Senaste kommentarerna i forumet

Fina vännen,

förstod nästan att du skulle pröva, efter vad du skrev. Jag hade säkerligen haft svårt själv i det fallet. Men du. Fundera lite på vad jag skriver i #404 ovan här. Vad tänker du om det?

Sedan vet du ju att det inte finns något skrivkrav. Jag blev bara lite orolig.

Puss & kram

Hej Blåklocka,

jag skriver egentligen på den andra delen av forumet. Ja, jag är alkoholist. Men jag fastnade i din tråd och kan inte låta bli att skriva några rader. Läs om du vill.

Av vad du skriver, så är din man alkoholist. Och ganska djupt ner i skiten. Även om du tror det, så kommer det inte spela någon roll vad du än säger för att försöka påverka honom. Om han inte SJÄLV inser att han har ett problem och SJÄLV väljer att göra något åt det, så hjälper det inte vad du än säger. Kan hända, så menar han allt han säger - just där och då. Men när suget slår till, ja då, är allt annat som bortblåst. Som alkoholist kan man på ett intellektuellt plan förstå att det man gör är fel, men trots det, inte klara av att låta bli att dricka.

Sedan är alkoholisten en expert på att ljuga och manipulera och förvränga både sanningen och verkligheten. Både för sig själv och andra! Han tror säkert på sina egna lögner om att "det inte är så farligt". Därtill är alkoholisten expert på att putta över skulden på andra för att man dricker. Det du kan veta är att det är mycket osannolikt att det är ditt beteende som får honom att dricka vin direkt ur boxen...!

Det är lätt för mig att säga - men lämna honom. Klart att detta påverkar både dig och din son.

Kram och lycka till

Välkommen tillbaka Farmor! Fint att se dig igen, även om anledningen så klart är trist. Nu blir det nya tag!

Det tar emot att erkänna mitt misslyckande. Jag har inte alls minskat mitt vindrickande, utan förmodligen ökat det. När jag läser min egen tråd så inser jag att jag faktiskt fick ett bra stöd här på forumet när jag försökte att förändra mitt drickande. Så nu är jag alltså här!
Vad vill jag? Trots tidigare insikt om att det är enklare att sluta helt med alkohol, så har jag inte det målet, än så länge. Jag tar den svåra vägen, att minska och kontrollera vindrickandet. Tänker ta en dag i taget. Ett nytt beslut varje dag. Idag behöver jag och vill inte och ska inte dricka vin.
Vardagsdrickandet och smygdrickandet ska upphöra! Min kropp måste få läka. Det är pinsamt att jag hamnat i det här läget igen. Men i och med att jag är här igen så har jag tagit första steget!

Kära du,

var håller du hus? Nu blir jag lite orolig för dig. Det skrev att tankarna gick igång om att det kanske går "att dricka 2 glas" av medicinen. Blev det så? Eller har du det bara ovanligt bra och inte behöver skriva? Jag hoppas så klart på det sist nämnda. Men om du prövat igen - skriv gärna ändå. Du vet var jag finns.

Önskar dig lugn och ro och världens bästa dag

Där kom ljuset igen och tårar. Glädje.

Hej!
Jag tycker att det var bra gjort och modigt av dig att kontakta alkoholmottagningen.
Det var ju ingen konstig reaktion från din man heller, då han såg brevet. Jag tror du får tänka att varje påminnelse, påpekande som din man erfar om att han är en alkoholist, det är något han gör allt för att gömma undan inför sig själv. Den så vanliga reaktionen att våra alkoholberoende anhöriga lägger över all skit de känner på oss. Jag har bestämt mig för att då min man skriker att jag är allt från en subba till ett psykfall och allt däremellan, då bemöter jag det med " va bra, men jag pratar inte med dig nu".
Det de säger till oss tänker jag mig att det är till sig själva de säger detta. De gör ju allt för att gömma undan, hålla ifrån sig osv just själva faktumet att de super ihjäl sig och på vägen dit förstör alla viktiga relationer osv.
Detta är ju en fasansfull upptäckt såklart. Bättre då att gömma undan, skylla på den på alla sätt och vis galna kärring som förstör livet för dem.
Försök tänk på det här sättet.
Bestäm därefter om du vill/ kan/ tänker vara en mänsklig soptunna.
Jag bestämde mig i lördags för att det tänker inte jag vara.
Detta talade jag om för min man då han var nykter på lördagmorgon, efter ett suparrace sedan i onsdags.
Jag talade om att jag pratat med min son samt har en gräns, 1/10 då lämnar vi min man.
Sen gick sonen och jag ut ett par timmar.
Igår kväll åkte mannen iväg på ett AA- möte. Detta är så mot alla hans " principer". Väl hemma igen så talade vi för första gången utan den vanliga skiten med alla försvar.
Med min " berättelse " vill jag ge dig hopp och kraft genom att försöka ändra ditt focus bort från din alkoholist till man, han är i förnekelse och gör allt för att hålla det jobbiga ifrån sig.
Göm inte undan det du ser, känner och tycker för att skydda honom. Lägg tillbaka " soporna" där de hör hemma.
Stor kram!

Trevlig måndagsmorgon, Ledig hela veckan och de intensiva Lågtrycket verkar äntligen ha släppt. Lågtrycket inombords verkar också ha gett med sig dax att bli glad igen 5 dagar av dåligt mående förra veckan får räcka. Nykter helg och och oj vad jag hunnit bygga på nya garaget stommen är rest och nu väntar takstolarna på att monteras.

Nä nu blir de kaffe ut med hunden och sen väcka barnen och förhoppningsvis en fisketur med mina "små kompisar" till lika barn.

Jag är tbx vid det att dricka för tröst. Nu måste måste jag skärpa mig. För mina barns skull. För att få behålla min sambo. För min egen skull.

För mig är det omöjligt att sluta när jag väl är full. Kan ta två glas och sen sluta men just när jag är berusad så går det inte, kan bli helt galen om jag inte får mera. Dagen efter vaknar man med brutal ångest och minnesluckor på flera timmar.. Vet inte vad som år värst egentligen, men för min egen del kanske jag borde vara nöjd med att jag inte minns någonting efteråt, annars hade väl ångesten varit ännu värre.
Hur som helst så tycker jag att det låter som ett jättebra beslut av dig att sluta, för den där spärren som vissa har när det är tillräckligt kommer vi aldrig få.
Lycka till! :)

Dag 23 måndag, tänker på att helgen var bra. Jag njöt av nuet och hade inga sug efter a. Ibland kom funderingar om att fatta rätt beslut. Tänker på jobbet att det är mycket nu. Att göra en sak i taget. Att förändra eller lämna. Mål att träna lite varje dag denna vecka. Sen att äta nyttigt och ha koll på kalorierna. Sen ska jag läsa här varje dag och nästa måndag skriva dag 30. Just nu känns resan mot ett liv utan alkohol väldigt behaglig.

det är andra måndagen på rad som jag vaknar. Låter lite konstigt, jag vet, men så här ligger det till: om man inte sover på natten kan man ju inte säga att man vaknar på morgonen. Det är mycket länge sedan jag sov natten mellan söndag och måndag. Orsaken tror jag är mina dryckesvanor; jag drack bara kvällstid i veckorna, och relativt begränsat, men på helgerna fanns det inga hämningar. Jag drack dygnet runt, de sista slattarna brukade gå åt på söndag förmiddag och så blev natten som den blev.

Det här blev en vana som satt i även när jag slutade dricka. Söndagnätterna har de sista åren bestått av surfande på nätet och slöande framför TV'n. Jag har svårt att erinra mig någon måndagmorgon då jag har vaknat utsövd. På det viset har måndagar för mig blivit en hemsk dag, en som man bara tar sig igenom efter bästa förmåga. Den här gången har jag aktivt försökt bryta den där trenden, jag har lagt mig på söndag kväll och tagit vridandet och vändandet, men inte gett upp och gått ur sängen. Nu börjar det äntligen ge resultat.

Jag glömde stänga dörren till sovrummet i morse. Det regnade och även om jag försöker torka hunden torr så gott det går när vi kommer in, så tycker han ändå att det där sista torkar som bäst under mitt täcke. Han tycker att han är så diskret, det husse inte vet har han inte ont av, men det är inte så svårt att klura ut att i den här sängen har det legat en blöt hund. Plus att det syns rätt tydligt på hunden själv; föreställ er hur man ser ut om man har lagt sig med blött hår, föreställ er sedan hur det ser ut om man har hår på hela kroppen. Punk-hund.

Ha en bra måndag!

det också. Två gånger dessutom. Det kanske också beror på nyfikenhet och att man tycker att man är lite unik,
"jag vill gärna prova och se om det fungerar, och jag är ju inte som alla andra". Som leder till att man blir en
erfaren träskbesökare.

Ha en bra måndag

Jag hade samtal med min mamma dagen efter jag skrev här, sen dess har hon varit nykter, och varit mycket mer öppen. hon har gått till sjukhuset och till beroendeenheten. min pappa fick till och med följa med när hon tog leverprover vilken var en trygghet, leverproverna var jättehöga så fanns ingen chans och kunna få antabus nu men fick compral. Hon va på återbesök för några dagar sen och hade sjunkit så går ju åt rätt håll.
hon hade bokat en resa för några veckor sedan med all inklusive som skulle va överraskning till pappa, och fanns ingen chans till ombokning, hon bokade den på fyllan och gjorde precis tvärtom vad vi alla sa vad hon skulle göra. har en väldig orolig känsla för den resan, men jag hoppas för all del att hon klarar den.
Den här sommaren har ju varit kaos, allt med min mamma, men jag har också haft ett spelberoende, nykter 3 månader från det. så just denna period har varit extremt kaos för min del. varje vecka har det varit nya hjärnspöken med mamma och mig själv, Sen vart det ju inte bättre med att min syster brände ut sig på jobbet, mycket tack vare våran mamma, hon har ju fått tagit den största smällen som bodde hemma största delen av dessa 6 år som mamma varit beroende.

Det har ju varit mycket skuldkänslor med min mamma om det varit mitt fel, min mamma har ju använt mitt beroende förut som en försvarsmekanism, att det var minsann jag som hade problem.

jag går och pratar med en person varannan vecka ungefär. det är på sista 1-2 veckorna som känns bra. bara min mamma överlever utlandsresan nu.

/ Danne

Hej... det var ett tag sen. Sista veckanpå semestern tog jag mod till mig o ringde till alkoholmottagningen. Berättade om min man.(Det var jobbigt svårt att prata blir ledsen emellanåt) Hon säger att det är inte mycket man kan göra när han inte själv vill. Bestämde dock att skicka hem papper till mig som jag kunde visa honom......... Han fick själv syn på brevet och undrade om jag blivit sjuk eller nåt? Jag sa att det var till honom... Visade var det var. Han tar brevet och säger att jag gjort bort mig. Vaddå jag tycker du behöver få hjälp att sluta/ minska du mår ju inte bra säger jag osv ..... ....Nu har det gått 2 veckor och han har inte sagt ett ord om detta samtal. Vart han gjorde av brevet vet jag inte heller.... Han fortsätter som förrut. Jobbar o går o smådricker när han kommer hem. Klipper gräset är annars placerad vid tv. Lägger sig kl.20. Helgerna är han gladare. Vi åker till vår stuga. (Han gömmer 3 st flaskor 50 cl starksprit och 6 starköl bland kläderna i hans väska.)Där ute jobbar han med vår gäststuga.Blir lite tjatig emellanåt men sköter sig hyfsat när han har något att göra........Vi har kräftskiva med släkten barnen med respektive och har det ganska trevligt. När vi är ensamma pratar vi inte så mycket med varandra. Det är så mycket som blivit förstört mellan oss. Han kallar mig ofta idiot osv Skriker till mig jag ber honom vara tyst o sluta skrika....Känner att jag mår bättre när jag skjuter upp problemet o inte ältar så mycket. Inte kolla hur mycket han druckit. Göra saker som jag vill o tycker om,men vi har ju ändå ett problem som kvarstår.....

Hej
Tack för tipset. Jag har flyttat min tråd. Hoppas det kan klarna lite för mig att skriva här. Ibland vet man inte ut eller in, rätt eller fel...

Den senaste veckan har min man druckit 12 liter vin plus 25 starköl 50cl 7,2%. Han har varit påverkad men aldrig stupfull. Inte otrevlig eller annat jag kan klaga på. Eller....... Han har varit pinsam och sagt generande saker. Han börjar dricka ungefär vid 11.00 på förmiddagen och dricker jämt över dagen. Han smyger och förnekar. Livet blir begränsat för oss då vi oftast är hemma och undviker besök. Kommer barn eller barnbarn dricker han mindre och kan hålla skenet uppe.
Är detta ovanligt att kunna fungera med så mycket alkohol? Ellervär det egentligen inte jättemycket?
Frågar förmodligen urdumt men jag är otroligt vilse i hur jag ska tänka

4 dagar helt alkoholfri. Igår var jag så fruktansvärt sugen på vin, tankar som "det är helg nu, du är ledig, du har jobbat hela veckan så lite kan du unna dig" dök upp flertalet gånger.. Men jag hade bestämt mig redan att nästa gång suget kom så skulle jag låta bli, och det funkade faktiskt. Känner mig fräschare än vanligt, otroligt skönt. Ska försöka kämpa på och göra mitt bästa, mer än så kan ingen göra. Kram på er

Vi orkar vågar eller kan inte lämna och skyller då på den som dricker för att vi lever ett så miserabelt liv.
Men idag i Sverige är det ingen som behöver stanna i en relation om vi inte vill.

Däremot kanske vi inte orkar eller vågar men det är en helt annan sak.
Tro på dig själv Tösabiten.
Du är värd att få må bra och även dina barn som idag förmodligen inte har någon direkt kärnfamilj att omge sig med som bultar av lycka.

Men när man börjar ifrågasätta så kastar man just mellan dessa två sanningar.
Det är lika bra att jag stannar,konsekvenserna blir för stora för mig eller den som dricker eller anhöriga.
Det är ju bara jag som drabbas och jag kan leva i detta.

Och; Men varför i hela H-vetet stannar jag i detta?
var tappade jag hjärnan någonstans och hur får jag igen den?

Jag hoppas du kan ta mina beska meningar och göra om de till dina.
Jag tittar ofta tillbaka och tänker,varför väntade jag så länge.
Varför började jag känna förakt eller likgiltighet för den man jag en gång älskade djupt.

Jo för att jag hoppades och trodde att det skulle vända.
Och för att man kan inte lämna en människa som mår så dåligt.
Och för att man helt enkelt inte har kraften,modet eller viljan.

Men till sist kom den smygande,byggde ett litet bo i mig och fick sakta växa.
Och även om jag idag inte alls är så mycket friskare alla dagar så lever jag ett betydligt bättre liv.
Men i vilket fall som helst,fortsätt skriva. Det var iaf räddningen för mig.
Att varje dag kunna gå ni här och se att jag inte var tokig,inte trodde fel och att det fanns vägar att må lite bättre.

Hej, din man dricker alldeles för mkt, det kan jag säga. Efter tid man druckit utvecklar man en sk. Tolerans mot alkohol, och behöver mer o mer för att uppnå samma resultat. Om du flyttar din tråd till anhörigas forum här på alkoholhjälpen är jag säker på att du hittar många andra som har el haft liknande situation som dig. Lycka till

Ångesten släpper mer och mer. Jag har jobbat ute med stallsysslor hela dagen och det har varit bra för själen. Jag har pratat med min sambo och han stöttar. Mina två närmsta kompisar vet och finns som ett stöd. Jag somnar lugnare ikväll. Tack.

Välkommen, läs i trådarna och dela erfarenheter med andra. Jag vill för egen del avstå helt från a, men tar en dag i taget. Dessutom har jag tagit hlälp utifrån, då jag alldeles för många ggr trillat dit igen. Jag har lika problem som dig, gör bort mig och skäms enormt efter. Slå inte så hårt på dig själv, vi är många som har samma problem.

Jag känner att jag är kort i tonen mot honom. Tittar knappt på honom när han pratar med mig. Bryr mig inte om vad han säger eller pratar om. Så här beter jag mig även när han är nykter. För bara han visar sig så får jag bilderna i huvudet när han lullar omkring hemma, pratar gojja mm. Då hatar jag honom, men kan inte släppa känslan när han är nykter. Han fattar inget. För pratar jag om hur han är när han har druckit så bara går han.
Hade mina barn varit utflugna, då hade jag gått utan minsta eftertanke. Jag tycker om honom om han var som han var förut, men jag tror aldrig han blir densamma igen. Men så fort mina barn har flyttat ut för studier på annan ort, kommer jag våga ställa ultimatum. Nu vill jag inte krångla till deras liv. För om jag lämnar honom kommer jag även lämna den lilla by vi bor i och flytta hemåt mina gamla hemtrakter där jag har mina föräldrar och där jag växte upp. Här har jag inga direkta vänner att ty mig till. Allt jag gör för mig själv gör jag helt ensam med mina hundar. Då är det svårt att inte ha någon som stöttar en. Vill inte prata för mycket skit inför barnen om deras far. När jag blir för otrevlig kan min yngsta son gå i försvar för sin pappa och det sårar mig. De vet inte hur mycket jag offrat för deras skull under deras uppväxt. Alla gånger jag gått hem med dem från en nyårsfest eller kalas för att deras far varit för full för att ta hand om dem och för att de skulle slippa se eländet. Så jag räknar flaskor, håller koll. För en dag ska jag ställa ultimatum, jag eller alkoholen. Men då måste jag vara beredd på att fullfölja och gå om han inte fixar det. Jag är inte redo förrän barnen inte drabbas. Så jag får helt enkelt må dåligt så länge.

Semestern är någorlunda avklarad, några fyllor vart det men inte allför farligt som jag fruktade.
Tyvärr är det så att min rastlöshet som kommer när man inte har sitt barn gör att man gärna drar sig till pubben där man får ett någorlunda socialt liv.
Försöker välja ut dem som inte sitter där varje dag efter jobbet, hänger med dem utan alkohol på vardagarna från och till.
Väljer ut dem som sitter i samma situation, frånskilda, ensamma.
Det är speciellt en ny vän som stärker mig som tränar mycket, dricker sig aldrig berusad och har ett barn som är jämnårig min.

Jag har insett själv att jag inte klarar avstå helt från alkoholen, min terapeut sa till mig att man kan jämföra det till en kärlek,
ett långt förhållande som man inte vill släppa för man är så otroligt kär i den.
Jag erkänner, jag vet om mitt problem.
Men mitt drickande har blivit mer kontrollerande och jag dricker alltid varannan vatten vilket gör att jag bara blir salongsberusad.

Jag känner mig starkare nu och ångesten av ensamheten har släppt någorlunda.
Jag ser människor som sitter varje dag på torget o dricker och har det alltid i bakhuvudet att där ska fan inte jag hamna.
Jag jobbar heltid + varannan helg för att få bort tankarna från alkohol och för mig funkar det.

Ska börja träna igen, inte för muskler utan för psykiska o fysiska känslan av välmående.

Livet börjar att vända sakta men säkert, jag älskar livet och vill inte
förstöra det genom alkoholen längre, sakta men säkra framsteg.

Må bäst alla❤️

1. Se till att inte ha a hemma.
2. Håll dig ifrån festligheter första tiden
3. Kontakta sjukvården för hjälp, man kan få mycket stöd där.
4. Aa är bra stöd.