Senaste kommentarerna i forumet

Hej Flingan,

du, det hjälper inte att slå på sig själv. Det hjälper inte att hata sig själv. Hata alkoholen istället. Jag som alkis är expert på att slå på mig själv, men det hjälper inte. Det ENDA som verkligen har hjälpt mig är att jag har erkänt för mig själv att jag inte klarar av det här. Att jag inte klarar av alkoholen. Inte förrän då har jag kunnat börja ta hand om mig själv. Så länge jag vältrar mig i att jag borde väl för f-n klara detta, jag är en vuxen jäkla människa osv, så går det inte. Men när jag insåg att jag faktiskt inte klarar detta, så blev det också vägen ut för att sluta. Så fort jag tror/inbillar mig att jag klarar att hantera alkoholen, så gör jag inte det...

Nu promotar jag terapi till höger och vänster, eftersom jag själv har haft så oerhört god hjälp av det. Men det är verkligen en god hjälp på vägen att sluta att slå på sig själv. Jag säger inte att jag är där än, men jag har kommit så mycket längre än jag någonsin skulle ha gjort på egen hand. Kanske något för dig också? Vi bär ofta på så mycket skuld över vårt beteende och allt vi har gjort/inte har gjort. Det är inget lätt bagage att bära.

Sedan har jag en reflektion över biverkningarna. Jämför bipacksedeln med de biverkningar som alkoholen ger. Se gärna till helheten av biverkningar såsom fysiska, psykiska, sociala, ekonomiska osv osv. Tror att det ena giftet kommer att väga över det andra giftet då...

Heja dig Flinga! Kram

Ja det är många som sitter i ung samma sits som dig. Jag själv tex, men jag ringde min vc o fick tid en aterapeut som dom har där. Tycker det låter konstigt att din arbetsgivare ska ta tag i alla länkar, om det inte är ett beh hem du vill till förstås. Annars finns ju både öppenvård , aterapeter och vc tillgängliga , utan arbetsgivarens medverkande. Låter konstigt att du bara blivit hemskickad. Kontakta beroendenott igen o fråga om ev öppenvård osv. Lycka till på din resa. Kram

Ja det stämmer bra att jag tar tag i saker på ett mer "ordentligt" vis när jag inte dricker. Det är som om man överdriver duktigheten, kompenserar, på något sätt. Jag läste att många här på forumet börjar jogga osv när de slutar dricka. Undrar om vi har detta gemensamt, att vara super-effektiva och "duktiga" ibland och sen kommer vi till en gräns, då orkar vi inte mer, och då blir vi "oansvariga" (=fulla) för att slippa ifrån? Kanske man får försöka vara lite mer balanserad istället? Läste en skylt: "bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete". Det skulle man praktisera!

Hej Heddali!
Jag dricker ungefär som du och tycker att jag har problem.
Idag var jag iväg och träffade en alkoholläkare som uppenbarligen tyckte motsatsen.
Fick fylla i nån lapp om hur mycket och när jag drack.
Han tittade på den i fyra sekunder, log och konstaterade att jag möjligen hade ett riskbruk men Inga större problem.
Skrev rutinmässigt ut medicin för att dämpa ev sug och så åt mej att "komma tillbaka om några månader, så får vi se hur det gått"
Kände mej osedd och bagatelliserad och mår för jävligt.
Det krävdes en hel del bitahuvudetavskammen för att ta mej dit och nu ångrar jag mej bara.

Jag hittade min via tips. Vill du maila mig så kan jag ge namnet. det är i stockholm. #### bortaget av admin. Ej tillåtet att lämna ut kontaktuppgifter här på grund av säkerhetsskäl. ####

Jag hade en bra kväll igår, ångesten jag släpar runt på titt som tätt lös med sin frånvaro och jag sov ok i natt. Sön och tis vita men har fortfarande lätt ågren för måndagens robotinköpta vinflaska. Då är det skönt att ha läst här på forumet om och om igen att fler lider av liknande handlingar. Jag tycker det är svårt att förhålla sig till det beteendet hos mig själv. Det kan låta som att friskriva sig själv för att man handlar i impuls, hjärnan stängde av nån timme, eller förnekelsen blommade ut i att "några glas vin för att jag är själv är en strålande ide..". Samtidigt så vet jag att jag innerst inne har en tvekan, en fot kvar i alkoholdimmorna då jag inte (ännu) kan tänka mig att helt avstå från ah. Ändå kan jag se mig själv utifrån, att jag förminskar mina problem bakåt (det är inte ett par år utan 5 år med överkonsumtion, det är inte bara 2 flaskor vin på en vecka, det har varit närmare 3, ibland 4). Jag balanserar då på en knivsegg med min ambition att inte dricka mer än 1 flaska per vecka. Det var ju min ambition även förut, om än inte helt genomtänkt, men gränsen slirades på om och om igen. Två glas vin räcker inte för en fredag om man tror att man kan dricka två glas vin när man lagar mat, två glas vin till maten och sen två glas till framför tv:n. Det känns inte som ett problem då i stunden, tänker ofta att de flesta jag känner dricker nog vin 2-3ggr i veckan men sen hur mycket deras referens ram "1-2 glas vin" egentligen är, är inte lätt att veta. Tycker alla säger jag tar "ett glas vin" men det kan lika gärna vara 4. Då känns det som förmildrande för mig när jag låter vinet öka här och där, två kvällar blir fyra m vin, 2 glas blir 4 och en whiskey.. Ja så där håller jag på och balanserar det ändå så jag klarar allt hemma och på jobbet. Motvikten till min ihärdiga förnekelse är detta forum, att läsa, läsa, läsa hjälper mig från att sträcka ut handen de flesta kvällar..och jag har nog mer än halverat min konsumtion sista 6 veckorna. Alltid något.

Jag hänger och läser här precis som i de flesta trådar, det hjälper mig mycket att läsa andras reflektioner.
Vad roligt med huset, med dina nya vanor är det enkelt att se det som en nystart! Ibland ger positiva händelser ringar på vattnet och kan leda till fler positiva saker. Du skriver om din gamla vän som ev gått bort och hans fru som är kvar. Kanske är vinsten större än risken att höra av sig och prata lite med henne?

Jag har läst din tråd, som nästan alla trådar här då det är min livlina att inte tappa fotfästet.
Jag liksom du försöke rmig på ett måttlighetsdrickande, jag sedan 6 veckor tillbaka. Har dock inte börjat med den långa uppehållet som jag "borde" gjort. Jag kan känna igen mig i det dubbla, glädjen att kunna ta ett glas vin, men också tankekraften att hålla det till ett eller två glas vin. Du har lyckats länge nu, det är strongt gjort av dig! Jag är lite nyfiken, hur såg det ut för dig innan du "skärpte" till alkoholintaget, hur länge och omfattande upplevde du att du hade en överkonsumtion av ah?

Hej igen :) Glad att " se" dig här igen.. samma här.. inget vin.. men idag har det varit tufft som sjutton.. har lite livsproblem jag måste lösa.. inga världskrig direkt men saker som måste hanteras.. tuff jobbsituation.. familjesaker osv osv.. saker som hör livet till... men det är SÅ svårt att hantera den ångest och rädsla som kommer.. särskilt som man vet att om man bara tar ett glas vin så lugnar sig ångesten markant på två sekunder och man känner ett LUGN... det e det LUGNET jag saknar..att få stänga av hjärnan med all dess oro.. vad jag inte saknar.. är all den ångest som kommer när man inser att bara återigen bara flytt... När jag mår bra.. är det inga problem att dricka vin enbart för att det e gott till mat osv.... då blir jag inte full och har ingen ångest efter heller.. vi har ju alla våra olika mönster och toleransnivåer.. men det är i dessa " svåra" tider... (eller sociala sammanhang eller vissa familjesituationer som man helst vill slippa för delar av det umgänget ger absolut inget förutom stress)... som det verkligen svider att inte dricka.. men jag ska inte göra det.. dag nummer 3.. alltid nått. Du har helt rätt i det att ju mer och längre man dricker desto mer oförmögen blir man att ta tag i LIVET med allt vad det innebär... hur som mycket babbel från min sida nu..:) sorry :) hoppas du står ut :) men det hjälper oerhört att skriva av sig till någon som jag vet förstår vad jag menar.. och kan relatera... oavsett varierande dryckesmönster så har vi ju en sak gemensamt.. alkohol lugnar oss.. tar bort ångest.. frågan är hur man gör för att kunna leva utan den ångesten.... tror en viktig del är att försöka leva ett så lugnt och odramatiskt liv som möjligt.. inte ha för höga förväntningar på sig själv och sina prestationer utan försöka glädjas åt de små sakerna i livet.. Imorse ersatte jag mitt vin sug med två stora äggmackor med kalles och en halv liter ört te :) .. det hjälpte :) Är imponerad som tusen hur duktig du är med din nykterhet ... kan riktigt känna din styrka och tänker ta efter den.. en fråga... de gånger du druckit för mycket kvällen innan.. blir du.. ( som jag).. hyperaktiv och typ städar, tvättar, lagar storkok och e allmänt superduktiga.. :) för att döva gårdagens överkonsumtion? Undrar mest om mitt mönster finns där ute hos andra?
Tack för dina inlägg.. önskar dig en härligt vit dag med vaket sinne.. bra kämpat!!! / Odette

Det är kvitter i lagom dos, håller på att lära mig lagom.
Att lära mig bromsa när rastlösheten kommer i vardagen, tror många med mig känner den känslan.
Är så tacksam för jag vissa dagar får känna lugnet, vara nöjd just här och nu.
För känslan av att hela tiden skynda vidare och fly avtar för varje dag av nykterhet.
Slåss fortfarande med minnen och känslan av misslyckande, men står kvar och låter känslorna får ta sin stund.
Går sen till eken och lämnar dem där, för kan inte ändra på det som varit bara nu och framtiden kan jag påverka.
Så bygger vidare på mig själv och kvittrar idag, hoppas ni alla får en fin dag

Alla behöver trösta sig med något. Det är svårt att leva. Frågan är bara om alkohol verkligen tröstar, eller om det är alkoholen som hjälper till att göra en ledsen? (Dagen efter är det åtminstone jäkligt synd om mig...) För att verkligen kunna jämföra hur tröst funkar för mig så behöver jag hålla mig nykter, eftersom jag redan har blivit full varje gång det är synd om mig. Det har inte hjälpt! Det är dock lätt att ta till en bärs istället för att lösa problemet (alt acceptera att problemet är olösbart). Jag har en gammal vän som dricker ännu mer än jag, och han har helt tappat förmågan att lösa några som helst problem, även de enklaste. För honom är det svårt att hämta posten. Vet inte vart jag vill komma med det här. En fundering bara. En timme i taget. Fortfarande nykter! Sköt om dig Odette. Ni andra på forumet också förstås.

Var hittar man en terapeut???

Den var kul den, Levande. Men nu är ju jag den sortens människa som kan ägna en timme åt att leta efter en maskin för ett jobb som skulle ta tio minuter att göra manuellt. Snöslunga! En så'n ska jag ha, med metalliclack, rävsvans på radioantennen och ett par plyschtärningar hängande på styret. Så ska jag köpa en tub Brylcreme, kamma håret bakåt, lyssna på Elvis och känna mig som en äkta hillbilly när jag går där bakom coolaste maskinen!

Jaha...då var jag här igen..med rumpan mellan benen..
Mycket har hänt. Min far har gått bort under semestern. Å jag har druckit för frekvent under sommaren.
I morse sa min sambo åt mig, att det går åt för mycket öl o han vet att det är jag som dricker upp dom. Detta har jag känt själv nu på slutet, men det var bra att han sa till. Blev viktigare o mer verkligt då.

Sitter i väntrummet hos en terapeut. Ska bli skönt.

Har fått Naltrexon utskrivet och bleknar när jag läser listan på biverkningar.
Vad har ni för erfarenheter?

Mina vänner som köpt hus på landet får denna av mig, så det får givetvis du också ?
http://www.lindqvist.com/snoskottning-livet-pa-landet/

Du är en god bit på väg när du tar tag i det Jullan 65. Håller med fullständigt om drickandet. Tror att det dricks onödigt och oreflekterat på många platser och vid många tillfällen. Och som vi alla vet härinne så är det en farlig drog.

Jag har lite glömt bort mindfulness och avslappningsövningar sista året trots att jag egentligen gillar det. Klassiskt att känna sig stressad och sen inte avsätta tid till sånt man mår bra av, som träning och avslappning. Istället blir det en Quick fix med vin... Jag ska hem ochdamma av de övningarna jag har hemma, att prova skadar inte igen!

Å så roligt! Jag kan unna mig att bli riktigt glad för din skull. Förstår att du inte känner dig säker förrän papperen är skrivna, men det är ju verkligen jätteroligt att det verkar bli ditt. Älskar dina beskrivningar av livet, listor, betraktelser och den reflektion som ligger i orden. Hoppas det blir lika bra när det handlar om barkborrar!

Håll i de där känslorna (och för all del även det där illamåendet, även om det också är av tröttheten)!
Det är detta som kommer att leda dig rätt, tror jag.
Det har jag ju sett på mig själv och läst i andras trådar: när det hemska sjunker in förlorar man fokus och förmåga till förändring.
Kram fylld med näringsämnen och energi till dig.
Ursula

Ja, kvittra gärna lite härinne också. Saknar dina inlägg!

Det är en oerhört positiv känsla när man börjar orka ta tag i nödvändiga livsförändringar. Och när man är nykter nog att se sina destruktiva mönster. Slutadricka och börja leva helt enkelt! Bra jobbat!

Välkommen tillbaka Linn! Minns dig såväl från i våras. Jag föll också tillbaka igen där i våras. Kanske är det en nystart nu när du har valt att lämna. Någon skrev härinne att kvinnor dricker för att de är rädda att lämna och män för att de är rädda att bli lämnade. Tror att det ligger något i det. Jag har inte lämnat, men druckit a mycket för att livet har varit rätt jobbigt. Har tagit hand om alla och allas känslor. Dålig på att ta hand om mig själv. Har ändrat det nu och tror att det har varit viktigt. Då när livet inte längre känns så jobbigt, när jag inte längre känner mig ansvarig för andras mående, när jag prioriterar och planerar in mig själv, då är det lätt att vara nykter. Då är det lätt att göra sunda val för sig själv. Jag vet att det kommer perioder när det blir svårt och du är fantastiskt duktig och modig som söker hjälp. Ta hand om dig Linn, jag tror att det börjar där när man har det liv som du har.

Åh sänder styrkekramen