Senaste kommentarerna i forumet

Vaknade imorse och första tanken var "yes", jag drack inget igår! Nu ska jag njuta av morgonkaffe. Jag hoppas verkligen att du också får gott morgonkaffe. Ha en jätte fin dag/ helg. Kram ???

Likt en förälder som räknar sitt barnsålder i veckor/månader, så räkna jag mina nyktra dagar. Efter kvällspasset på jobbet flög jag dit, jag kände att jag behövde unna mig något, jag behövde träffa folk. Kollegan som jag ofta gick ut med innan gav sitt godkännande när han sa att har man varit nykter i nästan två månader så har man faktiskt bevisat att man inte har problem och att man kan hantera det, jag köpte det med hull och hår. Det blev 2 gånger till den veckan, med hela paketet, droger och alkohol. Måndag skulle jag på jobb, det gick inte, fick sjukanmäla mig i två dagar innan jag kunde visa mig för folk. Låg bara i soffan helt utslagen, åt knappt på de tre dagarna, kände ingen hunger. Jag missade också två, för mig, viktiga sammankomster med familjen. Detta var en påminnelse, en väckarklocka om att jag inte kan dricka alkohol, att det drar mig ner i fördärvet. Sista dagen jag drack blev jag så jävla full, snurra runt aspackad i stan och blev nästan tagen av polisen för att jag sjöng dåliga ramsor om polisen precis bredvid poilsen. Jag hade inte ens kul! Det var astråkigt! Mådde bara dåligt av det!!! Varför skulle jag vilja göra det igen överhuvudtaget???? Det borde vara så självklart att det aldrig mer borde göras igen!!! Men det är en lömsk drog alkohol, en riktigt dålig kompis är det, som utnyttjar en när man är svag.
Nu har jag varit nykter i fyra dagar igen, nu ska detta hålla minst lika länge, gärna förevigt, men jag vet att nu kommer en period av lockelser, sol, utserveringar, öl i frostiga glass. Ahhhhh jag vill dit, låt solen gå upp så jag kan gå dit o sätta mig. Det är seriöst min känsla jag får i kroppen när jag tänker på det...men när jag spelar hela filmen så blir det inget bra slut. Det blir precis som det blev i förra veckan och det slutar med att jag inte kan njuta av det fina vädert istället utan får låsa in mig ett par dagar och göra alla i min omgivning grymt oroliga. Jag får seriöst självmordstankar när jag mår så dåligt och tycker inte jag förtjänar att leva, jag tror personligen aldrig jag hade gjort det men jag har kanske inte träffat botten än, där nere är det kanske ännu värre, vill inte testa. Men jag har yppat för min mor att jag har de tankarna så jag förstår att hon blir väldigt orolig och kommer till min lägenhet och knackar på, jag öppnar inte, jag drar bara täcket över huvudet och ignorerar allting, svarar inte i telefon, vill bara vara i fred. Jag vill inte ha det så igen därför måste jag avstå alkohol, den dränerar mig fysiskt, psykiskt och själsligt.

Jag tar nya tag, börjar om en dag i taget och fortsätter skriva "N" i min kalender för varje nykter dag. Jag kan inte ge upp, ger jag upp så tar den mig.

Ha det fint alla fina människor där ute, det finns ingen bättre än ni!

Hejsan kämpar ?
Ordet MÅSTE är inget bra ord, jag avskyr det ordet och försöker ha så få måsten som möjligt i mitt liv. Kom igång med träningen sätt upp små delmål, kroppen är fantastisk på att återhämta sig! Träna 2-3 ggr i veckan 5-8 veckor så får du mycket positiva resultat. Styrketräning och avsluta med kondition - förbränningsträning ex crosstrainer, cykel 15 min. Seratoninet pumpar och må bra känslan infinner sig snabbt. Dessutom blir man ju lugn och avslappnad efter träning. Är själv "gammal" gyminstruktör och har sett otroliga resultat på kort tid. Boka tid på gymmet med ngn instruktör och be dom lägga upp en personlig plan för dig/er. Vi i Sverige tror jag ligger på 4-5 plats i världen i bästa levnadsvillkor, men vi är ett av de länder som konsumerar mest mediciner ex antidepressiva. Läkare skulle i många fall hellre ordinera motion för välmåendet.
Kom igen kötta på med träningen
Kramar Sigge

... och det har funnits med mig hela dagen. Väl härinne läste jag också ditt brev till exet.

Det finns en sån tröst i att du skriver här, Ullabulla. Dels vittnar dina ord om en vid insikt om hur det kan vara att vara medberoende. Och i vidare mening hur det kan vara att vara människa. Det du skriver känns naket och sant och det berör.

Den av mina vänner som känt mig längst sa för ett tag sen nåt som fastnade i mig. "En del människor behöver vara dockade till nåt, till nån annan." Hon menade att jag verkar vara funtad på det viset. Och visst är det så. Jag har varit vinddriven i hela mitt liv. Som det nu är så ger min sambo mig stadga i livet. Han förankrar. Det bästa vore om jag stod tungt och tryggt på egen hand, jag hoppas att jag når fram till den känslan en dag att jag kan betrakta mig som en som är mig själv nog.

Vi är så många vuxna barn. Ibland tänker jag att det är just den gruppen av alla tolvstegsgrupper som är mest given att börja gå till. All dysfunktionalitet som lämnat alla dessa sår och hålrum i en genom livet och hur vi försökt och försöker överleva, dom till trots.

Jag tror att din väg kommer att bära dig. Jag har förhoppningen om detsamma för egen del.

hej Li-Lo men jag mår så dålig och jag har lått mig att be om ursäkt om allt. ja jag är mycket besviken med vården ja du det går dåligt med spriten och jag tog några öl i dag och då kom en granne upp och fråga om jag vill följa med när han ska sälja sin bil och då håller han sambo snacka skit om am att man är alkis och håller på med knark och det har jag aldrig gjort och det gjorde ont i en här ställer man upp för dom och dom kalla mig för knark jag har sån jävla panik ångest så jag vet inte vad jag ska ta vägen jag har tre saker att man kan göra för jag mår så jävla dålig här ställer man upp för folk och sen kan dom snacka skit nä jag klara inte av det här längre förlåt förlåt

Det tar tid att kontrollera sig från det att man har insett att man är fast. Jag önskar att jag kunde dricka 1/2 flaska ca 2-3 glas och kunna sova bra och inte få dåligt samvete. Men det kan jag inte! Bara efter 1 glas vin får jag sömnrubbningar. Jag kan begränsa mig, men det spelar ingen roll för jag mår dåligt iaf dagen efter. Så sorgligt då jag njuter så mycket av vin och god mat. Vet inte hur jag skall göra i framtiden. Om jag inte kan dricka vin är det ingen vits med helg, laga god mat, semester, fest. Vet inte hur det kommer bli. Vet bara att jag inte kan fortsätta såhär...

Se mellan fingrarna är det sista du ska göra. Gräla om det när han är onykter är lönlöst. Konstatera bara helt kallt "Du är full, godnatt". Sen får du prata med honom när han är nykter. Utgå från dig själv. "Jag tycker...", "Jag blir orolig när...", "Jag upplever obehag när...", "Jag vill inte leva så här, så jag föreslår..."
Skriv ner allt innan du vill ha sagt, och håll dig till manus. Ge honom sedan lappen och låt honom begrunda den själv en stund. Försök få honom att acceptera det, men risken är stor att han går i försvarsställning på temat "men du då, är du så jävla perfekt då?" Gå då inte svaromål. Be honom begrunda din lapp i lugn och ro, och bestäm sen en tid då ni ska fortsätta prata. Och då ska han vara nykter. Styrkekram ❤️

Känner också sorg. Slutade också med cigaretter för 20 år sedan och det var hemskt. Kunde inte ringa, gå på caféer äta på restsursng, allt var knutet till att ta en cigg. Blev deppig. Men det har ju gått över. Kan inte tänka mig att blrja röka igen. Man måste hitta andra alternativ. Du valde snuset och jag vinet. Vi får välja bättre saker denna gång. Jag måste börja träna trots ingen motivation. Träningen är det bästa alternativet. Det ger lyckorus och välbefinnande när man kommit in i det. Kram och vi kämpar på !!!!

Sådan här ångest har jag inte haft tidigare efter druckit "lite" vin ca 2-3 glas. Tror att detta beror på att jag har startat min resa och vill så gärna ha ett normalt band till A och inte dricka på veckodagar. Kändes som jag var på botten imorse. Nu ser jag fram emot nästa vecka att göra annat på kvällarna istället för A. För såhär besviken och ångestfylld vill jag inte bli efter en till kväll med vin. Snedsteg behövs för att komma vidare på sin resa. Den enda önskningen jag har nu är att få sova bra och vakna upp fräsch, då mår jag som bäst, samt börja med powerwalk igen. Synd bara att det finns genvägar till välbefinnande dvs. vin. Dock leder denna genväg också till skam, ångest och trötthet dagen efter...Vi kämpar ihop!!! Kram

Hände det något eller var det att du drack som gjorde dagen till 'dålig'b
Kan du följa tanke/händelsekedjan bakåt för att hitta mönster och möjliggöra förändringar och strategier framöver?
Det första jag tänker är dina egan ord, (varför har vi ens alkohol hemma?)
Kanske det går att förvara den hemma hos någon annan?

Blir tokig på mig själv..begär inte att någon ska svara behöver nog bara "säga det högt".
Nu dricker jag igen..drack i söndags och haft ångest hela veckan endå tar jag till samma kort.
Varför har vi alkohol hemma ens??
Just det, ska ju ha examensfest. Allt kommer typ va slut tills dess..
Märker när jag läser det jag skrivit att det låter surt, nästan bittert. Men jag är nog de..jävligt bitter. Har sett samma stories hela mitt liv och sen går jag i samma fälla..vet inte när jag kommer få rätt på mitt drickande..hoppas det är någon som endå har lite ork att skriva till mig...
Blev så glad att någon tog sig tid att svara innan..
Usch idag är bara en dålig dag helt enkelt..

Det är normalt att känna sorg kring detta. Det är därför vi behöver likasinnade att dela våra tankar och känslor med. Människor med samma problematik, som förstår på riktigt. Jag kan fortfarande känna sorg över att inte vara som "alla" andra och det är ok så länge jag inte dricker på den känslan. För mitt drickande var på slutet ingen vacker syn.
Sedan tror jag att tankar som "aldrig mer" kan vara farliga. Det blir så stort.
Styrkekram!?

Jag har absolut känt sorg över att bryta med min trogna vän, vinet. Det har ju många gånger givit mig härliga stunder av lycka, haft vansinnigt roligt dvs firat men också många gånger hjälpt mig att döva jobbiga känslor. Länge kunde jag lita på min vän. Jag inser nu att det var en falsk trygghet. Dock har vi all rätt att sörja och jag tror att det ingår i själva tillfrisknandet. Jag kände mig vilsen de första helgerna som nykter. Första utlandsresan var jag också bekymrad över... skulle jag någonsin ha roligt igen? Få känna mig lugn och tillfreds? Skratta högt? Och svaren är ja, ja och JA. Det kommer och det härliga är att det nu känns så äkta. Så ta verkligen en dag i taget. Annars kan det kännas övermäktigt och bara tungt. Har du någon att anförtro dig till, förutom forumet? Kan du tänka dig ett AA-möte? Det är tufft att sitta ensam med sin sorg.
Kramar!❤

Jag kom att tänka på en sak. Jag tycker att det låter som att din man är svartsjuk. Ja, svartsjuk. Du och barnet har ju ett starkt band er emellan. Skulle inte bli ett dugg förvånad om det visar sig att han faktiskt är svartsjuk på barnet. Han själv har kanske aldrig fått en sådan uppmärksamhet som barn som han tycker att du ger ert barn?
/Ursula

Vi har full förståelse för vad du menar. Står det någonstans hur man kan gå tillväga för att få direktkontakt? Vore nog bra för många att känna till det.
Hursomhelst har vi träffats över en middag och sitter fortfarande kvar. Vi måste ju tänka på den goda nattsömnen, men hade kunnat sitta och prata om våra a-erfarenheter hur länge som helst. Ett fantastiskt möte!
/Ler och Elias

Ytterligare tillställning med gratis dricka o gratis trerätters. Klarade att dricka alkoholfritt bubbel och endast ett glas vin till maten. Men ändå inte helt noll idag. Orkar inte skriva fler Fails här så om inte imorgon blir helvit byter jag forumet mot antabus.

Jag känner såväl igen det där, 'om att passa på' när man ska vara ledig nån dag. Men som du skrev tidigare, så behöver man kanske ha sina snedsteg för att lyckas. Sen tror jag att det gäller att hitta andra "guldkorn i tillvaron", när tristessen kommer smygande. Ibland kanske bara vänta ut den eller hitta andra lösningar. Det går säkert lättare med tiden (hoppas jag iaf). Nu tar vi nya tag! ?

Såklart du inte kan ignorera det om det inte känns bra för dig, du finns ju också i ert liv! Du måste se till att även du mår bra och när han dricker så mår du uppenbarligen inget vidare och då måste du kunna säga till oavsett vad han tycker om det. Det är ju inte hans åsikt som betyder nåt hällande hans drickande, för i hans värld är livet perfekt om han får dricka o du inte säger nåt!
Skickar massa styrka och tankar till dig för o klara av detta så du inte mår sämre. Kan bli en dålig spiral för dig i ditt mående o det är inget kul kan jag lova!<3

Är nu på dag 5. Men har snart ännu en långledig helg framför mej. Jag borde vara glad åt det men känner mej mest missmodig när jag tänker på att jag inte ska få handla hem vin. Det känns nästan som en slags sorg.
När jag slutade att röka för ca 10 år sen, kände jag ofta nåt liknande (slutade till slut men tyvärr det blev snus istället?). Någon sa då, att det kan bli som en sorg efter ciggaretterna, att det inte är ovanligt att man känner så. Någon som har tankar kring detta?

Skriv hit du bara. Det är ju synd om du känner du inte kan tala med henne utan att hon upplever det för jobbigt. Kanske har hon något i bagaget hon inte vågar ta till tals?
Men här kan man vädra sina tankar, och orkar man i te skriva själv, kan man läsa i andras trådar lika väl. Det blir nog ett och annat igenkännande och aha-upplevelser.

Precis så gör jag också, tänker att alla andra kan ju!
Sen är det likadant på andra hållet, precis som du säger. Jag skulle aldrig ta en återställare och har inga ekonomiska problem, som jag skrev så har jag det på pappret jättebra. Men endå inte liksom

Jag blev själv väldigt ledsen när hon skrev till mig att jag visste vad hon tyckte & att hon inte orkade höra mer....
Nä men det är kanske så, att folk inte orkar med att höra på om mina svårigheter?!
Men jag har gått igenom otroligt mycket genom mina år, jag fixar nog detta oxå hoppas jag.
Men jag trivs att ventilera mig här ❤

tack för svar!
Jag skulle vilja dela en flaska vin med min sambo på en fredag(och inte en Box som det är nu) jag skulle vilja följa med mina tjejkompisar ut, utan att stänga stället för att sen hamna på någon konstig efterfest med folk jag inte känner(mina "normala"kompisar går ju hem). Skulle vilja vakna utan ångest över att det blev för mycket igår...
Jag är ledsen över att jag inte kan ha det så. Det känns sorgligt att behöva välja bort det för alltid. Aldrig kunna ha en semester där jag kan ta ett glas vin till middagen liksom..

Precis som tidigare. Dag 4 börjar suget minska. Så nu börjar kampen. Försöka komma ihåg och påminna sig. Om sömnproblemen och ångesten. Och nu kommer alltid den anra rösten som tjatar om A.
Imorrn är det helg. Eldprovet

Lögnerna är värst faktiskt. De skadar tilliten och respekten. Att din dotter mailade din chef när du gång på gång själv sköt upp hjälpsökandet är en enorm kärlekshandling. Modigt också. Henne ska du vara stolt över ❤️ Och dina andra barn också förstås. Jag är säker på att de är jättestolta över dig!