Senaste kommentarerna i forumet

Pengar får hon genom att börja sälja sina saker och hon slutade förstås betala hemma när pengarna (studielånet) var slut. Jag inser att vi får börja vara mer "obekväma" så att det händer något. Suck!

Hej!
Vilken obbig situation ni har men ffa er dotter har egentligen.
Jag förstår att det känns svårt att " kasta ut" sitt barn, men om man vänder på det....
Hon är faktiskt en vuxen människa.
Hur får hon pengar( tillgång) till dessa öl?
Varför jobbar hon inte?
Jag vet, för att hon inte behöver.
Nu är jag hård. Oftast är det vad man måste höra för att börja tänka i andra banor.
Ni som föräldrar kan hjälpa henne genom att kräva att hon flyttar ut till eget boende, att hon åtminstone betalar hemma och inte då en " symbolisk" summa. Hon måste förstå att hon är vuxen och har en massa möjligheter om hon nu tar tag i sitt liv och inte beter sig som ett oansvarigt barn.
Lycka till!

inte stressa iväg i någon aktivitetsflykt, det brukar inte hålla.
Låt det inre komma till ro, och landa i nykterheten först. Med en dag i taget.
Bra att det fungerade med AA-mötet. Det kan ge extra stöd och nya tankar.

Styrkekramar till dig Jullan65

Dom är fula som stryk, av rätt dålig kvalitet och inte särskilt bekväma att sitta i. Ändå kan jag inte förmå mig att slänga dom. För något tiotal år sedan åkte jag och min son till Spanien för att köra motorcykel på en av banorna där nere. Vi lastade vårt 5,5 ton tunga, 14 meter långa ekipage och gav oss iväg dagarna innan julafton. Resan blev, tja, intressant. Det var snöstorm ända ner till södra Tyskland och med sommardäck på fordonet blev det spännande. Trehundra mil senare, efter att GPS'en lett oss in på små, krokiga bergsvägar utan skyddsräcken, kom vi fram till tio dagar av ren njutning. På plats kunde vi konstatera att vi glömt ta med oss något att sitta på, så vi åkte till närmsta köpcentrum och inhandlade de billigaste stolar vi kunde hitta. Två röda fällstolar.

De här stolarna representerar ett kärt minne, ett som jag vill bli påmind om. Jag drack på den tiden, men en vecka innan avfärd slutade jag och höll mig spik nykter hela tiden. Man kan tycka att jag inte hade något val, och det kan ju vara korrekt, men faktum är att jag helt enkelt inte ville dricka. Upplevelsen var större än så. Djupt inne i min missbrukarsjäl insåg jag att jag inte skulle få ut något av det hela om jag inte var nykter. Faktum är att alla mina käraste minnen är från tillfällen då jag har varit nykter. Även om jag alltid har hållit mig nykter på dagtid, så kommer kvällar av drickande att skicka mina minnen in i ett svårgenomträngligt dis.

Så att jag är nykter idag ger mig inte bara ett bättre liv i nuet, det ger också mitt framtida jag större chanser att må bra.

Ha en fin dag allihop!

Låter skönt pi, nykter en dag i taget här me. Tillsammans är vi ett uns starkare. Nästan som Mohammed o berget:-)) ha en fin dag.

Det kändes bra, du får prova skånetösen:-) . Idag blir det jobb och det är nog bra, jag har sovit mig igenom två dagar kan man säga. Kroppen är slut, tänker långsamt. Vet iallafall att jag inte ska röja fram massa resultat nu, utan vila i att jag är nykter idag och jag behöver inte prestera så mkt mer. Springa, hoppa, plugga, byta liv, gå ner i vikt, hjälpa andra, vara en bra fru osv. Kommer i ANDRA HAND, och mitt mående kommer i första hand. Och det är basic som gäller just nu. Nykter en dag i taget. Kram alla kämpar

med en dag i taget. Lite längtan och sug efter alkohol drabbar mig dagligen, men då min högsta önskan är att bevara nykterheten och leva utan alkohol, samt att jag aldrig räcker ut handen efter det första glaset, så fortsätter de nyktra dagarna att samlas på en växande obruten linje.
För varje dag som går blir man dessutom lite säkrare och tryggare.

Ha en bra dag alla

Dag 19 torsdag, och vaknade innan tuppen. Jag har några resedagar framför mig. Tidigare vana är att ta en öl innan flyget på flyplatsen, vin på flyget och sen öl/vin på hotellet. Små bakis och jäst dagen efter. Kanske trötta ögon på morgonen. Efter jobbet och på väg hem så är det en eller två öl innan flyget. Beror på hur lång tid det är till man ska köra bil. Sen handla med något med alkohol hem. På flyget hem blir det ingen alko eftersom jag ska köra bil. Men väl hemma kan det bli en flaska vin så man sover gott. Det var ett klipp från mitt liv med alkohol som jag med glädje väljer bort. Nu tar jag en bok med mig och köper en stor kaffe istället. Kanske en bulle till. Eller så tittar jag på folk. Kanske flirtar lite. Shoppa är också kul.

Ja hur många chanser ger man honom? Hur länge vill man leva och hur vill man må under livets gång. Hur vill man att barnen ska ha det?
Jag har absolut inte varit bättre själv, men med facit i hand kan jag se att jag borde lämnat för flera år sedan.
Nu kan jag känna lugn och ro, jag kan känna kärlek, jag kan bjuda hem mina stora barn utan att behöva skämmas och utan att böna och be honom att inte dricka så mycket. Livet är så mycket mer och jag mår så bra.
Fundera vad du vill med ditt liv. Han lär inte sluta dricka bara så där.
Det är inte värt de..

Jag googlade läkaren när jag kom hem och hittade honom på fb.
Första bilden var på honom och hans fru med varsin jättedrink på en uteservering.
Mojito de luxe var bildtexten.
Sen fortsatte det rätt mycket i den stilen.
Man undrar........

Minns hur irriterad jag blev på en sån där hälsodam som jsg träffade via jobbet och som hade mage att tycka att 1-1,5 flaska vin i veckan var för mycket. Det var på den tiden som jag inte drack så mycket.., eller jag hade börjat tänka på att det var för mycket vana över vinintaget, men alla drack ju fredagar o lördagar så jag tyckte att hon hade fel. Nu med facit i hand tycker jag att hon hade rätt. Jag drack av gammal vana och för ofta. Det är skrämmande att ni träffar personer inom beroendevården som inte tycker att det är allvarligt att ni ligger i riskbrukszonen. Kanske baseras deras reaktioner på deras eget intag. Tror att många dricker för mycket helt enkelt. Tycker att ni gör rött som försöker minska. Lycka till!

Alltid lika kul när någon tittar in och det går bra! Skönt att du verkar få ordning på benbrsvären. Fortsätt på din upptrampade stig.

Nä, det var inte så illa pinkat ?! Beröm dig själv du, det är du faktiskt värd. Att avboka är också ett stort steg, det kan vara jättesvårt och det är ett stort plus att du lyssnat på dig själv. Bra jobbat!

Har tidigare gått hos en kurator och läkare. Kuratorn har tidigare jobbat med personer med problematiken. Men jag känner att jag måste ta till det tunga artilleriet nu.

Vi pratade om att jag måste vara snäll mot mig själv och att jag ska vara glad över det jag klarar av och inte fokusera på det jag inte klarar. Jag är rätt hård mot mig själv ibland och försöker jobba på det genom att tänka att om det gällde någon annan än mig själv. För då har jag mycket mer förståelse och dömer inte så hårt. För att kunna se tex att "ja nu lagade jag mat trots att jag bara vill ligga och stirra in i en vägg, det var bra gjort" istället för att tänka "herregud jag är snart 40 och det är en kamp att bara laga mat fan vad misslyckad jag är".
Det är inte lätt att ändra sina tanke mönster men det går. Tar tid bara. Vi pratade om detta med att jag inte riktigt vet hur det är med min pappa, vet ju bara att det är illa men inga detaljer...
Ska försöka ta reda på hur det ligger till. Sedan bestämmde vi att träffas en gång varannan veck istället för varje som nu eftersom det är så mycket nu. Jag har svårt att orks med allt.
Avbokade ett annat möte som jag hade med mitt boendestöd och min helt nya case maneger imorgon för jag orkar inte mer denna veckan. Man måste lära sig säga stopp också när det blir för mycket och jag har varit rätt trött både fysiskt och psykiskt dom två senaste veckorna.
Två tunga möten på en vecka är faktiskt inte så illa pinkat så det så!
Katten hoppar runt här hemma som en guttaperka boll...om man hade haft lite av den energin, ha, ha. Hon har ju fått en kattlucka nu så hon kan springa ut och leka och inte störa mig när jag ligger och försöker läsa genom att anfalla boken när jag vänder blad. Biter mig i tårna gör hon också.
I helgen kommer två kompisar och hälsar på det ska bli jätte roligt. Festa till det med god mat och så.

Kämpa på därute. Drick inte.

Pi31415 Sisofys, tack för inläggen. Ni är bäst. Allt känns positivt nu och man vill ta tag i saker. Och jag gör det. Är dock mer rädd nu för alkoholen än förrut. Men tror det kan göra skillnad på egt bra sätt.

Jag funderar också på att gå på aa möte, på något av deras kvinnomöten då. Berätta gärna mer om hur det var jag är nyfiken.

Nej det är inte bara alkoholen som är fel. Långt ifrån. Många har det precis som du utan att det finns alkohloism eller annat missbruk inblandat.

Det var så skönt att gå på ett aamöte. Det var bara kvinnor och inte så många heller. Känner en enorm lättnad att jag fick lite "ansikten"på andra som har problem. Kommer definitivt gå igen. Kämpar på dag 4 nynykter.

Hej!
Jag tycker du är så jätteduktig som tar ansvar och inte dricker.
Ett tips är att du bara säger
" nej, jag dricker inte men har ingenting emot att andra gör det".
Säg bara det. Inga förklaringar, inga ursäkter. Folk tar oftast detta bättre, än när man ursäktar ska komma med anledningar osv.
Det är ditt liv inte deras.
Stort lycka till! Och heja dig!

Här är en till som vill sluta. Botten är verkligen nådd men har abstinens. Fick antabus idag. Hur gick det hos terapeuten?

Du har tagit stora och många steg. Han har gjort drastiska förändringar i sitt beteende mot dig och som många skriver kanske för att han försöker ha kontroll. Vi är inte experter på våld på Alkoholhjälpen så därför känns det bra att du också tagit steget att ta kontakt med kvinnofridslinjen och därmed en kvinnojour.
Utifrån det du beskriver låter det som han kan svänga ganska kraftigt i sitt beteende och humör och att det går ganska fort. Klokt av dig att höra dig för med dem som arbetar med frågorna om vad som kan vara säkrast för dig.
Att inte göra stora förändringar utan att fråga om om råd kring hur du kan handskas med eventuella utbrott eller liknande.
Hoppas du finner stöd här, i din närhet och från kvinnofridslinjen.

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen och Anhörigstödet

Det Beroende mottagningen hjälper till med är den medicinska biten men inte om jag vill vara med i ett 12-stegs program. Det är arbetsgivarens skyldighet.Trodde att det var det de (BM) skulle hjälpa mig med. Vill ju ha hjälp snarast,det var ju därför jag åkte direkt till Beroende akuten.

Det var ca ett år sedan. Bokade tid (samma ställe som driver detta forum tror jag), träffade en manlig alkohol/samtalsterapeut (eller motsvarande) hade ett inledande samtal och jag kände att samtalskontakten blev irriterad på mig. Typ ordentlig prydlig akademiker som kommer och vill ha uppmärksamhet utan att ha riktiga problem. Men jag var helt ärlig med vad jag drack vilket absolut är över riktlinjerna. Han ifrågasatte flera ggr om jag var ärlig också (att jag mörkade och egentligen drack mkt mer). Sammantaget ett mkt märkligt besök och jag kände mig bara dum. Men alla behandlare är inte bra och man klickar olika med olika personer. Kanske du kan hitta någon annan att kontakta? Jag har gått länge på kommunens öppenpsykiatriska mottagning genom min husläkare, fick psykoterapi i ett o ett halvt år, det var mkt bra och de har erfarenhet av både dåligt psykiskt mående och olika former av missbruk

Det var ett tag sedan jag skrev, men ville säga hej ;) Orsaken till att jag inte skrivit är väl för att det liksom trallar på utan större dramatik. Drygt 5 månader är det nu. Känns bra. Känns vardag. Håller fortfarande på och trasslar med mig själv och reder ut än det ena än det andra, men det går framåt. Neuropatin har de kommit fram till inte har någon koppling till tidigare alkoholkonsumtion. Vilket är skönt. Jag sitter fel vilket gjort att nervtrådar har strypts mellan vissa muskelgrupper. Sedan är det tydligen ärftligt. Hela den kvinnliga delen av släkten har haft motsvarande problem. Men jag får medicin som gjort det bättre. Med det och lite övningar ska det läka ut helt.

Jag läser här regelbundet och är som alltid, så galet imponerad av er alla!

Fortsätt kämpa på! Det är värt det! Jag lovar : ) Kramar