Senaste kommentarerna i forumet

Jo, förnuftig är lätt att va dagen efter, det svåra är att va det dagen innan.. Jag har också blivit överröstad ,eller det var nog JAG som överröstade alla andra. Jag dricker NÄR och hur jag vill? Jag har kontroll! Yes sure..

Det var en tid jag avundades dom som jag TRODDE hade kontroll..Nu vet jag.. Dem va inte som du o jag. Älskade det inte som vi.. .De kände aldrig det där vi kände..

Vi kan ju förbanna vårt öde.. men till sist så får man försöka göra något vettigt av sin drivkraft.. utnyttja det.. För vi har mycket energi inombords som bara väntar på att hitta rätt väg!

Den första som svarade mig när jag var "Ny, förvirrad och livrädd " här va Berra. Orkar du så läs så länge du orkar i hans tråd. Du kommer att få svårt att sluta..

Han Är bäst!

Återigen. Lycka till!

Mic

Jag tror att jag klarar det! Om jag går och lägger mej istället för att tänka och känna en massa.

Tack Mic!

Det du skriver är väl egentligen det nån sorts förnuft gömt djupt i min hjärna och oftast överröstad av alkospöket oxå försöker säga ......

Har inte skrivit här på väldigt länge, men läser ibland.. Nu kändes det i alla fall läge att svara dig..

Jag säger så här. "jag kanske överdriver mina problem" Glöm det. Jag har sagt så i sjukt många år.. men nej. ALLA andra har inte fel...hur gärna man än vill önska o tro det..det var jag som hade fel.. Bara jag som va felet.

Känner du så? Då ÄR det så! Har du en chans så sluta just nu. Kommer ingen bättre dag. En dag kommer du att ångra dig annars..

Kompis med alkohol är väldigt svårt att bli...Frågar du mig så säger jag helt Omöjligt..

Önskar dig all Lycka Till!

/Mic

Över tio veckor och inte en droppe alkohol. Det känns verkligen lätt just nu. Men det e bara för att jag har min träning och rutiner. Min familj hjälper ju oxå bara genom att finnas. Men skulle jag tappa rutiner eller träning så ökar risken för återfall. Jag trivs som fan med tillvaron just nu och tänker njuta. En dag i taget

Banani, jag tyckte absolut inte att det var okänsligt. Jag tyckte bara att det var härligt att läsa och det gjorde mig glad att du varit så modig :)
Det mesta på din "ångestlista" har jag också gjort. Skönt att vi båda hittat sätt att fortsätta andas.

I helgen var resan jag nämnde tidigare och jag känner hur något har förändrats. Jag klarade mig från att bli berusad. Jag drack cola några gånger där jag annars skulle ha druckit alkohol, jag hoppade över drinken alla andra tog när vi kommit tillbaka till hotellet, jag drack långsammare och jag frågade andra innan jag fyllde på någons glas. Tidigare har jag uppmuntrat andra till att dricka mer, kanske för att få dricka mer själv.
Det är svårt att förklara, men jag känner just att något rastlöst och hetsigt försvunnit från mitt drickande de här dagarna.
Jag tror att det är för att jag vände mig hit och för att jag på riktigt börjat förstå att alkoholproblem inte alltid innebär att man dricker för ofta.
En helg är dock bara ett minimalt steg på vägen, men den, tillsammans med ert stöd, ger mig hopp.

Vad stark du är som vill åstadkomma en förändring. Vi hejar på dig. Kram!

Önskar och hoppas att det vänder snart! ? Du har kämpat dig igenom så mycket.
Tröstekram / mt

Ensam är sällan, eller aldrig, stark. Du ska ta emot all hjälp du kan få av dina vänner och du ska vända dig till Kvinnofridslinjen för att få råd om hur du ska få ordning på allt praktiskt som måste ordnas. Jätteviktigt att du är i säkerhet!
Kram, kram / mt

Frugan inlagd på sjukhus för sin lunginflammation. Nu vill jag ha lite medgång

Eftersom dina kamrater inte helt verkar förstå dina bekymmer skulle jag dra en nödlögn om att du tar medicin typ pencilin som gör att du inte kan dricka. När bröllopet är över, dvs nån vecka efter kanske man mer ingående förklara läget. Folk har väldigt svårt att förstå att när man fått bekymmer att dricka är det svårt att dricka socialt och fixa detta. Taskigt råd kanske men å har jag gjort många gånger för jag orkar inte förklara och försvara mig. Sjukt egentligen.

Bra att du hittat till forumet. Här finns mycket tips och intressanta personer. Vi hjälper varandra mot ett bättre liv. Styrkekram <3

Tack och lov att du har kompisar som ställer upp och hjälper dig. !!
Det är generöst av dem och du har inte råd att rata dom i det här läget. Tvärtom, du behöver all hjälp utifrån som möjligt.
Du är trött men du är ännu inte i hamn så du kan inte vila än!
Jag vet inte hur du ska lösa problemet med dina djur och inte heller med huset ni äger tillsammans. Herregud, det är ju ditt hus också! Och om det finns papper även om hunden! Någon utomstående måste veta hur du skulle kunna gå tillväga. Ring t ex igen till Kvinnofridslinjen. På deras hemsidor står om möjlighet till hjälp i juridiska frågor, vill jag minnas. För det verkar ju som att en del problem du har är rena...alltså, du har inte nycklar till ditt eget hus. Du skulle ju polisanmäla om det var någon annan (än din sambo) som hade fått tag i nycklarna och bosatt sig i huset. Men nu är det din sambo och han bestämmer var och när du får vara i huset.
Ring till någon av dina kompisar.
En kram till dig/Ursula

Åh vad jag känner med dig.
Vilken hemsk tillvaro att leva i stress och oro hela tiden.
Va bra att du har nytt boende snart.Även om standarden inte är den bästa så får du lugn och ro.Du måste bort ifrån honom annars går du under själv.
Men ta hjälp av dina närmaste du kommer behöva det,dom kommer förstå om dom är dina riktiga vänner.
Jag tog hjälp av både lyckopiller och av nära och kära vänner annars hade jag aldrig fixat att lämna och ta rätt på allt.
Vi levde ihop i 28år,tyckte också det var hemskt att lämna huset och allt vi byggt upp tillsammans.Men när han blev förändrad av alkoholen och sedan var otrogen och personlighetsförändrad. Så fanns det ingen framtid tillsammans.
Hans oberäkneliga humör,alla lögner och svek i mångas år höll tillslut på att knäcka både mig och yngsta sonen.
Jag rasade 15kilo tappade också hår och hade sådan ångest.
Idag har det gått snart 2 1/2 år sedan jag stack från huset efter det att han hotat mig och sonen.
Köpte mig ett litet radhus och nu har vi lugn och ro, även om vissa dagar fortfarande är jobbiga och man undrar hur det kunde bli såhär.
Men det går att få sitt liv tillbaka och det har man verkligen rätt till.
Önskar dig all lycka till.Kram

Nu har det gått ytterligare en vecka. Han har inte frågat något om huset, han tror säkert att jag är "nöjd" med situationen som är nu. Han har blivit väldigt mycket duktigare på att smyga med ölen. Garagenyckeln har han alltid med sig, så jag har inte en chans att komma in där. Igår köpte han 3,5:or, säkert för att maskera andedräkten. Efter att jag gått och lagt mig hörde jag att han gick ut i garaget flera gånger. Jag kan inte bevisa det, men jag är säker på att han dricker varje kväll efter jobbet. Säkert inte så mycket, men det är tillräckligt för mig.
Han har gnällt hela helgen för att jag är på så dåligt humör. Jag försöker bara hålla mig lugn, men igår hade jag nästan panikkänslor. Jag tror aldrig att jag har mått så dåligt som jag gör nu. Jag bara väntar på att han ska explodera igen, och hur slutar det då? Jag är nog på det klara med att jag inte orkar fortsätta så här, men jag förstår heller inte hur jag ska ta mig vidare. Vi har alltså varit sambo i snart 23 år (det är lite mer än halva mitt liv) och jag har aldrig bott ensam. Jag kan få tillträde till ett hus att hyra om ca en vecka. Det är inget flådigt hus, väldigt omodernt men allting ska fungera. Det känns som att jag ska behöva ge upp allt jag har byggt upp och kämpat för. Vi har bott i vårt hus i drygt 20 år och renoverat det från grunden.
Jag är också väldigt orolig för hur jag ska ordna det för mina djur. Det hade känts betydligt enklare om jag inte haft dem, men de betyder allt för mig. Jag är rädd för att han inte kommer tillåta mig att ta med hunden, men det är på pappret min hund.
Jag förstår inte hur jag ska kunna ta med mig några saker, han kommer inte att tillåta det. När jag bodde i bilen i somras sa han att jag inte fick komma hem och hämta några grejor när han inte var hemma, då skulle han byta lås. Det är alltså mitt hus också! Nästan allt vi äger har vi köpt tillsammans.
Jag är så fruktansvärt trött, jag känner mig helt utmattad. Jag tappar hår och går ner i vikt. Jag har kompisar som säger att de ställer upp och hjälper mig, men jag vill ju klara allt själv. Jag är inte en sån som ber om hjälp. Jag vill dessutom inte att de ska hamna mitt i detta.
Just nu önskar jag att jag kunde försvinna från jordens yta.

Ska försöka att hitta nått annat som lugnar en, har druckit sedan jag blev 18, men haft ett uppehåll på ca 3månader, sen så började man igen, men nu känner jag att det är dags att sluta, för man kan inte trappa ner eller dricka mindre.
Tack för alla tips!

Tusen tack fina du LenaNyman, jag kramar tillbaka! Idag är en riktig skitdag men beslutet är taget och jag tar en dag i sänder.

Här är jag. Och känn; här är min kram. Och medan vi står här och cyberkramas vill jag säga välkommen till dig. Gott att du väljer livet! Gott att du inte vill mer!

Svårt att säga nåt om abstinensen men den går att ta sig igenom, absolut. Har du druckit mycket och länge så ring 1177, det kan vara bra så här till att börja med.

Du är så väldans varmt välkommen hit - jag kramar dig fortfarande och nu är det en vi syns snart-kram!

/LN

Här på landet har vi inga bussar, men en annan tidtabell att hålla. Räven skall passera innan jag låter hunden gå och rasta sig själv.
I dag var räven försenad och hunden drog efter in i skogen.
Nu jagar jag inte hund i gummistövlar och morgonrock, grannarna tror redan att jag är galen.
30 min senare kommer en nöjd hund tillbaka och jag kan äntligen lugna ned mig.
Så startade denna dag på landet
Önskar er en fin dag och jag bygger vidare

Tack för din kommentar och lycka till själv.
Ska på 40 års fest på lördag tar bilen och det ska bli skönt.
Tänkte även vara brutalt ärlig om någon undrar.
Många kommer att tycka att jag överdriver men nu har jag bestämt mig.
Ha det bra.

Fina vännen,

förstod nästan att du skulle pröva, efter vad du skrev. Jag hade säkerligen haft svårt själv i det fallet. Men du. Fundera lite på vad jag skriver i #404 ovan här. Vad tänker du om det?

Sedan vet du ju att det inte finns något skrivkrav. Jag blev bara lite orolig.

Puss & kram

Hej Blåklocka,

jag skriver egentligen på den andra delen av forumet. Ja, jag är alkoholist. Men jag fastnade i din tråd och kan inte låta bli att skriva några rader. Läs om du vill.

Av vad du skriver, så är din man alkoholist. Och ganska djupt ner i skiten. Även om du tror det, så kommer det inte spela någon roll vad du än säger för att försöka påverka honom. Om han inte SJÄLV inser att han har ett problem och SJÄLV väljer att göra något åt det, så hjälper det inte vad du än säger. Kan hända, så menar han allt han säger - just där och då. Men när suget slår till, ja då, är allt annat som bortblåst. Som alkoholist kan man på ett intellektuellt plan förstå att det man gör är fel, men trots det, inte klara av att låta bli att dricka.

Sedan är alkoholisten en expert på att ljuga och manipulera och förvränga både sanningen och verkligheten. Både för sig själv och andra! Han tror säkert på sina egna lögner om att "det inte är så farligt". Därtill är alkoholisten expert på att putta över skulden på andra för att man dricker. Det du kan veta är att det är mycket osannolikt att det är ditt beteende som får honom att dricka vin direkt ur boxen...!

Det är lätt för mig att säga - men lämna honom. Klart att detta påverkar både dig och din son.

Kram och lycka till

Välkommen tillbaka Farmor! Fint att se dig igen, även om anledningen så klart är trist. Nu blir det nya tag!

Det tar emot att erkänna mitt misslyckande. Jag har inte alls minskat mitt vindrickande, utan förmodligen ökat det. När jag läser min egen tråd så inser jag att jag faktiskt fick ett bra stöd här på forumet när jag försökte att förändra mitt drickande. Så nu är jag alltså här!
Vad vill jag? Trots tidigare insikt om att det är enklare att sluta helt med alkohol, så har jag inte det målet, än så länge. Jag tar den svåra vägen, att minska och kontrollera vindrickandet. Tänker ta en dag i taget. Ett nytt beslut varje dag. Idag behöver jag och vill inte och ska inte dricka vin.
Vardagsdrickandet och smygdrickandet ska upphöra! Min kropp måste få läka. Det är pinsamt att jag hamnat i det här läget igen. Men i och med att jag är här igen så har jag tagit första steget!

Kära du,

var håller du hus? Nu blir jag lite orolig för dig. Det skrev att tankarna gick igång om att det kanske går "att dricka 2 glas" av medicinen. Blev det så? Eller har du det bara ovanligt bra och inte behöver skriva? Jag hoppas så klart på det sist nämnda. Men om du prövat igen - skriv gärna ändå. Du vet var jag finns.

Önskar dig lugn och ro och världens bästa dag