Senaste kommentarerna i forumet

Känner verkligen med dig och känner också igen mig själv. Du och jag tillhör ju verkligen veteranerna på det här forumet och gång på gång kör vi i diket. Jag brukar ändå trösta mig med att jag druckit betydligt mer utan detta forum. Kämpa på Fenix. Du är en kämpe.
God Natt/Tjalle

Glad för din skull! Jag är "full"... IGEN!

I dag va den enklaste dagen hitintills, första dagen jag inte ens funderad eller förhandlat med mig själv en enda gång.
Har inte ens varit sugen, måste det fortsätta så ????
God natt mina vänner

När man lever tillsammans formar och formas man ofta in i roller. I ett förhållande där det råder jämvikt växlar det i situationer eller perioder mellan behövande/behövd, omsorgsgivare/omsorgstagare, större eller mindre ansvar. Man växeldrar.
I en del förhållanden råder inte jämvikt. Det kan handla om att den ene är sjuk eller inte tar ansvar, eller anväder sig av olika maktmedel och härskartekniker. Eller att en i förhållandet anpassar sig, är medberoende (gäller inte bara missbruk utan även psykisk ohälsa).
När den ena parten genomgår en förändring är det inte säkert att den andre hänger med, eller ens tycker att det är en fördel.
Jag kan ge ett exempel utifrån mig själv.
Jag och min man träffades i 18-19 årsåldern och flyttade ihop,innan vi fyllde tjugo. De första tio åren var jag mycket sjuk, både i alkoholmissbruk och ätstörningar, vistades i långa perioder på sjukhus eller olika behandlingshem. Men redan då var det jag som "bestämde". Min man följde det jag gjorde. Anpassade han sig? Kanske. Snarare valde bort sin egen vilja och ansvar. Men jag har anpassat mig till hans passivitet. Jag är den medberoende som i hela vårt liv tillsammans varit motor, igångsättare, den som beslutar och agerar. Fyllt hålet från hans icke-agerande och obeslutsamhet innan det ens uppstått. Kommit med idéer, curlat, muntrat upp och underlättat eftersom pejlandet i tystnad och dåliga vibbar är vältränat sedan barndomen.
Han är väl medveten om obalansen och tycks finna den bekväm. Jag vet bäst. Jag löser problemen. Han kan luta sig tillbaka och bara ta emot instruktionerna. Med tiden befästs rollerna. Vi bidrar båda två.
Nu har vi fyra barn och hus på landet med allt vad det innebär. Ansvarsområdena utvidgas. Men obalansen består. Det är på min sida det ökar mest. För två och et halvt år sedan blev han arbetslös och har varit mer eller mindre deprimerad sedan dess. Nu har fått jobb igen, men depressionen har blivit självgående. Med den kom en offerroll och ännu mindre handlingskraft.
Tiden sedan barnen föddes har mitt alkoholberoende inte varit särskilt märkbart. Jag trodde till och med själv att jag var "botad". Några helger då och då, oftast ganska måttligt drickande, en och annan rejäl fylla under de första "nyktra" åren, mindre och mindre när träning och tävling tog över.
För två år sedan ändrade jag mönster till perioder av supande flera dagar eller veckor i sträck varvat med helnykterhet. Nu, den senaste perioden, märkte jag något jag inte tänkt på tidigare. När jag drack på det viset, så tydligt destruktivt, var det som balansen, jämvikten, ökade. Jag visade svaghet. Han tog lite mer ansvar både under tiden och ett tag efteråt.
Som om dricka sprit var det enda sättet att visa att jag inte orkar och kan allt. Och då hade jag långt innan berättat hur pressad jag var och hur hans passivitet påverkar hela familjen. Jag hade flera veckor innan talat om att jag snart kommer att börja dricka igen. Hade högt blodtryck trots att jag är vältränad och närmast underviktig, blev sjukskriven på deltid för utmattning. Jag hade nämnt att jag var rädd att få hjärtinfarkt pga bröstsmärtor då och då och hade sömnsvårigheter och huvudvärk.
Men det var han som mådde dåligt och därför inte orkade, kunde, kände lust att ta tag i något som hade med barnen eller annat att göra. Så jag fortsatte. Ansvar för allt och den som var stark, alltid.
Kanske är drickandet det enda sättet för mig att bli sedd - men blev det inte förrän jag berättade att jag druckit en kvarting nästan varje dag i tre veckor - att visa "nu är det fanimej nog". Ja, ni läste rätt. Jag drack en kvarting varje eftermiddag nästan varje dag, mot slutet ännu mer, i flera veckor utan att få en enda kommentar från honom!
Förmdet är jag som är medberoende och trots alkoholmarinerad hjärna fortsatte utföra allt det jag annars gjorde. Men. Efteråt, när jag berättat hur illa det var och att jag på,allvar trodde jag skulle supa ihjäl mig, ryckte han faktiskt upp sig.
Man skulle nästan kunna tolka det som att jag måste gå in i ett destruktivt drickande för att obalansen i vårt förhållande ska bli en aning mindre uttalad.
Sjukt, eller hur.
Nu kan jag använda den senaste dryckesperioden som omedvetet hot ett tag, som en påminnelse om att även jag kan duka under om trycket blir övermäktigt.
Jag vill inte ha den "utvägen". Nu pågår ett enträget arbete från min sida att bolla tillbaka ansvar, envist delegera, markera när jag behöver vila och när han måste ta över. Rollerna sitter som sten och barnen är ju en del i systemet. De pratar med mig, via mig, vänder sig till mig, som om han inte fanns. Senast igår var tankarna och snuddade vid att köpa en hela vodka och rymma från verkligheten. Borta nu, genom att prata med vänner, skriva här och hårda träningspass.
Vår förändring behöver förankras hos partnern, annars är vi sårbara och ensamma.

Det är så tufft!!! Trodde inte heller att jag hade samma problem som alla andra, men jag är fast!. Räddningen är nu studien jag ska medverka i på riddargat 1. Insett att jdg inte klarsr på egen hand...

Tack Helle.. för att du frågar hur jag mår , du är så omtänksam Och lyhörd ..
Gårdagen var jobbig .. verkligheten , dåtiden det förflutna kom ifatt mig ..
Jag fick ju inte bara säga farväl till A i höstas, utan även människor som har betytt mycket för mig , som jag tyckt om ..
Som du säger så är det nog viktigt att inte förtränga utan att känna och bearbeta ..
Det var en sådan dag igår .. trots att det var sorgligt igår ..
Så mår jag bra ..Så otroligt bra .. Känner mig stark ..
Nog talat om mig .. Stort grattis till dig ..
37 dagar som nykter .. och det var ju ngra dagar sen .. så om jag räknar rätt så är det 42 dagar idag ..
Såå bra jobbat ..mer energi och livsgnistan tillbaka .. härligt att höra ..
vet ju att jag tyckte att den första tiden var värst .. sen rullar dagarna på ..
och livet utan A blir vardag .. en vardag som jag uppskattar så otroligt mycket ..
Ja Helle .. nu omfamnar vi våren .. en vår som vi bestämmer själva över , där det inte är A som styr ..
en vår utan ångest , skam och självförakt .. utan ljugande o smusslande ..
En ( H) ärlig Vit Vår .. Kramar Ler

Jag har faktiskt inte tänkt på det, men som du säger så finns det ofta någon form som funkar även om man är skadad på något sätt. För min del känns träningen bara bortkastad om jag dricker så därför är det enkelt att skippa alkoholen när träningen funkar men jag får allt ta och fundera på det.. Hur jag löser det om jag inte kan träna.

Efter att ha varit med i detta forum en vecka så tänker jag att "herremintid, MINA problem är ju små... jämfört med en del andras..DET var EN av faktorena som "avgjorde".... MEN, NU har jag insett att, JAG har PRECIS samma "problem"

Hur går det och har du kommit närmare i dina funderingar kring rätta dagen?

Ja det borde jag ha gjort! Trodde på fullaste allvar ikväll , när jag bestämde mig för att "dricka" att jag INTE skulle dricka mer än det jag "måttat" upp.....

Skulle nog se till att göra mig av med den illa kvickt. Ge bort till någon (ovän?)
Hur gick det till när du så att säga planerade detta? Om du vill beskriva senare kan ju det vara till hjälp både för dig själv och oss andra.

Jahaja! Då var jag där, IGEN! Styrt upp allt ikväll, så himla bra. Pratat med mina barn ( vuxna), sambo/särbo ( jobbar borta), mamma, pappa( nykter alkoholist sedan minst 20 år).... Varför dricker jag då? Ja det kan man ju undra? VAD dricker jag? Jo, jag dricker Whiskey. Jag bestämde mig för att jag skulle dricka 1.5 dl.( måttade upp), men nu har jag passerat det...med råger. Visste att det skulle bli så här, planerat typ hela veckan för detta...

höstlöven, riktigt bra!

Lägger detta under annan tråd i detta forum fortsättningsvis.,

En bra dag idag också, har dock fuskat med snuset vid två tf idag,,
Måste erkänna det, men mitt huvudsyfte att låta bli alkohol har jag hållit vilket är det viktigaste.

Kanske blir det för tufft att avbryta två beroenden samtidigt, men jag fortsätter kämpa på.
Har vidare fuskat med kosten och träningen som jag tänkte hålla också, med mer socker i intaget idag i form av skräpmat vilket nog har bidragit till ett ökat sug av både nikotin och alkohol..

Men blir det inte värre än såhär så klarar jag det:-)

jag ber om ursäkt här och nu för jag mår skit tack vara alla jävla mynderheter som inte ta något på allvar när man säger något så jag vet inte hur det kommer gå i kväll så jag ber om ursäkt här :( och tror jag vet varför jag kommer blir polis anmäld av dom för varje gång jag är ut och då ta dom mig hela tiden och jag sa till dom att svenska polisen är jävla bögar för dom tar ju bara dom som är svart hårig så jag blev förband på dom men som jag sa så få man se vad som händer i kväll och som det känns nu blir det inte bra

Jag ser inte problemet med att om ngt fungerar i detta sammanhanget och kan hjälpa folk igenom jobbig abstinens att man Isf rekommenderar det..

Tror att problemet kan vara att man misstänker att någon kan tjäna pengar på om det fungerar(det är nog där skon klämmer för vissa),,och den personen eller företaget är inte jag- för att vara tydlig!
Jag har annat att fundera över än pengar just nu,,

Förövrigt så tjänar ju läkemedelsindustrin, psykologer, läkare och andra också på vår grupp av människor..och läkemedel har ju som bekant ibland ganska besvärliga biverkningar vilket ett näringstillskott inte har.

Jaha, så blev det... Sorgligt såklart men så urstarkt av dig att se glasklart och välja din vidare väg utan A!!! Känns så tryggt att du ser att din verklighet kommer att vara vit.
Kommer att tänka på dig imorgon, torsdag, när jag sitter på hotell i din stad och äter middag med bubbelvatten som måltidsdryck. Välkommen att dela karaffen!
Kram på dig!

Verkligen hedrande att kunna inspirera andra genom att beskriva den resa jag haft. Hoppas det kan vara till hjälp för andra. Det går faktiskt om man klarar den första tiden, som säkert är av varierande längd. Några dagar för vissa och kanske upp till flera månader för andra. Oavsett, så dämpas suget och lägger sig på sikt. Sedan kommer vinsterna slag i slag. Fantastiskt!
Tack Dionysa och MM, och alla andra, som hängt med mig från början!

Man kan ju det här nu. Haft sug i 3 dagar. Lättat ngt idag men räknar med 5 dagar. Sen kommer det postakuta. Och då har jag alltid trillat dit igen.

Tränar mig att prata högt. Jag säger det här många gånger varje dag

Jag heter Höstlöven och är alkoholist så jag dricker inte.
Nej tack jag tål inte alkohol.
Jag tar en vatten/cola.
Jag är alkoholist
Jag är nykterist. Jag mår bäst så.

Det känns skönt att uttala det högt. Hjärnan får repetera och träna. Jag hoppas den kan få in detta på samma sätt som beroendehjärnans goda minne...

Dag 3 and counting.

Ja, sånt är sjukt jobbigt oh gör ju såklart att man inte kan slappna av ordentligt.
Hoppas du kan slappna av o njuta av er helg bortresta. Försök o inte ringa till honom utan bara va med barnen...o njut!

Nä, beroendepratet stör mig nån minut sen släpper det....självklart känner jag ett litet magont när han säger så men försöker o inte tänka på d. Han sa själv nu igen på morgonen att han skulle kunna tänka sig att aldrig mer dricka o krävdes d antabus hela livet så fick det va så....
Det kommer komma dagar när d är jobbigt på riktigt så just nu är d lugnt och jag njuter av ett alkoholfritt hem....mer ön jag kunnat tänka mig

Tack Emma73 . Har kollat upp Riddargatan innan..dags att kolla igen.

Fenix. Gärna. Denna ggn har jag tagit till det stora artilleriet så all pepp och stöttning är välkommet.

Vad bra och viktiga insikter. Vi är så många här som är högpresterande, jobbar massor, har familjer, intressen men alkoholen har tagit över på ett negativt sätt. Ingen dömer men peppar varann. Finn styrka i forumet.
Det här fixar du.

Kämpa Tassen. Jag är också på dag 3 och satsar på 100 om du vill att vi peppar varann.

När jag tänker efter var det en skada och träningsförbud som startade hela periodarspiralen för två år sedan. Sårbart. Behöver strategier, för i min ålder och på min träningsnivå kan man räkna med skador. En strategi är att träna flera olika grenar. Alltid någon kroppsdel som är hel ?
Kanske är det också för att kroppen börjar svara så bra nu som jag klarar nykterheten trots svåra omständigheter som kunde fått mig på fall. Vill inte hänga upp nykterheten på träningen.
Hur tänker du framåt om du blir skadad eller inte kan träna?