Senaste kommentarerna i forumet

blir ditt heueh. Då får du så mycket nytt att sysselsätta dig med.

Skynda dig och skriv på papperen, och lycka till!

Glädjs med dig och att det verkar gå som du hoppas.
Den där bergbanan har jag åkt både i verkligheten och i känslan i ruset.
Jag känner mig mer som en boktitel som var Jag vill inte dö, bara inte leva.
Men nu kan jag kvittra runt i skogen med hunden vissa dagar och vem vet du kanske snart kvittrar runt du med.
Önskar dig en fin dag

Ja, det där suget är så galet. Även min sömn blir så bra så bra utan a. Och när jag ger efter o dricker så är det 1/2-1 timmes njutning, 1/2-1 timmes vånda eftersom det inte ska märkas att jag är berusad, 4 timmars sömn, förhoppningsvis ytterligare sömn men då väldigt orolig, och sedan flera timmars ångest för att det blev som det blev och oro för att spåren ska upptäckas. Såhär på morgonen är valet enkelt och just nu är det väldigt stabilt. Jag dricker inte! Det gäller bara att fatta det och inte hamna i samma spår igen, för valet är så lätt så lätt när man ser nyktert på saken. Just nu den här perioden förstår jag inte alls valet att dricka. Men jag vet ju att jag har gjort andra val, vet ju att det är lätt hänt. Förstår det bara inte egentligen eftersom jag inte ens tycker om att vara berusad. Ursäkta monologen i din tråd här måste bara skriva ner de här funderingarna nu.

har en berg och dalbana som kallas Space Mountain. Jag har varit där några gånger, när barnen var yngre. (Tänk förresten så mycket kul man kan ha när man har barnen som alibi för att släppa alla vuxen-hämningar)! Den går inne i en byggnad och är helt mörklagd. Har man tur och är där tidigt så är det inte så långa köer, då går man från Floridas starka sol direkt in i mörkret och innan ögonen hinner vänja sig så är man på väg, upp och ner, höger och vänster, utan att ha en aning om vad som kommer härnäst. Ungefär så kändes mitt liv när jag drack.

Nu när jag är nykter känns det ofta som om livet planar ut, bergen blir lägre, dalarna blir grundare. Lite tråkigt kanske, men tryggt. Jag åker i dagsljus och kan parera svängarna, vara beredd på utförsbackarna. Fast ibland bjuder livet ändå på en hisnande upplevelse som jag inte varit beredd på. Jag skrev tidigare om mitt drömhus, hur jag såg fram emot att bo där och hur jag senare förlorade budgivningen. Igår fick jag ett samtal från mäklaren, de som bjudit över mig var inte seriösa så nu hade säljaren accepterat mitt bud! Jag kommer att bo i mitt drömhus i alla fall!

Hoppas jag, som läget är nu törs jag inte lita på något förrän alla papper är underskrivna. Lite synd, man borde ju kunna unna sig att vara sprudlande glad en stund i alla fall. Hursomhelst, efter årsskiftet kommer jag att plåga er med lyriska skildringar av naturens under, deprimerande berättelser om barkborrar och döende buskar samt tekniska beskrivningar av hur man lagar en gräsklippare.

Ha en fantastisk dag allihop!

Kämpar med o mot sug. Kämpar för mina nyktra morgnar. Kämpar med att fatta bra beslut.
Sover så gott så gott och den vilan är en god hjälp o belöning. Njuter!
Nu tar jag en nykter dag!

Håller med din alkoholtant. Sluta dricka och börja med antabus. Förstår din rädsla. Jag var nog rädd både för att misslyckas och för att inte kunna dricka. Vet inte hur många gånger jag bestämde mig för att sluta och "firade av" innan slutet, nykter en kort stund, sen var det igång igen efter ett par dagar. Om rädslan blir mindre så behöver du kanske inte fatta ett "aldrig mer" beslut, men jag tror verkligen att man behöver en längre sammanhängande nykterhet för att få perspektiv och sluta tänka på vin jämt. Önskar att jag kunde förmedla känslan av att inte dricka och det lugn som faktiskt finns när man inte är beroende av att dricka, inte rädd för att bli påkommen och inte rädd för att vinet ska vara slut.
Och trösten? Ja, det jag främst behövde tröstas av med vinet var ju det faktum att jag drack. Det jag saknar är att få lugnet i kroppen, men det är en så kort stund som det pågår sen kärde ångest och oro igång igen och det är mycket bättre nu. Säger som Odette, det går! Och DDT är bättre utan.

Jag blir så förbannad. Din man är oerhört fjantig och respektlös. Tänk dig att det fanns något som gav din man väldigt mycket ångest osv. Hur orimligt låter det inte att du skulle hålla på och hetsa honom till just det? Det är ju att våldföra sig på någons integritet.
Men just i frågan alkohol verkar det vara hur okej som helst att inte respektera någons önskan.
Jag tycker du ska ta med en påse speed som du hackar upp vid lunch och middag och hetsar de andra: "men kom igen och dra en lina, var inte så jävla torra!"

Tack rara, idag är jag trött, sovit i omgångar hela dagen. Dag ett efter återfallet grät jag bara igår var jag arg på adjävulen , och idag trött. Kroppen mår verkligen inte bra av dessa ups and downs. Inte psyket heller. Talade med min bästa vän idag, och hon förstod kanske hälften av vad jag sa, men dömde mig inte på nåt sätt, respekt människor emellan. Känns så skönt att inte bära på detta längre. Jag behöver ju inte basunera ut mitt läge till hela världen, men några nära ska få veta och jag kommer säga att jag helt enkelt inte dricker längre. Vet en gammal dam i släkten , isom sa så när det gällde alkohol. Fick hon frågan om varför sa hon, det smakar mig inte. Så lätt, det smakar mig inte. Gubben min sa att han oxå kunde dra ner på alkoholen och inte dricka här hemma...först sa jag, men nej de ska du inte behöva. Men när jag tänker efter lite, så varför inte?? Måste man jämt dricka då i alla möjliga o omöjliga sammanhang?? Kanske han oxå vill dra ner på sin akonsumtion, även fast han inte på långa vägar dricker sim jag. Vi kan gott testa o se vad som händer... Ja mkt funderingar så här på kvällskvisten . Imorgon väntar ett aamöte. Känns lite motsträvigt men dit ska jag iallafall, jag tänker på dom modiga, jag är rädd, men gör det ändå. Det är väl mod om nåt. Nykter i 24 h till. Känns sköööönt. Kram alla kämpar o ni andra me

Hej!

Jag ber om ursäkt för sen återkoppling. Vad motiverar dig att dricka mindre alkohol? Jag har blivit trött på att vara fruktansvärt bakis dagen efter. Det ger mig tillräckligt motivation till att minska på festdrickandet. Får du negativa bieffekter av att dricka fem stycken öl?

Brittiska forskare har kommit fram till att alkohol och tobak är farligare än vissa illegala droger. Jag försöker därför att se alkohol som en skadlig drog. Vi lever i en alkoholpräglad kultur och det kommer att finnas ett flertal tillfällen där det dricks alkohol. Det går tyvärr inte att förändra. Men man kan däremot påverka sitt förhållningssätt till alkoholen.

Hälsningar

Har alltid varit mån om min frihet,har aldrig velat binda upp mig till aktiviteter fasta dagar, vill ha den här känslan vad vill du göra idag då Ulf? Slutade bla att idrotta pga dom fast punkterna. Detta har varit bra för mig( tror jag) då ja ändå har så mycket roligt att göra både mina intressen och jobb hemma på gården. Tog länge innan ja gifte mig med min nuvarande samma sak där ville ha nån känsla om att ja ändå var fri trodde de kanske skulle bli för seriöst att gifta sig.konstigt att jag har ett jobb har ja tänkt.

Men varför dricker jag då? Är de verkligen frihet att vakna upp o känna snälla kan någon slå mig hårt så ja slipper vara vaken? Är de frihet att inte kunna köra bil på en hel dag? Är de frihet att känna skam o ringa o be folk om ursäkt?är de frihet att gå o tänka på hur mycket kan ja dricka utan skäma ut mig? Är de frihet att måsta ta en återställare för orka med dagen? Å är de verkligen frihet att inte minnas om man borde be nån om ursäkt eller inte?

Ja ville ju vara fri det jag alldeles för länge har pysslat med kan omöjligt vara friheten. Innan man dricker tänker man ju gärna å vilken välsignelse denna fylla ska bli men blir ju ofta bara en förbannelse istället.

Kanske frihet för mig med dessa alkoholproblem är att lägga av helt o hållet bara. Synd man var så dålig på att skriva under sitt nyktra halvår är så mycket enklare att skriva när man mår dåligt, var nog ganska nöjd under den nyktra tiden får ta ett till halvår i nykterhetens tecken och dokumentera mina känslor bättre.

Jag fortsätter att göra det fint och förnya hemma. Det blir så bra och jag känner mig så nöjd. Har stressat precis hela dagen och sätter en ny nolla i loggan.

Påväg hem till ensamheten, dag 7 nästan slut...har haft ångest för att åka hem i flera dagar men det har släppt lite nu, tänk va? Att A kan få en att må så dåligt. Tror att alla fysiska symtom är borta ni bara ångest kvar eller vadå bara bara :)

Har känts långa.
Svårt med tålamod, lite "dimmigt, men mer energi att ta tag i saker.

Hej juno, jag sitter i ung samma sits, med man som inte pallar och flera övertramp av mig. Trodde faktiskt så sent som i söndags att det var kört helt. Mina barn ( som är vuxna) blev väldigt oroliga och det var totalt kaos. Jag har försökt det mesta inom afronten. Dricka mindre mängd, dricka sällan, bara på fester, ja du vet.... Men det funkar inte för mig. Jag bröt ihop helt och pratade med min gubbe, som faktiskt fattade. Och igår tog jag kontakt med vc läkaren o fick samtal med aterapeut inbokad. Ska på aamöte och jag gör vad som krävs för att jag ska hålla mig nykter, men jag känner att det är för min skull främst. Naturligtvis för mina nära o kära oxå. Men ärligt talat , vill jag inte dö av denna a. Vilket jag är ganska säker på att göra, genom olycka eller sjukdom som följer. Jag hoppas o tror att du oxå får den styrka som behövs för att fullfölja din resa, och jag tror att din man oxå ser o förstår när han ser resultat. Lycka till o stödkramar.

Lite orolig för dig ... Hoppas du har huvudet ovanför vattenytan. Styrka och omtanke till dig. Det finns ett slut på detta!! Lovar dig!!

Kontakta din läkare för hjälp. Medicin är en bra hjälp.

Vet ju precis stadierna när man slutar, har ju gjort det 2 gånger förut och det är verkligen tufft men känns som om jag har lite mer drivkraft nu! Nu kan jag inte längre luta mig på min sambo, nu måste jag lösa detta för att kunna ta hand om barnen själv. En dag i taget med förhoppningar om ett nytt liv längre fram.

Hej Lena72!
Vi sitter visst i exakt samma båt.
Jag har haft en veckas tack-och-adjö föreställning till alkoholen.
Just nu motiverad men skräckslagen,
Hoppas det går bra för dej!

Det är din man, inte du, som som är löjlig!
Han borde vara stolt över ditt beslut och stötta dej på riktigt!
Drick inte!!!!

Förra veckan var jag dyngrak på stan. Irrade runt och förolämpade folk, snubblade runt på varenda öppen krog.
Satt på en parbänk och rökte, rökt har jag inte gjort sen 92.
Kvällen avslutades i tvättstugan där jag gömt en flaska.Sen snubblade jag in och väckte min man som skulle upp klockan fem på morgonen.
Stolt man blir över sej själv.
Hela veckan sen dess har jag ägnat åt att hata mej själv och ha ångest.
Firade mina tillkortakommanden igår med en sjö av vodka.
Drack och drack med förhoppningen att bli medvetslös men si det blev jag icke.
Blev inte ens särskilt full. Fick bara ännu mer ångest.
Idag är en dag i helvetet.
Har ringt och fått en tid på alkoholpoliklinik i morgon bitti.
Min man har lovat se till att jag kommer iväg.
Det här är sista chansen. Är fullständigt skräckslagen.

Har nu varit nykter i 9 dagar och ska nästa helg på en liten resa med en annan familj! Det förväntas dricka vin till lunch och middag och lite drinkar däremellan, tragiskt, men Det är ju så Det ser ut för de flesta idag! Alkohol överallt och speciellt på semestern! Min hjärna Har redan börjat tala till mig och säger att " så tråkig kan du ju inte vara, så du inte ens kan dricka på en weekend" min man förstår ju inte ens märker jag, Han tycker att jag är löjlig, även om Han supportar mig i att inte dricka! Jag känner inte den Andra familjen så väl, så att jag känner för att berätta hela storyn! Jag vet dock att de kommer reagera och tycka vad tråkig du är! Har ni tips på vad jag kan köra för ursäkt denna gång? När vi åker Har jag varit vit i tre veckor, fortfarande lätt att falla dit antar jag... Varje dag är en kamp för mig, Har inga fysiska abstinens, men är sugen då och då varje dag, men Det går att vifta bort lätt på vardagarna!

Hejsan Livrädd!
Han vek sig alltså, drog sig tillbaks. I det här läget ser jag tillfället för dig att ta del av mulletants underbara mening "Det är möjligt att ta makten över sitt liv". Det skulle vara en naturlig väg för dig nu, eller hur? Du har börjat gå en egen väg.
Du måste nog tänka om angående att aldrig yppa för andra. Jag vet att det är svårt eftersom jag är rätt reserverad själv, fast jag egentligen inte vill vara det.
Hur som helst, du fortsätter väl att vara vaksam? Jag skulle tro att hans hjärna går på högvarv för att återfå läget under (hans) kontroll.
Sköt om dig
Ursula

... Att du är livrädd.. Men du måste våga konfrontera den rädslan.. Har du pratat med din man om ditt beslut att söka hjälp? Om inte så tycker jag du direkt ska berätta och säg just hur rädd du är!!! Våga erkänna att du inte vill förlora honom/din familj och att du VILL bli frisk från din sjukdom.. Berätta allt du bär på..ut med ALLT.. Du har stöd härifrån .. Skriv gärna mer jag läser.... Skivkar styrka...

för att bli lämnad. har så svårt med det.

Insikten att du måste bli fri är stort nog.... Andas.. Gå till läkaren och kräv att få HJÄLP!! Du kommer vinna detta! Sänder omtanke... Livet väntar där ute på dig..