Senaste kommentarerna i forumet

Oj vad det är svårt. Jag vet inte om jag är ledsen eller glad, lugn eller orolig, uppgiven eller hoppfull. Vad är min framtid?
Jag vet rent intellektuellt att jag tar ansvar för mina val och mitt liv. Varför kan jag då inte finna mig i de val jag gjort.
Min man har druckit bort ca 20 år av vårt gemensamma liv. Drack mycket innan också men då var det inte ett problem för då förstod inte jag. Han har valt bort mig och barnen men "köpt" oss. Vi har inte saknat något mer än en man och en pappa. Jag gick fullt upp i min mammaroll eftersom min man skaffade en övernattningslägenhet på orten där han arbetade. Då kunde han både arbeta och dricka ostört. Han skötte sitt arbete men blev till slut omplacerad och är nu pensionär. Vi hade det lugnt i veckorna men helgerna blev oroliga. Han satt mest framför tv:n och drack. Gjorde bort sig och skämde ut sig. (Hände att barnens kompisar kom till oss olämpligt.)
Han var inte delaktig i barnens aktiviteter eller andra familjeträffar. Jag ljög och kom alltid med olika historier om att pappa måste hugga ved, pappa måste sköta trädgården osv osv.
Alla gick på det. Jag kände mig så ensam och ledsen eftersom jag ibland uppfattade att det räckte inte med att jag kom, avsaknaden och ilskan av en frånvarande pappa var större
Jag blev den som alltid löser andras problem, kommer med tips och råd, ställer upp om det behövs. Jobbar och är plikttrogen. Tränar och lever hälsosamt. Har en mycket nära relation med barn och barnbarn. Sedan barnen flyttade hemifrån och bildade egna familjer "ser" de inte längre problemen lika tydligt. Jag undviker och säga något, säger att jag har ett bra liv, att jag anpassat mig och gör det som jag tycker är roligt....

För fyra år sedan slutade min man helt upp med sitt drickande. Efter en konfrontation. Han lovade att avhålla sig alkohol. Nu är vi snart tillbaka på ruta ett igen. Gränsen har hela tiden tänjts.
Det började efter ett år då han tyckte att han skulle kunna ta ett glas vin eller en öl till maten om det var någon särskild högtid. Gränserna har bara flyttats fram, sakta men säkert.
Nu dricker han ca 2 bag in box (3l=6l) plus ca 25 öl 7,5 i veckan. Han gömmer också både öl och vin. Jag råkade se en gång han kom ut från Systembolaget med en bag in Box i varje hand. Han visade öppet en bag in Box.
Jag upplever inte att han är direkt full mer än kanske en gång i veckan. När han drack tidigare drack han dubbelt så mycket.
Han har varit hos läkare och konstaterat högt blodtryck och hjärtflimmer som han medicinerar mot. Det borde räcka som motivation.
Jag vill konfrontera honom igen, skulle kunna lämna honom och få ett mycket lugnare och roligare liv. Men jag klarar det inte. VARFÖR??????
Jag är så rädd för allt som rivs upp både i familjen och i det materiella livet. Hus ekonomi osv.
I vardagslivet behandlar min man mig som det dyraste han har, han bedyrar sin kärlek och han gör vad han kan för att underlätta min vardag. Jag arbetar heltid.
Jag älskar honom och kan inte leva med tanken på att såra eller svika honom.
Samtidigt går jag och väntar på att han kan dö vilken dag som helst. Han äter dåligt och förutom öl och vin dricker han ca 2l light Cola.
Nu är det så att detta syns inte utanpå honom, han ser "frisk" men trött ut. Har besvär med muskler och stelhet och flimmer för ögonen.

Tack nu fick jag skriva av mig lite.. ?

Tack för att du delar med dig av den.

Hoppas du får en bra söndag

du är på rätt väg. Ja, man kan bli lite ivrig och snabbt nå ett tryggare och nyktert liv.
Du gör rätt där som dämpar med de förnuftiga tankarna.
Men du kommer att upptäcka att man blir säkrare och tryggare med tiden.
En av flera vinster med nykterheten.

Ha en bra söndag och njut av den nyktra tillvaron

sådant att jag börjar känna en större trygghet och säkerhet i nykterheten. Jag har varit nykter såpass länge nu, 90 dagar i dag, att jag inte på något vis vill rasera och börja om. Jag har också förberett mig så väl mentalt, att de sug som kommer att drabba mig under hösten p.g.a. stress och trötthet orsakat av mitt jobb, varken kommer som en överraskning eller kommer att rubba min nykterhet. Dessutom har jag ju tidigare erfarenheter av att bryta med alkoholen. Jag vet att man blir säkrare allt eftersom tiden går.
Den här ökade tryggheten gör att jag kan slappna av lite mer mentalt, vilket gör att den inre stressen minskar. Förhoppningsvis kommer jag därmed att få mer ork över till att tåla den yttre stressen bättre. Den stressen som jag inte kan påverka själv.
Nej, jag är inte så korttänkt och oerfaren att jag släpper garden helt och ramlar dit. Det är inget hafsverk att bygga upp en hållbar nykterhet. När det varit ett hårt drickande i många år för att utveckla ett beroende, blir man inte fri på några veckor eller månader. Så jag tar fortfarande små steg framåt, men de är säkrare.
Tryggheten jag upplever baseras på känsla. Men ännu viktigare, de verktyg jag använder vet jag sedan tidigare att de fungerar. Och nu är de mer finslipade. Och de har fungerat felfritt i 90 dagar nu. Det ger ökad trygghet.
Så jag fortsätter framåt på den nyktra stigen, och nu med lite säkrare steg. Stigen är jämnare. Jag kan sträcka på mig lite, och vågar rikta blicken längre fram. Nästan ända till horisonten. Mot framtiden och befrielsen. Utan alkohol.

Hoppas ni också strävar efter att försöka gå säkrare på den alkoholfria stigen

Dag 22 söndag, tänker på att jag håller på att vakna. Tänker på fler saker som jag tidgare kanske inte brytt mig om. Planerar. Jag bryr mig mer om mig själv. Vill göra saker. Tänker på framtiden. Känner mig ivrig och lite rastlös. Vill leva framtiden nu. Göra allt det där som jag vill. Tänker också på att ta det lungt och inte ha för bråttom. Är rädd för alkohol och att ta ett steg in i det nya. Det finns inga garantier. Man får leva i ovisshet och ta en stund i taget. Jag ska slappna av och leva utan att veta. Släppa taget.

Nej det hjälper säkert inte att räkna flaskor. Men jag gör likadant. Vill ha ren fakta på att han dricker i smyg, han ljuger och jag har bevis. På något sätt stärker det mig. Säkert helt galet men just nu känner jag mig bättre av att hålla koll. Förhoppningsvis slutar jag men precis som du känner jag mig ledsen och ensam. För ingen vet.

Jag önskar att jag kunde bara strunta i det. Jag önskar jag kunde tänka på mig själv. Jag önskar jag visste vad jag ska göra, hur min framtid ser ut och om han någonsin tänker dra ner på sitt drickande. Ikväll slog han till med ett antal glas whiskey också. Nej det hjälper nog inte, men har nästan blivit besatt av att hålla koll. Tänker inte på något annat på helgerna.
Ska verkligen försöka bli lite mer "egoistisk" och bry mig om mig själv.

Tack för stöttande ord! Jag har varit inne här tidigare men föll tillbaka till gamla mönster. Idag har jag berättat för två av mina vänner plus min sambo att jag behöver hjälp för att jag har alkoholproblem. Ett steg jag aldrig tidigare har tagit. Jag har behållit min ångest och mina dryckesproblem för mig själv. Visst har väl folk runt mig ofta sett att jag dricker mycket när det är fest och det har spårat ur riktigt rejält många gånger men ingen har sagt något. Jo förresten, min sambo har vid några tillfällen kommenterat mitt drickande. "Ska du verkligen ha mer? Ta det lugnt nu!" Jag har blivit arg och förnärmad. Och druckit vidare. Jag tänker inte ha det så här mer. Jag ska ta en dag i taget. Jag har sagt så många gånger att jag ska sluta dricka så jag törs liksom inte säga det igen. Jag ska inte dricka idag och inte i morgon. Och så ska det fortsätta.
Karin

Angående kollegor så säg som det är att du har problem med alkoholen. Ingen kommer klanka ned på dig. Du har gjort allt rätt och nu måste du hålla ut. Bra med antabus. Ta en dag i taget. Oroa dig inte för som för de kommer lägga ned utredningen men de kommer fråga om du vill ha hjälp. Kämpa på.

Jag me...
Tjocks op!
Skall det gå så långt????
Slutar röka!
Op mej
Nu alkis???
FY FAN VAD JOBBIGT!!!!

Eller vad säger man????
Är just där du är...
Vill jag?
Vågar jag?
Klarar jag?
Vem är jag?
Gör det ont? Fysiskt? Psykiskt?
Vilka mister jag? Vinner jag nått... Orkar inse ens tänka...
Vart tar min snuttis vägen? Vad kramar jag i morgong????
Byta ut till vad?

Jag har sagt 1/9 som en slutdatum, SKIIIT är snar där!!!!

Sen då? Spela Bingolotto? Hi hi
Livrädd!!!!!

Ja du kan inte få honom sluta, han måste ha viljan och insikten själv. Om du mår dåligt när han dricker säg det till honom. Du bör tänka på dig och din framtid.

Jag märker ganska direkt att han blir påverkad. Inte alltid han blir full full men nästan alltid, iallafall på helgen påverkad, han blir inte som vanligt om man säger så.... Ska man kolla film så somnar han direkt!

Nej du gör inte fel. Din man prioriterar drickat. Blir han berusad eller bryter han innan?

Hej,
Inte druckit alkohol sen 7/8. Så inte ens en månad. Därav rubriken...känns som längre....
Går väl ok. Lite samma 'sorg'/sug som de gånger jag lagt ner nikotinet....
Livet känns lite gråare utan....men...
Skönt att jag inte varit bakis på några helger...

Tankar om att dricka till helgen kommer. Men det gör mig mest mer bestämd att hålla upp ett tag till. Gillar inte att känna ett sug efter ngt som egentligen inte gör mitt liv ett dugg bättre. Det maskerar ju egentligen bara händelser på nåt sätt.
Det går utmärkt att slappna av en fredagskväll med en kopp te.
De vänner jag inte har trevligt med utan a kanske jag inte behöver lägga så mkt tid på helt enkelt...
Önskar att jag kan skapa ett liv som inte behöver innehålla berusning. Vill lära mig att vara "hög på livet" typ....

Vet inte om jag kommer vara helvit resten av året ens. Men idag är jag nykter. Och det är huvudsaken.

Tack för fin återkoppling och bra tankar och tips!

Att börja läsa här på detta forum ger många bra tips. Att starta en egen tråd, som du gjort, och skriva av sig brukar hjälpa.
Ta en dag i taget, där varje dag innehåller det viktiga valet: I dag ska jag inte sträcka ut handen efter det första glaset.

Välkommen hit!

Hittade din tråd nu och ser att vi båda är gastric bypass opererade. Funderar på om vi bytt ett beroende mot ett annat. Jag har inte hunnit läsa din tråd helt och hållet än men ska göra det. Vi kanske kan stötta och peppa varandra på vägen mot ett liv utan alkohol?

Klokt av dig att söka upp en anhöriggrupp. Om du bor i Stockholm är det möten hela dagen imorgon på Malmgården, både AA och Al-anon. Jag har då aldrig förstått att en inte kan berätta för sin partner att en går på möten. Det finns riktlinjer om anonymitet vad gäller person utåt men det uppfattar jag som en helt annan sak. Jag känner flera par som båda går i grupper och det är inte hemligt dem emellan. Med tanke på det du berättat om ert liv ligger det nära tillhands att tänka att det här är ett hugskott inför hotet att du lämnar. Och förresten, vad gör det för skillnad att han ska gå på möte i morgon? Stå fast vid att din gräns är nådd. Han har ändå alla möjligheter att visa att han verkligen slutar dricka, det måste vara hans val och beslut, inte avhängigt av dig. Allt det bästa / mt
PS Här kan du läsa om Alanon http://www.al-anon.se. DS

Hej! Jag känner också igen mig precis, förutom aty min "man" är en fru ;), hon röker också weed och vår son är 1,5år.
Skulle kunnat vara jag som skrivit allt.
Jag har redan släppt bomben en gång i våras, hon fattade inte. Lite senare efter en helt sjuuuk natt tog jag sonen och drog över helgen, sa att jag ville att hon var borta när jag kom hem.
Hon flyttade till sin mamma. Efter några dar skrev hon in sig på avgiftning och slutade röka både nikotin och weed, samt slutade dricka.

Höll i sig ca 6 veckor, tills jag sa att jag inte har nåt problem med att man dricker en öl eller två till maten och så länge hon kan kontrollera det är det ju inget problem. Det kändes innan som att jag liksom hade bestämt att hon inte får dricka, som att jag var mamma till en arg 15-åring, ville bli av med den känslan.

Sen dess har det eskalerat till att nu vara joint förata som händer efter jobbet, sen 4 starköl, inte varje kväll men minst 3-4 ggr/vecka.
Hatar den personen!!

Välkommen hit, du kommer finna fler ned liknande problem och mkt klokhet på kuppen. Hur du vill göra i framtiden med alkoholen kan du ta ställning till , men som en första åtgärd, slå inte på dig själv. Det hjälper inte alls. Att du väl hittat hit är ett kanonsteg. Lycka till på din resa. Kram

Barnen mår sämre när jag dricker. De har sett min abstinens på morgonen speciellt när vi var utomlands. Min dotter tom kommenterade det vid frukost. Så de är glada att jag äntligen gör något och inte bara säger det.
Hur jag mår? Det har varit en jobbig vecka på alla plan. Känner mig fysiskt svag men tror att det blir bättre med sömn. Fick även hjälp första dygnet på sjukhuset med den värsta abstinensen vilket jag är väldigt tacksam för. Mina muskler är stela fortfarande har fått lugnande som inte är beroendeframkallande skakar i händerna ibland.det psykiska börjar komma ikapp,många tankar snurrar. Hur kunde det bli så här? Ska jag aldrig mer få ta ett glas vin? Men det är nog bra,senaste året har jag bara tänkt på hur jag ska få hem alkohol. Känner så väl igen mig i andras berättelser här på forumet.
Lena 72 för min del handlade det om att överleva och det gör jag inte med alkohol. Du får ta en dag i taget som de flesta här. Man behöver inte vara så drastisk som jag. You go girl!
Trevlig lördag ?

Tack!

Åhh den missade jag, kanske värt att se på play? Såg million dollar baby på Netflix istället... Kan varmt rekommendera ett Pukka te, äpple kanel.

Min hjärnanspinner på som vanligt, det här med beroende är väldigt intressant när man grottar sig lite i det. Just nu är jag inne och snurrar i tankar som Vad man egentligen är just beroende av. När man slutar röka tex går ju gift rätt snabbt ir kroppen, men vanans makt har skapat ett beroende, bl a. Funderar lite på om det är lite liknade för mig med alkohol, att jag är mer beroende av att vara beroende än just alkoholen i sig. Därav kicksökandet etc.

Att hälla upp ett glas är (var) ju otroligt lugnande... Man kunde vara sur en dag när man inte skulle dricka men så fort man kom på något eller ändrade det beslutet så ändrades humöret i samma sekund. Det räckte med vetskapen om att dricka, inte drickat i sig, som skapade lugn, lättnad mm.

Det är väl lite detta jag kommer ha med mig när jag återigen introducerar ah i mitt liv, det är ju det jag önskar. Att möta dessa tankar och skapade behov? Blir jag lättad av beslutet, isf varför och vad kan jag göra annorlunda för att uppnå samma känsla. Ah måste bli som en god måltid, något man uppskattar men inte låter livet cirkulera runt. Alla vet vi ju att det första runt, salongsberusningen är härlig men att det därefter går överstyr, iallafall har jag inte satt gränser för mig själv vilket jag tror kommer vara viktigt framöver. Att tydliggöra varje känsla och inte släppa garden.

Lite virrvarr från mig

Hej alla som kämpar på!
Nu har det varit samma visa som så många gånger tidigare.
Igår då vi skulle äta middag ,och på något vis i en annan verklighet än våran, fira att vi äntligen är lediga i flera dagar tillsammans att vi som ser samhällets botten i våra arbeten faktiskt ska vara lediga och kunna samla energi i vårt hem, i vår familj.
Nu är ju så att i vårt hem kan man tydligen i te känna sig lugn och trygg.
Jag ska inte trötta ut er med hur min man drack etc.
Imorse hade jag fått nog. Jag levererade det jag hade att säga, nämligen
# nu är det nog
# ditt val står nu mellan ett liv med mig och min son, eller ett liv utan oss om du fortsätter dricka.
# jag accepterar inte några mera lögner.

Det som hände då jag och sonen kom till aka efter den promenad vi varit på, var att min man som vanligt låtsades som om ingenting hänt. Då han frågade om jag köpt någon present till kvällens middagsvärdpar, så svarade jag bara att jag ska inte på någon middag med dig ikväll.
Han bad mig då att lyssna, och han berättade att han skulle på ett AA-möte imorgon kväll kl 19.00. Eg fick han inte berätta det för mig sa han. Är det någon som vet hur det är?
Nu får jag själv ta och leta upp en anhöriggrupp och få hjälp

Tack Odette, ja allt gick bra. Ingen alkohol i sikte. Du då, hur går det för dig? Bra får jag hoppas?