Senaste kommentarerna i forumet

Jag är tacksam för sju timmars obruten sömn och att jag valde god samvaro med alla fyra barn var och en för sig i går kväll. Monopolspel med yngsta, läsning med nästyngsta, bra snack sent på kvällen med näst äldsta och småprat med äldsta sonen. Även oerhört tacksam för äldsta sonen bjuder lillebror på fotbollsmatch imorgon och har lovat köra sin lillasyster till ett viktigt möte i eftermiddag när jag jobbar - hur sjutton lyckades jag uppfostra denne unge man till att bli så fantastisk ?
Har börjat tänka på hur tacksam jag är över att få en känsla av glädje och förväntan innan jag kliver in på jobbet varje morgon.
Vad härligt att ditt morgonkaffe smakade gott. ❤

din kväll var helt ok. Som att du har haft någonting att göra och det är nog bra, det avleder tankarna lite.

Hur känns det idag? För mig är helgerna svåra men för tillfället känns nykterheten självklar. Jag ska försöka göra upp lite planer som förhindrar eventuella a-intag.

baksmälla. Det sa jag om gårdagen också men när jag skrev det var jag nog fortfarande lite påverkad då hela eftermiddagen spenderades med huvudvärk och illamående. Det är så skönt att de är över nu! Jag tycker fortfarande jag ser sliten ut i ansiktet men de kan lika gärna vara för att jag vaknat nyligt. Hur som helst så känns det bättre i kroppen och jag ska in till jobbet. Sedan kan jag ta helg med gott samvete!

Idag är det fredag och det brukar väl vara en av de svårare dagarna för mig. Helger är starkt förknippat med a men just nu känns nykterheten självklar. Jag antar att den känslan kan ändras allteftersom dagen går och kvällen närmar dig. Då litar jag på att min man inte köpt hem något och efter att bolaget stänger kan jag känna mig relativt säker. Kanske att jag går på bio med barnen, det är premiär för en film jag tror de skulle gilla. När suget sätter in får jag anamma ”en timme i taget” tänket.

AlkoDHyperD: Jag ska försöka hitta saker att vara tacksam över idag. Just nu är jag tacksam för att morgonkaffet smakar gott (till skillnad från igår då det mest kändes uttorkande) och att jag vill äta frukost för att orka med förmiddagen.

var det en kombination av en önskan om att kunna dricka måttligt och längtan efter alkoholens positiva effekter. Det var självklart inte ett plötsligt sug efter alla år, de hade inte funnits under c:a 15 år. Jag trodde också att jag efter en så lång nykterhet, förstärkt av en helt annan och bättre självkänsla efter allt positivt jag åstadkommit med mitt liv under nykterheten, med lätthet skulle kunna bryta om det visade sig att jag inte kunde hantera alkoholen på ett måttligt sätt.
Men det visade sig inte stämma. Jag hamnade återigen i träsket med för mycket drickande, och blev en ännu mer utpräglad periodare.

Så nu är jag en fysiskt och psykiskt kostsam erfarenhet rikare, men också en mycket viktig erfarenhet rikare, jag vet att jag aldrig kan, och aldrig behöver, experimentera med att försöka börja dricka måttligt. Det tror jag har hjälpt till att få mig att såpass snabbt nå en trygghet i min nykterhet nu.

Erfarenheterna man skaffar sig som alkoholberoende/alkoholist är smärtsamma, kostsamma och tidsmässigt utdragna. Men vi är ju många här inne på forumet som visar att det går att komma bort från eländet, att kämpa sig loss och skaffa sig ett liv i frihet.

... borde hon få faktiskt. Jag blir alldeles kall när jag läser din beskrivning av besöket. Hade nog inte spelat någon roll om hon läst journalen eller inte. Kanske hade hon läst ändå, men har svårt att ta in andemeningen i skriven text, för om hon fattat någonting av människor med ADHD, så är väl första steget ändå att kanske göra ett besöksrum så lämpligt som möjligt. Patientperspektiv! Eller kan det vara en taktik från hennes sida att försöka trigga alla punkter samtidigt som stressar? Jag har nog inte ADHD, men kanske skulle bli bedömd att sakna impulskontroll för jag vet inte om jag skulle ha kunnat hålla mig så lugn som du i det där läget. Särskilt inte när hon sa att "hon bestämmer" fortsättningen..,,
All min beundran till dig! Funderar på att hon faktiskt sa att du måste vara nykter 4 ggr... undrar hur många av hennes patienter som måste styrka sig med en rejäl slurk för att klara mötet.
Hon känns klart olämplig faktiskt! Tur att du är lugn, stabil och nykter! Och att det inte är henne du träffar sen. ?

Jag hade samtal med kurator för länge sedan. Tyckte inte det gav mej något då. Jag är väldigt introvert som person och har svårt att öppna mej. Kanske hade fungerat bättre nu, vad vet jag? Har istället tagit antidepressiva i perioder. Min fysiska status är mycket bra. Ingen övervikt bra blodtryck,blod och levervärden. Hyfsad kondition. Enda jag kan klaga på är lite förslitningsskador i ryggen. Jobbar heltid och har en fin familj. Egentligen är jag ju väldigt lyckligt lottad. Ändå mår jag inte bra.

Pratade med en arbetskamrat som också håller på med en ADHD-utredning. Hon tycker det går väldigt fort. Tror hon har gjort sammanlagt 4 besök sen kommer resultatet. Tur att du är en stark tjej som vet vad du vill, när du träffar på sjukvårdspersonal som saknar ödmjukhet. Tyvärr så finns det överallt. Som tur är finns det väldigt många duktiga också, som vet vad ett bra bemötande innebär... Ännu mer styrka och kraft till dig... Kram..

Har läst en massa kloka fakta och funderingar på forumet som hjälpt mig att komma till insikt. Tex att i långtidsminnet lagras allt beroendeframkallande som man använt. Dvs att även om det går 20 år så minns hjärnan att "detta känner jag igen" och så är man snart på den nivån som man lämnade när man hade sitt värsta missbruk. Det är därför personer som haft långa uppehåll trillar dit på tex alkohol. Det är kunskap som är livsviktig för oss. Funderingen är, varför tror vi att det skulle ändra sig? Jag har en bror som har fallit flera gånger efter många års nykterhet. Men jag är osäker på om han faktiskt struntat i denna kunskap,eller om han ändå ville pröva och önskade annat resultat? Kram till dig Pi31415 och inkapslad parasit i hjärnan är ännu en bra liknelse för oss <3

Ja egentligen så är jag ju där för Adhd-utredningen och inte för min A.-problematik.
Det är jag glad för. Hade jag kommit dit som nynykter och ledsen, ångestfylld hade det
inte blivit bra. Då hade jag inte gått tillbaks. Glad att jag hamnade på R1, det har fungerat
klockrent med både min terapeut och läkare.

Tack det ska nog gå bra ;) tur att jag är stark just nu annars hade hon nog kunnat
få mig att känna mig mindre värd....

Hej Elias
Redan vid dina första inlägg anade jag att det skulle gå bra för dig. Det var något i tonen. Jag önskar dig en fin vår med många nyktra frukostar.
vänligen
Ikaros

Hej MM
Ryktet om Magnus Huss är alltså inte helt fel. De var den första kliniken i Sverige som tillämpade en konfrontativ variant av Minnesotamodellen. Johan Liljenberg hette chefen där då.
Egendomligt av en psykiatriker att uttala sig negativt om läkare. Är hon psykiatriker är hon också läkare.

Bra att du håller på din integritet. Lycka till med utredningen.
vänligen Ikaros

Men jäklar vilken träningsvärk man får om man inte tränat på ett år.
Ikväll har jag kokt sylt och druckit kvällste, livet känns lite lättare.

Igår stod jag och pratade med en vän som känner till lite om min livssituation. Jag berättade om hur tungt det är att ha ansvar för en hel familjs mående och hur svårt det är att få hjälp utifrån. Alla strider och beslut, otillräckligheten och ensamheten i relationen.
Sedan berättade jag om återfallet i januari.
Hon såg med medkänsla på mig och sa "livet är inte alltid en räkmacka" När jag ryckte på axlarna och svarade att "jo, för det mesta är det faktiskt helt fantastiskt" skrattade hon till och sa "jag fattar bara inte hur du kan utstråla så mycket glädje och energi med tanke på allt". "Äh, nittio procent av tiden är det ju så" sa jag leende, uppfylld av gårdagens långpass på cykeln och det inre lugn jag känt senaste tiden.
Det fick henne att tänka på när jag brutit tån i somras och ändå deltog i en långdistanstävling, fast med större skor för att tån skulle få plats. Hon hade berättat om detta för en kompis och tyckt inställningen var så underbar. Att min kommentar om smärtan då var en ryckning på axlarna och konstaterande att en lilltå utgör två procent av hela kroppen, så skit i om den gör ont om resten funkar.

Idag pratade jag med en annan vän som berättade om att hon brukade passa på att göra korta mindfulnessövningar när hon gick på toa. En dag fick hon frågan av en kollega om vad hon egentligen gjorde där inne. Hon hade efter varje toabesök utbrustit att det var så fantastiskt hur kroppen fungerar, att man kan kissa!
Ja, det finns mycket att vara tacksam för, sa jag, det är inte alla som kan det.

Och efteråt började jag tänka på hur mycket det är som vi ser som självklarheter. Små vardagssaker att vara tacksam för.
Jag är tacksam för att mina ben orkar springa upp för alla backar i löpspåret, att mina lungor kan försörja musklerna med syre, att jag kan uppleva glädjen i att ta ut mig till max och ändå känna mig stark. Att jag kan känna mig så levande.
Att jag har vänner. Att jag har fyra vackra, friska, envisa och godhjärtade barn.
Att jag har förmåga att reflektera, känna skuld, lära mig något nytt om mig själv och omvärlden, be om förlåtelse, förlåta, känna glädje.
Det finns tusen anledningar varje dag att vara tacksam.
Tanken på det, uppmärksamheten på det fina, det som är värdefullt och glädjen i livet fyller mig med hopp. Jag kan fylla det rastlösa obehaget, tomheten, med tacksamhet.

Glöden,
det första som kommer för mig att säga dig är att det är din fars ansvar att sluta dricka. Du har noll ansvar. Du skriver att du känner dig skyldig. Du behöver inte känna skuld. Kan du förklara i ord vad det är som du tycker att du är skyldig till?
Du har kompisar, det är bra. Finns det någon som du känner förtroende för? Som du skulle kunna berätta för hur du mår? Jag själv gjorde ett stort misstag i att dra mig undan kontakter, min man ville att vi skulle isolera oss, lite sådär. Och jag accepterade det. Dumt gjort. Men vad visste jag?
Det finns en hel del alternativ dit du kan vända dig för att reda upp din situation men jag är inte så insatt (bor utomlands). Alanon och Vårdcentralen har jag sett. Du får läsa andras trådar och kolla. Jag går till Alanon här, som är till för anhöriga (superbra för mig).
Alkoholism är en kuslig sjukdom. Som anhörig är det lätt att bli besatt, man vill 'stoppa' vad som pågår. Det är så sorgligt, outhärdligt sorgligt. Det är en mardrömstillvaro och det är så bra att du hittat hit till forumet. Du ska komma ut ur den här skiten.
Rent konkret, hur ser dina dagar ut?
/Ursula

Av det lilla jag såg så kan jag konstatera att jag är glad att jag inte har behövt göra mina första månader som nykter där.

Läkaren var minst sagt udda och påpekade 4 ggr att jag inte fick komma dit onykter. Hon hade inte läst remissen
från R1, utan jag fick dra hela min historia igen. Vilket var jobbigt och påfrestande.

När jag ifrågasatte detta, varför hon inte läst min journal, så svarade hon:
Jag är psykiatriker.
På R1 är dom bara läkare. Jag läser inte det läkare skriver.
Hoppsan tänkte jag och tog på mig extra mycket skinn på näsan.
Vässade klorna.

Fyra gånger hon sa: Du får absolut INTE komma hit onykter!
Jag svarade -Nej såklart inte och förklarade att jag höll mig på den nyktra vägen och att det går bra.
Tydligt och klart. Lugnt och sansat. 3 ggr.

Fjärde gången så blev jag lite uttröttad och kände att jag inte hade nått fram till tanten.
Då ifrågasatte jag - Vad exakt det var hon inte förstod med min nyktra resa.
Vilken mening hon inte kunde ta in. Nykter! Ganska högt sa jag det.

Jag blev fruktansvärt irriterad. Hennes besöksrum var dessutom i kaos/stökigt.
Vilket min hjärna inte gillar. Jag har svårt att hålla mig fokuserad om det är stökigt.

Det sista hon sa var: Och när utredningen är över så bestämmer JAG vad
som ska hända, terapi eller medicinering.

Jag stirrade henne i ögonen och svarade (väste gjorde jag nog)
Nej det gör du inte.
Det är jag som bestämmer det!

Kändes lite som "one flew over the coconest"

Nu är det en sköterska och jag som ska göra själva ADHD-utredningen.
Så jag kanske inte behöver umgås så mycket med henne, Den Välutbildade Psykiatrikern.

Fortsättning följer.

Tack för att du undrade :)

Ja, gårdagen var trevlig men kollegan är törstig och varannan kväll. Ska jag verkligen börja umgås med henne när jag förstår att det förmodligen också alltid blir flera glas. Det tål att tänka på för mig.

inte slå på mig själv för hårt. Jag klarade fan över 9 månader. Kan klara 9 till...
Efter detta är det AA som gäller.
Ska styra upp skutan. Alkohol är inte ett alternativ.
Ska kolla upp när nästa möte är, gå dit och säga som det är:
"Hej jag heter SkåneTösen och jag är alkholist."

Snesteg ingår i förändringen!!!! Du har ju inte druckit så mycket idag. Vad bra gjort att bryta så att det inte blev för mycket ikväll!!! Kämpa på nu och sov gott

Tack Magnus & Elias för att ni tänker på mig!
Men idag gjorde jag ändå ett snedsteg. Det var såå bra att må bra imorse när jag skulle köra men den tidiga väckningen knäckte mig (jaja nåt att skylla på). När jag kom fram var det intensivt jobb i 7 timmar, sen till hotellet. Och nu har jag 'unnat' mig 3 glas vin, ett glas på rummet innan middag o till middagen två glas. Jag är inte full som tur. Men inget bra ändå. Nu en snabbdusch o sen sängen. Är såå trött! Lite skuldkänslor att jag inte klarar att inte dricka när jag bor på hotell, men bara lite just nu. 3 glas är ju måttligt men ändå, jag vill ju vara vit. Suck.

Men ändå är det svårt att hålla sig ifrån vinet.

Åh vad duktig du är som cyklar. Heja!!!
Jag smuttade på vin också i tisdags ?, var ledig i ons. Men har inte dåligt samvete, då det inte blev så mycket. Tänker på hur mycket jag har dragit ner på drickandet. Behöver ha delmål! För mig skulle det bli mer laddat om jag avstod helt från vin. Vill ju kunna ha ett normalt förhållande till A. Morgonkaffet har varit utsökt hela veckan ??☺️ Kram och vi kämpar vidare!

Känner mig också frächare o blir mer motiverad med förändring efter träning!!! Kram

Tack för tipset! Ska gå in på 1177
Kram

Vet precis hur du känner!!!Ingen ide att vänta på motivationen. Brukar tänka ist att jag har inget annat val. Måste dra ner på vin och träna för hälsans skull och det finns inget annat val. Men det är INTE lätt. Det bästa med detta forum är att vi är många som har samma problem, och tänker exakt likadant. Kämpa på och skriv här. Kram

Den kan du inte leta efter. Du kan locka fram den genom att göra sådant som tidigare intresserat dig, men hur du upplever är något som man inte kan bestämma, bara underlätta genom att ge det en förutsättningslös chans. Det är precis som med känslor. Sannolikheten ökar visserligen för att man ska känna på ett visst sätt om man gör samma sak som tidigare gett en viss känsla. Men exakt hur det kommer att kännas kan du inte veta, ej heller döma.
Om du är trött eller stressad finns det mindre energi för passion. Låt det få vara så. Att bedöma sitt mående eller sina känslor innebär ofta att man blir besviken eftersom idealbilden inte alltid stämmer med verkligheten.
Lycka, passion eller vad man nu kallar det, är inte ett normaltillstånd, det kommer i små glimtar nör man minst anar det.
Vila i nuet. Försök hitta någonting du är tacksam över. Uppmärksamma de små korta stunderna av glädje, behåll dem i hjärtat som små diamanter.
Idag är jag tacksam för att min äldsta dotter och jag fick fin kontakt. Jag är tacksam över det lilla hjärtat hon skickade mig imorse, kycklingwoktuggan hon matade mig med i bilen medan jag körde (som jag nästan sölade ner mig med under fnissande) och att jag fick dela hörlurar med henne för hon ville att jag skulle lyssna på en låt hon gillade.
Jag är tacksam över att kroppen fungerar så bra att jag kan springa flera varv i motionsspåret, simma i bassängen och ligga och njuta i bastun. Jag är tacksam lver stt min äldste som bjuder sin lillebror på fotbollsmatch i helgen. Jag är framför allt tacksam över att jag inte känner minsta längtan efter alkohol
❤