Senaste kommentarerna i forumet

Hej o välkommen! Tack för dina fina ord! Ja, man måste peppa sig själv med de medel som ens hjärna tar emot. Visst: jag är alkis. Inga problem att säga det. Men jag ska ändå inte dricka idag. Tror & hoppas jag! Vill inte hugga det i sten eftersom det ger motsatt effekt i min fjortishjärna, trots att jag är över 40... Jag är ju min värsta fiende när suget kommer. Så: en timme i taget.

Jag tycker som du. Det finns så mycket att göra och se ute i världen. Det kommer jag missa om jag är full eller bakfull. En svala, barn som leker, en ljummen vind i håret.
Fan, vi lever bara en kort stund! Låt oss känna efter, istället för att bedöva oss. En nykter timme i taget. Håller tummarna för oss alla här!

Hej , jag är helt ny här på forumet... vill bara säga att jag tycker du e SÅ stark som inte ger upp. Jag blir inspirerad i min nu påbörjade resa att ta kontroll över mitt " tröstdrickande". Jag är inne på min första dag.. min första morgon... och jag e rädd och nervös.. men jag andas... och tänker på hur magiskt bra jag kommer må om jag bara kommer vidare.. längtar efter att känna mig glad igen ( alkohol skapar enrom ångest i mig.. särskilt efter några timmars drickande.. då kommer den som ett brev på posten.. ). Jag säger inte heller att jag ska bli helnykterist. Jag har inga problem att begränsa mitt drickande.. dock kan jag inte begränsa hur ofta jag dricker.. det är mitt problem.. Alkoholen en för stor plats i mitt liv.. och det hindrar mig från att se livet på ett ljust sätt... blir bara extremt negativt och offermässing. Återigen starkt jobbat av dig.. är riktigt imponerad.. om du vill ventillera så lyssnar jag gärna. Lycka till bästa du! En timme i taget... mot friheten..

Du har verkligen vänt ditt tåg som dundrade in i vindimmorna till att tuffa på framåt utan alkohol, det är väldigt strongt gjort! Tycker du att känslorna av rastlöshet och tomhet helt gett md sig? Jag har själv "bara" minskat ahintag, inte lyckats med ett längre stopp, och jag tycker att jag trots minskinig av ah har kvar rastlöshet och viss ångest hela tiden. Hänger säkert ihop med att jag fortfarande dricker (mindre dock) vin kanske 2dgr av 7.

Vad trevligt att läsa dina rader här igen på forumet. Låter som förra veckan slutade ungefär likadant för oss båda med alkoholintag trots föresatserna att avstå. Jag har ju lite vaga föresatser, vågar mig inte riktigt på det där totala stoppet utan nöjer mig lite blekt med minskningen. Kan ändå bli fascinerad över min egen hjärna; jag har uppenbarligen svårt med att avhålla mig vin ens i två veckor i sträck; ändå så är mina argument att jag kan dricka måttligt och därför så "får" jag dricka nu lite då och då. Men eftersom jag inte klarar en längre avhållsamhet så borde jag ju tvärtom ta det som ett tecken på att verkligen göra ett längre uppehåll...ja snurrigt men egentligen enkelt. Jag har också funderat på barnens skärmtid, jag har flera barn mellan 8-17 år och skärmtiden har fullkomligt exploderat sista 2 åren för alla barnen men allra mest för de yngsta. Till stor del ett samhällsfenomen (vi vuxna gör ju det också) men för mig själv så hänger det nog samman med mitt ökade vinintag de sista åren. Om jag runt middagstid dricker ett par glas vin 5dgr i veckan så är jag inte heller på alerten, jag zoomar ut lite, barnen underhåller sig själva- med plattan. Inte helt såklart, jag lagar alltid bra middagar, kollar läxor, försöker prata om hur de haft det etc men ändå, släpper taget lite ändå. Träningen är ett annat försummat kapitel, jag har i vuxen ålder aldrig tränat så lite som sista året. Jag känner tyvärr en enorm trötthet och uppförsbacke just med träningen även om jag egentligen vet att om jag kommer igång så hjälper det även med att jag dricker mindre alkohol. Jag tycker att din plan med viktväktarna är bra, vad som helst som fungerar och får hälsosamma konsekvenser är bra! Det är annars bara att hoppa på sadeln igen och avstå, avstå, avstå från vin idag och närmsta dagarna så inte vin-dagarna börjar samla på sig och snart igen är i princip sammanhängande. Tack för din uppmuntrande text i min tråd också, det gjorde mig glad mitt i morgontröttheten!

Tänk jag tror du måste öppna den dörren för att få ro.
Kan vara bra att ta hjälp med de känslorna som kommer upp.
Önskar dig en fin dag och fundera över hur du hittar din ro

Viktigt: En timme i taget! Räkna till 10 vid varje sug. A-jäkeln är lurig.
Några punkter att lägga till abstinenssymtomen dag 1-7:
Mardrömmar, att vakna kl 03 med hjärtklappning utan att somna om trots sömnmedel. Detta har nu börjat släppa. Är det värt att sabotera för ett glas vin? Nej. Det tar veckor att komma igen. Jag lurar hjärnan genom att tänka att jag KANSKE kommer dricka någon gång framöver, men att jag just nu (så länge som möjligt) inte ska. För varje dag skjuter jag fram den där "någon gång" i min hjärnkalender. Jag kan inte tänka "aldrig mer" eftersom jag då kommer göra tvärtom. Fråga mig inte varför. Läste nån smart medlems inlägg här som gick ut på att man skulle göra en lista med för och emot. Och att man inte ska se sig som en Missbrukare i första hand, utan som en individ med möjligheter. Typ: Jag är KalleBoll. Jag är värd bättre än en förstörd lever. Därför dricker jag inte den kommande timmen. Ett mantra som kanske kan hjälpa mig?

Känner mig dock irriterad och "uppjagad" idag vilket beror på den förb#* abstinensen. Får försöka tänka positiva tankar:

Skönt att känna sig lite friare: att INTE behöva planera livet kring drickat. Exempelvis kunna slänga sig i bilen och köra iväg en lördag kl 9 eller torsdag 19.30 om jag vill! Slippa sitta och räkna på antal öl, förbränningstider, kroppsvikt varenda jäkla gång, förutom att må som en överkörd grävling.
Nu ska jag fira med en kopp kaffe (kunde inte dricka det förut pga sura uppstötningar - jag valde förstås alkohol om jag tvingades välja...) Den närmsta timmen ska jag klara! Ta hand om er!!!

P.S. Belöningen för kroppen och psyket är inte den där ölen eller glaset vin. Det är att få en natts nykter sömn. Fyllebelöningar är egentligen straff.

Banani! Riktigt glad när jag hör din "lista" på saker du gjort. Vad härlig du är!

..det tar tid. Min ångest är också hemsk. Tar Prometazin mot detta, kanske kan hjälpa någon annan också? Mardrömmar och vakna kl 03 verkar höra till också (för mig iaf). Hoppas att det går bra för dig. Heja!!!

Ny och knäckt
Känner mig som världens sämsta människa! Jag har efter många år som egen företagare, mamma till 2 barn och sambo sen 16 år börjat dricka vin för att slappna av och inte behöva känna ansvar osv. Har diagnosen utmattningsdepression efter att ha drivit på mig själv till vansinne. Tömmer en vinare och mer om det finns, dricker ensam! Har fått nog av mitt beteende och vet inte varför jag valde denna väg??!

När jag var ute i fredags (innan jag vände mig hit) så blev det som vanligt. Jag var ute med en ny bekant och minns inte när jag gick hem. När jag vaknade på morgonen skämdes jag så enormt att jag bara stack huvudet i sanden genom att blockera honom i sociala medier. Fegt och orättvist.
Imorse märkte jag tecken på att han måste ha varit hemma hos mig och även om jag känner mig säker på att han inte har något ont i sig, så känns det så läskigt att inte ens minnas detta.
Direkt så spelas allt pinsamt jag gjort på fyllan upp i mitt huvud. Obegripliga sms, oförskämdheter jag sagt, fyllecell, ramlat och slagit mig, ringt dejter eller vänner otaliga gånger etc etc och plötsligt känns allt hopplöst.
Jag vet inte hur jag ska förklara det annat än att det känns som att oavsett om jag försöker bättra mig så kan jag aldrig tvätta bort den skammen. Jag förstår att det inte är rationellt men ångesten biter tag i mig över vad jag gjort i mitt liv och plötsligt fick jag en dålig start på veckan.

Har ni några tankar om hur man lär sig leva med skammen?

När jag var ute i fredags (innan jag vände mig hit) så blev det som vanligt. Jag var ute med en ny bekant och minns inte när jag gick hem. När jag vaknade på morgonen skämdes jag så enormt att jag bara stack huvudet i sanden genom att blockera honom i sociala medier. Fegt och orättvist.
Imorse märkte jag tecken på att han måste ha varit hemma hos mig och även om jag känner mig säker på att han inte har något ont i sig, så känns det så läskigt att inte ens minnas detta.
Direkt så spelas allt pinsamt jag gjort på fyllan upp i mitt huvud. Obegripliga sms, oförskämdheter jag sagt, fyllecell, ramlat och slagit mig, ringt dejter eller vänner otaliga gånger etc etc och plötsligt känns allt hopplöst.
Jag vet inte hur jag ska förklara det annat än att det känns som att oavsett om jag försöker bättra mig så kan jag aldrig tvätta bort den skammen. Jag förstår att det inte är rationellt men ångesten biter tag i mig över vad jag gjort i mitt liv och plötsligt fick jag en dålig start på veckan.

Har ni några tankar om hur man lär sig leva med skammen?

Hej kompis! Ville bara det...titta in och säga hej. Hoppas allt är ok med dig och ongen din. Saknar dig ibland...du var så rak, även om du själv kanske inte upplever det så. Kärlek...och så./R

Helgen gick sådär. Måste nog ta i mer.
Nu SKA jag köra 5 vita i rad, måttligt på en fest på lördag, sen 6 vita i rad.

Ja, om du oroar dig och om du upplever att du har ett problem så är det säkert så. Här kan du fundera och få bra feedback som gör att du kommer vidare. Jag har funnit stöd och insikt här samt blivit uppmärksammad på mina (för mig) dolda sidor som fått mig att orka vidare.
Välkommen!

Tack för din fråga i min tråd! Det är väl lite så för mig också att det fladdrar en liten oro som stillas av ett-två glas rödvin. Det är något märkligt med det för min del för det är bara rödvin som fungerar. Allt annat är ointressant. Hur som helst så kan jag falla igenom precis som du och jag vet aldrig säkert när det ska ske.
Hösten är här och jag tänker på dig och barnen. Vi har ju tre vuxna och nu en sladd på 9 år. Vilken skillnad med ett barn och tre barn som ska börja skolan ... När de stora skulle igång var det ett kaos utan dess like precis som du säger, fotbollsskor, hockeyklubbor, regnkläder och ryggsäckar om vart annat. Herregud, jag kan verkligen sätta mig in i "små saker som växer till berg".
Hoppas du hittar en balans i hösten. Jag planerar att stryka när oron kommer på kvällen - har satt upp en klädstång i förrådet där jag hängt allt som ska/kan strykas plus lite som kan lagas/sättas i en knapp m m. Är verkligen ingen praktisk människa men tänker att det kan vara bra att plocka med något när suget sätter in. Liten grej men i alla fall ett försök.
Rörigt inlägg - mycket tankar men gott hopp om att kunna dricka måttligt och utan att behöva tänka så förbaskat mycket på det!

Kram till dig Heddali och alla andra som kämpar på!

Vaknande nu men ångest igen..vad är detta? går det aldrig över, det är som att det börjar direkt på morgonen och slutar när jag somnar, den enda ro jag för är strax innan jag somnar. Är detta det normala i abstinensen. Känns som att det här blir den jobbigaste dagen.

En veckas semester på landet och utan skärm - ska sonen vila från skärmen så får väl mamman göra det samma! Tänker på hans eviga tjat om skärmtid och oroar mig för att det är ett beroendebeteende lika farligt som mitt fast i mycket tidig ålder. Usch och fy om det är så. Hoppas på mycket forskning så att våra barn "födda med iPad i hand" får ett bra liv. Jag har ärligt ingen aning om var gränserna går vad det gäller skärmarna...
Däremot vet jag en hel del om var gränserna går vad det gäller mitt alkoholintag. Jag vet exakt var njutningen slutar och den dumma rösten kommer in och vill ha mer.
Under semestern har jag druckit vin fyra dagar i sträck, torsdag 18 cl, fredag 50 cl lördag 50 cl och så igår söndag 25 cl. När alkoholdjävulen lockat med ett glas till har jag sagt nej. Det har inte varit lätt men jag har stått emot och förstår att jag är på väg att tro att jag kan dricka normalt. Det kan jag inte!!! Nu blir det åter ett försök på 21 dagar men med delmålet nykter 7 dagar.
Gick till Viktväktarna igår och insåg att jag gått upp 7 kilo januari-augusti 2016. Sambandet med mitt ökade alkoholintag är påtagligt och jag väljer att ta ett omtag. Om jag ska vara riktigt ärlig så har jag använt Viktväktarna under många år för att begränsa mitt vindrickande. Deras nya program lämnar ännu mindre utrymme till vin än det förra. Hälsorekomendationerna är tydliga och det passar mig. Jag behöver något att hålla mig i och formen är ganska trevlig. Jag förstår att det inte passar alla och tycker att man ska göra som man vill - så det är ingen reklam för VV.
Imorse missade jag min inbokade spinning - jag sov så hårt (vinet) att jag inte klarade att gå upp när kolockan ringde. Nu har jag lyssnat på morgon-tv och hur bra det är att springa så jag ska strax ge mig ut på en liten tur. Nytt försök med spinning nästa måndag.
Ja, jag har gott hopp om en frisk höst och med ett måttligt alkoholintag.

Helst av allt skulle jag vilja strunta i detta, mena att problemet inte är så stort att det är värt att lägga tid och energi på mitt förhållande till alkohol. Men jag vet för mycket. Jag har för mycket kunskap om det för att helt kunna strunta i det.

Jag vet att ett missbruk inte börjar på en gång. Jag vet att för att man inte har missbrukat de första 40 åren så betyder det inte att risken är eliminerad för de kommande 40. Jag vet att jag från och till har ett riskbruk.

Därför måste jag ta tag i denna tabubelagda fråga och rensa bland skiten...

Att något inte är som det ska. Om du orkar och vill så skriv gärna ett par rader här, vi är nog många som tänker på hur du har det.

är nog det ord som bäst beskriver min sinnesstämning just nu. Jag hade en god vän för länge sedan, vi har inte träffats eller pratat på över 20 år. Men på den tiden hängde vi ihop jämt. Vi seglade bräda och åkte vattenskidor ihop, han var besättningsmedlem på min kappseglingsbåt, vi träffade våra livs kärlekar ungefär samtidigt, våra fruar var gravida samtidigt, vi åkte skidor, semestrade på Rivieran och festade tillsammans. Han var en glad fyr, tyckte om god mat och dryck och var väldigt social av sig. Hans stora umgänge smittade av sig på mig som var mer tillbakadragen.

Jag använder imperfektum eftersom jag tror att han har gått bort. Hans hustru dök upp på min "folk du kanske känner"- avdelning på facebook, så jag blev nyfiken. Jag hittade honom inte någonstans, varken Eniro, Google eller Ratsit har något om honom. När jag kikar på hans hustrus facebook-sida så hittar jag en massa bilder men bara en på honom, och den är fem år gammal. Han ser väldigt tärd ut, mest bara skinn och ben. Tillsammans med det faktum att hon ensam bor kvar på deras gamla adress och har kvar deras sommarstuga får jag känslan av att han inte finns längre.

Jag vet att jag bara kan ringa och fråga, men är nog lite för feg. Inte för att jag är rädd för att prata med henne, utan för att jag är rädd för mina egna känslor. Vi tappade kontakten när min hustru dog. Dom försökte stötta och hjälpa men jag valde att flytta 50 mil bort och börja supa. Jag byggde en bubbla av alkohol och arbete som jag inte ville lämna, jag distanserade mig från allt som påminde mig om henne och vårt liv tillsammans. Inte ens nu vet jag om jag vill bli påmind om den där tiden. Vi får se, kanske jag lyfter luren i alla fall.

Förlåt om det blev lite deppigt idag, hoppas ni får en härlig måndag!

Dag 16 måndag, känns lite overkligt att se sin tråd här på ah. Som om jag tittar tillbaka på något som jag lämnat. Något som var otäckt och jobbigt. Något som jag kommer att vara rädd för i framtiden. En sjuk dröm jag vaknat upp ifrån. Usch.

och jag är där så får vi säkert en kram! Irl. Båda två?
Här får du en virtuell måndagskram ❤️ /mt

Känner mig som världens sämsta människa! Jag har efter många år som egen företagare, mamma till 2 barn och sambo sen 16 år börjat dricka vin för att slappna av och inte behöva känna ansvar osv. Har diagnosen utmattningsdepression efter att ha drivit på mig själv till vansinne. Tömmer en vinare och mer om det finns, dricker ensam! Har fått nog av mitt beteende och vet inte varför jag valde denna väg??!

Hoppas du mår bra! Det går helt ok, har inte druckit sen den 12:e... Men är så sugen på lite vin. Problemet är att så fort minsta lilla går emot mig skulle jag gärna dricka...

Fredag gick bra, men lördag började suget komma och idag söndag hade jag ett riktigt sug, på det där eftermiddagsglaset som sedan leader till 3-4.... Man börjar bli lite låg nu och tycker livet är tråkigt:( men nu tar jag en vecka till! Kram