Senaste kommentarerna i forumet

Ingefära och honung är bästa kuren! Hoppas attförkylningen ger med sig snart.

Är dunderförkyld så det blev ingen joggingrunda idag, bara en kort promenad. Förr kunde jag ta en whisky (som en del påstår kan hjälpa ) men jag vet av erfarenhet att det är tvärtom. Förkylning blir än mer utdragen av alkohol och kroppen behöver vila istället. Ikväll blir det vila i soffan med en stor kopp te med ingefära och honung. Är faktiskt inte ens sugen på nån whisky... ? Jag vill bli frisk och pigg igen snart!

...både din och barnets. Möter känslan med förståelse och ömhet. Bakom ilskan, bakom suget ligger en annan känsla. Vilken känsla är det som skriker efter att bli sedd och förstådd. Ilskan ditt barn visar, är det sorg, är det skam, är det rädsla? Och suget, vilken känsla finns bakom det?

Jag har själv som socialsekreterare med inriktning mot missbruk. Jag klarar dock inte alltid leva efter alla visdomsord jag sagt till klienter. Jag har alltid tänkt att man kan ha allt men finns det ett tomrum inom en så hjälper inte alla pengar i världen. Tror man måste lära känna sig själv så bra att man vet vilka behov man behöver få tillgodosedda för att känna en inte frid. Du har ju kommit en bra bit på väg! Du har uppenbarligen resurser! Skuld och skam kan stjälpa vem som helst! Ingen vinst utan bara en kostnad! Tror att du har resurser nog för att klara ett nyktert eller nyktrare liv!!

På senaste tiden har jag varit väldigt frustrerad över att mina barn tycks glömma bort allt jag och maken försöker lära dem. Det är samma diskussioner dag efter dag. Saker som tandborstning, läxor, smutsiga kläder och valet av frukostmat. En ofta återkommande diskussion handlar om ilska. Det ena barnet har väldigt våldsamma reaktioner på alla sina känslor och agerar ut dem i tid och otid. Ibland är det fint, som när barnet bara måste krama om en och säga att ”du är den bästa mamman i hela världen och jag älskar dig mest av allt”. Ibland är det lite sorgligt när hen gråter för att ett husdjur gått bort. Men på senaste tiden har det handlat om ilska och att då utagera med slag och sparkar. Jag försöker förklara att det är ok att bli arg och att man gärna får säg att man är arg och till och med skrika men man får INTE SLÅ någon. Det här pratar vi om varje dag. Flera gånger per dag. Vi pratar om konsekvenser (mamma blir arg och sätter spelförbud) och att man alltid är ansvarig för sina handlingar, man har alltid ett val. Den här diskussionen driver mig till vansinne då den återkommer så ofta och det verkar inte gå fram!

Idag insåg jag att jag är precis likadan när det kommer till glaset. Varje dag måste jag bråka med mig själv. Varje eftermiddag pågår samma diskussion i huvudet. Ska jag? Ska jag inte? Varför? Varför inte? Jo men kom igen. Nej jag vill inte. Jo men lite. Lite förtjänar jag. Nej men jag vill vara nykter. Ett glas skadar inte. Jag mår bättre om jag inte dricker. Ett glas blir man inte full på. Jag har kontroll. Jag blir inte bakfull, inte av ett glas. Jag försöke vara rationell. Jag försöker förklara för mig själv varför det är dåligt att dricka och varför jag ska avstå, lugnt och sansat går jag igenom konsekvenserna av mitt drickande, medan alkoholistdelen lockar och drar, skriker och fäktas, gör allt för att vinna. Jag påminner mig själv om att jag är ansvarig för alla mina handlingar och att det inte går att skylla på att jag ”helt plötsligt satt där med glaset, det gick av bara farten”. Det går inte att skylla på att jag haft en stressig dag, dricker jag så är jag ansvarig för det, oavsett bakomliggande orsak! Mitt i alla de här inre diskussionen kan jag inte låta bli att le. Jag är ju som ett småbarn!

Så är det nu. Bråket har pågått sedan två timmar och ett tag trodde jag glaset skulle vinna. Nu är jag inte lika säker. Att skriva här hjälper. Att sätta ord på tankarna hjälper. Jag hämtar styrka från er alla och fortsätter min kamp mot mig själv.

Hej MM
När jag läste MH-kliniken blev jag orolig. Trodde först att du utreddes för Malign Hypertermi vilket inte är något avundsvärt tillstånd. Hjärtat slog några extra slag innan jag erinrade mig att det var Magnus Huss kliniken. Det skall bli spännande att läsa om hur du upplevde vården där. Har ju inte det bästa ryktet numera inte minst på grund av P-O Enquists bok "Ett annat liv".
vänligen
Ikaros

Jag är precis där du är Hjärnklar! Jag har också druckit kontrollerat i ett par veckor, ett par glas vin på en fredag och sedan inget mer. Vi köpte hem en BiB i fredags och sedan dess har jag druckit fre, lör, sön och mån. Då insåg jag att jag var påväg mot samma gamla hjulspår. Det är inte ok, inte för mig.

Jag hoppas du får ordning på medicinerna och får tillbaka orken snart.

Och så kan det kännas när man försöker och försöker och snubblar om och om igen. Samtidigt är alla vita dagar du skrapat ihop under dina försök bättre än om du kört på som tidigare och valt att blunda för problemet. Många gör så. Förnekar för sig själva och omgivningen. Andra vågar se verkligheten trots att den är smärtsam och du är en av dem.
Om beroendemottagningen inte hör av sig behöver det inte betyda att allt rinner ut i sanden. Du ringer dem helt enkelt igen.
Valet att ta hjälp är också ett steg i rätt riktning, liksom valet att skriva här och valet att trots dikeskörningar fortsätta försöka. Om och om igen. Varje försök ger dig fler vita dagar även om det bara handlar om en eller ett par.
Du behöver egentligen bara göra ett enda val varje morgon, valet att säga till dig själv att idag ska jag vara nykter.
Gör upp en plan för hela dagen om du känner på dig att det kommer att bli svårt. Det är inte patetiskt att du har så svårt att låta bli. Meningen faller på,sin egen innebörd. Hade det varit lätt att låta bli kanske det varit mer patetiskt att inte klara av det. Men det är svårt.

Välkommen, Jag brottas med liknande tankar och problem. Denna sida har hjälpt mig tidigare och att sätta perspektiv på mitt alkoholintag och gör det nu igen. Jag har följt utbildningar och skrivit av mig i de olika övningarna på denna sida. Satt upp mina mål fyllt i loggen och och fått ett nytt perspektiv på mina beteende. Som jag skulle vilja förmedla till dig så har jag försökt att inte skuldbelägga mig och skämmas trots att det är svårt. Var snäll mot dig själv vilket du egentligen är nu i högsta grad när du nu frontar något som påverkar och stör dig privat och senast i arbete.

När det gäller umgänget så har jag inte kanske uttryckt exakt hur jag har det och min inre oro men på puben eller andra arrangemang tydligt sagt att jag gärna dricker alkoholfritt då jag begränsar mitt intag pga hälsoskäl och att det inte håller i längden. Möts ofta av förståelse och sedan får umgås vidare. Omgivningen får tro vad de vill.

Vårdcentralen hos mig var ett bra stöd det kändes mycket bättre att prata ut med en läkare och på något sätt få mitt beteende dokumenterat. Detta hindrar mig i fortsättningen att skylla på andra orsaker till ohälsa än de jag egentligen får av alkoholen som jag i sin tur försökt dämpa med alkohol. (Minns att jag frågade sjuksköterskan på vårdcentralen vilken läkare hon trodde kunde hantera dessa frågor på bästa sätt då jag bokade tid, hon träffade rätt)

I dessa forum finns det oerhört många härliga och kloka människor. Läs och upplev men framförallt fundera på vad ditt nästa mål är. Är det att sluta helt? Att halvera?

Blomkruka, detta är lite reflektioner från en forumvän absolut inte proffs. Var min resa slutar vet jag inte men jag vet att man får ta en dag i sänder och att det hjälper oerhört att prata med någon som är insatt. Varje steg du tar för att komma underfull med din alkoholkonsumtion och minska densamma är ett rätt steg! Önskar dig all lycka till!

Tack A-D_H-D
Det du skrev fick mig verkligen att tänka.
För det första är det sant att vi skyr likgiltigheten. Jag tror att det var Hjalmar Söderberg som skrev: "Kan vi inte bli älskade kan vi åtminstone bli fruktade."
Jag har lagt citatet på minnet men inte kopplat det till mig själv. Men ett faktum är att jag i ungdomen trivdes med att andra var rädda för min fysiska styrka. Senare under mitt yrkesverksamma liv tog jag gärna åt mig uppdrag som var konfliktfyllda. Här använde jag inte fysiken utan istället min hjärna som ofta träffsäkert hittar andras svaga punkter. Ingen trevlig bild du leder in mig på men nog tyvärr sann.

Beundran för prestationer har jag alltid sökt. Jag bygger och presterar (har byggt tre hus, renoverat fem lägenheter), jag har studerat och presterar(har 15 terminers universitetsstudier bakom mig) , jag tränar och presterar. Sedan super jag till och och blir ett vrak. Det är inte utan att du leder in mig på lite självförståelse. TACK för det!
Något jag inte vågat göra för att jag varit rädd för att inte prestera tillräckligt bra är att skriva. Detta eftersom skrivandet är viktigt för mig och jag vågar helt enkelt inte. Jag har manus nästan klara för ett par böcker och då är ett tjugotal noveller oräknade.

Min trygga plats har jag svårt att hitta. Minns dock en dag före jul för mer än 45 år sedan då jag låg och vilade hemma på sängen och kände lugn. Tyvärr gjorde jag det därför att jag hade ett gallon (engelskt) whisky under sängen som väntade på mig.
Men du har fått mig att söka efter min trygga zon och jag återkommer till detta om jag finner något. Kanske när jag skriver men då tycker jag att jag borde göra något annat.Något mer produktivt.

Grundkänslorna kommer jag att söka efter. Har även förstått detta när det gäller andra men inte applicerat det på mig själv. Kanske är jag rädd för vad jag kan hitta.

Ja, detta var vad som dök upp min hjärna.

Ikaros

Svartvit, du har såklart rätt! Det är bra bli påmind om orsaken att jag började skriva här. Från mitt beslutsamma "nykter" har jag nu glidit över till "inte så stora problem ". Räddningen nu verkar tyvärr vara min depression...Inte på "g" att dricka.

För mig har det varit det farligaste, att jag många gånger lyckats dricka måttligt och utan några problem. Det sätter sig ju i huvudet så man tror att det funkar men sen spårar det ur när man minst anar det. Och har man det problemet att det flera gånger blir alldeles för mycket så funkar det ju inte att dricka. Monday har lämnat många kloka ord om det i min tråd som du kan läsa om du vill, tyckte det var fantastiskt bra skrivet!

Vad gulliga ni är. Jo jag har haft det tufft! Nya medicinen gjorde mig visserligen klarare i skallen men totalt tung i kroppen. Slutade med den och fick börja om med den vanliga antidepressiva medicinen. Så nu är jag inte förtvivlad längre men fortfarande väldigt orkeslös.
Vad gäller alkoholen så har jag inte haft lust att dricka. Men förra helgen ville jag, och drack lagom. 2 glas vin fredag (vi köpte bara hem 1 flaska) och lördag totalt 5 starköl. Däremot tröttade jag i mig 1 flaska vitt på nolltid i fredags och det var inte kul. Jag är vacklande, har jag verkligen problem? Det går ju bra och jag har druckit lagom.
Men ja, jag har bekymmer eftersom jag inte kan förutse när det blir för mycket och sen blir det så småningom för ofta.

Terapeuten ringde - efter att jag hade komponerat ihop det längsta sms:et - som hon inte kunde läsa (för långt). Hon har föredragit sms för tidsbokning o.s.v. - men nu funkade det inte. Hon hade trott att det möjligtvis hade "brakat" här hemma, och att jag hade suttit och fylleskrivit? - men blev glad när jag var både vid god vigör och helnykter. Jag förklarade precis hur jag kände - och att jag ville avboka läkarbesöket i april. Hon sade även att jag var välkommen att träffas några gånger till - för att kunna avsluta och avrunda på rätt sätt och i rätt takt. Inget villkor att jag måste träffa någon läkare. Yes! Hon berättade också att flera "än jag och någon annan" hade haft synpunkter på den förra (tok)läkaren. Detta sade hon för att jag inte skulle få för mig att det var mig och min perception det är fel på. Vi bokade in ett samtal till - med möjlighet till ytterligare. Allt beroende på hur jag mår, och vad jag vill......-att hon pratade om att avsluta redan förra veckan när jag var där, var för att hon tyckte att jag var redo - och att det går så bra för mig! Så glad, lugn, lättad och harmonisk jag känner mig just nu. Doktorn får träffa någon annan helt enkelt. Jag är befriad - och får träffa min kloka och duktiga terapeut/psykolog ytterligare några gånger - eller en, eller två. Vi får se helt enkelt.......Känslan i magen är åter i normalläge - glad att jag faktiskt gjorde just som magen sade. Det har jag ju också f-n lärt mig. Ska jag göra oftare......

Kämpa vidare alla vänner härinne! Onsdag, lillördag, afterwork, lite drinksingar, o lite till......-neeej! Skit i det. "Det är en dag i morrn å".....:-)

När jag insåg detta "jag kan inte, jag kan aldrig nånsin mer" så infann sig också ett lugn i mig. Jag behöver inte ens fundera på det.
Jag vill må så bra som jag gör nu och då finns ingen form av A med i bilden. Jag vill välja mitt liv.
Kombinationen "att må bra+alkohol" kommer inte fungera - den kommer aldrig bli förenlig.
Det är en befrielse att förstå detta.

Tack du är otrolig du med! Men det vet du ju att jag tycker.
Få som har upp sina gränser som du gjort och sen fortsätter med nykterheten.
Det är en insikt om något.

Helle .. miss u , hör av dig , kram

Jo, jag gjorde det - gick på magkänslan! Skrev ett meddelande till terapeuten där jag förklarade mina känslor inför att träffa en ny läkare - och att jag hellre avstår. Jag frågade om det inom ramen för det förra läkarbesöket kunde ordnas med ett till, avslutande, samtal? Detta för att isf få till ett lite mer adekvat avslut - istället för det förra veckan som blev lite rumphugget - när träffadoktorfrågan dök upp..... Jag förklarade att jag gärna betalar själv - om det är där skon klämmer. Annars så får jag se samtalet förra veckan som det avslutande. Jag inväntar hennes svar...... Hursomhelst så känns det helt rätt - jag känner en lättnad i att ha tagit beslutet - och ytterligare stärkt! Och som du så klokt skriver Sisyfos - kanske skulle läkarbesöket bara innebära att jag får sitta i fler samtal - för att bearbeta att jag gått emot mina känslor, fogar mig och gör som någon annan "vill"...

Jag är så nöjd med beslutet - en tyngd har fallit från mina axlar.

Du har så kloka ord och är så inspirerande! Själv ger jag hellre bort en blomma eller en ask choklad. Ska verkligen tänka på det, att jag kan inte. Riktigt bra jämförelse med jordnötter, det är ju så det är, det går inte. Jag kan inte dricka alkohol, så var det med den saken. Tusen tack igen, du är så fantastisk! ?

Jag är sååå glad att vi har Systembolaget här i Sverige! Vill nog inte ens tänka på hur det hade varit om man kunde köpa sprit överallt dygnet runt, nej tacksam är man över att öppettiderna är begränsade ?

Varför ska man prompt ge bort alkohol? Hur fin, dyr, snyggt inslagen i cellofan och om det så hänger diamanter runt flaskan på den så är det alkohol i skiten. Man kan jämföra det med att vara allergisk.Och ingen människa som har allergi mot jordnötter skulle öppna en påse med jordnötter. Aldrig nånsin hur sugen man är på dessa jordnötter så vet man att det går inte.

Och livet blir så mycket enklare när man inser och accepterar detta.
Tre ord.
Jag kan inte.

Tittar bara in för att ge dig pepp sunken så pepp pepp!

Åh vad stolt jag blir när jag får höra att jag har påverkat någon lite?

Ja i början gäller det nog att stålsätta sig tills bolaget har stängt. Därefter behöver man ju inte förhandla med sig själv längre?

Det samma svartvit och alla andra nyktra och onyktra där ute :)

Jag vet MM att du har helt rätt, jag kan ju faktiskt det här. Jag såg också till att inte köpa någon alkoholhaltigdryck, det var den förrädiska flaskan champagne jag fick i present som jag tydligen inte kunde låta bli. I fortsättningen om någon ger mig alkohol så kommer jag att fortare än kvickt ge bort det till någon annan som inte har de problemen jag har. Jag tycker inte att man ska behöva alkohol för att fira något, det funkar inte alls. Det blir bara katastrof. Jag borde som sagt ändå vara nöjd med de steg jag tagit i rätt riktning än så länge, men jag hoppas verkligen på att bli helt alkoholfri och det ska jag kämpa för! Även om jag bara skulle dricka en gång om året så vet jag att den gången lika gärna kan sluta i alkoholförgiftning eller andra hemska saker så det funkar inte att dricka så heller, även om det skulle vara ytterst sällan. Aldrig får vara det som gäller, jag vill verkligen det.
Kram tillbaka!

är en både intressant och förbryllande modell för att beskriva naturen. Att vi människor ännu inte lyckats beskriva naturen fullt ut med en enhetlig teori beror väl både på att våra hjärnor inte räcker till samt att naturen är mer komplex än vad vi klarar överblicka. Ett sätt att beskriva kvantkorrelation på kan vara att inför lokala variabler som ändrar värde vid en observation av den ena partikeln.

Man kan leka med fantasin lite och likna oss alkoholister vid kvantfysikaliska fenomen. När vi befinner oss ensamma inom hemmets väggar, vet en utomstående inte om vi är nyktra eller berusade innan en observation gjorts (jämför med Schrödingers katt), en utomstående vet inte vilket tillstånd vi befinner oss i.

När vi själva kommit till insikt och kapitulerat inför A, och påbörjar ett sunt arbete med oss själva, kommer vi förhoppningsvis att befinna oss i rätt tillstånd framöver. Det nyktra.

Ha en bra dag heueh