Senaste kommentarerna i forumet

Bra att du kommit igång med pass på Friskis. Regelbundna rutiner för träning/aktiviteter har hjälpt mej många gånger, till att avstå från alkoholen. Nu kämpar vi vidare! ?

Såklart att du ska! Och imorgon när vinet är slut. Slå inte så hårt på dig själv.
Återfall drabbar ju väldigt många (alla?) som slutar dricka.
Det bästa är att bryta så fort som möjligt och bara fortsätta på rätt väg.
Det vet vi här inne att du kan.

Nyktra till, res dig och kämpa vidare på nytt.
Du har ju verktygen och vet vad som gäller.

90 dagar idag och allt blir fortfarande ljusare! Så självklart idag att inte ha tankar på alkohol. Det finns så många andra positiva vägar som alla leder framåt, enligt mina egna val.
/Elias

...oavsett stämningsläge.
Känslorna blir konkreta utan bedövning och de kommer i varierande former. Det är bara då man kan ta tag i det istället för att gömma det i en vrå där det jäser till en ohanterlig massa.
Vandra verklighetens väg vit!!!
Kram
/E

Visst gick det bra att stå upp tidigt idag för långkörningen! Inga problem utan bakfylla...
Se nu till att "hålla dig på vägen" dagen ut. Var inte rädd för dina levervärden, är de förhöjda kan de säkert funka som en bra trigger... Ditt mönster måste brytas - nu!
I all välmening
/E

Hej på dig! Hur går det för dig? Själv är jag snart klar med dag sex och är väl nöjd med det. Känner dock en saknad i samband med en del situationer som gör sig mer påtagliga.

Antar att det är så för många och att det gäller att bita ihop än hårdare nu då.

Hoppas allt är bra med dig!

Ja jag har fallit men är en fighter och kommer resa mig igen.
Var svag och gav efter för suget men tänker inte acceptera detta!!!
Jag ska bli nykter igen!

Om du inte klarar att hälla ut (skulle jag inte heller kunna) försök att se till att du inte köper mer. Ta detta nu sen upp på benen igen.
Nyktra till och kämpa vidare. Jag skickar inte nån styrkekram men en hård jäkla spark i baken så du ställer dig upp!

Och tack för påminnelsen. Som du säger. Även om det gått många år kan man aldrig sänka näven.
Kämpa dig vidare och ta lärdom av återfallet.
Kram iaf fast du inte vill ha!

Dag 4 nu!
Kommer inte bli någon alkohol idag. Jag mår bra idag, vilket känns väldigt skönt. Fortsätter på denna bana :)

Tack för uppmuntran och stöd.
På något sätt måste det ju vara bättre att försöka än att låta bli.

Beroendecenter ringde bara en gång så jag borde ringa igen. Jag vet inte vad det är för hjälp jag vill ha. Tillslut så är det ju ändå bara jag som måste sluta dricka vin. Jag gör ett försök till utan yttre hjälp.
Jag ska börja ett nytt jobb efter sommaren. Mitt mål är att må bra då. Alltså måste jag byta ut slentrianmässigt drickande mot träning och vettiga aktiviter. Jag började i går med mitt första friskispass på över ett år.

Så jag har tagit ett återfall. Känns overkligt. Är full. Fan också. Ska kontakta AA när jag nyktrat till. Passa er för fan, släpper man garden för ett ögonblick så går det snabbt. Sedan sitter du där och dricker som jag gör nu. Över 9 månaders nykterhet och plötsligt har jag druckit 4 dagar i sträck och har 3 liter vin kvar....
Jag vet att man inte borde skriva när man är berusad men vill bara varna er. Vårt missbruk har hjärntvättat oss. Får oss att tro att alkoholen är en vän.
Mår så dåligt nu. Vet att jag borde stoppa nu och hälla ut skiten men den styrkan har jag inte.
All världens styrkekramar kan inte rädda mig nu.
Ge för fan inte efter för suget!
Gör inte som jag.

På "1177, vårdguiden", står det jättebra information om mindfulness + lite övningar (gratis). Jag ska ta upp det igen (passar ju bra nu när man är sjuk och inte orkar träna, men fysisk aktivitet är ju också viktigt!) Jag har läst/övat mindfulness för länge sen men glömt bort det. Tack Emma73, för att du tog upp det!
Nu kämpar vi alla vidare. ?

Våren är här ..
Vet inte Varför , men känner mig orolig .. har en så krypande känsla i kroppen som jag inte kan sätta ord på ..
Kanske för att jag inte är van att behöva känna ..
är ju van att bedöva mig med A ... slippa tänka o känna .. bara köra på ..
Hoppas oron försvinner .. min Vita Verklighet fortsätter ..

Gulliga Emma73!
Härligt att höra att det går så bra för dig! Går rätt bra för mig också. Har sedan i måndags cyklat till och från jobbet istället för kört bilen. Känns bra. Drack liiite i måndags kväll... men ångrade mig och la av. Så mitt morgonkaffe har smakat gott hela veckan. Nu kämpar vi vidare.
Kram! ?

visdomsord från en som vet vad han talar om !! Jag håller med till 100% och anser också att det är så i grunden fel att påstå att en alkis kan lära sig att dricka kontrollerat. Per nämner här att han tappade allt han byggt upp under 10 år på ca 2 års krökande......jag anser att han haft tur där, jag skulle med all säkerhet inte överleva ett återfall.

https://www.facebook.com/svt/videos/1297077103668208/?hc_ref=NEWSFEED

Det tar tid att hitta tillbaka till sig själv efter att ha marinerat kropp och själ i a. Hur är din fysiska status till att börja med?

jag bor med min far, min äldre syster flyttade hem med sin förs födde för hon har inte råd med att skaffa egen bonad just nu, hon flyttar ut i höst, för hon har hittat en lägenhet, Min yngre bror flyttade för att få lugn och ro så han kan plugga ifred (pluggar till läkare). anledningen till att min mor skilde sig är att hon kände sig hotad och rädd för honom, han har ett väldigt temperament när han väl blir arg. Jag har pratat med henne om detta men hon vill inte lägga sig i, dom skilde sig för 10år sen. mina syskon tycker inte att vi ska blanda in henne i det, hon har nog med problem som dom uttrycker det. jag kommer inte komma här ifrån på rätt länge för, jag har inget fast jobb eller fast inkomst. risken i nu läget är att han slutar jobba om några månader och då tror vi barn att han kommer dricka ihjäl sig på soffan och det kommer falla på mig att se till honom under den tiden, men jag vill inte hamna i samma situation när jag blir äldre. det känns rätt hopplöst.

min bror 23år
jag är 25år
min syster är 30år
min systers son 1år

... bra fortsätt gärna med det. Här är du, som andra användare, en gåva. Här finns plats för att ge och ta emot.

Vänligen Li-Lo

Muminmamman,
så bra andra har skrivit. Så rätt och riktigt.
Mitt i allt det hemska så har du en sån tur. Din dotter har tagit tag i saken och du fick förtroende för kuratorn. Det börjar röra på sig för er. Här där jag bor (utlandet) finns inte kuratorer etc till hands. Men det finns i Sverige.
Jag håller med vad övriga skriver: ta emot all hjälp du överhuvudtaget kan få.
Din man har börjat förlora taget över er, från och med nu.
Och även om du känner dig som en svikare, känn dig inte som en svikare. Det är du inte.
Kram från Ursula

Min man har nog samma problem med umgänge med släkten, i och för sig både sin egen och min. Min pappa är enligt honom inte välkommen hos oss, de få gånger han hälsat på sitter mannen i tummet bredvid eller i garaget och vägrar prata med nån och surar i dagar som ett litet barn. Detta har resulterat jag träffar min pappa endast annanstans än hos oss. Sina egna syskon vill han inte ha kontakt med, för dom "har så mycket åsikter om hans liv". Tror jag det ?. Min bror med familj hälsar vi på hos dem, utan mannen. Så ja inga jular eller kalas med släkten hos oss heller, bara om mannen slipper delta. Vet inte var denna avsky mot släkten kommer ifrån, ingen av dem har vad jag vet nånsin kritiserat eller frågat nåt konstigt av honom. Tror i mitt fall det mera handlat om han velat isolera oss för att han inte vill ha folk "snokande", han vill helst inte ha besök av vänner heller hemma hos oss. Och jag som gillar stora fester och långa middagar...inte varit mycket av den varan sista åren, vartefter hans drickande eskalerat vill man knappt barnen tar hem vänner mera heller..

Oj Muminmamman vad jag lider med dig! Du ska inte känna dig som en svikare, beslutet om anmälan är kuratorns för att hon enligt lag är tvungen att göra det. Hur hemskt det än är och hur jobbigt det än känns just nu så är en sådan anmälan till för att hjälpa er! Din man ska inte kunna fortsätta med sitt beteende för att han knäckt dig att inte orka ta itu med det svåra själv, så nu kliver andra in och ställer honom framför spegeln och ber honom förklara för dem vad som pågår. Det är inte ditt fel och det är inte ditt ansvar att han är och gör som han gör, men du måste få hjälp att ta er ur situationen för de små barnen och din skull! Ni är värda bättre!

Jag minns så väl dendär skräckfyllda känslan när man får veta att en anmälan gjorts, det svartnar för ögonen och man vill kräkas, golvet gungar under en och man undrar om det är på riktigt. Är det en sån här familjesituation jag är i, där myndigheter ska in och blanda sig? Kan inte jag och vi hemma ta hand om barnen och vårt liv? Jag tvingades då komma till insikt om att nej, det kunde vi inte just då. Kanske jag, men inte vi då hans alkoholbruk gått före allt annat och jag inte själv lyckats göra nåt åt det.

Men ta för allt inte skulden och ansvaret på dig för den skull! Det är han som dricker, han som är verbalt och fysiskt oacceptabel! Vi är bara mänskor och inbland orkar vi bara inte göra mera för att problemen samtidigt blivit för många och för stora.

Försök nu även om det gör ont låta dessa mänskor hjälpa dig, se till de vet att det är han och inte du som är problemet och gå rakryggad in i samtalen med ambitionen att nåt gott ska komma ur detta för dig och barnen! Sänder dig en stor och varm styrkekram, för dem kan man aldrig få för många av!

Exakt! Vi kan inte.Punkt!
:)

handlar inte bara om alkohol, utan om träning, mat, godis, relationer. Så fort jag känner att det är bra, så skapar jag kaos av allt. Förstör och
straffar min kropp. Så tröttsamt.

Fastnade i den här tråden. Ej hunnit läsa allt, men det ska jag verkligen.
Har börjat fundera om det är något sådant som adhd för mig också. Känner igen så oerhört mycket och kan
inte begripa varför jag straffar min kropp som jag gör med drickandet. Blir fullständigt gränslös. Utsätter mig för enorma risker.
Älskar mitt nyktra liv, men det är som en självuppfyllande profetia att få sabba till det.

Idag är en nykter dag.