Senaste kommentarerna i forumet

Men åh vad mysigt det lät med utflykt!

Ja, dåligt samvete tror jag för min del kom direkt under förlossningen med första barnet?

Klart du ska bada, sova och ta hand om dig i stället! Ha det så mysigt?

Sedan allt brakade samman.. Det var en vAcker dag det med, ändå känns det som att jag minns den som mörk..

Idag fick jag ut barnen tidigt på dagen, vi gick ut på en utflykt i skogen som här uppe är som hämtad ur en vintersaga. Massor av snö och vintern blir liksom inte vackrare än dessa soliga dagar under vårvintern. Vi hade med oss matsäck och eldade lite.. Sådan kontrast! Dessutom var det MITT initiativ..jag som brukar vara helt slutkörd på barnhelgerna känner nu en helt annan sorts energi och det känns så skönt!

Ikväll är det möte förstås och jag hade tänkt gå men två tidigamorgnar och ingen möjlighet till att vila på dagen gör att den här sluta dricka-tröttheten är extrem just nu. Och vad händer, jo jag får dåligt samvete för att jag inte går på möte! ? Finns det NÅT jag inte får dåligt samvete över.. Är bäst på "jag borde".. Nej, jag borde inget annat än göra det jag för stunden mår bäst av, förutom att dricka..:) Så nej, inget möte idag, i stället ska jag ta ett bad, lägga en ansiktsmask, ladda batterierna inför arbersveckan och få lägga mig tidigt..?

Ser den framför mig och gapskrattar. Det är ju jag! Visste inte att jag hade så mycket gemensamt med schackspelare?
Nä, skojar. Kan faktiskt tänka mig att det vore möjligt. När någonting intresserar mig glömmer jag tiden, blir irriterad om jag blir avbruten, om det ens är möjligt att nå fram till mig. Barnen säger ofta "nej, ingen idé, nu är mamma i sin egen värld" följt av himlande ögon eller fniss. Eller så frågar de mig saker som "kan jag få en häst?" eftersom de vet att jag är helt omedveten om frågan och hummar jakande...

Det blir kanske så. Bollen ligger hos honom nu. Min tolerans är noll.

Jvla skitdag! Dagen började riktigt bra, vaknade glada o mormor/mamma kom på fm...vi tog en promenad o gick sen in för o äta mat. Sambon leker med sonen som tillslut tyckte pappa blev jobbig o började gnälla. Jag stod o tittade på när man min mamma knölar sig förbi mig för o rycka åt sig sonen o på skarpen säga åt min sambo att lyssna på honom istället för o fortsätta. Hade hon däremot inte gjort så hade ingen skada skett. Sambon reagerar åt h-vete fel o börjar då skrika som en idiot att duger d inte kan hon åka härifrån. Varpå hon kontrar med att då ska hon ta sonen med sig isånafall för han ska inte behöva höra på sånt här. Han fortsätter då att skrika ännu mer att d är hans hus o hon kan inte komma här o tro att hon bestämmer över hans son o hem. Hon kan åka hem då. Jag försöker få honom att gå ut därifrån o sluta skrika, även få mamma att sluta tjafsa. Tillslut går han ut o då börjar hon såklart gråta o säga att hon aldrig mer ska komma hit. Synd om oss tycker hon men hon tänker inte träffa honom mer efter d här eftersom hon Inte är välkommen mer för d fick hon bekräftelse på nu. Stackars sonen som måste stå ut med sånt skrik hela tiden, att jag måste se till sonens bästa o göra nåt åt d här. Jag ska skuta ljuga att jag mår bra......hon kan nog se till att nån hämtar sonen när han inte är hemma om han fortsätter på d här viset. Där står jag, mitt i alltihopa.....igen o önskar att jag bara kunde ta sonen o försvinna ur folks liv på heltid. Att folk bara kunde glömma bort oss så de slapp det bekymret. Börjat känna att så mkt känslor kommer upp som jag så försöker trycka undan o sen när nåt sånt här händer där det känns igen som att det är mitt fel för att hade jag inte träffat honom, hade vi aldrig kommit tillbaka till Sverige hade dom aldrig behövt lära känna honom och fått de problem de har med honom o vi hade iallafall kunnat umgås.....för då hade aldrig han heller känt sån press på att vinna deras kärlek. Åhhh mina vänner vilken jkla skitdag, ångrar att jag gick upp överhuvudtaget! Skulle vilja skriva fram tiden lite grann o få vakna upp om ett par månader igen!

En tanke. Vore det inte mer hyggligt att avsluta det på en gång alternativt återgå till att vara särbos om han ska ha en chans att ta itu med sitt missbruk. Att leva med någon som när man faller vill "sälja en på blocket" eller som uppskattar att man blir en "våt fläck" när de skäller ut en är inte så jävla nyttigt det heller. Dessutom är det väl en stor risk att du skjuter fram dina gränser och tillåter "mer och mer" och tappar bort dig själv.

Hittat en ny artikelserie på SvD, "Den nya nykterheten". Man måste vara prenumerant för att läsa men just nu finns erbjudande om en gratismånad så jag nappade på det. Gjorde bl a ett test, "Vad vet du om alkoholkonsumtion". Hade bara 4 rätt av 11 frågor.. Man kunde även läsa om Riddargatans verksamhet, det verkar bra där.

Tack Pi.

att du mår bättre och är på väg åt rätt håll. I från alkoholen.
Fortsätt nu att jobba på tillfrisknandet, och för ett liv i frihet.

Önskar dig all styrka och framgång.

Tack IM. Ja jag mår bättre rent fysiskt och det är en bra start. Nu är den psykiska biten som gäller och den kommer ta tid. Jag åkte iväg med avsikten att nu skall allt upp på arenan. Inget som spökar i det okända vill jag ha kvar och det har kommit några smärtsamma uppenbarelser under veckan som gjort ont men som samtidigt varit bra. Idag kom en ny uppenbarelse till som jag måste jobba vidare på som kan ha varit en anledning till att jag tagit återfall det senaste året. Jag är iaf tacksam att jag är där jag är och ser varje dag som en gåva till mitt liv.

Hej alla forumvänner!
Att få vakna pigg och utvilad, njuta av sitt morgonkaffe utan ångest och baksmälla är fantastiskt. Snart har jag en månads nykterhet.
Igår hade jag dock mitt första riktiga sug efter alkohol. Tankar kring det hela dagen. Jag vann den här gången , det är jag mycket tacksam för. Segern gör att tilliten växer. Vågar med tillförsikt se ljust på framtiden.

Må så gott.
Kram
Helle

att vi beroendemänniskor också kan snöa in, gå all-in, i andra typer av aktiviteter/verksamheter än att konsumera alkohol.
Själv har jag haft några intressen/hobbies som jag brunnit för och engagerat mig helhjärtat i.

När det vid ett par tillfällen tidigare i mitt liv varit så att jag skaffat en ny hobby/fritidsaktivitet samtidigt som jag varit mycket "trött" på alkohol, också haft lättare att vara nykter en längre tid. Men detta fungerar bara en viss tid. Jag brukar därför säga att bara en aktivitetsflykt räcker inte för att klara att komma loss från alkoholens käftar. Det krävs fler, grundligare och bättre verktyg för att bygga upp en hållbar nykterhet.

Här kan man också tänka på alla de lyckligt (?) lottade som har "det gott ställt" med stora ekonomiska tillgångar. De kan välja och vraka bland betydligt fler intressen/hobbies som aktiviteter och tidsfördriv. Ändå fastnar många sådana människor också i ett beroendeträsk av alkohol och droger.

Det låter som om du egentligen redan vet att du har problem med alkoholen. Du vill heller inte att dina barn som få samma uppväxt som du fick! Fundera på vad det är du söker och som du uppenbarligen får genom alkoholen. Mitt råd är att gå och prata med någon ex kurator. Gör det för att hitta andra sätt att uppnå samma effekt som du gör när du dricker vin. Det klarar du! Lycka till!

Det låter som om du har gott om resurser. Du har en gång brutit med alkoholen och kan göra det igen! Döm dig inte själv utan konstatera att det inte var det klokaste valet att dricka igen. Det är ingen katastrof! Ta den hjälp som finns. Du fixar det!!

Det var en väldigt fin målande bild du ritar upp. Jag tror att det ser väldigt olika ut för var och en av oss! Du låter som en klok klok tjej som har bra koll på dig själv. Själv har jag druckit för att jag precis som du får en bättre självbild och känner mig delvis som en annan människa. Jag har valt att gå och prata med kurator som är väldigt duktig. Desamma skulle kunna vara något för dig? Du är ung och har så mycket bra framför dig. Någonting gör att din självbild är så dålig och mycket av hur du mår bottnar i det tror jag. Börja med att kontakta vården! Önskar dig lycka till!

Vad långt du verkar kommit i din process, roligt att höra att du mår bättre! Säkert ett klokt val att stanna en vecka till, tänka färdigt innan du ska hem igen i ditt vanliga liv.

Önskar dig en bra kommande vecka också!

Schackberoende är en realitet för de initierade (skriver inte drabbade eftersom i den här gruppen är avsaknaden av insikt total). I och med Internet kan man spela schack dygnet runt. Yttre kännetecken är inåtvänd blick, känslighet för störningar, svårigheter att orientera sig och oförmåga att förstå känslor som inte har att göra med att förlora eller hamna i tidsnöd. Ointresse av klädsel och utseende är också vanligt.

Detta kan tyckas oförargligt men alkoholmissbruk har inte varit ovanligt bland skickliga spelare.
Och allvarligt talat erbjuder schack en utomordentlig effektiv verklighetsflykt. Men det är ett trevligt spel även om man inte som i pistolskytteföreningen träffar så många nya vänner.

Ikaros

Bra skrivet och tänkt. Man gör det jobbigare för sig själv att gå o tänka på att man aldrig mer ska dricka osv.. Som du skriver. Man får ta de när väl suget kommer istället.

Hejsan! Nu har det gått en vecka som jag varit på behandlingshemmet. Det var välbehövligt. Jag skulle egentligen åka hem idag. Men efter noga eftertanke så valde jag i torsdags att stanna här 1 vecka till. Jag är inte mogen att åka hem än. Jag har alldeles för mycket att bearbeta. Dagarna går med en viss uppgivenhet. Jag saknar familjen och jag saknar min livskamrat. Jag har inte varit kontakt med min hustru under den här tiden för att jag inte velat. JAg har bara varit i kontakt med min dotter varje dag. Jag är väldigt tacksam att jag tog det sista återfallet och att jag mådde så dåligt över det från första till sista klunken. Annars så hade jag förmodligen inte suttit här utan då hade jag förhandlat med mig själv om när jag skulle dricka nästa gång. Nu är det över. Det kommer bli stora förändringar i mitt liv och det känns skönt att än en gång förpassat alkoholen iväg från mitt liv. Jag gjorde besluten själv och jag tog kontakt med människor som hjälpte mig omgående. Jag har haft en väldigt lärorik vecka och även om jag varit nykter sen 2007 så har jag spätt på med ytterligare kunskap om min sjukdom. Kunskap som jag inte hade när jag nyktrade till 2007. Mycket mer personkännedom. Nu vet jag. Det går inte att dricka någon alkohol längre och jag känner mig lugn i kroppen av det. Att slippa all planering, smygande och oärlighet mot mina medmänniskor. Nu vill jag bara gå vidare i mitt liv mot att bli en bättre människa mot mina medmänniskor. Och jag hoppas innerligt att min hustru, som vill skiljas, vill uppleva min gränslösa kärlek till henne i framtiden.
MVH
Thomas
Nykter Alkoholist

Jo det är skönt. Han är också väldigt mån om mig och att jag inte dricker. När han kom hem i fredagskväll så kollade han direkt på vardagsrumsbordet. Jag förstod att han kollade om det stod nått vinglas där. När jag inte var i rummet så frågade han min man hur det går med min medicin (campral) och om den verkar fungera.

Hoppas och tror att denna måna sida från honom är ett tecken på att han förstår vilket farligt gift A kan vara?

Hoppas allt väl med dig? / mt

1-2 ggr i månaden. Och du behöver idag inte välja för flera månader i taget. Insikten om att det inte funkar att dricka för dig är bra att ha i bakhuvudet inför varje gång du ställs inför valet, men om vardagarna inte är eller var något problem finns det ju ingen anledning att låta tanken på evig nykterhet invadera dig.
Jag tänker så här. Eftersom jag riskerar social katastrof eller döden om jag tar ett återfall liknande det senaste vill jag ha så lång tid som möjligt tills det händer igen. Kan dock aldrig säga till mig själv eller andra att det aldrig kommer att hända. Är nykterist till livsstilen så vardagen när den löper på är ingen kamp, den bara är. När jag får impuls till att dricka vet jag inte, och det är först då, tänker jag, som jag behöver kämpa och använda alla medel för att stå emot.

Det krävs ju även alkohol för att bli alkoholberoende. Låter som även han klarat sig än så länge. Skönt!

Men har trappat ner från 14-18 timmar i veckan till ca 10.

Sant, man får ta en helg i taget, som sagt så dricker jag inte eller har sug att dricka varje dag utan ca 1-2gånger i månaden.vardagarna är fullspäckade med jobb, familj träning osv så de är vissa helger suget kommer. Ska försöka tänka på att va nykter när det suget väl kommer.ändå känns tankarna jobbiga på att va helt nykter, om det behöver bli så? Ja innerst inne måste jag nog fejsa att det måste bli så eftersom jag så långt jag kan minnas sagt och försökt dricka måttligt men det brukar ej gå. Så känns som ett vägskäl, antingen fortsätta att dricka nån gång ibland och veta att det förr eller senare kommer orsaka problem För mig, eller ge fan i det och må bättre o slippa problem. Borde va ett lätt val eller hur? :) men det är de ju tyvärr inte