Senaste kommentarerna i forumet

Det här fixar du! Jag är inne på dag 30 som nykter och det går!!!!?

Ledsen för din skull. Det är för jäkligt vad alkohol i större mängder gör. Min egen far avled i sviterna av alkoholismen. Han klev upp ur sängen och tvärdog. Mamma hörde från köket och gick in i sovrummet och där låg han. Gick inte att återuppliva. 74 år. Han var helt nykter i tre dagar 1978. Då fick han delirium och hamnade på sjukhus. Därefter lovade han sig själv att aldrig mer vara utan alkohol helt en enda dag. Och det löftet behöll han till mammas förtvivlan.

Jag har flera i min närhet, som fått hjälp med missbruk. Ingen inblandning av socialen. Kan säkert bero på hur situationen ser ut. Om båda parter missbrukar eller ej. Jag har däremot en nära släkting där oros-anmälan lämnats in "utifrån" för barnens skull. Där båda föräldrarna har a-problem. Deras situation har socialen börjat utreda. Vilket såklart är jättebra. Jag hoppas att dom får och tar hjälp.

Mår du okej?

För mig fanns det inget alternativ jag var tvungen att berätta. Hade försökt att sluta på egen hand men klarade inte av det.
Det som gjorde att jag vågade var insikten om att jag bara måste sluta dricka, måste få slut på set helvetet som ett missbruk är.
Hade en fördel med att det var min läkare som jag känt sedan länge. Förstår att du känner nervös inför detta jag var själv jätte rädd och trodde att hela världen skulle rasa samman det är ju så mycket skam man känner. Hade ju jobbat sååå hårt för att dölja mitt drickande. Men det var inte så dramatiskt sa bara att jag dricker för mycket och inte kan sluta. Han ställde lite frågor om hur mycket och ofta jag drack och det var faktiskt jätteskönt att få berätta.
Tack vare hjälpen jag fick har jag nu varit nykter i 9 månader.
Så förändring är möjligt.
Tänk på allt skit alkoholen ställer till för dig. Du är inte ensam om detta och läkaren har garanterat mött flera missbrukare som bett om hjälp.
Lycka jag ska hålla tummarna för att det ska gå bra för dig på måndag.

Härligt att du inte ger upp. Vi har så många chanser vi ger oss. Det låter även som att du är beredd att ändra din målsättning vilket ofta kan vara avgörande. Din sons replik landade i dig oavsett hans intention. Du hörde något som gjorde skillnad för dig. Kanske den där berömda droppen som får bägaren att rinna över? Dag 2 idag och jag hoppas på att vi får följa dig alla 100!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Välkommen :)

Jag har en helt annan beroendeproblematik men det finns många andra
i din situation som har liknande problem. Det finns många trådar här inne
du kan känna igen dig i.

Jag dricker alltid tills jag stupar: Ja då det gör jag med, jag stupar
i 7-8 dagar och har varit nykter idag i 160 dagar så det går om man
vill förändra. Jag mår väldigt bra i min nykterhet.

Ville bara uppmärksamma dig och säga Hej!

//MM

Visade sambon vad jag skrivit igår.(tack för tipset Bedrövadsambo) Han var måttligt intresserad. Han är den som oftast försöker smita undan känslor, konflikter, dåligt mående. Men tror att det fick honom att tänka till. Jag har förstått på andra närstående att det värsta som finns är lögnen. Därför har jag försökt vara så ärlig jag kunnat, fast jag var a-missbrukare. Skriver frågor och svar som det sett ut hos oss. Varför sover pappa på soffan ? Är han full? Ja det är han..(detta visste barnen så småningom så dom frågade inte ens senaste åren) Vad har du i muggen mamma? Vin.. Du är full mamma? Ja det är jag... Varför dricker du mamma? Jag är beroende av alkohol... Varför söker du inte hjälp? Jag ska försöka minska/sluta själv.. Om du inte klarar det då? Då söker jag hjälp...När ska du göra det då? Om ett tag... Dessa och en massa liknande frågor har jag fått hela tiden av barnen. Har aldrig lovat saker jag inte kunnat hålla. Men skjutit upp hjälpsökandet. Pratat massor om alkohol och beroende. Berättat om olika behandlingar och insikter jag haft om missbruk. Mina barn mår ju betydligt bättre nu, men finns saker som behöver ventileras och diskuteras. Det är som att familjen varit ute på ett isflak på öppet hav och nu blivit räddade. Rädslorna att någon skulle trilla i och att vi aldrig skulle komma levande från situationen finns ju kvar...

Det har sagts förut men tåls att säga igen. Förändring tar tid. Och det kan ta tid att hitta sitt sätt. Du har nu beslutat dig för att leva alkoholfritt och du har stöd av din partner. Utifrån det du skriver så är en stark motivationsfaktor bilden av hur du vill vara en förälder. Fint. Det gläder mig att du vill berätta om dina erfarenheter här och jag hoppas din tråd tar fart.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Du får säkert räkna med att beroendet visar sig i mer eller mindre intäckta ord och funderingar från hans sida. Han är ju tyvärr inte botad efter första antabus tabletten ?. Även om man önskade det var så enkelt! Huvudsaken just nu är ändå han låter bli att dricka och för varje nykter dag klingar förhoppningsvis suget av och skulle han lyckas vara nykter ett helt år är det inte alls sagt han sen mera är sugen på att dricka, alkohol ingår då inte mera i vardagen och tankesättet omkring det har hunnit ändras. Hoppas du inte deppar ihop över hans kommentarer, men klart det känns jobbigt om han pratar om tiden utan alkohol som nåt tidsbegränsat - som ett straff ungefär som man sitter av och sen kan man göra som vanligt efteråt. Men hans tankesätt hinner nog ändra ännu, han behöver säkert lite tid att ställa om.

Här är mannen på resa igen och jag tror han drack igår där han är. Sms jag fick tyder på alkoholintag och sen blev det tyst resten av kvällen vilket brukar tyda på barhäng. Vet inte varför det egentligen provocerar mig han dricker när han är bortrest, jag och barnen ser ju det inte då. Fann mig själv jätte irriterad pga detta igår, och orkade inte mysa till med barnen som man borde passa på när han är borta. Ikväll kommer han hem, antagligen med full ranson och fylla planerad till helgen när jag reser bort med barnen. Varför är man arg på drickandet till och med när det sker borta, han kommer ju inte hem på natten och jag brukar inte få sms eller elakheter heller när han dricker på sina resor. Om han dricker hemma när både jag och barnen är bortresta drabbar ju inte heller oss direkt. Ändå känner jag mig stressad, arg och irriterad över detta.

Hej,
När båda ni systrar och er pappa känner att det är något sim inte stämmer så har ni med all säkerhet rätt. Alla dessa tveksamheter, lögner, bortförklaringar, vin på ologiska ställen är typiskt förr oss alkoholister. Vi är experter på att manipulera och ljuga. Precis som Bedrövadsambo skriver: har man normala dryckesvanor så behövs inget ljugande och smygande. Att konfrontera med kärlek och omtanke är det finaste ni kan ge er mamma/fru. Att vara kvinna och alkoholist är ofta förknippat med oerhörd skam och den sitter hårt. Hennes vin kan säkert vara hennes bästa vän och livskamrat så självklart vill hon inte erkänna. Styrkekram!?

??
Du kanske läser vad du vill läsa ?
Autocorr, svenska och norska i en salig blandning.
Är norsk men bor i Sthlm, hoppas ni förstår mig skapligt trots det och allt ??

Säg åt honom precis som det du säger här: att du älskar honom men att du du är allvarligt orolig för hans drickande och att du inte accepterar hans elakheter.
Fortsätt gärna skriva och läsa här på forumet så ska du se att det finns verktyg att handskas med den här problematiken. Du är inte ensam!!

Ibland kan det vara så att partnern, eller hela familjen, inte klarar av när man blir nykter, hur konstigt det än kan låta. Säkert värdefullt att få belysa i en familjerådgivning, t.ex. Även om det inte går att laga, så kan det ge värdefulla insikter och lätta på skuldbördan och bekämpa bitterheten.

Jag skulle känna mig för med läkaren, hur mycket jag vill vika ut mig. Ta den hjälp han kan ge och som jag tycker verkar ok. Kanske berätta om skammen och att du inte fixar detta själv. Svårt! Fritt fall, kan det kännas som; jag vet. Därför är tilliten viktig.

Exemplet som komikern drog var anorexi. Hur en anorektiker som börjar äta blir ifrågasatt på samma sätt som en slutar dricka alkohol.
- Så du äter mat igen !?
Jmfr - Dricker du ingen alkohol alls längre?!
Jag var den som först applåderade till sketchen och först även den enda. Utbrast till och med högt; - Genialt!!
Det blev en oväntad aha-upplevelse som jag tar till mig i mitt tillfrisknande.
Igår fick jag ett starkt sug. Som från ingenstans. Lite irritationer o stress staplade på varandra, så triggern lurar i min vanligaste vardag.
Min alkoholterapeut pratar om disciplin, kanske inte ett särskilt lättsamt eller roligt ord men ack så viktigt. Detta med nykterhet är inget som kommer till oss utan hårt arbete.
En dag i taget.

Om man inte genomlevt vintern kan man inte till fullo njuta av våren.
Det måste även till mörka stunder emellanåt för att sedan kunna känna verklig livsglädje. Enkelt och självklart.

Tycker du behöver ett bra avslut på den här kontakten och att du kanske fortsätter jobba med dig själv kanske på annat håll. Den starka upplevelsen du har av att ev bli "utslängd" och dina känslor inför läkarens agerande är viktiga att ta på allvar. När det är dags att flyga ur boet vet du bäst själv.

Berätta gärna hur mötet blev!

Att det ska vara så jäkla stelbent! Förstår inte varför en läkare skulle vara mer kapabel att bedöma behov av ett par extra samtal än en psykolog. Om det är en finansieringsfråga kanske du kan betala de sista samtalen ur egen ficka, men det funkar säkert inte så?
Blir så irriterad!!! Du har helt rimliga anledningar att ta ett par samtal till. Sen tror jag inte att en annan läkare skulle bete sig som den första. Så respektlöst på nåt sätt. Borde bli omplacerad eftersom hen träffar människor i kris.
Kan heller inte råda dig hur du ska göra. Du behöver ha verktyg när du är låg. Har du det? Jag kör ju inga "fyllerace" när jag kör, men precis som du så tar jag återfall (oftare än du också). Jag är så säker innan, men plötsligt... jag funderar lite på vilka mekanismer som triggar igång det där och varför man inte är på sin vakt, men jag har ju inga svar. Ditt race förra året fick ju jättejobbiga konsekvenser med lögner och sjukskrivning. Tycker att du borde kunna få fler samtal. Man behöver kanske ta samtalen de perioder när man är låg.
Såg att du i augusti 2016 skulle läsa in dig på din egen berättelse, det är kanske en bra idé för att få lite perspektiv. Borde göra det själv förresten. Lycka till med beslutet!

Det här får bli min dagbok och större förståelse varför jag dricker vin. På min pappas sida har alla bröder alkoholproblem. En dog i alkoholism, hittades i sängen. Min pappa satte tidigt avstånd att det är ej tillåter att dricka på veckodagarna för att klara sitt jobb som snut, men helgerna söp han. Han älskade att supa våra respektive under bordet. Och själv ramlade han i trappen. En gång hämtade han mig på jobbet med blått ansikte, han sa att han råkat gå in i köksdörren, sedan skrattade han och sa att det var för mycket whisky i helgen och grannfrun (115 kg) hade trillat över honom, och han slog upp ansiktet i trallen. Han låg under hennes rumpa sa han och skrattade. Min morfar var alkoholist och satt på parkbänken.Han dog i alkohOlism. Kommer ihåg att mamma bjöd hem han en gång när vi var små och det slutade med att ambulansen hämtade honom och han ver nerpissad. Min mamma har aldrig druckit!!! Så jag har alkoholism i generna. Så det är därför jag är livrädd och tar hjälp innan det är försent. Brukar påminna brorsan om generna då han gärna slappnar av med whisky på veckodagarna. Han är stressad affärsman. Så det kanske inte är så konstigt att det är tungt att dra ner på A. Jag har i alla fall lyckats dra ner. Ska försöka som far att endast dricka på helgerna men då endast 1/2 flaska fre+ lör.

Man ska ju inte dra alla över en kam, men ibland kan det bli så att oanat mycket känslor dyker upp efter en tid. Då får man vara beredd när dom kommer. Eller möta dem oförberedd?

Gillar din stavning (har autocorren varit framme?) av "droppe"...: "dråpe"... javisst, för många droppar kan lätt bli till "dråp"...

Min impulsivitet gör den känslan till en fallgrop. Fint och stärkande att läsa om din reflektion. Tack

Min sambo har börjat dricka mer o mer...
Vet snart inte vad jag ska göra?
Älskar honom, men orkar inte ha de så här längre?
Gång på gång säjer o lovar han att de ska bli bättre.
Värst är att han börjat bli elak o otrevlig