Senaste kommentarerna i forumet

Exakt så där är de för mig..hållet en stund sedan kraschar jag

Exakt så där är de för mig..hållet en stund sedan kraschar jag

Skönt..att fler är de

Har svårt å veta hur man gör detta

Har skitångest

Jag är vaken.

Hjälp

Hej Alla☺ det var 4 månder sedan jag skrev här. Hoppas att allt är någorlunda okej för er. För mig är det fruktansvärt, jag vill bara spy åt allt han gör. Jag letar förbrilt efter annan bostad. Men det går även det väldigt trögt. Han har varit nykter i 8 månader nu. Men har samma elaka sätt kvar. Jag bara gråter och gråter. På Midsommarafton så var han så elak gällande ekonomin, så att jag fick en rejäl panikångest på förmiddagen. Men efter ett par timmar så kunde jag tänka klart. Så jag tänkte flr mig själv där i sängen, att Nee han ska bannemig inte lyckas denna gången. Så jag reste mig upp gjorde mig i ordning. Följde med han till klubben. Åt lite mat. Pratade inget med han. Åkte sedan hem och la mig igen. Han tror att han är skitbra och kan allt. Fortfarande är han 2 människor. Dom på klubben har inte genomskådat han ännu. Jag känner att jag är så trött och orkeslös. Nu har han semester, phuu fyy hur ska detta gå. Jag har varit på ett alanon möte till. Fast på annan ort. Jag tycker fortfarande att det inte stärker mig något att höra andra tycka som jag. Alla säger samma sak hela tiden. Om vad dom får vara med om med sin alkoholist. Alla går vi i genom samma saker. Och det stärker inte mig att höra det. Gång på gång. Jag vet ju allt det. Min psykolog hjälper mig. Det känns bra. Men besöken blir ju inte så ofta som jag själv vill. Jag vill ha ett slut på allt detta. Vill inte ha det så här längre. Jag hatar mitt liv som det är nu. Förlåt men behövde skriva av mig lite. Kram till er ALLA.

Hej mt, tack för ditt stöd!

Hu ja pi, vilka konsekvenser alkoholen ger, bra att ta fram när tankarna far iväg. Grattis till dina 7 veckor. Verkligen inspirerande att läsa dina kloka texter. Hoppas på fler:-))

Det finns några saker att gøra som faktiskt hjælper i liknande situation som du har blåklocka. Man kan uppmærksamma din mans chef på problemet via mail eller brev. Så gjorde min dotter mot mig. Kænner till flere personer som chefer har varit tvugna att ta tag i alkoholproblem på arbetsplatser. Det ær deras skyldighet. Jag kænner igjen vissa beteenden från din berættelse som min sambo har haft ,med surande och aggressivitet nær jag pratat om skillsmæssa.Detta var nær bara han hade alkoholproblem. Efter hand har æven jag fått a-problem. Din situation ær sækert jobbig, och det ær bara du som kan gøra något åt det. Det værsta ær att man kan vænja sig vid all møjlig skit. Gør inte det utan visa dina barn din styrka. Barnen kan inte vælja om dom ska bo med en person med a-problem men det kan du. Styrkekramar.

Dag tre, sov oroligt men ok. Jobbade idag, o det var ganska skönt. Slapp tänka på eländet alkohol. Är inte ett dugg sugen på a. Men det vet jag ju att det kommer, suget...proppat i mig antabus oxå. För säkerhets skull, varje morgon när lusten att dricka är som lägst , sveper jag i mig glaset med antabus. Man lär sig så länge man lever. Ett som är säkert. Kram till alla som behöver

Personligen gillar jag kolhydrater MEN anser att man ska göra det som passar en bäst. En fördel med LCHF är väl att alkohol är Big NoNo eller har jag missuppfattat det?
Allt som funkar är bra och all motion som blir av är bäst!

Vad härliga ni är!

Så slipper jag tänka. Har gjort en runda på recept från en tidning och det var supergott men hela familjen klagade på att jag körde mixern tidigt (och länge) på morgonen så denna gången låter jag semesterfirarna sova. ?

Nykterhet känns ibland tråkigt, håller med. Men jag försöker tänka att jag har hellre trist än ångest. Kämpa på Fantomen. Jag gör det. Dag för dag för dag....hoppas på frid o lycka en vacker dag.

Har semester och ägnat den åt renovering tillsammans. När kvällen är kommen, kroppen värker längtar hela belöningssystemet efter vin... Avstår ändå idag men inte utan saknad.

Hej och tack för dina tankar och dina stöttande ord.
Anledningen att jag inte berättat för någon är att jag skäms. Dessutom känns det som att jag lämnar ut honom... Konstigt att känna så och jag skulle vilja dela bördan.
När jag lägger fram mina tankar och konfronterar min man, då vägrar han att lyssna. Han går bara iväg alt skriker att jag måste vara fullständigt slut i huvudet.
Sen är allt som bortglömt, fast han är sur och en martyr " stackars honom som har en sån gnällig och sur fru" typ...

Hej och tack för din respons!
Ja, visst är det svårt. Hos oss just nu är min man någon form av martyr liksom... Innan helgen tappade jag helt humöret, fast jag bestämt mig för att säga hur jag känner på ett lugnt sätt. Som sagt, jag blev galen på hans supande och på hur taskig attityd han har mot mig och att jag tycker det är så kärleksförstörande när han inte sköter sin hygien ens!
Det hela slutade som vanligt med att han nu " uppför" sig exemplariskt, fast han är arg under ytan är han skitförbannad på mig. Han säger nedsättande kommentarer och verkar även han som att han vill skiljas. Han säger absolut inte det, men hans attityd är inte kärleksfull.
Han går dessutom runt och verkar så uttråkad, deppig, passivt aggressiv.
Men varför tar han inte mig på allvar och följer mitt förslag att vi ska skilja oss? Då kan han ju bestämma själv över sitt drickande och slipper någon glädjedödare till fru...

Jag låtsas dricka måttligt i deras sällskap, sen dricker ja emellan de me i smyg för ja vet att de inte låter mig dricka så mycket jag vill, vilket e tills jag blir berusad.

Ja, för min del blev det så att jag istället för att dricka på en social nivå med ex-mannen/föräldrarna, drack så mycket jag bara kunde i smyg och sen i princip låtsades inte dricka alls i deras sällskap. Väldigt destruktivt att tvingas smygdricka och inte kunna vara ärlig, för jag ville vara ärlig och få stöttning -inte bli utskälld.

Träningen kändes skön och det gick lättare att träna i dag. Börjar komma i gång riktigt bra. Har inte haft någon lust att stanna till på någon uteservering i dag för att ta ett glas.
Men det är ju arbetsvecka och då ska det inte vara ett glas vin.

Det har förresten gått bra med "måttlighet" eller uppehåll sedan jag skrev sist. :) Var på utlandssemester i en vecka och då "lät" jag mig dricka det där åtrådda glaset vin när jag satt ensam på terrassen varje kväll. Ja, det blev ju inte ett glas utan flera såklart, men inga dumma fylleupptåg eller snedsteg.

Sedan jag kommit tillbaka är det uppehåll med drickandet som gäller igen, men jag mår SÅ satans dåligt. Jag orkar inte umgås med människor eller ens ta kontakt med någon när jag är nykter. Jag har i perioder svår social fobi och då funkar ju alkohol finemang för att lugna nerverna...tills drickandet spårar ur. Nu satsar jag på 14 dagar utan alkohol (är på dag 3), och varför just 14 är för att det känns som ett genomförbart mål. Och för att om 11 dagar ska jag på födelsekalas (om jag orkar) hos en väninna som fyller "jämnt", och jag vet att det kommer bli väldigt svårt att helt låta bli att dricka då.

Tar absolut inte illa upp,Och att jag måste ta nya tag i det är faktiskt ställt utom all tvivel ,och egentligen så vet hur man ska göra, vart vända sej osv,,lider nu av den obligatoriska ångesten efter en period, är otäck och hemsk,

Tack för era kommentarer :) Jas75, jo jag har tänkt gå till en beroendeklinik där jag varit för några år sedan i samband med skilsmässan. Då testade jag mediciner som inte hjälpte. Naltrexon gjorde mig bottenlöst deprimerad (den motverkar den antidepressiva medicin jag tar) och campral tyckte jag inte hade någon effekt. Nu är jag inte under så mycket stress som jag var då och har lättare att låta bli alkohol. Jag vet att de kan erbjuda samtalsterapi på kliniken, vilket jag verkligen skulle behöva.

Mattiasheja, jag berättade för mina vänner för några år sedan precis hur dåligt jag mådde. De har undvikit mig sedan dess, med ett enda undantag. Det är väl så man får veta vilka ens riktiga vänner är...vilket i det här fallet var 1. Mina äldsta barndomskompisar, som jag stöttat i ur och skur genom åren, har jag inte hört av sedan dess. Nu har jag ytliga, nya vänner, som jag inte kommer skrämma bort. För om jag är helt uppriktig med alla mina besvär så sticker de, säkerligen. :(

Jo känns bara som om man dricker ännu mer då , när man lurar nån annan lurar man samtidigt sig själv.