Senaste kommentarerna i forumet

Det är såklart trist att höra om de problem som vi alla upplever som har tampats med alkoholen ett tag. Samtidigt tycker jag att det är mycket skönt att höra att jag inte är ensam och att det går att bolla samt få stöttning i detta forum av andra som upplever samma sak.

Tog hjälp av grannen att fälle en gigantisk björk för två helger sedan. Nu går jag ut på kvällarna och klyver ved när det blir tristess och funderingarna kommer. Funkar bra och kommer att värma gött i vinter. Man kanske till och med lyckas utveckla en och annan muskel :-)

Jag försöker att inte tänka så långt fram i tiden. Det är ju oftast då dessa tankar om saknad kommer. Men det är lättare sagt än gjort......

Bara till att kämpa!

Du kan detta och du vet hur du ska göra. Det är små gupp på vägen, oundvikligt.
Upp ur diket och snabbt in på den bra banan igen. Så fort det bara går.
Spotta dig i nävarna och borsta av dig.

Älta inte det som hänt. Du kan inte ändra det. Fokusera på det du har
gjort bra. Massa vita dagar.

Du kan ju detta med att må bra och du vet att om du ska må bra så inkluderar
det livet inte alkohol. Svart på vitt.

Kram fina du!

Samma här, hoppas också att man kommer sova gott ikväll! Ser fram emot att vara pigg och fräsch resten av veckan också. Hoppas dagen din blir bra :)

Ja , Mörker kan vändas till ljus .. Den mardrömmen som jag har varit i vill jag inte önska någon annan ..
Ändå vet jag att den mardrömmen är vardag för många här eller anhöriga till oss ..
Det gäller att komma till insikt med att den finns en annan Verklighet ..
att man Själv vill ta sig ur mörkret ... det spelar ingen roll hur mycket våra nära o kära tjatar på oss ..
Men tror ändå att .. Viljan och Hoppet att förändra finns därinne hos oss alla ..
Säger det Igen .. Till alla er som kämpar .. Stort Lycka Till ..det finns en väg ur mörkret ..
Kram Lerigen

Både till dig Magnus och Hönapöna! Jag tänkte på din kommentar igår Hönapöna, att det är 'bara' att göra dessa sysslor man skall utan alkohol. Och så är det ju. Även om jag hade stort sug under dagen igår och fram till att bolaget var stängt, så gick ju kvällen jättefint med småpysslande hemma. Kände mig t.o.m glad en stund när jag lyssnade på musik och fick vara nykter, och att det egentligen inte var deppigt just då. Kanske det går att vänja sig vid nykterheten, och till slut också njuta av den, jag hoppas det!

Magnus, jag känner verkligen igen mig i den tomhetskänsla du beskriver. Den känner jag ofta, och utan att samtidigt känna sug. T.ex redan på förmiddagen kan jag känna att dagen inte får något innehåll om jag inte har vin att se fram emot på kvällen. Det händer oftast på helger. I lördags var ett exempel, jag hade inga roliga planer för dagen, skulle inte träffa några vänner eller andra. Hade mest måsten på min lista för helgen, tråkiga saker. Så vad gjorde jag, jo började dricka redan vid 12 på dagen, livet kändes genast mycket bättre, fick plötsligt innehåll, jag kollade på några inspelade program på tv:n och sen fortsatte drickandet hela dagen så då kunde jag inte längre utföra det jag borde, för det hade krävt att jag var nykter. Och dagen efter ångrade jag mig förstås!

Men tomhetskänslan kommer också över mig när jag tänker att skall jag behöva ha en nykter semester, hur skall det gå? Så redan i förväg saknar jag vännen A.... märkligt hur hjärnan blivit påverkad!

Önskar dig en fin dag!

Kommer från "andra sidan" och vill därför ge lite perspektiv på din mammas sida av saken. Jag har smygdruckit i ganska många år. Det finns nog två anledningar till att dricka i smyg. De man lever med vill inte att man dricker eller man vet själv att man inte borde dricka. För mig var det det senare. Försökte sluta många gånger på. Vändningen för mig kom när sambon hittade mina gömmor. Fotade dem och skickade fotot. Det var en dag av ångest. Sen var det oerhört skönt för då var det öpppet och vi pratade om det. Jag kunde dricka a-fritt utan att nån frågade varför. Det var ingen rak väg och jag har haft återfall. Dock har min ambition varit att sluta med osunt drickande. För mig betyder det att dricka väldigt sällan att bara dricka socialt (just det har aldrig varit nåt problem). Vid mina återfall i smygdrickande har sambon frågat, jag har ljugit om jag inte varit överbevisad, det är så oerhört pinsamt!!! Pinsamt att inte klara det man vill, pinsamt och skamfyllt att just dricka, pinsamt att ljuga. Sambon har velat att jag ska söka hjälp och jag har sagt att jag ska om jag inte klarar det själv. Vid återfallen har han mer eller mindre insisterat. Återfallen har inte varit i närheten av hur det var innan jag slutade så jag har hela tiden känt att jag lär mig av återfallen. Att jag stoppar dem och att de är "under kontroll". Jag läser och skriver härinne för att få perspektiv. Nu känner jag inte er mamma, men jag skulle ha svårt att acceptera att andra bestämde över mitt huvud. Familjen märkte knappt att jag drack eftersom det skedde på nattetid. Vad som passar beror nog på hur beroendet ser ut och om hon känns vid det. Här på alkoholhjälpen finns ett självhjälpsprogram(en forskningsstudie) som vissa har använt. Det finns olika sorters medicin, beroendemottagningar, AA och så forumet här förstås. Många av oss använder det och det är ett enormt stöd för att få perspektiv. Bara att hon får möjlighet att prata om det kan vara till hjälp. Sen är det upp till henne och utanför er kontroll. Själv tror jag att jag skulle vara bäst hjälpt av samtalsstöd som inte är relaterat till beroende. Nu i alla fall när jag haft så långa uppehåll.
Ge henne lite alternativ så att hon får känna sig fram. Om hon känns vid problemet vill säga. På beroendesidorna förstår man att beroendena ser helt olika ut och att vi verkligen behöver olika saker. Så när man googlar alkoholist eller beroende så känner jag inte igen mig alls, varken i problem eller i lösningar. Där på beroendeforum kan jag hitta beroende som liknar mitt och det är till stor hjälp. Och utgå ifrån att hon tycker att det är pinsamt! Tänk er in i situationen att sitta och diskutera någon riktigt pinsamt misslyckande. Tror att det är där hon kommer att vara.

Tack Elias för grattisen! Skall fundera på det där med företagshälsovården ännu. Men jag är ju rädd för att kolla mina levervärden och det kommer dom ju att vilja göra där, så skall nog igenom en längre vit period innan jag vågar mig dit. Fast, om jag inte klarar det själv måste jag väl gå dit.

I alla fall skönt med en nykter och ångestfri morgon idag. Sov mycket bättre men med mardrömmar, eller kanske inte direkt mardrömmar, men tråkiga drömmar om min brors bortgång och begravning osv. Känslor som är jobbiga. Jag drömmer ofta sådana saker under de första nyktra nätterna. Är det abstinens månne? Fast jag i övrigt inte haft andra symptom.

Hoppas denna dag kommer med mindre sug än igår. Ikväll kan jag inte dricka, tidig väckning imorgon för att köra bil 25 mil. Skall starta 07 hemifrån. Då kan jag inte vara bakis.

Kram på er!!

Tänk att man kan tycka det är ok att känna huvudvärk. Ja, kanske inte helt ok men den är lättare att uthärda när jag samtidigt inte bär skulden att det beror på alkoholen jag drack igår. För jag drack ingen alkohol igår. Jag har suttit vid datorn lite för ihärdigt kanske, eller sovit på en dålig kudde, eller rört mig lite för lite. Och det är vad huvudvärken säger till mig.
Stel i nacken och nykter. Typ så.
Önskar er alla en fin och vit onsdag.

Hej Svartvit!
Jag är inne på dag fem och redan nu så sover jag mycket bättre, tänker mindre på saknaden av Mr A och är mycket piggare på jobbet. Hållut nu! Efter 10 dagar är det kemiska beroendet över. Sedan är det vanor och sug som ska hanteras men då funkar i alla fall kroppen som hos en person utan beroende. Minns dock att beroendet väcks otroligt lätt till liv igen.

Kör hårt!

Somnade två och vaknade tio ggr innan jag klev upp 6.30
Svettades, mardrömmar ++
Men nu känner jag mig fräsch och Fin.
Förhoppningen är att va jättetrött ikväll, så jag somnar i tid.
Sen borde jag va på banan igen, pigg och fräsch ?✌️

Att det ska va så svårt, helt otroligt!
Hejar på dig

Får köra på en dag i taget igen nu. Så idag är det dag tre, ångesten börjar avta skönt nog. Verkligen inget sug eller tankar på att dricka.
Vi hörs igen imorgon, ha en fin dag!

Tack InteMera <3 det känns bra och det är verkligen jätteskönt att han inte dricker mer (just nu) och ändå att komma in hit för o skriva av sig känns befriande trots att det mer kanske handlar om alla upptäckter runtomkring ett nyktert liv. Sen om det skulle skita sig så vet jag att ni finns där för att stötta utan den där va vad det jag sa-känslan!

Vad glad jag blir att samtalet gick så bra som det gjorde, såklart att det vill ha kvar dig! Det är ju ändå en säkerhet i sig om det skulle vara så att en lägenhet dyker upp i rätt område och ni väljer att ta era saker och flytta.

Jag fick ett napp, men jag sa nej....dumt jag vet men jag kunde inte ta jobbet bara för att kände jag. Det var helt fel arbetsuppgifter mot vad jag egentligen vill hålla på med så ja det fick bli så. Men har ytterligare lite intervjuer denna vecka och nästa så jag ser ljust på det hela iallafall.

Idag känns allt jobbigt. Jag orkar inte, känner mig så trött.
Jag missade samtalet från beroendemottagningen igår och orkar inte ringa en gång till. Vill stanna i sängen idag.
Blev 2 öl med en kompis i går kväll. Kunde inte sova.
Dax att gå upp och starta dagen. Idag blir det en vit dag. Hoppas att de ringer tillbaka från beroende mottagningen idag annars kommer säkert det här försöket också rinna ut i sanden.

är ett begrepp inom kvantfysiken som beskriver hur två partiklar är sammankopplade, oavsett avståndet mellan dem. Säg att den ena befinner sig här på jorden, den andra på en planet i ett annat solsystem flera ljusår härifrån och båda roterar med en viss hastighet. Om man då tvingar den som är här att byta rotationsriktning så kommer den andra också att göra det. Vad jag vet finns det ingen relevant förklaring på hur det där går till. På samma sätt upplever vi alla då och då händelser som vi inte kan förklara; ta till exempel den gången då jag och min hustru skulle träffas hos mina föräldrar. Vi kom från olika håll, hon hade väl en timmes resa från jobbet, jag var på tjänsteresa och hade ungefär fyra timmar dit. Vi hade inte kommit överens om någon speciell tid, bara att vi skulle träffas där under kvällen, ändå kör vi in på parkeringen från varsitt håll, exakt samtidigt. Sannolikheten för att det skulle hända är ganska liten.

Vid ett annat tillfälle hände något liknande, jag var i London med en grupp familjemedlemmar, själv skulle jag på ett möte i utkanten av staden medans resten av gruppen skulle ägna dagen åt sightseeing. Mötet gick snabbt så jag tog en taxi och sade åt chauffören att släppa av mig någonstans i centrum, varsomhelst gick bra. Jag kliver ur taxin på en liten tvärgata, när jag har betalat och vänder mig om så står min familj där och tittar i ett skyltfönster. Även där känns det som om sannolikheten är ganska låg. Jag är ingen religiös person; jag tror på vetenskap eftersom där finns den osäkerhet som jag tilltalas av. Medan religionen har skapat en "sanning" som man sedan desperat söker bevis för så gör vetenskapen tvärtom. Utan bevis - ingen sanning. Och osäkerheten är stor; allt är möjligt, man kan bevisa olika fenomens existens men man kan omöjligt bevisa att något inte existerar annat än om man starkt begränsar sig i tid och rum.

Jag kan till exempel med säkerhet säga att här i mitt kontor, just nu, finns det inte någon grizzlybjörn. Jag kan däremot inte med samma säkerhet säga att det inte heller, just nu, står en och lurar bakom husknuten, det skulle kräva att jag är både där och här samtidigt. Sannolikheten är mycket låg, men inte noll. Det där tilltalar mig eftersom det öppnar för oändliga möjligheter. Om man tar i beaktande universums oändlighet och hur mycket tid som förflutit sedan det uppstod, och hur mycket tid som återstår innan det försvinner igen så är allt möjligt; allt har hänt eller kommer att hända, någonstans. Kanske är vi alla sammankopplade via någon mekanism som liknar kvantkorrelationen, kanske är vi till och med sammankopplade med varelser miljoner ljusår härifrån, eller med hela universum för den delen. Det är en fascinerande tanke som tillåter oss att bilda oss en egen uppfattning av hur allt hänger ihop. Alla, oavsett uppfattning, har rätt eftersom ingen kan bevisas ha fel.

Ha en härlig dag allihop!

Hej på er!
Idag firar jag dag fem (i alla fall morgon fem) som nykter. Det verkar som att mina strategier håller bra denna gång.
Dock kände jag igår kväll för första gången en saknad av a i samband med planering av sommarens aktiviteter. Vet inte om jag kan kalla det sug riktigt men mer som en konstig känsla. En tomhet liksom.
Någon som har erfarenhet av detta?

I övrigt tillönskas en härlig dag till er alla!

......att höra! Så kul att jag kunde hjälpa dig denna gång. Nästa gång är det du som hjälper mig. Även om jag är inne i ett flyt just nu så vet ja ju att det kommer sug framöver som ska hanteras. Då tar jag gärna lite hjälp.

Hoppas också att du fått sova hyfsat och kan njuta av de underbara känslan av att vakna nykter utan ångest och med stolthet över gårdagen. Även om du fick stöttning igår så är det DU som fixat detta. Var stolt!

Nu kör vi en dag till! Han en fin vit dag! Kram

Mellan den ifrågasättande inre rösten och den du har med barnen. Du är nämligen p-r-e-c-i-s lika mycket människa värd samma ton och behandling!
Det du beskriver om dig själv som barn känner jag igen på pricken!
Och i brist på kärlek för sin egen skull söker barnet bekräftelse. Beundran för prestationer och uppmärksamhet genom revolt. Jag syns, jag gör, därför finns jag.
Vi fruktar alla likgiltigheten. Vi har alla behov av att bli sedda och förstådda. Alla har behov av kärlek för sin egen skull. I brist på kärlek söker vi bekräftelse och beundran för prestationer, i brist på beundran söker vi synas på andra sätt, t ex genom att väcka avsky eller fruktan.
Precis som jag tycks ditt känslosystem för trygghet ha fått väldigt lite näring och utforskandesystemet har tagit dess plats. Utforskandesystemet behöver vi ursprungligen för att motivera oss till jakt på föda, sökande efter partner, utveckling, lärande, upplevelser. För att öka motiveringen utsöndras dopamin när vi gör dessa saker. Det är behagligt och lustfyllt men sliter på kropp och psyke. Det är i trygghetszonen vi vilar och återhämtar oss. Man kan träna upp och utöka sin egen tillgång till trygghetssystemet även om det är svårare om det inte funnits från början.
Var har du din trygga plats, Ikaros? Kan du blunda och leta i dina minnen. Finns det någon person eller någon plats där du upplevt vila och känt trygghet. Kan du måla upp hela bilden för ditt inre. Beskriv den för dig själv. Sitt så en stund och bara observera, andas, känn hur det könns i kroppen.
Nör jag gjorde detta första gången för mig själv upplevde jag bara obehag. Kunde inte tänka. Upptäckte att det inte fanns någon sådan plats någonstans.
Senare gjorde jag övningen tillsammans med min terapeut. Hon guidade mig eftersom hjärnan var helt tom - min trygghetszon upplevdes som hotfull! - och jag kan förstå det. Med en oförutsägbar mamma som kunde vända vilken situation som helst till någonting hotfullt och obegripligt hade känslosystemet lärt sig att aldrig slappna av och att allt som kan upplevas som tryggt kan vända till något hotfullt på en millisekund.
Jag hittade till slut något som kunde likna en känsla av trygghet. Jag själv, helt ensam, ute i naturen, springandes eller simmandes i en sjö.
Efter något år till i terapi gjorde vi om övningen. Jag såg mig fortfarande helt ensam - i brist på minnen av trygghet tillsammans med andra - men nu liggandes på en gräsplätt i ett skogsbryn.
Terapeuten visade mig skillnaden. Jag behöver inte längre rörelse för att få tillgång till inre lugn. Kan vila i mig själv.
Som barn behöver tryggheten komma från omsorgspersonerna. Har man haft turen att få detta införlivas det i en själv. Om inte får man ofta svårt att uttrycka och få sina behov av tröst och trygghet från andra mäniskor, men man kan träna upp förmågan att ge det till sig själv. Självmedkänsla, omsorg om det lilla barnet inuti som inte fick det den behövde, förståelse till de känslor omsorgsbristen och bristen på känslomässig spelgling gav upphov till. Behoven finns kvar även om de begravts långt inne och kan komma i uttryck på andra sätt. Börja med att utforska dina grundkänsor i olika situationer. Det kan vara en annan känsla som manifesterar sig, leta under den.
Se dem som mänsliga, förståeliga, giltiga. Att ge sig själv validering i känslor och upplevelser är en väg in i den trygga zonen. Jag ser mig. Jag förstår mig.
Kram

Mitt samtal på jobbet gick förvånansvärt bra, ingen har märkt eller klagat jag inte skulle sköta mitt jobb. Fick till och med ett halvt löfte om att ifall det blir personalminskningar så behöver inte jag vara rädd för att förlora jobbet, då jag sitter med unika kunskaper som de behöver även i framtiden. Så det var rätt skönt att höra. En sak mindre att ligga vaken på nätterna för.

Hur går ditt jobbletande Nykteristen, fått napp nånstans ännu?

Vet du Nykteristen jag är så innerligt glad för din skull att din sambo slutat dricka och börjat ta mer ansvar, varje familj som kan slippa alkoholplågan är många livsöden räddade. Det är fint att du inte känner behov av att hänga här på forumet så ofta just nu då saker börjar ordna upp sig för er, det betyder förhoppningsvis att du inte bekymrar dig så mycket just nu för ert liv. Kanske kommer det bakslag, men då finns vi här men förhoppningsvis fortsätter allt i en god riktning hos er framöver!

Precis så fungerar beroendet. En del av hjärnan har vant sig vi att få alkoholen för att kunna må bra. Förnuftet säger att det inte känns bra i längden. Det enda som hjälper är att dra ned på drickandet så att allt normaliseras och begäret lägger sig. Man får då chans att må bra på riktigt!

Jag är så trött på mitt drickande men jag kan inte ändra samtidigt vill jag och inte

Du har tagit ett mycket stort och mycket bra steg när du har tagit kontakt med Riddargatan 1. Jag har själv fått behandling där och de är proffsiga och behandlar oss patienter med respekt. Min behandlare, jag vet inte om jag får säga hans namn men han var duktig, kunnig och trevlig.

Stort grattis till anställningen och ännu en vit dag! Glädjande!
Företagshälsovården har visserligen din arbetsgivare som uppdragsgivare, men du som patient är skyddad enligt samma sekretessregler som på vilken vårdinrättning som helst. Rent formellt är det så.
Kämpa på i veckan och helgen som kommer!!!

Hej A-D-H-D
Intressant det du skriver särskilt "detta om den inre rösten". Om jag har någon är den snarast ifrågasättande. Jag kommenterar aldrig mina älskade barnbarn på det sättet. Medvetet lyssnar jag på dem och samtalar. Jag tycker också att de har mycket att säga. jag lär mig av dem.

När det gäller mina föräldrar insåg jag tidigt att de var stolta över att jag hade lätt för att lära mig och att jag var mycket duktig i skolan. Men jag var samtidigt oppositionell och låg bakom de flesta busstrecken, Känd över hela byn för detta. Hederlighet var dock något som avkrävdes liksom att vara flitig något som jag inte opponerade mot.

Livsregler som styr mina tankar och handlingar är jag osäker på. Hederligheten har jag, liksom kravet på ärlighet. Arbeta och göra rätt för sig likaså och att inte låta mig skrämmas till tystnad. Att vara självständig är nog det allra viktigaste när jag tänker efter. Inte vika ner sig i onödan.

Ja, du fick mig att tänka efter rejält. Tack för det.

vänligen
Ikaros

Självklart är jag glad att det jag skrev tidigare var till hjälp. Och ännu gladare att du verkligen läst, omvandlat den allmänna beskrivningen till dina egna upplevelser och utvecklat resonemanget. Att tacka dig själv. Precis så.
För du ansträngde dig verkligen. Du jobbade med dina tankar, tog dig tid att reflektera, vägde för och emot, du var ärlig mot sig själv. Tacka dig själv imorgon också, när du vaknar. Tack själv, för att jag valde att vara mig själv och valde mig.
Tack, Vaniljsmak