Senaste kommentarerna i forumet

Superbra jobbat! Driftigt och rådigt gjort av dig!
Tror på dig. Du fixar det här.
Kram!

Jag har märkt att jag mår sämre när jag läser igenom trådarna... Vet inte riktigt varför. Det är en hel drös med igenkänningsfaktorer, det kan vara en orsak. Att jag ser hur andra brottas med liknande saker som jag.

Det är inte så att jag vill förneka mitt problem mer. Tvärtom, mitt problem bör än mer tydligt. Frågan är då om det är bra för mig att läsa och känna igen mig. Kommer det hjälpa mig. Hjälp behöver jag. Hjälp vill jag ta emot. Men att läsa och känna igen mig och må dåligt - hjälper det mig...?

Du gör rätt som tar hjälp utifrån. Det sker en positiv process nu för dig.
Nej, du är absolut inte en zombie eller hjärndöd. Det är alkoholen som ställt till det för dig.
Och den är du förbannad på nu. Bra!
När alkoholen ställt till ett helvete för en, och man är helt uttömd och djupt nere, känns det för djävligt ut.
Men, det går alltid att resa sig och komma upp ur träsket.
Det är just vad du håller på att göra nu.

Kämpa på Jullan65, du kan och du vill.

Mångdubbla styrkekramar!

Ja vilken dag, nykter iallafall, alltid nåt. Känns som jag äntligen förstår allvaret i min alkoholism. Min totala oförmåga att ensam ta mig ur detta. Jag är verkligen maktlös inför a....men jag är inte maktlös så länge jag inte rör det första glaset. Idag ringde jag min läkare o fick tid till en alkoholterapeut. På onsdag nästa vecka ska jag dit. Igår kom jag att tänka på en bekant , som varit nykter alkoholist i 15 år. Ringde henne rakt av o berättade att jag behöver hjälp. Förvånad var hon kanske, men väldigt vänlig o hjälpsam. Ett aamöte är därmed inbokat nu på onsdag tillsammans med henne. Det känns som ....ok, jag klarade inte detta själv, då får jag höja ribban och be om hjälp. Och tänka sig, det känns riktigt skönt. Fuck alkohol liksom, än är jag inte död, zombie, eller hjärnskadad. Och framför allt, JAG VILL INTE DRICKA MER. En dag i taget då förstås. Kram o tack för allt stöd.

Dina insikter är, uppfriskande? Den mentala biten tror jag starkt på.

Ang skärmtid så har jag begränsat den hemma, har satt upp en "pott" av total speltid/skärmtid förlagd till helger och vill man ha mer av varan så måste man läsa under veckan, 30 min läsning ger 30 min mer speltid, har fungerat hittills.

VV är inte min melodi, inga svältkurer är (flåt men det är min inställning dock respekterar jag andras fullt ut. Med medför VV en mentalt bättre inställning till måttlighet så är det givetvis bara att heja på!!

du ska inte åka ensam och träffa honom! Du ska inte utsätta dig för den risken. Och faktiskt inte heller utsätta honom för en situation som han inte kan hantera. Bra att du har kontakt med kvinnojouren. De vet vad det handlar om!
Var rädd om dig! / mt

Heddali... Absolut har den där påtagliga rastlösheten och ff tomheten minskat! Precis som du själv är inne på så tror jag absolut att det hänger ihop med ett totalt avståndstagande. Tycker absolut att du ska ge det en chans och prova, vad har du att förlora? Man kan alltid återgå till det som varit så varför inte.

Sen finns det en annan typ av tomhet och rastlöshet numer, men det är lovet känner jag. Omställningen och att det är nytt, nya mål. Jag stänger inte längre av och tänker på nästa glas, nästa belöning i form av just vinet. Tro mig, jag har inte fått så mycket gjort hemma som under tiden utan vin och rus. Innan var den stora glädjen att komma hem och korka upp, både börja och samtidigt avsluta dagen. Nu "tvingas" jag fejsa verkligheten och det är både skönt och jobbigt. Jag har insett att mitt behov av att få komma undan lite finns där, ge mig själv tid för reflektion.

Jag är lite smådeppig till och från, det går väldigt upp och ner. Ska ju öka upp mitt B3 rejält från imorgon, får se vad som händer. Men något som är riktigt skönt är att jag redan nu verkligen landar i känslan av att faktiskt aldrig vilka återgå till det som varit. De negativa sidorna av ah har blivit så tydlig och det skrämmer mig faktiskt. Än är jag en bit ifrån att bli måttlig, faktiskt inte ens sugen på det än... Skönt!!

Tack förresten!! Känner mig allt annat än stark, men det är väl en styrka att våga känna sig liten och svag kanske?

Vaknade med ångest. Känner mig trött och uttråkad. Omotiverad. Tog mig trots allt till min alkohol terapeut. Hon sa att det oroade henne att jag ska gå igenom min barndom när min nykterhet är så ny. Och ja, det oroar mig också. Men känner att jag inte har något val, jag måste göra det nu...
Just nu känner jag att jag skulle vilja ha ett par glas vin. Men det går ju inte. Sitter kvar i stan med en kaffe och känner mig handlingsförlamad och svag.
Ska INTE köpa något vin men är bra sugen för jag känner mig så ledsen och ensam. Får ta färdtjänst hem orkar inte ta bussen. Köpa godis och åka hem och kela med katten. Riktig skit dag har det varit. Ibland vill man bara försvinna. Fan.

Kära livrädd ❤️
Mitt inlägg kom alldeles fel.mjag känner med dig, absolut inte lika som du även om min man också dricker.
Försök samla all ork o kraft. Detta destruktiva leverne måste du lämna. Kärlek och energi till dig

Oj vad det är svårt. Känner delvis igen mig.
Jag vet inte om jag är ledsen eller glad, lugn eller orolig, uppgiven eller hoppfull. Vad är min framtid?
Jag vet rent intellektuellt att jag tar ansvar för mina val och mitt liv. Varför kan jag då inte finna mig i de val jag gjort.
Min man har druckit bort ca 20 år av vårt gemensamma liv. Drack mycket innan också men då var det inte ett problem för då förstod inte jag. Han har valt bort mig och barnen men "köpt" oss. Vi har inte saknat något mer än en man och en pappa. Jag gick fullt upp i min mammaroll eftersom min man skaffade en övernattningslägenhet på orten där han arbetade. Då kunde han både arbeta och dricka ostört. Han skötte sitt arbete men blev till slut omplacerad och är nu pensionär. Vi hade det lugnt i veckorna men helgerna blev oroliga. Han satt mest framför tv:n och drack. Gjorde bort sig och skämde ut sig. (Hände att barnens kompisar kom till oss olämpligt.)
Han var inte delaktig i barnens aktiviteter eller andra familjeträffar. Jag ljög och kom alltid med olika historier om att pappa måste hugga ved, pappa måste sköta trädgården osv osv.
Alla gick på det. Jag kände mig så ensam och ledsen eftersom jag ibland uppfattade att det räckte inte med att jag kom, avsaknaden och ilskan av en frånvarande pappa var större
Jag blev den som alltid löser andras problem, kommer med tips och råd, ställer upp om det behövs. Jobbar och är plikttrogen. Tränar och lever hälsosamt. Har en mycket nära relation med barn och barnbarn. Sedan barnen flyttade hemifrån och bildade egna familjer "ser" de inte längre problemen lika tydligt. Jag undviker och säga något, säger att jag har ett bra liv, att jag anpassat mig och gör det som jag tycker är roligt....

För fyra år sedan slutade min man helt upp med sitt drickande. Efter en konfrontation. Han lovade att avhålla sig alkohol. Nu är vi snart tillbaka på ruta ett igen. Gränsen har hela tiden tänjts.
Det började efter ett år då han tyckte att han skulle kunna ta ett glas vin eller en öl till maten om det var någon särskild högtid. Gränserna har bara flyttats fram, sakta men säkert.
Nu dricker han ca 2 bag in box (3l=6l) plus ca 25 öl 7,5 i veckan. Han gömmer också både öl och vin. Jag råkade se en gång han kom ut från Systembolaget med en bag in Box i varje hand. Han visade öppet en bag in Box.
Jag upplever inte att han är direkt full mer än kanske en gång i veckan. När han drack tidigare drack han dubbelt så mycket.
Han har varit hos läkare och konstaterat högt blodtryck och hjärtflimmer som han medicinerar mot. Det borde räcka som motivation.
Jag vill konfrontera honom igen, skulle kunna lämna honom och få ett mycket lugnare och roligare liv. Men jag klarar det inte. VARFÖR??????
Jag är så rädd för allt som rivs upp både i familjen och i det materiella livet. Hus ekonomi osv.
I vardagslivet behandlar min man mig som det dyraste han har, han bedyrar sin kärlek och han gör vad han kan för att underlätta min vardag. Jag arbetar heltid.
Jag älskar honom och kan inte leva med tanken på att såra eller svika honom.
Samtidigt går jag och väntar på att han kan dö vilken dag som helst. Han äter dåligt och förutom öl och vin dricker han ca 2l light Cola.
Nu är det så att detta syns inte utanpå honom, han ser "frisk" men trött ut. Har besvär med muskler och stelhet och flimmer för ögonen.

Tack nu fick jag skriva av mig lite.. ?

Ju mer jag tänker på att han har "bokat" tid med dig kl.17 för att "prata", desto mer otrevligt känns det. Jag håller med SkåneTösen; du ska inte åka hem alls. Antingen får en advokat sköta kontakten er emellan eller så ska du ha någon i sällskap (t ex den polis du pratade om som du känner)!!
Om du inte får tag i någon, ta in på hotell ikväll, åk inte hem. Dyk inte upp bara.
Jag förstår att din hjärna är programmerad att lyda hans kommandon men du ska INTE träffa honom ensam.
Tag vara på dig.
Ursula

Det är såklart inte kul att höra att andra mår dåligt, men det är skönt att känna att man inte är ensam.
Vilka fina, fördomsfria människor det finns här inne. Jag hejar på er alla!
Nu ska jag åka iväg på semester i helgen och jag har sett fram emot goda viner till bra mat. Jag har bestämt mig för att hålla mig till två glas per dag och med pepp härifrån så tror jag att jag kommer klara det. Det bör gå då det alltid går bra på restauranger.
Efter det blir det inga barer och pubar förrän jag fått distans till ångestmolnen. Kanske behöver jag ta ett livslångt beslut dock, men en dag i taget som sagt.

Jag vet precis hur du mår, jag har själv gjort massor av dumheter på fyllan, vilket de flesta av oss härinne gjort. Jag har precis gjort en rejäl mina, som kommer dröja innan den bleknar. Men av detta hemska har oxå styrkan och modet gjort att jag nu sökt hjälp, och insikten att jag varken vill eller kan dricka har landat i magen. Tror att du oxå kan vända o välja annat. En dag i taget. Kram

Situationen låter direkt farlig. Ring kvinnojouren omedelbart du kan inte vistas i ditt hem. Han är sinnessjuk och farlig. Du måste bort därifrån nu direkt. Något "samtal" kommer det inte bli. Det vet du. Snälla åkt inte hem eller iallafall inte ensam. Jag blir riktigt orolig och väldigt ledsen och arg över hur du har det.

Uppehåll så går skammen bort och minnena bleknar med tiden, jag lovar, bara de inte byggs på hela tiden, då blir ju skammen ännu värre! Sluta nu innan något ännu allvarligare händer!

Då var sommaren nästan slut,och ja känner de är dags att ta ny steg in i hösten. Hur har ja då skött sommaren? Så där blir nog min slutsats har nog aldrig festat så lite en sommar som denna dock har ja ändå dåligt samvete då väl de har festats så har de blivit för mycket.

Har varit nykter på fest i sommar också och de har kännts bra. Några fester är inplanerad i höst men vette katten om ja inte tar mig i hampan och är nykter på dom. Får ibland ångest när ja ska vara nykter på fest, fast när ja väl är där och börjar slappna av så funkar de ju bra, kanske bättre o ha lite ångest än att dricka och ha ångest fler dagar efteråt. Känner ändå ett visst hopp om framtiden något har på ett plan hänt har börjat tänka ett varv extra innan jag börjar dricka. Är nog inte redo än att lova mig själv att aldrig dricka igen ,men desto färre gånger ja dricker desto bättre mår ja. Har nog också mer o mer insett att dricka måttligt kommer aldrig gå. Har klarat nästa allt jag har företagit mig i livet och brukar aldrig ge upp. Men alkoholen där går jag bett motståndet är för starkt ja är faktiskt chanslös att vinna den matchen.

Hej!
Så skönt att höra ifrån dig.
Ödsla inte tid och energi på hans uttalanden. Lova det! Ödsla inte tid och energi att älta hans uttalanden. Du ser att hans hjärna är tiltad så han kan säga vad han vill och du behöver inte bry dig men vi förstår att du har blivit "hjärntvättad". Det här är viktigt: du behöver all energi till DIG.
Ok, han har bestämt att ni ska talas vid idag. Menar han hemma hos er?
Nu när du har kommit igång, ring till kvinnojouren direkt. Nu. Säg att du vill ha någon som är med vid samtalet. En man, helst.
Som du säger, du ska inte skriva på någonting på banken innan du har klart för dig vad det gäller, och som du går med på.
På kvinnofridslinjens hemsida står det att de har möjlighet att ge advokat-support. Kanske kan vara bra att veta....men en sak i taget. Men intuitivt...idag ska du nog ha någon i sällskap när ni ska talas vid. Helst en man. Din pappa? Någon släkting? Din kille kanske blir vansinnig om det är någon bekant?
Ring till kvinnojouren nu direkt. De vet vad som ska göras.
Ring NU.
En stor kram /Ursula

Vad de följer samma mönster! I höstas lovade min sambo mig att han skulle sluta dricka på veckorna och bara dricka fredag-lördag. Alltså dricker han synligt dessa båda dagar, resten av veckans dagar sitter han i garaget där han har sitt lager. Tror han att jag är helt dum i huvudet, eller? Nu har han dessutom börjat ta med sig garagenyckeln vart han än går, så jag har inte tillträde dit längre. Jag har svårt att tänka mig att det räcker med 7-10 smygöl och det är både 5,2 och starkare.

Tagit bort oseriöst inlägg
/magnus
alkoholhjälpen

Han har fattat att jag planerar att flytta, så helgen har varit ett helvete. Jag pratade med kvinnofridslinjen i fredags morse och de uppmanade mig att kontakta kvinnojouren. Hon sa även att efter så många år tillsammans med honom så har jag tagit skada, jag har i princip blivit hjärntvättad. Jag är nog benägen att hålla med.
Nu säger han att han bokat tid på banken i veckan "för att vi ska skriva över lånen på honom"! Jag skriver inte på någonting! Han ska inte tro att han bara ska ta huset. Han säger dessutom att jag inte får ta med mig min hund någonstans. På pappret är det jag som äger hunden. Jag lägger dessutom ca 1200 kr/månad på medicin och dietfoder till honom eftersom han är sjuk. Det är kanske inte så intressant att ta över det?
Under helgen har han tvingat mig ett flertal gånger att sitta ner vid köksbordet "för att prata". Detta innebär alltså att han talar om för mig att "om jag inte varit så envis och dum så hade vi aldrig hamnat i den här situationen". Och "nu får du stå ditt kast, man måste lära sig att ta konsekvenserna av sitt handlande". Han menar alltså att jag sitter och smusslar i telefonen sen jag gick med i FB i mars i år, han tål inte det. Han har ju tvingat av mig mitt lösenord för att "det ska vara total öppenhet i ett förhållande". Själv har han inte gjort något fel, han förstår inte varför jag beter mig som jag gör. Dricker gör han inte heller, säger han. Jag undrar varifrån alla ölburkar kommer, då säger han bara "inte en aning". Det enda jag känner är ett fruktansvärt raseri, jag är alltså redo att bara kasta mig över honom. Så fort jag öppnar munnen så antingen avbryter han mig eller så skriker han "fel svar". Igår sa han att "om jag vore det motsatta könet så hade han slagit mig sönder och samman vid det här laget". I samma andetag undrar han varför jag är rädd för honom och vad det egentligen är för bild jag har målat upp av honom?
Sen går det ett par timmar så är han lugn igen och undrar vad vi ska äta...
Idag har han "bokat" att vi ska "prata" klockan 17. Jag sitter just nu på jobbet och bara skakar. Jag ska försöka kontakta kvinnojouren när jag slutar jobbet idag... Det här önskar jag inte min värsta fiende!
Tack alla som bryr sig!

Att leva med en alkoholist i mer än 25 år tär på en. Vad är det som gör att man stannar kvar. För att man tror att det ska bli bättre, för barnen, för honom eller för sin egen del. Det är säkert flera anledningar och jag tror att man går där och hoppas. För nu blev det bra, den här gången hade vi jättetrevligt när vi träffade vänner eller var ute någonstans. Men alla de andra hundratals gångerna när han blev otrevlig, ramlade, var bakfull dagen efter. Inte orkade ta hand om barnen när de var små. Aldrig kunde åka och hämta dem som tonåringar på lördagkvällen när de varit ute med kompisar eller på dans. När sonen som är vuxen börjar fundera på om hans framtida barn kan vara hos sin farfar som dricker. Mannen den "stora elefanten" som är duktig på jobbet och dessutom är intelligent. Varför ska det vara så svårt att ta tag i det. Tänka på sin familj, känna tacksamhet över att vara frisk eller är han frisk? Nä egentligen inte han är ju en alkoholist. Jag är så medberoende men vad har man att välja på. Kanske att lämna den mannen som jag trots detta känner någon slags kärlek till.

Tack! Att diskutera här med dig hjälper :). NU tänker jag bryta mitt kontinentalmässiga okynnesdrickande och göra nått vettigt av den här dagen. Först ut storstädning, köpa blommor, laga en riktigt god middag till kvällen och bälja i mig citronvatten med massa is ;). mitt första mål är att köra en längre vit period.. ( dagar, veckor.. månader...för alltid... vet inte riktigt ännu....) för att se hur jag känner och tänker inför alkohol framöver. ( En svår sak är att alkohol är så accepterat i min familj .. allihop lever utomlands och det e helt naturligt att dricka vin för dom.. inget ifrågasätts egentligen och jag e ju dessutom bra på att smyga med mängden jag får i mig.. ) hur som... Hoppas även du gör nått kreativt läkande idag :) Nu kör vi! ;) Om du börjar tvivla eller känna att en svacka e på gång.... skriv till mig.. så ska jag försöka hjälpa dig... :)

Du fixar detta! Klappa dig själv på axeln för varje gång du väljer att INTE ta det där glaset rosevin. Bra jobbat! Visst fasen är det svårt. Men 1 timme till klarar vi!

Hej igen, ( jag e strax 40 också ;) lyckligt gift med ett till synes bra liv....men det e ju inte allt har jag förstått...nått e fel om man teöster sig med vin hela tiden... härligt att ha fått en kontakt här på forumet. Jag har velat in här fram och tillbaka i många månader men så denna morgon hemma i soffan.. solen skiner.. jag läser en bok ( jobbar inte just nu).. och så plötsligt slog det mig.. idag ska jag andas... dricka massvis med ört te ( även om det sakar som HÖ ;))... och sen ska jag fokusera hela dagen i lugn och ro.. på att inte hamna i köksfönstret med ett glas ( flaska oftast) rosé och en patetiskt förhoppning om att detta skall lösa all inre oro jag besitter.. nej jag gör det inte.. som du säger.. livet är SÅ vackert.. men även när det är SÅ jobbigt.. så måste man kunna hantera det utan att " gå in i dimman" ...det leder bara till mer ångest.. jag vet precis som du att Alkohol jävulen sitter där på axeln och garanterar mig med sina vackra smickrande ord.. att om du bara tar ett glas i soffan så kommer du bli sååå lugn och glad igen... men det e lögn.. ren och skär lögn.. låt oss kämpa ihop.. en timme i taget... otroligt bra hur många dagar du klarat dig utan.. mitt max är 6 dagar... men det var ett bra tag sen.. ska göra som du gör nu... som sagt en riktig inspiration. Jag finns här och jag tror stenhårt på att du klarar detta!

Lyckades hålla upp med vinet nästan en månad i vår men sen gick det inte längre. Min familj har konfronterat mig många gånger och istället för att ta tag i det så har jag dragit mig undan och inte orkat ta kontakt. Hemma har det varit fortsatt tungt och min sambo har gett upp hoppet. Och så har även jag om vår relation. Igår tog jag steget och lämnade honom men för att klara mig igenom denna separation måste jag bli nykter igen - för att orka för mig själv och mina barn. Idag är dag 1 och jag vill verkligen ha ett nytt liv nu!