Senaste kommentarerna i forumet

Hej. Jag är ny här och som de flesta här dricker jag för mycket och för ofta. Känner att det börjar gå för långt när det drabbar både familj o arbete. Sista fyllan var i 4 dagar och två veckoslut före det så gick festen in på söndag kväll. Jag har några gånger provat att dricka bara lite så man har koll. Men fixar man det en gång så tror man att man är Stålmannen igen o nästa fylla är okontrollerbar. Min fru bara skrattar när jag är bakfull ( hon dricker inget) men min 12 åriga dotter brukar kommentera mitt fyllebeteende och även ifrågasätta om jag är full fast jag är nykter. Så vill jag inte ha det längre så nu måste det till en ändring och då måste det bli ett totalstopp. Men hur ska man lyckas med det när jag både är musiker och även med i en mcklubb? Jag vet ju att mina kamrater stöttar mig om jag lägger korten på bordet men känns som det kommer bli svårt ändå.

Vad bra att du är här! Att förändra sina alkoholvanor kan kräva såväl ansträngning som stöd och att be om hjälp är ett viktigt steg. Du har tagit det nu! Jag hoppas att du finner inspiration här och att andra användarens erfarenheter kan bli hjälpsamma för dig nu när du bestämt dig för att göra annorlunda.

välkommen igen
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Läs inlägg från "heueh" "Ny här" om du får tid över! Helt underbara inlägg. Dags att göra sig redo för dagen. Tittar in här lite senare på dagen! Ha en fin dag! Goda tankar!

Hoppas tabletterna fungerar för dig. Håller tummarna!

Nu är semestern snart slut och en ny träningsvecka börjar. Känner att det var rätt att avsluta kontakten med psykoterapeuten men vill nog fortsätta med samtal om delar av mitt liv och mina långa depressioner, min ångest och min oförmåga att tala om mig själv.
Och alkoholen som jag inte kunnat hantera alls dom sista åren även om jag har börjat få tillbaka kontrollen. Ja det blev en hel del att hantera men mina inkapslade känslor har äntligen börjat fungera och nu har jag resten av mitt liv framför mig. Och det ska vara utan alkodimman!

Tycker du är stark, har själv dåliga erfarenheter och önskar prata med någon som förstår. Har man, barn, jobb och som de flesta välartad ?. Hör av dig om du vill/orkar prata med nig.

Tyvärr på recept. Har läst på lite på nätet. Varierande recensioner om huruvida det skulle vara bra eller inte. Jag vill bilda mig en egen uppfattning. Därutöver så skulle preparatet bara hjälpa lite så är det bättre än inget alls. Återkommer hur det kommer fungera för mig!

Vi verkar lika. Har också alltid skött mitt jobb till 100%. Klädsel hygien osv. Ingen som vet hur ofta jag druckit mer än jag själv. Arbetskamraterna anar inget. Är Campral något receptfritt eller måste man gå till läkare?

Hej igen Anbe, stämmer det mitt andra nyktra dygn. Har druckit nästan varje dag i säkert tio år nu. Sista åren 1-2 flaskor vin om dagen. Sköter mitt jobb exemplariskt. Alltid hjälpsam-glad och trevlig osv..... Klär mig alltid snyggt och luktar gott. De
skulle bara veta! Tycker fortfarande på någon nivå att jag enbart "överkonsumerar" alkohol och skulle inte vilja kalla mig för alkoholist. Sista tiden har jag märkt att kroppen helt enkelt inte orkar mer så detta och mycket annan skit har lett fram till ett helhjärtat försök att sluta. I mitt fall så har jag problem med det där suget. Har börjat en kur med Campral då detta tydligen ska hjälpa till med att ta bort just detta. Mitt sug efter alkohol kommer innan jag tar mitt första glas och sedan går det i regel snabbt. Svammel svammel men jag tror på oss !!!! Återkommer om tabletterna verkligen skulle hjälpa det tar i alla fall 5-7 dagar innan de kickat in ordentligt. Nu ser vi framåt :-)

Idag lyser solen och jag känner mig iofs lite skakig och yrslig med en fruktansvärd värk i nacken och ryggen. Förstår att det är ganska vanligt de första dagarna så jag väljer att inte fokusera alltför mycket på alla kroppsliga symptom. Hur som helst känner jag mig så definitiv i mitt beslut att nu får det vara nog av okontrollerat drickande. Tror faktiskt att det är största anledningen till att upprätthålla min svåra ångest. Vad har ni andra för erfarenheter dels av kroppsliga men även psykiska besvär? Ha en fin dag!

Känner inte att jag är redo för att prata med min man om detta än. Han vet inte ens att jag bestämt mig för att försöka låta bli alkoholen. Vill först låta beslutet landa i mig själv och försöka klara av denna veckan. Kämpa dag för dag. Ni verkar så otroligt gulliga här inne och jag känner stödet från er. Hoppas vi kan kämpa och klara detta tillsammans. Är du också inne på ditt andra nyktra dygn?/ Kram

Godmorgon Anbe, välkommen hit. Ta ett djupt andetag. Känner verkligen din ångest -du liksom många här kan inte kontrollera alkoholintaget och minnesluckor är ett säkert tecken på det. Att din familj skulle få det bättre utan dig - dessa tankar måste du bara slå ifrån dig. Jag tror att vi är då j-a dåliga på att be om hjälp när vi behöver det och så även i ditt fall. Skam,skuld och att manipulera tillhör våran vardag. Finns det någon du känner förtroende för att lägga alla korten på bordet för? Din man? Man måste nog börja där och erkänna att man har ett problem. Dessa problem försvinner ju liksom inte av sig självt. Det är ju ett fulltidsarbete bara att vara alkoholist. Tycker du är duktig som klarat av bara en dag. Vi har varit nyktra lika länge men man måste ju börja någonstans! Kämpa på!!!!!

Ja jag hoppas jag kommer klara det. Känns så jobbigt att behöva må så här dåligt. Vill inte diskutera detta med min omgivning än. Är liksom inte redo. Känns skönt att det finns personer här som förstår. Min första prövning kommer redan imorgon och jag är livrädd. Har dock en liten plan på att skylla på att jag ska upp och jobba tidigt på torsdag. Sedan blir d släktträff hela helgen med mkt alkohol. Har själv lovat att köpa med öl och vin. Funderar dock på att köpa alkoholfria produkter med mig och erbjuda mig att köra på dagarna något jag aldrig gjort innan

Vilket fint steg att du vänt dig hit! Jag sliter själv med en enorm ångest över saker jag gjort på fyllan. Människor här har gett mig rådet att utan nya fyllor så kommer skammen och ångesten att minska då jag får distans till det jag gjort. Jag tror på deras teori och har bestämt mig för att testa den. Vi får stötta varandra så ska vi se till att livet kan kännas härligt igen!

Välkommen tillbaka. Ny dag, nya möjligheter. Hoppas du fick sova. Det tar en stund där i början innan hjärnan får ro. Jag som dricker då och då vet också att det är lätt hänt att det drar iväg och blir för mycket, t ex två dagar i rad eller för mycket vid ett tillfälle. Då kommer a-fixeringen som ett brev på posten. Gå varligt fram om du tänker dricka är mitt råd. Särskilt nu i början. Men som sagt, välkommen igen!

med att lära mig en ny mjukvara. Inte en uppgraderad version av något jag redan kan, utan något helt nytt; något jag aldrig gjort förut. Jag har skjutit upp det ett bra tag, tycker nog att jag börjar bli för gammal för att lära nytt. Men nu när jag har kommit igång är det riktigt kul. Jag började med att köra igenom de lektioner som följde med programmet men det blev jag inte mycket klokare på, så nu kör jag den gamla hederliga metod jag lärde mig av barnen en gång i tiden: Trial and error. Barn gör ju så; de trycker på alla knappar och ser vad som händer, går något snett så börjar dom om.

Det tar lite tid, men kunskapen sätter sig så mycket bättre på det viset. Man gör ett misstag och får börja om, så gör man inte det igen. Till slut har man gjort alla misstag som går att göra och det som återstår är det bästa sättet. Det var så jag lärde mig köra fort på motorcykel; man vet inte var gränserna går förrän man överskrider dom. Efter att ha kört omkull några gånger vet man hur fort man kan köra. Det gör lite ont ibland och är inte helt billigt, men jag har inte klurat ut något annat sätt. Jag önskar bara att jag var smart nog att applicera det här tänkandet på mitt missbruk; i stället väljer jag i detta enda fall att göra samma misstag om och om igen.

Morgonpromenaden idag var lite extra njutbar. Luften var klar och krispig, några tunna molntussar fick himlen att se extra blå ut. Över dammarna drev små bollar av dimma som änderna pilade in och ut ur, som skepp på ett stilla hav. En fontän genererade en pelare av dimma som steg mot skyn som brandrök. När solen kom upp lyste den på det daggvåta gräset och fick stråna att se nästan vita ut. Så borde alla dagar börja.

Hoppas ni alla får en njutningsfylld dag.

Dag 24 tisdag, tänker på att sova lite mer. Svårt att öppna ögonen. Skönt.

Jag har under några år skrivit mycket i min egen tråd som anhörig. Nu har tillvaron blivit bättre men jag läser ändå ofta andras berättelser. Din historia är nästan exakt som min. Jag har gått igenom allt det där. Aningen som blir till visshet: han, min man, är faktiskt alkoholist?! Förnekandet. Skammen. Anklagelserna. Ältandet. Vad ser de vuxna barnen? Vad märker grannarna? Mina egna kluvna identiteter och masker.
Hans ilska då jag tog kontakt för att få hjälp. Alla försök som inte ledde någonstans.
Det har varit många svåra år men nu har vi funnit någon slags balans. Så sakteliga har läget ändrats och han har fått en egen insikt. Drickandet har inte upphört men numera är det inom rimliga gränser. Min ängslan kommer alltid att finnas, det går inte att glömma somliga händelser.
Men jag tänker också att av våra 40 år tillsammans har 30 år varit bra. Det är dem jag vill minnas.

Känner så väl igen mig i vart enda ord. Du är definitivt inte ensam!
Är ny här sedan en knapp vecka med samma erfarenheter av alkoholbruket och tankar som du.
Är livrädd för de där tankarna att det nog kanske bara jag som överdrivit mitt problem för nån stans vet jag ju vart det sannolikt hamnar om jag skulle i en stund av svaghet falla för alkoholspökets lena stämma.

Heja dig (och mig) som är här och ändå vågar utmana det där spöket!
Nu ska hen väck ur livet!

Som Sisyfos skriver, här finns ingen som dömer. Var snäll mot dig själv och ta en dag i taget. Dela dina framgångar och eventuella motgångar här så stöttar vi. Kram

Nu har första helgen gått utan att min man har druckit någon öl. Han har två öl hemma som han inte har rört, och det går faktiskt över förväntan. Eller??? Jag vet ju inte hur det går efter den här månaden han inte ska/får dricka något. Risken är ju att han faller tillbaka i gamla vanor efter den här månaden. Jag tycker att han är mer irriterad än han brukar vara, allmänt tråkig är han.

Jag trodde att det skulle komma följdfrågor som t ex om jag har berättat för någon om hans problem, men ingenting. Det är precis som att jag går och väntar på att där ska komma något när som helst. Det kändes bra att faktiskt ta upp hans problem med alkoholen, det var som att en sten släppte. Det borde kännas bra, men nu känns det bara som att jag går och väntar på hur det ska bli. OM han klarar denna månaden, tror han att det räcker för mig? Det känns mest som att han gör det för min skull - inte för sin egen. Kan han på eget initiativ ta "vita helger" då och då?

Så mitt räknande av flaskor har övergått till grubblerier om vad som händer efter denna månaden. Jag tänker ju som du Javafan - jag vill inte vara "mamma" till min man och komma med förmaningar.

Svårt det här...

Jag börjar tänka att det här med alkohol nog inte är ett så stort problem för mig egentligen. Jag börjar längta efter lite kallt vitt vin i solen efter jobbet på fredag. Så gör man ju. Backa bandet. Jag måste påminna mig om hur illa det brukar bli. Inte jämt men alldeles för ofta. Jag ska inte ta det där vinet på fredag. Inte lördag heller. Söndagar och vardagar har hittills inte varit ett problem utan det är helger och lov som är det svåra. Ett kortsiktigt mål jag har varje dag är att somna nykter. Ett långsiktigt mål är att dessa nyktra dagar blir många. En dröm jag har är att aldrig mer somna berusad. God natt<3

Tack Blåklocka för ditt svar. Det är otroligt skönt att bolla tankar o få råd av er i detta forum. Det är svårt att prata med andra som inte förstår hur det är. Även om några av barnen är vuxna vill man inte lasta dom för mycket... Det är ju ändå deras pappa.Jag har också märkt att det är ingen idé att käfta emot när han är dum o börjar dra igång tjafs osv. Säger att jag inte vill prata med han när han är så o ber han sluta skrika.... Din man har väl ändå kommit till insikt eftersom han går på AA möten. Det är ju bra... Kram!

... klok farmor. Och välkommen tillbaka. Kram på dig.

Tack för tipset!
Det ska jag göra