Senaste kommentarerna i forumet

Dom tre senaste dagarnas reflektioner fick mig att låta bli att ta ett glas på väg hem. Jag vet att det kommer kännas så skönt i morgon när jag vaknar utan att vara det minsta bakis.
Men kunde inte låta bli godispåsen, inte så bra för vikten.
Känner en stor sorg över vissa beteenden i livet som jag själv förorsakat och som mina närmaste blivit ledsna av.
Ställer mig på banan igen.

Är du på dag tre nu? Hur mår du?

Börja där. Situation, känsla, vad du får ut av det.
Hur ser din vardag ut?

Är mitt råd. Känn av läkaren. Kanske genom att säga att du börjar bli lite orolig för din alkoholkonsumtion. Se hur hen reagerar. Man brukar kunna märka om kommunikationen stämmer och om peronen är förstående ganska fort. Om du har andra hälsoproblem relaterat till alkoholen kan du även börja med dem.
En arrogant eller dömande läkare skulle jag inte berätta allt för. Hellre avsluta samtalet och byta isåfall.
Det är jätteviktigt att man känner sig trygg och vågar vara helt ärlig för att hjälpen ska bli bra och för att man inte ska gå därigrån med släckta förhoppningar. Där är återfallet nära!
Lycka till

hej ja du vet inte vad man ska säga om mötet dom tog vad som hände på puben och jag sa som det var att någon stoppa något i ölen och att jag skaffa bevis i från läkaren vad jag hade i blodet men det värka som inte någon tror på mig. och inte fick man någon hjälp där men snacka skit om en gå mycket bra och sen fick man höra att man kommer blir polis anmäld att man sa saker till polisen i lördag och att man var otrevlig. och som jag sa på möte att man har panik ångest och att inte mår bra och då säger dom samma sak som alla säger att man ska ta det lugnt och gå hem och kolla på tv eller sitter vid datorn och mycket av det är ju att man dricker

Du betyder något och är viktig. Dina inlägg väcker oro för hur du har det. Vi är glada att du är här på forumet och fortsätter att sätta ord på det du upplever. Jag ser att min kollega tipsade om kvinnofridslinjen. Hur valde du att göra? Vem mer vet hur du har det?

varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Man måste äta för att överleva. Man måste inte dricka alkohol för att överleva.
Jag hade anorexi, bulimi och alkoholmissbruk i femton år. Ätstörningarna var problemet och alkoholen lösningen. På avgifningsavdelningen var jag avundsjuk på alkisarna. Som kunde äta!

Förstör exakt vad du menar, InteMera. Hatar också när jag förstår att han dricker trots att jag är borta med dottern, eller när han själv är bortrest. Att få konstiga sms, eller att behöva höra hans idiotiska fylleröst när man intet ont anande ringer för att säga godnatt. Det gör jätteont!

för ditt gensvar. Jag brukar säga att jag provat allt utom behandlingshem, kanske måste jag hamna där till slut. Ska fundera på ditt råd.
mvh Fenix

Jag har faktiskt druckit två gånger sedan jag skrev senast. Båda gångerna blev det ganska mycket men har inte gjort något dumt, enda dumma är att jag varit bakis dagen efter så det har varit väldig slöseri med tid. Det som är farligt för mig som jag insett är att om jag dricker men inte ställer till med några skandaler så funkar det "ok" men jag har ju även lärt mig att det bara är en tidsfråga innan det spårar ur igen.
Anledningen att jag druckit är att jag fått en skada när jag tränat vilket gör att jag inte kunnat träna alls på över två veckor. Det känns jättetråkigt för jag mår bra av att träna och det får mig att skippa alkoholen. Ska dock se mig om efter en ny träningsform som kanske passar bättre och försöka låta bli alkoholen så gott det går :)

Det här fixar du! Jag är inne på dag 30 som nykter och det går!!!!?

Ledsen för din skull. Det är för jäkligt vad alkohol i större mängder gör. Min egen far avled i sviterna av alkoholismen. Han klev upp ur sängen och tvärdog. Mamma hörde från köket och gick in i sovrummet och där låg han. Gick inte att återuppliva. 74 år. Han var helt nykter i tre dagar 1978. Då fick han delirium och hamnade på sjukhus. Därefter lovade han sig själv att aldrig mer vara utan alkohol helt en enda dag. Och det löftet behöll han till mammas förtvivlan.

Jag har flera i min närhet, som fått hjälp med missbruk. Ingen inblandning av socialen. Kan säkert bero på hur situationen ser ut. Om båda parter missbrukar eller ej. Jag har däremot en nära släkting där oros-anmälan lämnats in "utifrån" för barnens skull. Där båda föräldrarna har a-problem. Deras situation har socialen börjat utreda. Vilket såklart är jättebra. Jag hoppas att dom får och tar hjälp.

Mår du okej?

För mig fanns det inget alternativ jag var tvungen att berätta. Hade försökt att sluta på egen hand men klarade inte av det.
Det som gjorde att jag vågade var insikten om att jag bara måste sluta dricka, måste få slut på set helvetet som ett missbruk är.
Hade en fördel med att det var min läkare som jag känt sedan länge. Förstår att du känner nervös inför detta jag var själv jätte rädd och trodde att hela världen skulle rasa samman det är ju så mycket skam man känner. Hade ju jobbat sååå hårt för att dölja mitt drickande. Men det var inte så dramatiskt sa bara att jag dricker för mycket och inte kan sluta. Han ställde lite frågor om hur mycket och ofta jag drack och det var faktiskt jätteskönt att få berätta.
Tack vare hjälpen jag fick har jag nu varit nykter i 9 månader.
Så förändring är möjligt.
Tänk på allt skit alkoholen ställer till för dig. Du är inte ensam om detta och läkaren har garanterat mött flera missbrukare som bett om hjälp.
Lycka jag ska hålla tummarna för att det ska gå bra för dig på måndag.

Härligt att du inte ger upp. Vi har så många chanser vi ger oss. Det låter även som att du är beredd att ändra din målsättning vilket ofta kan vara avgörande. Din sons replik landade i dig oavsett hans intention. Du hörde något som gjorde skillnad för dig. Kanske den där berömda droppen som får bägaren att rinna över? Dag 2 idag och jag hoppas på att vi får följa dig alla 100!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Välkommen :)

Jag har en helt annan beroendeproblematik men det finns många andra
i din situation som har liknande problem. Det finns många trådar här inne
du kan känna igen dig i.

Jag dricker alltid tills jag stupar: Ja då det gör jag med, jag stupar
i 7-8 dagar och har varit nykter idag i 160 dagar så det går om man
vill förändra. Jag mår väldigt bra i min nykterhet.

Ville bara uppmärksamma dig och säga Hej!

//MM

Visade sambon vad jag skrivit igår.(tack för tipset Bedrövadsambo) Han var måttligt intresserad. Han är den som oftast försöker smita undan känslor, konflikter, dåligt mående. Men tror att det fick honom att tänka till. Jag har förstått på andra närstående att det värsta som finns är lögnen. Därför har jag försökt vara så ärlig jag kunnat, fast jag var a-missbrukare. Skriver frågor och svar som det sett ut hos oss. Varför sover pappa på soffan ? Är han full? Ja det är han..(detta visste barnen så småningom så dom frågade inte ens senaste åren) Vad har du i muggen mamma? Vin.. Du är full mamma? Ja det är jag... Varför dricker du mamma? Jag är beroende av alkohol... Varför söker du inte hjälp? Jag ska försöka minska/sluta själv.. Om du inte klarar det då? Då söker jag hjälp...När ska du göra det då? Om ett tag... Dessa och en massa liknande frågor har jag fått hela tiden av barnen. Har aldrig lovat saker jag inte kunnat hålla. Men skjutit upp hjälpsökandet. Pratat massor om alkohol och beroende. Berättat om olika behandlingar och insikter jag haft om missbruk. Mina barn mår ju betydligt bättre nu, men finns saker som behöver ventileras och diskuteras. Det är som att familjen varit ute på ett isflak på öppet hav och nu blivit räddade. Rädslorna att någon skulle trilla i och att vi aldrig skulle komma levande från situationen finns ju kvar...

Det har sagts förut men tåls att säga igen. Förändring tar tid. Och det kan ta tid att hitta sitt sätt. Du har nu beslutat dig för att leva alkoholfritt och du har stöd av din partner. Utifrån det du skriver så är en stark motivationsfaktor bilden av hur du vill vara en förälder. Fint. Det gläder mig att du vill berätta om dina erfarenheter här och jag hoppas din tråd tar fart.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Du får säkert räkna med att beroendet visar sig i mer eller mindre intäckta ord och funderingar från hans sida. Han är ju tyvärr inte botad efter första antabus tabletten ?. Även om man önskade det var så enkelt! Huvudsaken just nu är ändå han låter bli att dricka och för varje nykter dag klingar förhoppningsvis suget av och skulle han lyckas vara nykter ett helt år är det inte alls sagt han sen mera är sugen på att dricka, alkohol ingår då inte mera i vardagen och tankesättet omkring det har hunnit ändras. Hoppas du inte deppar ihop över hans kommentarer, men klart det känns jobbigt om han pratar om tiden utan alkohol som nåt tidsbegränsat - som ett straff ungefär som man sitter av och sen kan man göra som vanligt efteråt. Men hans tankesätt hinner nog ändra ännu, han behöver säkert lite tid att ställa om.

Här är mannen på resa igen och jag tror han drack igår där han är. Sms jag fick tyder på alkoholintag och sen blev det tyst resten av kvällen vilket brukar tyda på barhäng. Vet inte varför det egentligen provocerar mig han dricker när han är bortrest, jag och barnen ser ju det inte då. Fann mig själv jätte irriterad pga detta igår, och orkade inte mysa till med barnen som man borde passa på när han är borta. Ikväll kommer han hem, antagligen med full ranson och fylla planerad till helgen när jag reser bort med barnen. Varför är man arg på drickandet till och med när det sker borta, han kommer ju inte hem på natten och jag brukar inte få sms eller elakheter heller när han dricker på sina resor. Om han dricker hemma när både jag och barnen är bortresta drabbar ju inte heller oss direkt. Ändå känner jag mig stressad, arg och irriterad över detta.

Hej,
När båda ni systrar och er pappa känner att det är något sim inte stämmer så har ni med all säkerhet rätt. Alla dessa tveksamheter, lögner, bortförklaringar, vin på ologiska ställen är typiskt förr oss alkoholister. Vi är experter på att manipulera och ljuga. Precis som Bedrövadsambo skriver: har man normala dryckesvanor så behövs inget ljugande och smygande. Att konfrontera med kärlek och omtanke är det finaste ni kan ge er mamma/fru. Att vara kvinna och alkoholist är ofta förknippat med oerhörd skam och den sitter hårt. Hennes vin kan säkert vara hennes bästa vän och livskamrat så självklart vill hon inte erkänna. Styrkekram!?

??
Du kanske läser vad du vill läsa ?
Autocorr, svenska och norska i en salig blandning.
Är norsk men bor i Sthlm, hoppas ni förstår mig skapligt trots det och allt ??

Säg åt honom precis som det du säger här: att du älskar honom men att du du är allvarligt orolig för hans drickande och att du inte accepterar hans elakheter.
Fortsätt gärna skriva och läsa här på forumet så ska du se att det finns verktyg att handskas med den här problematiken. Du är inte ensam!!

Ibland kan det vara så att partnern, eller hela familjen, inte klarar av när man blir nykter, hur konstigt det än kan låta. Säkert värdefullt att få belysa i en familjerådgivning, t.ex. Även om det inte går att laga, så kan det ge värdefulla insikter och lätta på skuldbördan och bekämpa bitterheten.

Jag skulle känna mig för med läkaren, hur mycket jag vill vika ut mig. Ta den hjälp han kan ge och som jag tycker verkar ok. Kanske berätta om skammen och att du inte fixar detta själv. Svårt! Fritt fall, kan det kännas som; jag vet. Därför är tilliten viktig.