Senaste kommentarerna i forumet

Men döm inte dig själv för dina känslor. Det som är gjort är gjort, du har råkat få ett alkoholproblem och har gjort saker som du upplever som skamliga och pinsamma. Det är inte konstigt och ibland tror jag man måste få en tillräckligt stark känsla för att motiveras. Jag tycker du har kommit långt som tänkt så mycket och accepterat att du behöver hjälp. Heja dig, det kommer gå skitbra!

Jag har samma problem som alla andra. För mig tror jag krogen lockar fram entusiasm - det är feststämning och alla andra står med en öl i handen. Sen är jag sällan ute med en person och är man fem i sällskapet så ökar väl chansen för att någon ska ha tomt i glaset och är man då som jag en rätt effektiv öldrickare så finns det många lämpliga tillfällen att göra sällskap till baren. Jag vet inte.. Jag har inte kommit "längre" än att nu varit helnykter i en månad och bara dricka alkoholfri öl alltså. När jag testar att dricka igen tror jag mina krogknep får bli:
- börja dricka alkohol väldigt sent på kvällen
- dricka svaga grejer typ folköl som börjar säljas också på lite sjyssta uteställen i min stad i alla fall

Jättebra att formulera konkreta mål, det kommer säkert funka bra.

Sen håller jag med dem som säger att ha en längre nykter period, både för att ge hjärna och kropp en välbehövlig paus och minska toleransen men också för att få perspektiv på vad det är som är så viktigt med att behålla alkoholen i livet.

Jag vill i framtiden också dricka måttligt men är nu inne på min 29 nyktra dag och är positivt förvånad. Trodde det skulle bli mycket mera kamp för att behålla festen i livet men har både gått på krogen, konserter, ställt upp i en hypnosshow (!), klubbat halva natten samt raggat upp en snubbe jag gillade - något jag trodde var unikt förbehållet en onykter mig själv.
Måttlighetsdricka i all ära, men än så länge får jag säga att det inte är så pissigt att vara vit. Ens när jag dricker lite har jag svårt att gå ut två kvällar i rad och det har gått hur bra som helst ;)

Idag var då dagen som jag konfronterade min man angående hans alkoholvanor. Jag hade förväntat mig ramaskri från hans sida, men det blev hur lugnt som helst. Han var medveten om att han dricker alldeles för mycket, och påpekade då att det har blivit lite mycket under semestern. Jag påpekade då att visst, det har det, men även ölhävandet varje helg är inget som är normalt och sunt. Han sa även att han hade funderat på att dra ner, och när jag frågade varför han inte gjort det så visste han inte, han hade bara skjutit det på framtiden. Han var inte medveten om hur mycket han dricker en vanlig helg, så det informerade jag honom om. Jag sa att JAG har full koll på vad han dricker, och jag har haft det ett långt tag.

Han föreslog att han skulle dra ner på drickandet. Jag kontrade med att det räcker inte för mig. Jag frågade om han kände ett sug, om han var beroende alltså, men detta förnekade han. Jag svarade - Bra, bevisa det genom att inte dricka något under en månad. Klarar du inte det är du beroende.

Nu återstår att se om han kan hålla sitt löfte.

Anders, hur länge kan ångest hålla i sig? Är det så att ångest man redan har kan förstärkas av alkoholen? För det är varför jag slutade tvärt i veckan.. Ville se om min ångest kunde förvsvinna, kunde dricka en flaska på kvällen och sedan morgon efter var jag darrig och hadepabikångest n sedan efter jobbet åkte jag hem och fortsatte dricka. Har aldrig gjort det här tidigare så vet ej.
Kalle kanon!!! En timme i taget...känns som att dagarna är som en berg och dalbana med känslor och fysiska problem..

Jag förstår, jag är beredd på en del "dikeskörning" för egen del. Tack för ditt stöd. Det värmer. Hoppas det går vägen för dig!

...så får ni gärna svara på nåra av frågorna i första inlägget. Tack på förhand.

Välkommen hit, här kan du få stöd, tips o råd. Jag kan tyvärr inte bidra med nåt vettigt idag, då jag hade ett återfall igår. Men den värsta abstinensen lägger sig på en vecka 10dgr, hos mig. Levern tar nog lite längre tid på sig, skulle jag tro. Lycka till på din nykterhetsresa.

Den här veckan är vecka 1 för mig. Tänkte skriva några punkter som kan vara bra att komma ihåg...
Abstinenssymtom utan A hittills: dag 1-7. Huvudvärk, torr i mun, hjärtklappning, ångest, spänd/värk i muskler och leder, ryckningar i muskler/muskelfästen och tungan, hörselhallisar light (konstig musik t.ex), magknip och diarre (ffa dag 2-3), halsbränna, usel sömn (ffa dag 1-4).
Omedelbara förbättringar i hälsoväg: Lugnare mage (inte så uppblåst, ffa dag 3 och efter), mindre smärta och svullnad vid levern, vuxenfinnar börjar läka. Tröttheten med stort T har börjat avta lite! Orkade motionera till och med. Skrattade t.o.m idag. Nej nu måste jag sova, har mycket att ta igen. Tack forummedlemmar!

Ta rygg på varandra - och håll ut. Det blir ju bättre. När de fysiska symptomen klingar av så brukar ångesten ha en benägenhet att hålla sig kvar lite längre. En dag i taget! Jag känner så väl igen mig - men vet ju också att det blir bättre när man ridit ut det värsta. Fortsätt och ge er själv en klapp för 5 nyktra dagar. Wow!

Hej, bra jobbat där. Jag har också lyckats avstå. En timme i taget ja. Huvudvärken är rätt påtaglig, håller med. Känns som om muskler och leder är inflammerade, det är nog samma roliga orsak: alkohol. Håll ut!

Slå inte för hårt på dig själv bara - tänk även på alla de NYKTRA dagar du faktiskt har samlat på dig sedan du startade tråden! De finns i din ryggsäck! Jag håller på dig - och hoppas att du hittar din väg uppåt och framåt - eller faktiskt: jag tror att du redan befinner dig på den - du skall bara försöka hålla dig kvar på den...:-)

Nu har jag klarat en vecka! Fy f*n vad jag är bra. Klapp på axeln. Levern känns lite mindre svullen nu. Den är dock inte helt ok. Hoppas man fixar det här, har ju druckit för mycket i många, många år. Senast, från april fram till nu i augusti drack jag minst 3-6 folköl och upp till 2 liter vin - varje dag. Ofta mer, aldrig mindre. Innan dess, tja, jag kommer knappt ihåg nu. Vet att jag lagt runt en tusenlapp på Systemet varje vecka. Plus krogen. Ett stadigt ökande alkoholbehov, det har liksom sakta och säkert tuffat på mot katastrof. Gjort bort mig hundratals gånger. Nycklar, plånböcker, jackor har supits bort i snabb takt. (Det var mest förr, förresten. Gammal som man är, blir man trött och somnar i soffan tidigt. Det var mest i yngre dagar som jag flaxade runt på krogen och välte saker). Usch.

...för den beskrivningen! Kan också skriva under på det där illamåendet. Känner det faktiskt när jag läser din text - och det ger direkt påminnelser om hur det känns när det är som jävligast. Har ju också varit precis där - och vill aldrig någonsin uppleva det igen. Supen som kommer upp igen, i diskhon - och hur man gör ett nytt försök några minuter senare. Usch o fy........

.....så "firar" jag 2 månader utan en droppe alkohol! Det känns så skönt. Är tämligen harmonisk - och nöjd med tillvaron. Har nyligen öppnat semesterdörren, och kommer att vara ledig i en månad. Och det kommer att bli en nykter månad. Har planerat en resa till lite varmare breddgrader. Denna resa kommer att bli alkoholfri - siktar in mig på alkoholfria öl. Förra året när jag var på semester så drack jag 1-2 öl om dagen - vilket inte gav något sug efter mer. Denna gång så har jag lovat mig själv (och alkoholpratkontakten) att inte dricka något på 3 månader till att börja med - och det kommer jag att hålla. Känns inte som att jag kommer att sakna det heller, faktiskt inte! Dock så har jag märkt att jag blir sugen på öl när jag ser någon som dricker det på film/tv. Men: Det är faktiskt enbart ett sug efter den goda smaken av en kall öl - de allra första klunkarna. Alltså inga tankar om att jag önskar att vara full - eller att dricka massor av öl. Jag kommer nog däremot, alltid, att tycka att det finns få saker (som man dricker) som slår just de första klunkarna av en iskall öl. M.a.o. en ren SMAKsak - och inte något annat.

man en kram om man är där ?

bästa medicinen för mig är att lyssna på en vän som ligger inne på avgiftning.
Igår pratade jag med vännen och sluddret i talet var väl märkbart. Jag propsade på att avgiftning var en helt ok väg och så blev det. 3,2 promille på kvällen......vilket är nära döden för en "vanlig" människa. På morgonen mättes 1,7 promille.

Känslan när jag hör hur tillståndet är idag ger mig en riktig fysisk obehagskänsla, mitt illamående ligger inte längre bort än så.
Jag kommer så väl ihåg hur jag kämpade för att behålla första klunken sprit på morgonen för att få igång systemet, ofta kom supen omgående upp med ett fräsande och jag nästan grät av förlusten av en sup. Jag kom efter ett tag på att om jag grundade med några klunkar rejäl starköl så landade supen mjukt och stannade kvar.

Och ångesten när spriten gick ur och jag inget hade hemma......fy fan :-((

Att vara i situationen att inte ännu bestämt att mitt drickande var slut var ett rent helvete, jag led av ensamhetens och skammens sjukdom och jag visste inte hur jag skulle göra så jag fortsatte att dränka min ångest över det. Allt detta kommer upp till ytan nu när jag lyssnar på vännen och jag/ min kropp påminner mig på ett verkligt sätt hur jag en gång hade det och jag vill absolut inte tillbaka till det.

Och ni som skriver här påminner mig och det är jag enormt tacksam för !

Kramar till er alla och ta inte första glaset !!

Har hängt här i två helger nu. Känns som jag behövde det. Min livlina. Jag hoppas kommande vecka gör så att jag kan fokusera på att leva. Leva morgondagen nu. Det känns som att fasta rutiner ska få ta plats och kärleken. Hon som väntar tålmodigt där borta. Ska fortsätta att läsa här, skriva av mig då&då och räkna dagar. Vill känna att jag lever mitt liv. Ska inte vänta på morgondagen utan göra det som jag vill/måste göra nu. Så det blir så. Vad är det som som gör mig glad och får mig att le. Får mig att känna att jag lever. Känna glädje, värme, kärlek och lycka. Det ska jag göra nu.

Dag 5 nu..hade en rätt bra dag igår men bakslaget kom runt lunch idag, ingen A men otrolig ångest kom tillbaka..har haft det sen dess...tänker jättemycket konstigt och överdrivet och har ont i huvudet...har aldrig varit med om liknande förut, är inte ett dugg sugen på A!! Usch!!!

Det var en trevlig dag och trevlig middag på stan och jag begränsade mina glas! Har funderat en hel del på avslutningssamtalet hos psykologen och går nu vidare i mitt liv. Ny träningsvecka börjar i morgon och ska lägga ner ännu mer krut dom här sista dagarna innan semesterresan börjar.

Ja en stor bonus om man kan hjälpa och inspirera någon!

milstolpe. Och som jag misstänker är du nu starkare och tryggare i din nykterhet.
Du är också ytterligare en viktig förebild här på forumet, för alla som kämpar och
vill komma ifrån alkoholens grepp.

Önskar dig fortsatta framgångar

Tack för allt stöd, det är guld värt. Gubben min blev väl närmast ledsen och besviken såklart. Jag har själv avslutat ett förhållande för många år sen, där min dåvarande sambo var alkolist. Nu är rollerna ombytta....jag kan säga rakt av att jag vill sluta dricka a, men hur fan gör man? Allt går ju i precis samma spår med återfall och allt är bara ett stort kämpande. Jag vet bara att jag har två alternativ, sluta dricka eller förlora allt o så småningom oxå dö. Lite förutseende har jag iallafall varit, jag har tagit reda på att vc har en alkoholterapeut som de tar in vid behov av hjälp, och att det finns en mottagning med hjälp o behandling nära mig. Allt ifall jag inte skulle klara mig på egen hand. Tror oxå att aamöten skulle vara till stor hjälp. Och klarat mig själv har jag ju inte gjort, varken nu el tidigare. Lutar åt alkoholterapeuten på vc, men bestämmer mig imorgon. För övrigt har jag gråtit hela dagen, men ger upp gör jag aldrig. Finns det liv, finns det hopp. Det gäller alla kämpekramar

Märtan, känner igen mig i din beskrivning om att missbruka annat än alkohol. Har ersatt det ena med det andra tidigare. Tex att snusa/röka istället. Men har nu slutat med allt sånt. Kaffe är min sista last. Jag tror man ska prova sig fram för att hitta sin egen väg. Jag har jobbat med att sluta i två år nu och lär mig av mina egna erfarenheter och misstag. Och gör det än idag. Det är så svårt att göra som andra säger. Den går bara inte in. Alkoholdjävulen blockerar det. Eller så är det bara så man är. Det låter gott med pizza och att se film ihop. Bra att mannen också ändrar på vanorna. Tror det kommer att göra så det går lättare för dig/er. Grattis till dag 22.

Jag förstår precis hur du mår och precis som all andra har skrivit så är vi många här som gjort saker under alkoholen influens som vi bittert ångrar. Och som jag skämts.... Om och om igen...

Nu kanske "Botten" är nådd? Sök hjälp. Att få dela sin ångest är en befrielse och stor lättnad.
Jag tror på dig!
Ta hand om dig!
Stor kram!