Senaste kommentarerna i forumet

Det är jag, bra minne :-)! Jag traskar på framåt utan större framsteg hittills att ändra mina vanor. Efter ett uttökat pimplande under försommaren så har jag iaf nu gjort någon liten gradändring. Sista två veckorna ändå till hälften utan alkohol, och sista dagarna helt. Nu i ett läge utan naivitet, jag inser komplexiteten i mitt förhållande till ah, att jag till syvende o sist har svårt att tänka mig ett liv utan. Även ikväll så längtar jag efter vin, tänker på kallt vitt vin, första sipparna hur tungan krusar sig... Då får jag frammana min tonåriga dotter och se hennes blick där jag ser att hon ser att jag druckit vin. Då skäms jag, bästa tanken för att försöka avstå...

Oj vilken kurs du varit på. Kan du lægga ut namnet på kursen eller ær det reklam? Skulle sjælv vilja gå med vår hund. Det kanske ændå var som du skojade en kurs hur ni (!) skulle sluta skælla på folk hehe.

Vad fint att du har fått tillbaka din væn igjen. Alkoholen førstør många relationer. Som tur ær finns førlåtelsen. Ha det gott!! Kram

Ær på semester i Oslo. Mycket barer och uteserveringar. Det ær bæst att se till så man inte ær tørstig i værmen. Visst kan det se lockande ut med immiga glas, men då tænker jag genast på en raglande Miss lyckad med fyllerøda kinder och besvikna barn. Och hur besviken jag skulle bli på mig sjælv om jag føll. Tillvaron kænns fin. Nu ett skumbad och hemmaspa dærefter. Mycket lættare att ta hand om sin kropp nu nær sjælen mår bra. Kram

Ok. Då bra. När du tog återfallet, analyserade ni det i behandlingen då?

Tack för ditt svar Ursula. Mina barn vet vad jag tycker och de ser min irritation och hör mina suckar, men de älskar ju sin pappa och vill inte vi ska bråka. Trots sina åldrar tror de att deras pappa har ett normalt drickande fast än jag talat om för dem att det inte är det. Han vet att någon vän kallar honom alkisen men har bryr sig inte. Han ser inte det ironiska i det. Jag kan inte få honom att lyssna, han slår bara dövörat till. Han sköter sitt jobb. Han kan hålla upp med alkohol om han vill, men han vill inte.. Vi slog vad för några år sedan om att han skulle ha en vit månad och jag skulle inte äta godis under samma period. Han fixade det lätt, men ser inte vitsen med det. Varför ska inte han njuta av livet? Så hans problem verkar vara viljan, inte beroendet. Men om han fortsätter så tror jag beroendet tar över viljan. Han ser sig själv som livsnjutare, öl och snus är livet. Han spelar golf och kan gå upp tidigt och spela hela dagen, men så fort han kommer hem blir det en öl, två, tre osv. Ser ni problemet? Han kan sluta men vill inte eller??

Jag började aug -15 var nykter till 20 april -16 tog en kvälls återfall. Har varit nykter sedan den 21 april till dag & framöver.

Tack till er bägge för fina ord och tankar. Värmer så gott.

Ja, neuropati is a bitch. Och jag brottas med tankar som "rätt åt dig, Rabarber" till "men va F-N! Det här OCKSÅ? TASKIGT, tycker jag!!"

Samtidigt är det skönt att ha fått en diagnos och behandling. Tänk vad svårt det är dock att ändra sättet man sitter på! Har aldrig tänkt så mycket på var mina ben är som nu ;) Känns obekvämt och konstigt att hitta nya ställningar. Men, jösses, det är ju ett litet problem i det hela. Ska rida ut det här också.

Tack för er uppmuntran! Blir så glad av era ord! Och Anders, det verkar gå så bra för dig nu! Håll i det!

Stora kramar

Hej Ursula och tack för dina tankar och ffa det konkreta råd jag läste i ditt inlägg!
Det är liksom konkreta tips och synpunkter just nu känner jag som hjälper mig, tror jag...
Imorse var det " terrorbalans", den övergick i ett regelrätt anfall och total reträtt från min man.
Han utbrast surt när jag började röja undan all " skit" från de senaste dygnens fylla. Han undrade varför jag alltid måste vara så förbannat sur, tråkig och tycka att allt är så jobbigt? Han har ju faktiskt semester!!!
Jag svarade då helt lugnt, att det har jag märkt att han har för nu super han dagarna i ända sedan i måndags, och jag är trött på det och tänker inte acceptera att ha det så här längre.
Såklart hade han inte alls druckit så mycket, han är jävligt trött på mina utbrott och mina pms- attacker osv bl.a. Bl.a. Bl.a.!
Jag sa att nu har jag bestämt mig, tänker inte bo kvar med någon som väljer att supa ihjäl sig, som inte sköter sin basala hygien.
Allt detta vägrade han att gå med på, jag kunde själv ta och skärpa till mig och sluta förstöra hans liv...
Ja du hör, total förnekelse och ovilja. Om jag bara vore lite gladare och snällare då skulle det inte vara några problem.
Sen gick han raka vägen ut och började röja bland alla tomflaskor, vindunkar som han ju inte har tömt!
Nu har han bjudit hit gäster ikväll och tänker själv åka ut med motorcykeln.
Jaha, va fan ska jag göra nu då?!

Tack pi

Anders du är så otroligt ärlig! Det känns i dina texter och jag gillar att du vill ha en ärlighet i dina samtal och kontakter, det stärker min egen känsla av att jag oxå behöver det. Jag har nått min botten nu. Nu ska jag kravla mig upp. Är nyseparerade med brustet hjärta och mår förfärligt dåligt. Egentligen är det inte alkoholen som är min största utmaning just nu, den har jag haft hyfsad koll på även om jag druckit för mkt ett par ggr de senaste månaderna, utan min utmaning blir att hitta mig själv igen. Herregud! Hur har jag kunnat kasta bort mig så fullständigt!? Jag har ett mentalt väldigt krävande och ansvarsfullt arbete med flyktingar och har haft mitt värsta år inom jobbet någonsin. Jag är ensamstående med en dotter i förpubertet som behöver mig väldigt mkt just nu. För snart tre år sedan sålde jag mitt hem och flyttade hem till mitt ex hus. En kärleksfull och varm man men omöjlig på att sätta sina egna behov åt sidan. Jag trivdes aldrig. Tillslut försvann jag. Borde fan ha sagt stopp för två år sedan! Men Sisyfos, precis som du är jag så duktig jämt, jag ger och ger och har svårt att ta. Och precis som du kan jag inte skriva om jag inte är duktig. Knäppt!
Men nu ville jag få ur mig och jag ville bekräfta er båda, fina forumvänner!
Kram! Orka

Du blir förhoppningsvis en erfarenhet rikare på det här lilla återfallet. Jättebra att du börjar skriva här igen. Nu är du med på den nyktra vägen igen, och som du skriver så gäller det att vara bestämd på att aldrig ta det första glaset. Du fixar det här om du vill. Ta en dag i taget.

Stöd och styrkekram

Åh vad inspirerande att läsa:-))

Då tog jag ett återfall. Det gick inte att motstå.... 3 l vin på 2 dgr. Det var mysigt i ca 1 h, sen blev jag för full och idag mår jag inte bra. Får nog ta antabus några veckor nu, eftersom jag triggat igång mig igen. Har jag lärt mig nåt då?? Ja att alkodjävulen är otroligt stark, men jag tror att för varje gång man klarar att stå emot blir jag starkare. Att det enda man behöver tänka på är att INTE TA DET FÖRSTA GLASET. Denna gång ska jag inte smyga utan vara ärlig, börjar här i forumet och ska berätta för gubben oxå. Det är inte lätt att bli nykter, men de är fan inte lätt att vara full heller. Gör en omstart helt enkelt, usch vad jobbigt. Det är inte synd om mig, men lite ömklig känner jag mig allt , och skamsen, och och och ja ni vet. Kram alla kämpar

Jag måste vara ärlig på denna resan. Jag tänkte strunta i att skriva både igår och idag.
Sisyfos, tack för ditt inlägg. Blev glad för att veta att någon annan också går runt och funderar på måttlighetsdrickandet.
Igår eftermiddag kom vi fram till hotellet och jag hade inte ägnat en tanke åt det innan men när jag såg minibaren kastade jag mig, mer eller mindre, över den lilla flaskan rödvin. Jag ljuger inte när jag säger att den stunden ( jag sippade i en halvtimme) var så enormt mysig att jag kunde se hela mitt missbruk och vad det går ut på. Jag kopplar det där glaset vin till njutning, lyx, avkoppling och ledighet. Det är det jag vill uppleva om och om igen. Om det bara stannade vid det glaset vid just det tillfället.
Jag åt en gudomlig råbiff på kvällen och drack två glas vin. Tillbaka på rummet var jag mer eller mindre tvungen att dricka den andra lilla flaskan vin. Det är detta beteendet som är mitt missbruk. Jag behövde verkligen inte det sista glaset vin.
Idag har jag lite ont i huvudet och jag vet att jag sovit sådär på grund av vinet. Jag kommer att dricka på restaurang ikväll igen.
Redan nu tänker jag dock att hela nästa vecka blir nykter. Jag har hämtat mina skenor och börjar bleka tänderna på måndag. Att dricka vin under blekningen (ca 3 veckor) är bara idiotiskt så jag planerar en riktig hälsoperiod med full detox och vänlig motion.
Det ska bli spännande och se hur min kropp reagerar.

Låter så underbart, men blir glad att du fått uppleva det. Välkommen hem, saknat dina betraktelser ?

... en alldeles förträfflig vecka, heueh. Och kursen, jädrar, vilken kurs! Verkar helt fantastisk. Tänker på Cesar Millan när jag läser om hur du haft det.
Nu önskar jag dig varmt välkommen hem, och hit, igen. Fin lördag på dig!

Hej Tösabiten, du är inte alls nojjig. Du har helt rätt. Hans hjärna är kidnappad av alkoholen och den du lever med är inte den du gifte dig med. Tyvärr.
Jag fäste mig vid det du skriver om era vänner som har börjat skoja och kallar din man för 'alkisen'. Kan du inte använda just det? Vid lämpligt tillfälle, säg till honom "Vet du att X, Yoch Z kallar dig för 'alkisen'"? Säg SAMMA mening vid många olika tillfällen. Jag skulle tro att det går in i skallen på honom. Att han inte bryr sig om vad DU säger har du redan förstått men att omgivningen reagerar känns förmodligen oroväckande för honom.
Era barn är rätt stora, du skulle kunna börja kommentera i deras närvaro, t ex 'Jag blir så förbannad, måste han ALLTID dricka', 'Men, dricker han nu IGEN!!', 'Näe, nu är han full IGEN' när din man är full. De har förmodligen märkt och kanske känner lättnad att det sätts ord på den tryckta stämningen och vad allt.
Hälsningar från Ursula

Det viktigaste först: jag har inte druckit en droppe. Jag har faktiskt inte sett en enda vinflaska eller ölburk på hela veckan. Jag insåg redan första dagen att det här är inte folk som dricker, dom är uppe tidigt och jobbar till sent på kvällen. Gården vi var på hade fokus på fåglar, där fanns höns, kalkoner, änder, duvor, allt man kan föreställa sig och lite till. Och så hundar förstås, massor med hundar. Jag tror inte min hund har träffat så många artfränder i hela sitt liv.

Själva kursen var inte vad jag trodde den skulle vara. Jag skrev ju att "vi" skulle på kurs men jag menade såklart att hunden skulle lära sig ett och annat. Icke sa Nicke. Fokus låg på mig och mitt sätt att vara, hunden fick praktiskt taget ingen uppmärksamhet. Jag har lärt mig kroppsspråk, hur jag kommunicerar med hunden utan kommandon, hur jag ska röra mig och hur min attityd behövde ändras. Jag har lärt mig grunderna i meditation och hur jag ska bli en lugn och trygg husse åt min hund. Faktum är att det jag lärde mig är i allra högsta grad användbart i min strävan att förbli nykter.

När veckan var över var min hund som förvandlad. Han är lugn och stabil, han går fint i koppel utan att vi har övat på det, han skäller inte på andra hundar; han bryr sig inte om dem över huvud taget. Han följer mig inte oroligt vart jag än går och han blir inte nervös när jag lämnar honom. Uttrycket "sådan herre, sådan hund" har verkligen en djupare mening.

En av de bästa veckorna i mitt liv. Hoppas er vecka har varit lika bra.

Usch alldeles för tidigt men, för mycket jobb gör att sömnen blir knäpp.
Min vän jag tappade bort i vindimman hörde av sig till mig och jag blev så lycklig. Denna människa betyder så otroligt mycket för mig, är ju faktiskt en av de få jag kan prata med och vara helt mig själv.
Denna gången skall jag vara riktigt rädd om detta och vårda denna vänskap.
Så bygger vidare med bra beslut, massor av jobb och något klokare.
Hoppas ni får en fin lördag

Nåt med kuddar och lillpancho om jag inte minns fel? :)
Fint att du vill komma tillrätta med sånt som skaver och att du inte ger upp. Det är både modigt och klokt.

... med en godnatthälsning, rabarber. Du andas hopp och beslutsamhet och förtröstan trots den här neuropatidiagnosen och det är strongt, vackert att se. Kram på dig och nattinatti.

Hallå där, Blåklocka.
Av din beskrivning verkar han sjuk (byter inte kläder etc). Har han syskon du kan prata med? Arbetskamrater? Han är alltså polis, det går ju inte alls ihop med alkoholmissbruk. Har du egna syskon, vänner? Prata med dom också, förutom forumet, så blir du inte ensam.
I morgon bitti, säg typ "Jag gillar inte det här livet". Du behöver inte alls börja rada upp händelser utan klipp bara med en sammanfattande mening. Bry dig inte om att söka rätt formulering av orden och så. Om han är på retligt humör och VILL reta upp sig kan du vara Nobelpristagare i litteratur och han skulle ändå hitta något att bli förbannad på.
Det här måste göras, vila får du göra sen.
Ursula

Det värmer!
Ha en trevlig helg du med!

Jag kan inte förstå att detta verkligen pågår i mitt liv! Under en hel veckas tid har jag stått liksom bredvid, som i en ond och osannolik mardröm, fars jag vet inte vad jag ska kalla det?!!
Mannen håller på hemma med sin nya älskling, en motorcykel, samtidigt som vindunk efter vindunk bara försvinner liksom...
Han byter inte kläder, borstar inte tänder, duschar inte...
Herregud! Jag är som paralyserad och bara undrar, måste det verkligen ligga på mig att säga till honom? Jo, jag fattar att det är så. Men, han är inte mottaglig. Hjälp mig! Imorgon bitti, exakt vad säger jag till honom. Jag har inga problem med att ta upp konkreta exempel på vad som är oacceptabelt i hans beteende, men hur börjar jag? Blir det fel, då lyssnar han ju inte utan flyr in i supandet antagligen för att döva sin skam och sin ångest...