Senaste kommentarerna i forumet

Har hört att det är ett allvarligt tillstånd ?

Om du redan nu vet vart den leder? Tror du vinet kommer smaka gott med den vetskapen i bakhuvudet?
Det finns fördelar och nackdelar med att vara medveten om sitt problem. Fördelar för att man först måste se det innan man kan börja göra någonting åt det, nackdelar för att problemet inte längre kommer att kunna vara den lösning man tidigare använt sig av. Inte utan besk bismak.
Okunskap kan vara skönt ibland, kunskap ger ansvar. Hellre galen hela tiden och lyckligt ovetande om det än att veta om det i klara stunder och då våndas över sitt tillstånd, typ.
Jag brukar fräsa åt min mamma ibland när vi fikar och hon tar en kaka samtidigt som hon säger "jag borde inte för jag blir så tjock"
- Antingen äter du den där jävla kakan, skiter om du blir tjock och njuter av den eller så låter du bli att äta den!
Så, om du ska dricka vinet, så skit i vad det leder till och njut av det eller låt bli!
Hårda ord, men jag saknar förmåga att tassa runt?
Hur du väljer är inte min sak att döma. Kanske är värdet större än risken. Ha det gott?

Inne visste jag redan för ganska många år sedan att jag kommer aldrig att kunna dricka ett glas vin.
Men hjärnan är envis. Envisas att det kommer att funka och att jag kan dricka som alla andra. Kompisarna sa: drick som vi, ett-två glas, det funkar.
Nej, jag kan inte. Nu vet jag det och är trygg med det.
Konstigt nog har jag massor med alkohol hemma och det är inga problem.
Jag vet vad jag vill.

slipper jag riskera bli beroende av.

Förstår din oro. Min 18-åring började festa när han var ca 16 år men skaffade ganska snart en flickvän som inte gillar alkohol särskilt mycket. De har varit tillsammans i snart 2 år och festtillfällena går att räkna på ena handen.

Jag flyttade ifrån 18-åringens pappa för 16 år sen med anledning av pappans alkoholism. 18- åringen (och 20-åringen) har alltså alkoholgenen väldigt nära på bägge sidor.

Hoppas att de reagerar med att aldrig bli som sina föräldrar i stället för att ta efter. Tragiskt egentligen när man vill vara en förebild. Tragiskt också att jag "räddade" dem från sin alkoholiserade pappa och så blev jag likadan själv. Ända
Skillnaden är att jag försöker göra något åt det.

till att sluta helt kanske alkoholdagbok skulle kunna hjälpa. Om några glas vin då och då faktiskt är viktigt för dig och om det inte handlar om okontrollerat supande för din del utan ett eskalerande riskbruk som smyger sig på skulle du ju kunna föra dagbok. Viktigt vara ärlig då. Innan kan du göra upp en regel om hur många tillfällen och hur många glas varje tillfälle som är "normalt". Kan ju utgå från allmänna råden om riskbruk och lägga dig med en god marginal under det. Bestäm också i förväg vad du ska göra om du ser att konsumtionen börjar överstiga den gränsen. Till exempel en vit månad.

Men det låter ju inte bra.... Hur är det idag?

..när den inre bilden målas upp. Fast behöver det bli så? Hur vet du det?
Det enda du har att referera till är känslan och upplevelsen du har idag. Hur suget känns idag och hur svårt du upplever att det är idag. Och så appliceras dagens upplevelse på alla dagar framåt i en oändlighet. Vem skulle inte få ångest av det...
Det räcker att du avstår alkohol idag. Kan du tåla känslan av förlust bara för en enda dag? Imorgon vet du inte hur du kommer att känna, men sannolikheten för att ångesten blir så stor att du vill döva den ökar om du inte bara känner dagens ångest utan även hela din framtida. Kan du ha en timmes sug? En dag? En timme ångest?

För det första, du är INTE en loser! ❤ Jag förstår att det är din känsla och vi är många här som också känt oss som losers när vi druckit fast vi inte tänkt det eller när vi tänkt att vi kan kontrollera mängden men inte tycks kunna det.. Men det är en sjukdom många av oss går och bär på som gör att det är otroligt svårt att själv försöka ta kontroll över drickandet/bli nykter..den är kraftigare än den egna viljan!

Jag tänkte på en sak i ditt första inlägg..trots att du konstaterar så många viktiga och kloka saker så har du börjat tveka på om du vill sluta för gott.. Vilken bekant känsla! ? Tror många här som bestämt sig men börjar om känner igen den. Efter en tid av nykterhet som gått så bra börjar man plötsligt förhandla med sig själv "kanske problemet inte var så illa ändå?" "Skulle ju vara skönt att kunna dricka något ibland iaf" osv..? Man vill så gärna vara normal.

Jag tror att det skulle vara bra för dig att kanske kontakta en alkoholmottagning där du bor för att få stöd och prata om hur utbrett problemet är i ditt fall?

Jag är rätt ung, småbarnsmamma som skött om barn, hem och jobb, och ingen skulle nog ens tro att jag har problem. Ändå vet jag nu att jag är alkoholist. Jag skulle kanske kunnat dricka i ÅR framöver men jag har insett det efter att ha analyserat mitt beteende och hur jag resonerar kring alkohol. Jag kommer aldrig kunna dricka alkohol för jag kan inte dricka normalt. Precis som någon sa, det kanske går med ett glas en gång. Men efter det? När kan/får man ta ett glas nästa gång då? Man tänjer på sina egna regler, börjar förhandla med sig själv (behöver ens en person som INTE är alkoholist förhandla med sig själv? ?) Nästa gång kommer rätt fort när man väl gett sig själv tillåtelse. Och plötsligt är det inte längre ett enda glas för det är ju inte ett glas jag vill ha, jag vill ju ha flera..få känna berusning, känslan. Att dricka ett glas igen skulle dock betyda en resa käpprätt ner i helvetet igen.

Det kan vara svårt att komma fram till och därefter acceptera att man är en person som inte kommer att kunna dricka igen..men i vissa fall helt nödvändigt..

Jag har accepterat och försöker nu anpassa mig till ett nytt liv där alkoholen inte längre finns med för mig..☺

Du gick ju ifrån alkoholen i 60 dagar!
Alltså kan du. Alltså är du ingen loser.
Ta med dig det du lärde dig från igår och fortsätt göra bra val. Livet ställer oss hela tiden inför val. Tänk dig de senaste två månaderna som ett pärlband av val du gjort. Vita pärlor för långsiktigt bra val och svarta pärlor för val du ångrar.
Bra att veta är att alla val man gör i stunden upplevs som bra på något sätt, annars skulle man inte gjort så.
Det man ofta faller på är att de som ger någon form av belöning på kort sikt är lättare att välja, det är så belöningssystemet funkar. Alla val du gjort där du medvetet valt bort den där lockande kortsiktiga belöningen till förmån för ett långsiktigt värde är en vinst och ett bevis för dig själv att du har förmåga att stå emot "reptilhjärnan".
Om jag förstått dina ovanstående inlägg rätt har du drygt 60 vita pärlor snyggt uppradade och en svart. Hur ditt pärlband ska se ut efter det bestämmer du. Men du kan bara lägga en pärla åt gången.
Det här gäller din alkoholkonsumtion.
Vita pärlor kan ju bestå av andra val i vardagen också. Ett val mellan vila när du är trött eller köra på in i kaklet, ett val mellan skräpmat eller något som ger styrka och näring till kroppen, ett val mellan fokus på tidigare misslyckanden eller fokus på här och nu.
Hur ser ditt pärlband ut?
Tror du att det finns någon som har ett utan några svarta pärlor?

Måste vara väldigt ovanlig åkomma???
Diagnoskriterier: tankar på nästa drag ockuperar hela ens tid, oförmåga att sluta fast man försöker, ständigt sökande efter tillfällen att spela schack, associationer kan skapa sug t ex ett rutigt golv, ljuger för omgivningen om hur mycket man spelar schack, upptrappning i form av flera spel igång samtidigt...
Nog det enda jag inte skulle kunna bli beroende av. Alltid något.

en vecka kan göra, om den ligger rätt i tiden. Jag kom upp som vanligt idag och noterade att det faktiskt var ljust ute, trots att månen inte var uppe och trots att det var lite molnigt. När jag åkte för futtiga sju dagar sedan var det mörkt så här dags. Det är både för- och nackdelar med att resa titt som tätt, man missar ju ibland viktiga saker, såsom barnens första steg till exempel eller, om man bor i Skåne; hela våren. Samtidigt slipper man vakna upp på barnens trettonårsdagar och inse att dom har växt upp utan att man märkt något, är man borta från dom ett par veckor då och då så ser man skillnaden och inser att det gäller att ta vara på den korta tid man har dem hos sig. Där räknar jag mig till den lyckliga skara som har fått chansen att fullt ut uppleva mina barns uppväxt.

När jag stod på balkongen i morse med mitt kaffe och min cigarrett hörde jag ett ljud jag först inte kunde placera. Så småningom kom jag på att det var grannens flicka som haft besök av en ung man. Han var nu på väg hem i sin bil som är utrustad med en ljudanläggning som the Beatles hade varit stolta över att ha på sina konserter på sextiotalet. Det förde tankarna till en granne jag hade en gång som tävlade i bil-ljud. Det handlade inte om att spela musik, de spelade bara en enda ton, tävlingsmomentet bestod i att spela den där enda tonen så högt som möjligt. Han var framgångsrik, hade vunnit SM flera gånger och även deltagit i världsmästerskapen. Det är en intressant egenskap vi besitter, vi människor; den där tendensen att förvandla även en oskyldig hobby till en tävling.

Jag har tidigare, med ett visst löje får jag medge, skrivit om vår lilla yxkastarförening här på orten. Nu visar det sig att dom faktiskt är duktiga, de har flera gånger gjort bra ifrån sig även i internationella sammanhang om jag har förstått det rätt. Så min smått nedlåtande attityd gentemot den udda sporten kom surt tillbaka. En annan udda sport är casting, där har Sverige lyckats kapa åt sig 119 guldmedaljer i VM sedan sporten startade 1958. Casting går ut på att kasta en liten gummiklump, långt och med precision, med hjälp av ett fiskespö. Inget man läser om i media direkt. Så har vi ju skogshuggarspelen; dom går ut på att såga skivor av trädstammar, att klättra upp i träd och hugga av toppen med en yxa och diverse annat trädrelaterat. Och så finns förstås beer pong som går ut på att dricka öl med hjälp av pingpong-bollar, det vore ju konstigt om det inte fanns en sport med konsumtion av alkohol som huvudsyfte.

Ha en skön söndag allihop!

Alltså, här ligger jag i sängen, redo att sova. Min man har varit ute med en kompis, kommer hem med öl och Baileys(som vi brukar dricka till kaffet ibland). Är inte arg på honom men mig själv, har typ inte känt ett sug på hela dagen men sen nu så! Kan påpeka att vi bor i USA, så alkohol är tillgängligt dygnet runt. Och klockan är 10:30 här. Tänker att det inte är ett straff att jag inte ska dricka nu, men en belöning. För kropp och hjärna.

Hej vänner!

Idag är det den 4 mars. 2 månader och 4 dagar inpå nykterhet. Kanske 60 dagar sedan jag drack innan (nyårsafton).

Drack idag!
Vin och skumpa. Firade födelsedagar.

Åhh.... det var (är) så gottt.

Gillar:
- smaken av vin
- smaken av champagne

Ogillar:
- att känna mig onykter
- att veta att det kommer en morgondag
- ATT JAG SVEK MITT MÅL.

Jag är en loser. Kommer inte att kunna gå ifrån A-holen!

Ok, tack för förklaring! Rutiner ja, du har så rätt i det. Så enkelt men så svårt. Men imorrn ska det bli av! Jag ska svettas och må gott på den obekväma spinningcykeln. Sov gott!

Jag använde uttrycket "Lidnerska knäppen" ironiskt. Det betyder egentligen att man helt plötsligt prestera över sin intellektuell förmåga. Uttrycket kommer från 1700 tals författaren Bengt Lidner som sade sig en gång fått en "knäpp" som gjorde att han kunde prestera bättre. Nog om detta.

Motivation är svårt. När det gäller träning är jag övertygad om att det gäller att skapa rutiner. Då kan träningen faktiskt bli ett beroende. Schack är definitivt beroendeframkallande så jag försöker hålla det på en rimlig nivå.
Jag önskar dig en trevlig lördagskväll och en fin träning i morgon. Ta inte i för hårt första gången.
Vänligen
Ikaros

Vad är den Lidnerska knäppen? Ja, hur fortsätter man hålla garden uppe? Jag lyckas just nu men väntar bara på att längtan efter bruset på krogen ska komma. Just nu finns det inte ens en gnutta av sug efter att gå ut, trivs finfint hemma.
Skönt att du håller ditt liv och vardag i "schack" Ikaros (sorry). Jag kämpar med motivation för att träna mer än en gång i veckan. Förra året när jag hade en del ångest så tränade jag mer eftersom det var en räddning. Nu har jag ingen ångest att hantera men skulle gärna bli piggare och starkare. Men latheten vinner oftast. Alla gånger jag "bestämt" att jag ska gå 500 m till gymet men ändå blivit kvar i soffan. Blir tokig på mig själv. Alla kvällar jag bestämt: imorgon SKA jag gå upp när klockan ringer. Men inte gör jag det. Måste det vara på liv och död för att jag ska åstadkomma en varaktig förändring?

Ni har helt rätt, och jag inser det. Vi är allergiska mot alkohol. Och som sagt här ovan så glömmer o förtränger vi det negativa. Så sa dom när jag pratade med alkohollinjen med, när jag frågade varför man blir sugen igen när man vet hur de blir och hur man mår efter en fylla. Dom sa det att människan är skapt så att vi vill gärna förtränga det negativa för att överleva helt enkelt, så man glömmer allt dåligt och blir sugen på dricka igen men de är väl bara att hålla ut och försöka hitta på nått så man kommer på andra tankar! Som ni skriver så upplever jag förtvivlan, sorg, ångest osv när jag tänker Tanken att bli nykterist och aldrig mer dricka... Kämpar på har vart helt lungt i helgen iaf utan en droppe. De har gått bra hittat på massa kul med familjen istället! Tänkte på de imorse när jag vakna, fan va skönt att vakna en lördagsmorgon utan ångest och bara ta en stor kopp kaffe o en god frukost. Kändes grymt. Men lika snabbt kommer ju tyvärr ångesten, sorgen o allt med tankarna på nykterhet... Aja vi kämpar vidare o håller oss vita nästa helg med! Tack för alla svar och stöd! Känns jättebra att kunna skriva och bolla lite här! Natti Natti så vaknar vi pigga imorgon.

Hej Manda!
Tre veckor är ändå en bra början ju! Lätt hänt att man snubblar till men nu kan du se fram emot nyktra dagar igen. Har du något bra som ger dig motivation? Själv är jag lite förvånad att inte suget att ge sig ut på krogen har kommit än för mig. Min man är ute idag på konsert och jag letade inom mig för att se om det fanns någon längtan men nej. Snarare skönt att få en ensam kväll hemma med katterna. Jag har känt mig pms:ig även idag, lättirriterad, svårt för störande ljud och vill få vara ifred. Fast mens har startat så det är inte pms. Kanske behövde jag bara några timmar för mig själv. Jag tror själv att jag är en s k "högsensitiv" person. Jag är ofta känslig för högt tv-ljud, störande musik (klarade inte av när min man skulle lyssna på radio under frukosten idag tex). Jag tar in mycket intryck och har svårt att skärma av. Jag är väldigt lyhörd för andra, på gott och ont. Har försökt förklara det här för min man men han tycker att begreppet "högsensitiv" låter lite hitte-på. Så jag fortsätter be honom: sänk tv:n är du snäll, kan du ta lurar när du ska kolla youtubeklipp samtidigt som det är nåt program på tv:n med irriterande pip-ljud för att maskera svordomar. Arrgh. Så. Det är skönt med ensamkväll! Tv:n är på men just nu utan ljud.
Ok Manda, ett sidospår där. Igår köpte jag god fisk och blev faktiskt sugen på vitt vin, min stora last. Men vi hade inget hemma och jag tog en alkoholfri öl. Kändes bra. Positivt också att det vinglas jag drack i måndags var av en sort som inte var god så nu har jag inget gott vin i smakminnet. Nästa helg tror jag att jag ska bjuda hit en kompis och hennes son.
Helgen efter det ska jag gå på bio. Vore schysst att inte dricka då heller men vi får se. Just nu är det skönt. Jag har inte varit bakfull på över två månader. Kör gärna två månader till utan dagen efter-mående. Usch vad jag inte saknar det.
Tänk om jag kan uppbåda motivation till att träna imorrn?! Betalar dyra pengar för ett just nu obrukat träningskort. Tränar däremot en g/v på gymmet på jobbet. Men ett spinningpass imorrn, fasen vad nöjd jag skulle vara efteråt. På en söndag och allt. Vad har du för planer framöver Manda? Göra nåt kul? Träna? Bio?
Kram och ha en fin söndag.

Hej och tack! Ja, det är lätt att tänka att man ska vara nykter för alltid efter en riktigt hemsk bakfylla, men så blir det ju aldrig ;) så små mål tror jag kommer funka bra för mig, i alla fall såhär i början. Hur går det för dig?

Min 18-åring ville ha skjuts till grannorten i eftermiddags. Förfest, tydligen, sedan vidare till annan ort. Ok, han ska dricka, förstod jag ju.
Bra att han är noga med att aldrig köra onykter. Så var det även när han körde moppe. Bra att han varit nykter alla tidigare helger sedan han fick körkort eftersom det är första gången han ber om skjuts.
Redan 21.30 ringde en sluddrande son och ville bli hämtad. En kompis fick förklara vägen för mig. Sa att han mådde dåligt och hade spytt. Jag fällde sätena i bilen och la ut en filt. Sist jag hämtade honom i det skicket var han femton och förmodligen första fyllan. Då,fick jag bära honom.
Jag har en stor rädsla att barnen ska ärva mina alkogener. När sonen vid några få tillfällen druckit sig stupfull har jag sett likheter med mig själv, blivit orolig och varnat honom för taskiga gener tillsammans med sprit. Men jag är inte lika orolig längre.
För det första har han nästan aldrig varit berusad utan bara haft en lätt öldoft runt sig när jag hämtat, vilken brakfest han än varit på och även det sker sällan. Dricker han sprit blir han riktigt dålig. Därför blir jag lättad när han stönande i bilen hem ikväll beklagar sig över att vara så liten och inte tåla någonting. Tråkigt för honom att festen blev kort. Bra för framtiden att han inte tål sprit och mår så dåligt av det.
Då vet du att sprit är som rysk roulett. Håll dig till öl om du vill festa länge, kommenterade jag, och fick ett stönande hmmmm till svar.
Han har kanske sluppit alkogenen. Jag var redan långt inne i alkoholberoende vid hans ålder, spydde sällan av sprit och om jag gjorde det, eller däckade en stund, fortsatte jag dricka så fort jag kvicknat till lite. Han ringde hem. Sover nu.
Imorgon mår han illa hela dagen. Ligge nog i soffan och stönar. Försöker äta utan att klara av det. Ångrar att han drack för starkt, mycket eller fort. Det kommer dröja ett bra tag innan han gör om det.
I bilen hem sa jag till honom att det inte behöver vara negativt att tåla lite om man bara tar hänsyn till det. Billigt blir det också.
Jag tänkte, men sa inte högt, att hög tolerans dricker man sig till, eller så sitter den i generna. Inget av de alternativen önskar jag honom.

Välkommen och heja! Låter bra med små delmålet..tror det är lättare än att sätta målet för högt direkt. Risken då blir också att man gått och kämpat bara för att trilla dit så fort målet är nått.. Med korta mål som mynnar ut i en längre period känns det mer troligt att man tänker att "äh, tar en vecka till"..:)

Bra iaf att du insett att du dricker mer än du vill! Lycka till! ?

Vara ensam – hänger det ihop med ångesten? Varför är du inte trygg med andra? (Stor fråga, ja jag vet!)

Ja, som nu, att vara ensam 1 vecka, träffa min familj/släkt för då skriker kroppen efter alk o i vissa sociala umgängen, men dem undviker jag för tillfället?. Sen har jag, som många andra här, en ångest, både med o utan alk.

Upptäcker nya fik istället för barer, tränar, läser, gick o tog massage idag o fr.allt sover i soffan eftersom jag varit sjukt trött sen jag slutade med alk. Och går på AA möten vilket är bra för mig när jag känner mig rastlös o orolig. Blir lugn av det o träffar andra i samma sits för att snacka lite skit med dem ?.