Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen till forumet och grattis till en viktig insikt. Jag känner igen mig i din beskrivning men det var tyvärr många år sedan. Jag bromsade inte och det slutade med sårade och svikna vänner, sårad man och förtvivlade barn. Självkänslan var i botten och det har krävts en enorm villighet från min sida för att vända detta. Utåtsett syntes inte mitt missbruk. Karriärkvinna i 40-års åldern med idrottsbakgrund, mamma och ett bra socialt liv. Inuti var det kaos och jag mådde fördjäkligt.
Inget kändes roligt utan vinet.
Det går dock att stoppa men det krävs förändring och jag tror att det sitter djupare än själva drickandet. Drickandet blir ett symptom och slutar vi "bara" dricka så finns grundproblemet kvar. Då riskerar vi att använda någonting annat. I mitt fall är det arbete, träning och socker. Att våga stå kvar i en jobbig känsla är inte enkelt på egen hand. Skriv på forumet, dela dina tankar med någon proffesionell eller gå på AA. Och var ärlig mot dig själv och dina nära.
Det går att må gott och njuta av livet utan alkohol. Leva livet på livets villkor. Inte springa ifrån och fly så fort ett obehag dyker upp. Stå kvar i det och känna efter vad det egentligen är som händer.
Du har insikten och den är viktig frågan är vad du gör med den.
Kramar!❤

Vad tråkigt att du inte mår bra, särskilt om det också är medicinen som är inblandad. Kan tänka mig att det händer en hel del i din kropp dels ingen Alkohol, ny medicin och den tråkiga livshändelsen du hade med rattfyllan socialt. Kom ihåg att det som har varit har varit. Frågan är hur din beskrivning av framtiden kommer te sig. Det tar nog ett tag att ställa in allt det där. Jag hoppas för dig att det snart ljusnar och att du kan få känna det positiva jag just nu får känna med att vara utan alkohol. Kommer påminna dig gång på gång att inte vara för hård mot dig själv! Även om det kan vara tufft nu se framtiden som något positiv. Ångesten är ett helsike och skam än värre det är dock känslor! Kolla medicin och kolla gärna (förlåt för tjatet :) ) ev psykologkontakt. Det handlar om att det du har i ångestväg, grubbleri måste ut ur ditt system, sådant jag i alla fall dövat med Alkohol tidigare men den riktiga effekten har jag fått via samtal.

Jag har haft en bra helg, lärdomarna har varit några, Var på en fest och insåg att man inte pratar på samma frekvens när man är nykter och någon annan är berusad. Det är helt ok. Den andra är att jag har städat och fixat onormalt mycket, har nu svårt när det är rörigt runt om kring mig. Sådant jag inte tänkte på efter andra pilsnern tidigare. Det tredje är sömnen, vaknar ständigt på natten samtidigt som jag är helt slut på em. Tror det är en övergång.

Ha det riktigt gott idag, jag har mötts av underbart vårväder i huvudstaden på min tjänsteresa. Något jag njuter av.

Jag trodde att jag var på banan igen. Ryggen började kännas bättre. Ett långvarigt magont har blivit bättre med Losec. Så kom då en busdrickarhelg helt bara så där. Har nog inplanerat den i mitt huvud för länge sedan så det finns inga ursäkter.

Jag har inte slagit någon på käften, inte ringt en massa dumma telefonsamtal, men småpimplat mer eller mindre hela tiden sedan sen fredageftermiddag. Senaste glaset igårkväll, tidigt tror jag så det är ju dag 1 idag.....Har svårt att koncentrera mig på tangenterna och skriver konstant fel, vilket är mycket frustrerade och skrämmande.

Har varit runt och plockat upp både några tomma vinflaskor men också en hel massa ölburkar. Jag orkar inte se skiten..

Förlåt att jag skriver i din tråd, Fenix men jag orkade inte leta efter min egen. Allt gott till dig Fenix som ju också kämpar men också till er alla andra som har kommit lite olika långt i era kamper./Tjalle

Ska ju ringa dom idag och bara det känner jag mig nervös inför.
Att gå på möte känner jag mig ännu mer nervös inför så det var precis vad jag behövde höra.
Detta forum har hjälpt mig jättemycket så jag hoppas att AA kan vara till hjälp nu när jag tagit ett återfall och triggat igång suget och dom tankebanor som gör att man ger efter.
Jag får väl göra som du och tvinga mig dit.

Måste bara tillägga att det i mitt fall inte ens behövs för mkt för att ha lätt ångest dagen efter. Alkohol är som vi alla vet eg ångestframkallande och i mitt fall stämmer det verkligen! När jag kommit över "borde-sluta-nu-tröskeln" kommer ångesten i form av nagelbitande (som jag aldrig skulle göra nykter), överätande och liknande! Så sjukt egentligen! Återigen, vad är alkoholen bra för eg? Gäller bara att hitta andra sätt till njutning, vardagslyx, avkoppling och sätt att fira... men träna? Nä, där får jag nog snarare bromsa mig! Handarbete? För dåligt tålamod ? Jag klurar vidare....

Huvudet på spiken ??

Inskrivningsmöte bokat på beroendeklinken. Allt känns ganska bra mitt i panikbromsningen...

Märker stor skillnad i energi. Saker jag grämt mig för går bra. Tydligt att allt går enklare nykter och icke bakis. Tror jag stoppade min negativa trend precis i tid innan jag spårade ur och kunde riskerat jobbet (främst att jag själv inte orkade med). Känns sjukt bra nu. Heja mig.

Hej Lillamy!
Det fina med detta forum (tycker jag själv) är att forumet är fyllt av likasinnade som vet vad det handlar om och vilka prövningar vi ställs inför.
Ingen som inte själv upplevt problemet kan förstå. Här förstår alla.

Reflekterade kring det du skrev "Tror att dålig självkänsla, osäkerhet, kanske ett äktenskap som går på sparlåga också påverkar". Här har du nog ett och annat att ta tag i. Tänk på att alla ord du skriver vart och ett för sig blir sämre av alkoholen. Självkänsla = inte direkt på topp dagen efter va? Osäkerhet = förmodligen gånger 10 större dagen efter. Äktenskap på sparlåga = ja, det har säkert inte gått i rätt riktning där du sitter med risig smak i munnen och ångest.

Nu vänder vi på steken. Ponera nästa, säg söndagsmorgon då du inte druckit, och du sitter och reflekterar. Självkänsla = Yes! Jag drack inte fasen vad bra jag är! Osäkerhet = nope, jag kan vara utan och idag är jag säker på att måndagen blir vit! Äktenskapet = Kan iofs vara mer att reda ut där men du kan säkert se en make som gläds med dig och ser en piggare hustru som vill göra annat än att sitta och dricka vin!

Nu kanske ovanstående låter lite högtravande och svårbegripligt men jag garanterar dig att exakt detta kommer att hända om du bara säger: "Tack, det är bra för mig" nästa gång du bjuds på alkohol ovasett om det är du som bjuder eller någon annan.

PS
Man får sjukt mycket gjort om man är nykter och skippar soffan :-)
DS

Har läst dina inlägg och förstår hur svårt du har det. Mitt bästa råd som själv befinner mig i din situation är att släppa greppet så mycket du bara orkar kring din man. Han låter exakt lika otrevlig som min man är och jag har förgäves försökt att göra allt för honom tills jag en dag gav ultimatum om behandling på Nämdemansgården. Jag tog kontakt med socialen som kom hem till oss och bekostade hans vistelse där. Det blev 10 lugnare år när livet fungerade. Tyvärr har han satt igång igen och är lika odräglig och initiativlös igen. Du måste ta hand om dig själv och barnen så mycket du bara kan.

Tack snälla för kloka ord! Visst är det så att jag måste hitta drivkraften till att sluta för min egen skull, min omgivning får dra bonusen ut det. Eg borde min motivation vara hög då jag är en hårt tränande person som både lyfter skrot, springer och tar dagliga promenader. Jag är till vardags mån om hur jag lever och vad jag äter. Alkoholen får mig att tappa mina spärrar, dvs jag har varit "duktig" hela veckan, ätit bra och tränat hårt...helgen kommer, vinet kommer och plötsligt har jag fått i mig både för mycket vin, choklad och chips. Och så blir det tillbaka på ruta ett igen! Jag vill komma till den punkten då jag istället för att alltid tänka på vin aldrig tänka på vin! Livet innehåller så mkt glädje och tacksamhet- man ska inte behöva alkohol för att fatta det. Parallellt med att jag får stöd i denna tråd inser jag också att jag behöver gräva lite djupare. Tror att dålig självkänsla, osäkerhet, kanske ett äktenskap som går på sparlåga också påverkar. Jag inbillar mig att jag behöver alkohol för att vara lycklig men eg är det nog tvärtom! Jag ska verkligen ge mig chansen att försöka! Jag vill se hur livet känns på andra sidan! Jag tror det är bättre!

Ja du NyaMagnus... Jag vet inte riktigt hur jag resonerar kring alkohol i framtiden, det enda jag vet är att jag vil ha och behöver ett uppehåll nu. Min problematik är kanske inte så stor om man jämför med många andra. Det är en av anledningarna till att jag inte försöker kategorisera mitt drickande, jag har ingen aning om jag är alkoholist, missbrukare, riskbrukare eller ”bara” brukare. Det jag vet är att jag har genen i familjen och att jag har druckit för ofta och för mycket i några år. Drickande har inte fått några extrema konsekvenser men jag vill dra i nödbromsen innan jag når botten. Att tänka på framtiden och alkoholens plats i den känna nästan lite övermäktigt.

....på sjukvården ibland. "Alkoholist och inte sjuk" det är konstaterat och erkänt att alkoholism är en sjukdom. Sedan straffas du genom rapport till TRV ang körkortet.
Jag själv är jägare och har vapen. Står tydligt i lagen att sjukvården ska rapportera alkoholism till Polisen som direkt ska ompröva rätten att inneha vapen!?!?!

Hur fasen har de tänkt sig att man ska komma vidare och bli frisk när kontakt med vården kan sluta med indraget körkort och indragna vapen. Snacka om två fina anledningar till fortsatt drickande!

Så nu har jag avreagerat mig. All lycka till nu och var aktiv här på forumet så hjälps vi åt.

Till forumet! Du gör klokt i att fundera redan nu. Jag känner igen drickande fredag, lördag onsdag. Vill inte vara en olyckskorp men stoppar du inte nu så är risken stor att söndag kommer i spel följt av måndag och tisdag. (min egen erfarenhet)

Frågan du måste börja med är om du vill göra detta för din egen skull. Du måste vara övertygad själv. Gör du däremot detta för din omgivnings skull så kommer resan att vara mycket tuffare.

Väl framme vid beslutet så handlar det om att bryta alla mönster där alkoholen varit tongivande och fylla tomrummet med annat. Ditt kemiska beroende sitter i under tio dagar sedan är det vanor och beteenden som behöver brytas.

Promenader och andra sysslor är bra som avledning. När du käner dig mogen så rekommenderar jag att tala med en vän, anhörig, AA eller annan som du kan ha ett förtroende för. Det ger oerhört mycket att "lägga sig platt" och berätta om sitt beslut och problemen man upplevt tidigare.

Sist meninte minst: Du har en resa framför dig som stundtals kommer att vara tuff MEN stanna upp varje nykter dag och reflektera över vad som är bättre än dagen innan. Det kommer positiva saker varje nykter dag som du kan fånga och njuta av. T.ex. dag ett så vet du att du går till jobbet utan att vara bakis. Lägg den känslan på minnet. Dag två så har du förmodligen sovit bättre. Lägg detta på minnet osv....

Lycka till nu och skriv mycket här i forumet. Vi är många som hjälps åt.

Jag vet ju vad jag bör göra. Men samtidigt vill jag ju inte att han går ner sig mer. Vet ju att han vaknar med ångest & känner sig stressad.. vill ju kunna ha koll även om jag egentligen behöver lugn...

Vi (eller, han) bråkade också på lördag kväll. Han sa flera sårande saker, som hur tråkig jag är, tilltagslös och osocial som aldrig bjuder hem väninnor. Speciellt i jämförelse med hans ex! Då blev jag ledsen. Orkade inte ens säga att det är ju pga hans missbrukande som jag dragit mig undan omgivningen mer och mer.

Nästa morgon var han så gullig igen! Reste tidigt men sa innan dess hur mycket han älskar mig. Jag känner bara mer och mer hur känslorna dör ut...

Förstår hur svårt det måste vara för dig Lindis, men kom ihåg att vi är starkare och klarar mer än vi tror!

Håller med Ursula on att du kan kräva av honom att han ska flytta om han inte gör något åt sitt alkoholproblem. Om du har tre barn att ta hand om så är det klart att det blir knepigare att flytta för er. Hur ser din ekonomiska situation ut annars, förutom att du inte har några sparpengar? Klarar du av eventuella amorteringar på huset själv? Är det möjligt att hitta en hyreslägenhet för dig eller honom? Som sagt, jag vet att det är svårt. Tänker mycket på den problematiken själv då jag bor i en dyr storstad (och i ett dyrt bostadsområde på toppen av det) och har svårt att se hur jag ska kunna ha råd att köpa nåt nytt vid en eventuell separation. Men vi måste båda tänka på vad som är värst, att leva med en alkoholmissbrukande man eller leva lite knapert. Jag funderar fortfarande.

kram till dig!

Hej Vaniljsmak!
Jag tycker mig känna igen dina funderingar och känslor kring alkoholen. Jag har under senare år haft en önskan att vara utan alkohol eller snarare att kunna dricka med måtta men min vilja att släppa alkoholen har inte varit tydlig tidigare. Min relation till alkoholen har varit stark och jag kan inse att jag har saknat en genuin vilja att släppa den relationen.

Nu senast, innan jag beslutade mig för att sluta, så söp jag intensivt onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag och tisdag. Jag blev så jäkla rädd för alkoholen och jag tror att det var där och då jag nådde min ändstation. Jag kan verkligen inte dricka alkohol mer. Med den insikten kom viljan att sluta och hatet mot alkoholen. Innan saknades viljan och jag försökte mer sluta för familjens skull. Det går inte. Man måste vilja själv.

Jag känner igen dina tankar på systemets öppettider, saknaden av drickande och tristess. Jag inser att för min del berodde det till stor del av att jag inte var färdig att fatta beslut om avståndstagande.

Så till min något burdusa och utstickande fråga: Hur ser det ut med din vilja, har du nått din "ändstation" och är det helt för din egen del du önskar lägga av med alkoholen?

Nu har jag bestämt mig igen. Jag byter inte jobb. Jag får nya uppgifter där jag är och behåller tryggheten lite. Jag vet att min arbetsgivare nu skulle hjälpa mig om jag inte klarar mig ur mitt missbruk.
Klockan 10 öppnar telefontiden till beroendecentrum. Jag ringer igen idag.
Helgen höll på att bli helt vit fram tills maken tog fram en flaska vin till maten.
Inget okontrollerat ensam drickande iallafall och nu finns det inget mer vin hemma. Jag har bett maken att inte köpa hem mer.
Jobbar vidare på förändringen...

eller borde jag säga ”äntligen är helgen över”? Förhoppningsvis stabiliserar humöret sig efter två riktigt jobbiga dagar. Jag har en del att göra på exjobbet vilket kommer avleda tankarna och hålla mig sysselsatt. Det fina vädret verkar hålla i sig och kanske hinner vi vara ute en del. Det enda problemet jag ser nu är att bolaget har öppet senare än på lördagar vilket betyder att en lite del av min hjärna kommer tänka ”du hinner dit, om du skyndar dig”. Irriterande men det kan jag klara av. Jag kämpar vidare!

Vi bor i stort hus, hur ska jag kunna ta hand om ett stort hus helt själv???
?
Har inte ens bott i lägenhet själv...

Lindis,
en fråga: varför måste DU flytta?
Kan du inte säga "Jag står inte ut mer. Antingen börjar du med behandling och vi bor kvar tillsammans, eller så kan du lika gärna flytta härifrån". Eller nåt sånt? Varför måste det vara DU som flyttar?
Det kommer för mig bara...ge inte upp..mitt rebelliska jag kommer fram här..du kan gott fortsätta att ringa hans mamma sen är det hon som kommer att terra honom och han blir bara surare och surare...vem vet, han kanske söker vård?
Men jag vet, det är lätt att sitta och fantisera men sen, i praktiken, är det en annan sak.
/Ursula

med så bra tips. Idag är planen att inte gå till systembolaget som sagt. Ny vecka och nu ska vi ta nya tag! tror att min ensamhetskänsla hänger ihop med mitt psykiska mående, som i sin tur kommer från mitt alkoholintag. För visst, lite ensam är jag, men jag har rätt många vänner. Så jag tror att lösningen är att sluta dricka alkohol, iallafall i dessa mängde och så ofta,

AA är super bra för att man får en slags gemenskap precis som här. Alla är vi olika och med olika bakgrund. Det känns skönt att bara lyssna ibland. Och alla som går på AA är super trevliga och jätte välkomnande människor! Jag själv tvingade mig själv dit(jätte nervös) efter mötet kände jag en jätte lättnad! Ville bara rekommendera! Ha en bra dag alla kämpar!

Har du släkt och vänner du kan anförtro dig åt? Du måste ha hjälp om du ska göra slag i saken, både ekonomiskt och rent praktiskt. Finns det lediga lght att flytta till ens?