldrig lär mig att skaffa mig tillräckligt med information innan jag drar igång med något...
Nu blir det en joggingtur för att minska ångesten....