Senaste kommentarerna i forumet

Underbart att höra om dina två månader och din tillförsikt framåt! Hoppas du får en härlig och välbehövlig semester!

Själv har jag 5 månader i bagaget. Semester på varma breddgrader var en utmaning, så mycket är förknippat med ett glas vin, en kall öl och där jag var, fanns det inte a-fri öl. Men hittade en alkoholsvag som fick duga.

Igen - stort grattis till dig! Starkt och bra jobbat!

2 månader - så otroligt bra! Är själv tillbaka igen och gör ett nytt försök - inspirerande att läsa din tråd!

Mycket bra att du pratat med din man. Det är ett stort och starkt steg att våga ta. Bravo till dig!! DU är mycket starkare än du ger dig själv credit för. Jag kan riktigt känna hur du kämpar mot A demonen Lena och jag vågar påstå att jag på många sätt förstår din rädsla och oro... kanske är fel sak att fråga men.. har du funderat på att gå i behandling.. ? Alltså att komma bort från hemmet och komma till en miljö som är dedikerad till att hjälpa dig bli frisk ?.. Är det något som du skulle kunna tänka dig? Jag tror du behöver det miljöombytet men rätta mig om jag har fel.. vill inte trampa dig på tårna .. bara en tanke jag fick.. Sänder dig massor med styrka och tankar om hopp och önskar så att du ska hitta tillbaka till dig själv och ditt fina liv.. Det GÅR... det LOVAR jag!

Tack Anders! Ja vaknade upp till strålande sol ute, tittade på min telefon imorse och hade fått sms av min partner, kallt och kort grattis på din födelsedag , inget mer. Blev ledsen och ångesten kom på mig, men den lugnande sig ganska snart. Vet att hen är sjuk, men ändå, ibland tänker jag "kan hen inte låtsas en liten stund och säga ngt snällt eller bita ihop en liten stund för min skull" men samtidigt när jag läst mig till leda om depression så fungerar det inte så, man tänker på sig själv bara och får ångest av andra.

Igår kväll hade jag en jättebra kväll , tänkte mer förnuftigt och inte låg och klurade på hundra trådar som jag har gjort de närmaste dagarna, vanföreställningar usch ! Men det är så jag levt senaste året, med detta, blir tokig i huvudet av all A, man blir fasiken det!
Jag hittade på saker i huvudet och förstorade upp saker när jag drack.
Vet vad mitt A beroende beror på redan och det är många av er som fortfarande letar efter varför, nu är jag inne i dennperioden att jag måste komma till insikt med vad jag ska göra till vilken gräns, att ha levt med en människa i över 2 år, älskat, känt mig älskad, bästa relationen jag haft som plötsligt vänder över en natt och vill inte se mig, inte kännas av mig. Jag drack igenom mig detta fram till förra veckan, lediga dagar blev A heldagar , jobbdagar slutade i sängen men vin, vaknar upp skakig och ångestfylld varje morgon.
Mitt mål med att sluta med alkohol är att ta tillbaka kontrollen över min kropp och huvud, veta att när jag ältar ngt är det JAG dom gör det och inte A. Vad är vad liksom!

Som tur är har jag världens bästa man som jag för ca 5 månader berättat för (trotts det skäms jag o skåpsuper)
Jag går 1/ vecka hos en alkoholtant, hon tycker jag skall bli nykter o börja med antabus. Jag har väl inte nått min personliga botten o kämpat med att kunna dricka normalt men börjar inse att nu går det snabbt utför.... Att tänka hur, vad, när, gömma, smyga, ångest tar SÅ på mina krafter. Vill få tillbaka mitt kidnappade liv. Trött att vakna slö o ofräsch o tänka vin.....
Vin, vin, vin varje minut!

Men..... Så rädd! Hur skall jag trösta mej? Från vad? Ja allt bara snurrar!

Hej Lena 72, jag hoppas o tror att du får den hjälp du behöver, våga be om den. Jag har själv gått och trott att jag måste, vill fixa allt själv. Men har nu äntligen fattat att jag inte klarar detta själv. Ang campral, åt jag den för ett par år sedan under en övbehandling , jag märkta ingenting egentligen, men jag drack inget heller under dessa två månader. De ska ju funka som att man tappar intresset o suget för a. Gör du inte det, är den inte verksam, kan jag tycka. Men vet egentligen inte. Beror kanske på tid du ätit dom , styrka osv...annars , om du verkligen vill o vågar släppa snuttefilten, kan antabus hjälpa, då är det stopp liksom. Men även där är motivationen som avgör, jag menar, man kan ju alltid sluta ta dom. Nä hur vi än gör, och vilken väg vi tar, är inte alldeles lätt med denna hemska sjukdom i hälarna. Jag hoppas du får kraften och hjälpen du behöver, det är du värd. Kram

Usch nu måste det ut, efter 6 veckor av hygglig måttlighet (ca 10dgr med ah, 33 utan) så har sista dagarna inte gått bra. Tors lite ah, fredag för mkt, lör lite ah, sön vit, igår en hel flaska vin huah :-(. Igår riktigt ah-beteende, köpte en flaska vitt vin för att jag skulle vara själv hemma och drack upp den på ca 2 timmar. Är på jobbet idag, blev igår avslappnad och tung, tänkte ingenting. Är besviken över att jag lät mig själv upprepa mönstret jag vill ur.

Jag har ett par saker som försvårar att orka sluta helt. Utan att dricka så har jag en eftermiddags och kvällsoro i bröstet som till slut övergår till ångest och lagom till att jag ska sova så är jag trött men negativt uppvarvad och stressad. Jag kan då absolut inte sova, snurrar hit och dit i timmar och har till slut arbetat upp en stress och ångestnivå som får mig att må ordentilgt dåligt. På morgonen är jag då väldigt trött och under dagen trött, håglös irriterad..och så byggs det upp samma mående igen framåt kvällen. Jag förstår ju att det säkert har ett samband med att jag druckit för mkt ah bakåt och om jag lyckades avstå längre så skulle kanske mitt inre stabilisera sig mer och jag skulle börja må bättre. Bakåt har jag ätit SSRI (?) antidepp mot oro, i ca 1½år och gick då också i bra terapi men slutade för ca 6 mån sedan. Jag har också i perioder haft insomningstabletter då jag har en störd sömn. Vill helst undvika insomningstabletter då det är så jobbigt att sluta med dom igen sen, men nu när jag sover så dåligt så måste jag kanske höra av mig till husläkaren om nytt recept.

Att stryka på kvällarna var faktiskt ett bra tips, jag behöver lite styrning så jag håller mig sysselsatt.

Hej Lena72 , jag kom över din tråd här igår och läste dina inlägg. Lider så med dig.. är dock övertygad att du kan komma ur detta om du bara får den hjälp du behöver!! Ibland måste man få hjälp... Vill inte lägga mig i men har du någon runt dig du skulle kunna tänka dig att prata med om detta? Någon som du litar på och känner dig trygg med? Skickar all styrka jag har till dej.

Har börjat med Campral men de hjälper inte alls.....
Erfarenhet någon?

Tack för frågan! Är tyvärr kvar i helvettet och det brinner bara mer o mer!
Planerar att sluta helt i sep, men blir rädd bara jag tänker på att slänga min snutits. Måste sluta nu helt det blir bara värre o värre och snabbt utför tyvärr. Har till o med börjat dricka på dagen.....
Känns som jag skall börja banta (läs sluta dricka) på måndag o nu är jag desperat helgen innan o hinna äta allt sista helgen.

Tack för frågan! Är tyvärr kvar i helvettet och det brinner bara mer o mer!
Planerar att sluta helt i sep, men blir rädd bara jag tänker på att slänga min snutits. Måste sluta nu helt det blir bara värre o värre och snabbt utför tyvärr. Har till o med börjat dricka på dagen.....
Känns som jag skall börja banta (läs sluta dricka) på måndag o nu är jag desperat helgen innan o hinna äta allt sista helgen.
Kram

Godmorgon KalleBoll25 :) Härligt att höra hur stark du är. Helt fantastiskt hur bra insikt du ändå har... var stolt! Min gårdag blev bra. Visst det fanns ett vanemässigt sug mellan 16 och 20 samt en känsla av tristess.. och saknad.. men jag dövade det med god mat och att läsa här på forumet. Vid 20 rycket försvann allt sug och jag somnade som ett barn på bra humör. Jag tycker ofta det är när livet är som tyngst med problem osv som önskan att döva med vin blir störst. Som jag skrivit tidigare så är det mest hur ofta som är mitt problem. Jag kan lätt njuta av ett glas gott vin till maten och sen sluta.. det är när jag blir stressad som jag gärna dövar ångest och just stress med vin... och det mönstret har tyvärr blivit en vana,, och vanans makt.. jesus va stark den är.. hur som nog om mitt... hur känns det för dig... har hört att sinnet blir lättare på nått sätt efter ett tag.. känner du så? Du får gärna vara hurtig och pojkscout det gör inget alls :) var och skriv precis som det känns.. ärlighet vara ju längst :) .. Idag är det tisdag och idag ska jag inte heller tröstdricka.... är jättestressad över några väldigt jobbiga saker i livet just nu... så det e svårt att avstå från " trösten" .. men det ska och kommer gå. Jag tänker som du en timme i taget.. vet inte vart jag landar i detta.. kanske lär jag mig dricka vanligt.. kanske blir jag nykterist.. vi får se.. men just idag.. ska jag ta tag i de jobbiga sakerna och lösa dem med mina bara händer.. inte dricka bort dem. Imorgon kanske man mår hemskt men just idag.. kommer det gå bra.. timme för timme ;).. Hoppas jag :) Känner mig konstigt " ren" i kroppen idag.. var nog för att man sov utan A i blodet.. bra känsla :) Tack för allt stöd och insikter.

En klok person skrev: Det är inte svårt att sluta dricka. Det svåra är att inte börja igen.

Kom ihåg att hjärnan inte är sig själv just nu. Den vill ha sitt gift till varje pris och kommer hitta på vad som helst för att du ska ta en öl/hutt/vin. Jag slutade röka för ett par år sedan och då tänkte jag på cigg jämt och drömde att jag rökte. Det höll i sig länge minns jag, händer ibland fortfarande. Så blir det nu med, gissar jag. Men jag ska inte dricka idag!!! 1 timme i taget.
(P.S jag hoppas att jag inte framställer mig själv som en hurtig pojkscout nu, tycker själv att det är irriterande med alltför mycket glada tillrop i dessa sammanhang. )

Odette: tack för ditt stöd. Hoppas jag kan stötta dig också. Det går upp och ner nu. Men: ingen alkohol idag heller! Skönt att ha kommit så här långt. Har fortfarande abstinens tyvärr, men jag vet att det hör till. Kom igen nu. Kämpa på!!!

P.S. Jag har en liknande situation med min familj.

Dag 17 tisdag, sov länge idag. Så skönt. Ska gå upp snart. Två tankar ploppade upp när jag vaknade. Jag behöver fundera på om att byta jobb eller förändra där och prata framtid med hon där borta. För stort frågetecken nu tycker jag.

Vågaförändra64, bra gjort. Skriv av dig här på ah. Det hjälper. Starta en egen tråd så är det lättare och följa. Lycka till nu.

Jag tror som du Miriam :)

Min semester är slut. Den har inte varit nykter. Endast en nolla har jag skrapat ihop. Jag har städat och rensat, på flera plan.
Men, jag har iaf hållt mig till max en flaska vin (utom vid två tillfällen)

Har återupptagit kontakt med två vänner, jag tidigare prioriterat bort.
Tagit tag i kosten.
Funderat på vad jag egentligen vill göra, och vad som är viktigt.
Också skrivit lite dagbok (i pappersform)

Har även varit på en middag, där jag höll mig på en bra nivå.

Mitt mål är nu att må så bra jag kan. Och när det gäller ah, dricka så lite som möjligt.
Jag ska samla på helnyktra dagar.
Och börja köpa småflaskor till helgen istället.
Har testat, och det funkar rätt bra. Lagomt avslappnad och fortfarande kontroll.

De närmsta veckorna kommer innebära mycket aktiviteter, där det inte fungerar att vara full, eller att inte vara körbar. Och om jag super bort mågra dagar, kommer inte planeringen att hålla.

Veckans plan är nykter tisdag, onsdag, torsdag, troligen ett glas vin på fredag, och lite mer på lördag. Men inte mycket mer. Och nykter söndag.

Tack för din tanke Jullan! ❤️

Jag är nog på rätt kurs iaf :)

Så är det för mig också, att försöka dricka lite alkohol ibland är mycket svårare än att vara helt nykter jämt.
Därmed är valet lätt. Att fortsätta nykterheten.

Jobb vidare på det nyktra livet heueh, och ha en bra dag

Jag har ett litet block och en penna ligger i köket. Närhelst något tar slut så skriver jag upp det på listan och när det är dags att handla så tar jag bara min lista och åker. Inget konstigt med det, de flesta har väl samma eller något liknande system. Mitt problem är att jag är helt beroende av min lista, jag handlar bara det som står på den och inget annat. Häromdagen hade jag glömt att skriva upp cigaretter så självklart kom jag hem renons på rökverk. Eftersom jag är för lat för att ge mig ut igen så blev det ransonering.

Jag räknade ut hur lång tid det behövde gå mellan varje cig för att de skulle räcka till nästa köptillfälle. Det var en plågsam kväll, jag satt mest och väntade på nästa chans jag skulle få att kunna gå ut och röka. Minuterna tickade förbi så sakta, så sakta. Ju närmre det magiska ögonblicket jag kom, ju svårare hade jag att sitta stilla. De sista minuterna stod jag vid balkongdörren, cig i ena handen och tändaren i den andra.

Det här leder mig osökt in på mina många försök att begränsa mitt drickande. Jag har provat veckoranson, dagsranson, min. tid mellan varje glas etc. Alltid utan framgång. Hur i h.e får man två glas vin att räcka en hel kväll? Det enda jag kunde komma på var att sysselsätta mig med annat tills strax innan läggdags, så svepa mina glas på två minuter och så i säng. Meningslöst. Jag kan nog konstatera att för min egen del så är det jobbigare att dricka begränsat än att inte dricka alls.

Tack för din kommentar Levande! Jag tror jag ska ta dig på orden och lägga lite krut på det där. Fast jag behöver nog bygga upp lite mod först. Jag är rädd att om jag gläntar på den dörren så kanske den far upp på vid gavel och suger in mig i en värld av känslor som jag inte är redo att hantera än.

Ha en underbar dag allihop!

Vad starkt av dig att ta beslutet - all respekt!

Jag har värk i musklerna och kramp i vaderna. Det var värst första veckan utan alkohol och har sedan klingat av. Jag har än så länge bara varit vinfri 8 dagar i sträck som längst och sedan druckit i mindre mängder (måttligt?) Drack lite vin i helgen och har lite "restless legs". Tror det har med alkoholen att göra. Var på massage igår och det var underbart!!
Jag tycker mig förtstå att det finns en uppsjö av biverkningar på alkoholen som vi tror beror på annat och en uppsjö symptom på abstinens då vi avstår. Tänk vad vi gör med våra kroppar!
Om inte krampen går över så ta kontakt med vårdcentralen för säkerhets skull.
Rapportera gärna hur det går!

Sov sådär, men känns ändå bättre efter typ 2 vita.

Känner verkligen igen mig utmattad själv sedan 2 år egen i 20 år självmedicinerar alkohol för att orka men de blir bara sämre med allt.

Jag själv tänkte som ni andra här. Jag tar det lite lugnt och sedan håller mig till tre öl någon månad senare. Tror ni att det funkar?? För dom flesta nej. Om man nu lyckats klippa de två första och värsta veckorna är det värt att chansa? Läs andras trådar här och se vilken väg de har tagit är mitt råd. Vill inte vara någon moralgubbe. Har man ett beroende så kan man inte bota detta bara genom att sluta en tid för att sedan tro att man ska kunna dricka normalt igen. Läser man detta några gånger kommer man på hur dumt det egentligen låter. Jag drömmer också om att kunna ta en öl på restaurangen till maten, men är det värt detta? Hoppas ni får en fin dag.

Detta är mitt första inlägg här ja önskar en stor förändring av mig själv.