Senaste kommentarerna i forumet

Nu har jag en punkt kvar,som jag ska kämpa emot.Jag har söpe bort sambo,tillit,jobb,mera tillit,och nu körkort,nästa blir jr,han orkar inge mer

Dag 5 utan alkohol och sovdags. Av diverse olika anledningar så mår jag väldigt dåligt. Men den här gången känner jag tvärtom vad jag brukar, jag vill verkligen inte ha någon alkohol. Det är väl bra antar jag.. Hoppas resten av livet ordnar upp sig snart också. Kram på er

För dina barn har du blivit med dessa beslut och handlingar du gjort. Du har visat dom att vill man ha ett bra liv så får man ibland ta tuffa beslut. Detta i förlängning kan visa barnen att du tar ingen skit och gör förändringar som krävs för att ni ska må bra. Du lär barnen(även dom vuxna)att ni i viktigast i era liv...

Starkt och jag känner igen mig så

Miriam, du har så rätt i att att skammen kommer ur sveken mot mig själv. Jag har svikit mig själv många gånger och gått över så långt över min egen gräns att jag inte längre vet var den går. Är så vilsen och skamfylld att jag inte hittar en väg varken ut eller in. Vad vill jag? Jag vet inte. Älskar jag honom? Jag vet inte. Vill jag bli lycklig? Ja, men hur?

Hörde mig själv prata med en väninna om stegarbete och vikten att göra det tillsammans med alkoholisten för att kunna växa tillsammans och gå framåt. TILLSAMMANS. Ordagrant hans ord. Inte mina. Jag vet inte vad jag själv egentligen känner för det. Han är så bra på att prata och manipulera och få det som egentligen är fel till att bli rätt och det som är rätt till att bli fel. Det snurrar i mitt huvud och samtalen/bråken/diskussionerna kan pågå i flera timmar och till slut håller jag med och viker mig av ren utmattning. Orkar inte. Men kan man bli hel tillsammans? Kan man göra det här arbetet tillsammans? Finns det lyckliga slut?

Började mitt eget arbete igår och när jag svarade på frågan om vilka som uttryckt oro för mitt beteende, min hälsa och mina barn så svarade jag med förskräckelse, alla. Mina vänner, min familj och mina arbetskamrater och chefer. På frågan om jag litar på mina egna känslor svarar jag utan tvekan nej. Vem har jag blivit? Jag känner inte igen mig.

Ja, det är många frågor och funderingar och jag vet inte om jag gör rätt eller fel. Jag vet ju inte vad jag känner. I någon bok läste jag att när man accepterar verkligheten som den är behöver man inte ta några beslut, då kommer de till en när tiden är mogen.
Jag har accepterat att jag inte är orsaken till att han dricker (är svartsjuk, kontrollerande, har dålig självkänsla) och att jag inte kan kontrollera eller bota det. Jag accepterar verkligheten som den är. Gör det jag kan och måste för att klara mina dagar och börja må bättre. Vissa dagar tillsammans med honom och andra utan honom.

Är det någon som befinner sig i samma situation som jag får ni gärna skriva en rad om hur ni hanterar det.
Känner mig väldigt ensam i det här och de flesta verkar tycka att den enda vägen till tillfrisknande är att lämna.
Trasan

Så kom det då.... Nån på forumet skrev "senast vid sista abstinensekänningen, kommer det första suget". Pratade med min syster på telefonen, hon var sådär lagom lullig o satt ledig i solen o pimplade vin( rödvin). Jag har jobbat, är hungrig, törstig och trött. PANG i magen bara. Kan fanimej känna förnimelsen av a i munnen på riktigt. Ska springa in och äta nåt snabbt, dricka mig otörstig och gå ut i trädgården . Förresten blev jag på ett uselt humör oxå. Grälsjuk e bara förnamnet. .... MEN JAG STÅR UT, ptminstone till imorgon bitti då mina 24 timmar går ut. Hoppas det släpper. Kram

Vill jag bara säga! Som månar om ditt egna liv! Kram i massor!

Nå, jag nog haft otur mest.. jag gått till psyket för jag var deppig, eller man kan säga små deppig, jag frågade efter piller mot det men fick till svar bara "piller hjälper ej på dig", sen några år senare typ, byte de läkare..
Och denna läkare började göra saker, hon innan gjorde typ inget, nada zip, men denna gubbe som kom började hålla på med massa skumma saker.. han trodde ju som att jag var typ utvecklingsstörd och vela få in mig på nå avdelning för utvecklingsstörda.. så, jo... de låter... sjukt.... så jag mådde jätte dåligt att gå till denna vård... sen jag sa jag skulle byta så säger de då att de ej går osv.. men de går ju visst... jag fick sen nå piller, atarax, de gav nå andra med kanske ätit 7 olika.. ingen funkar... de gav sen antidepp piller med, men de enda som hände var att jag gick upp 20-30 kilo så nu jag ännu mer deppig än innan! Typ... så sen blev jag efter tredje dagen mdd de medvetslös på soffan i ca 2-4 timmar.. så... jag var ju tvungen gå dit till sjukan för att få pengar, socialen brydde sig inte alls.. som vanligt...
Så du ser så står det massa skit i min journal när man träffar ny läkare som tror man är utvecklingsstörd eller va de trodde... sen säger de att jag har sagt saker som jag aldrig skulle säga, sen säger de att jag snackat om min läggning och har problem med den?!?! Likssom, va!?! What!?! Så, jag börja tänka om ett eller flera tillfällen de blandat in papperna ifrån då de träffat sina patienter.. alltså jag är varken leb eller sadist... alltså, sjukt jobbigt... sen hade de skrivit att jag klär mig konstigt, dah! Liksom vad?? Står ej vad de syfftar på.. men när man läser sånt här skit man mår mega dåligt man får mega dålig självförtroende...

Du skriver att du avbrutit den vård du har fått?Vad var det för typ av behandling du fick?
Du skriver att dina journaler är nedsmutsade? Hur menar du?
Om du tidigare ätit medicin mot ångest, har den hjälpt dig att må bättre?
Om du mår så dåligt som du beskriver så förstår jag att du varit på akuten en lördag!
Jag är verkligen förvånad över att du inte kan få den rätta hjälpen!
Det verkar som om du är helt ensam och då blir allt så mycket svårare, tror jag!
Jag tror det är bra att du skriver här, men vad vet jag! Är tyvärr ingen läkare eller terapeut!
Skickar ytterligare en medmänsklig kram!

Många frågor

Igår skulle mannen på midsommarfest, ett tag innan jag skulle åka mot jobbet så sa han att han köpt fyra öl, min fråga var då om det var så klokt för varför ska han dricka fyra öl?! lita på mig blev såklart svaret som kontrades med aldrig i livet. Han var ju tvungen att ha nåt med sig att skåla med för det hade hans mamma sagt.....men nä haha.
Min första reaktion var att sjukskriva mig och supa mig asfull, men jag tog en lång promenad med hunden och sorterade mina tankar så gott jag kunde. Ringde mina barn (berättade inte) men jag behövde positiv kraft där och då.
Eftersom jag inte ville komma hem till en stinkbomb så hade jag bäddat i ett annat rum eftersom jag måste sova efter mitt nattjobb.
Så inatt kom sms:en om att han gått vilse i skogen och gud vet allt. I morse när jag var påväg hem ringde han och frågade om jag ville ha frukost och mötte mig på parkeringen, jag höll på att spy av hans vidriga odör.....
Nåväl jag har sovit bort den här fina sommardagen, vaknar utvilad och dricker kaffe och när jag ska ta en tretår så ser jag en såndär öppningsflärp från en bag-in-box i slasken...... Frågar rätt ut om han köpt vin.....nej och den kunde ju ha hamnat där för längesen eller någon annan kunde ha slängt den där, såvitt jag vet var det rent i slasken igår innan jag åkte mot jobbet och om ngn annan varit här inatt vet ju inte jag. Försvaret haglade....

Allt blir så patetiskt fult och vidrigt.......inte nog med att jag har fullt upp med mig själv, nu kände jag medberoendepersonen kicka in och när han gick för att handla så kom jag på mig själv med att börja leta.....bröt det relativt fort, been there done that before in another life!
Jag har iaf gjort en sak klart för herrn och det är att han inte behöver gömma eller smussla, vill han dricka så är det hans beslut, och det kan eller vill inte jag påverka.

På ngt märkligt vis så stärker detta mig och jag blir mer mån om min nykterhet. Av 128 dagar i min almanacka sen jag tog tag i min nykterhet har jag 114 gröna streck vilket är mina nyktra dagar, där finns också 14 svarta streck fördelat i två omgångar då jag tagit återfall. När jag tittar på det så får jag en överblick hur sårbart mitt liv är samtidigt som jag ser att mitt liv blivit så mycket bättre, trots svarta streck. Jag vill fortsätta fylla på med gröna streck, massor!
Fast livet säkert är skit för ngn annan idag (som typ mannen) så känner jag livslust och en önskan om att få vara frisk och ha ett berikat liv, så idag petar jag till ett grönt streck, stannar upp och ler mot livet.

Trevlig fortsättning på midsommarn!

Att skämmas hjälper inte mycket. Vi har alla gjort dumma val och handlingar, du är inte ensam om det. Har du gjort något jättedåligt så kan du räkna med att på detta forum finns det personer som gjort bättre val men även ännu sämre saker än vad du har gjort. Så upp i sadeln igen och gör nya bra val så fort du orkar. Styrkekram...

I dag var en bra dag trots allt och i morgon kommer en av döttrarna och jag kan köpa ny mobil. Och nu är shoppingvagnen monterad och jag kan cykla till affären och dra hem maten med min cykel. Dramaten är toppen!

Det blev 26 dagar utan alkohol. Kändes helt rätt och bra på alla sätt. Nu gäller det strategier framåt. Sommar, semester med allt som hör till. Midsommar har inte varit några problem. Igår blev det 1 folköl och en mkt liten nubbe till lunch. På kvällen en mellanöl. Inget sug efter mer. Hoppas att det går bra för er andra på forumet. Midsommar är väl ofta en alkoholdränkt helg för många. Sköt om er. Och tack Manda för kommentarer, berätta gärna hur det går för dej, om du vill.

Hej! Tack för att du skrev. Jag har sökt hjälp massor med gånger till och med gått till akuten på en lördag, om att få piller, men de kunde ej ge piller, så jag gick där ifrån gråtandes, och raka vägen till systemet gick jag... jag har nyligen avbrytit all vård jag hade, för jag fick ingen hjälp, vet ej om det är någon mening att testa igen för min journal är nu så ner smutsad så lär inte ens få hjälp om jag så bröt benet..
Läst o såg på tv om alkohol föra veckan och började tänka lite på om jag är beroende eller inte, blev mest skrämd, sen när jag var på google så såg jag denna sida och tänkte på att såna som dricker och så brukar få ångest så de kanske fanns personer här som kunde ge tips eller råd.. men de kanske ej finns egen hjälp att få.. muta hjärnan med något.. en gång hade jag sån ångest så även jag drack massor så fick jag fall-ångest.. vissa dagar är det bättre, andra dagar kan de vara sämre, när de är som sämst, kan jag inte duscha, laga mat, äta inte ens dricka vatten, inte sova.. eller gå.. måste ha hjälp med att gå då... laga mat är för mig farligt, för jag kan falla ihop i köket och få tex stekpannan på mig eller något. När jag går ut brukar folk stoppa mig och fråga mig hur det är eller måste du ha hjälp.. "ska jag ringa 112?" Så får jag svara, nej de är bara ångest.. eftersom jag inte får i mig mat så går jag med omkring med lågtblodsocker hela tiden.. nån da sen kunde jag inte ens hålla i min gaffel, den tappa jag, sen föll armen ihop.. så ingen mat då heller.. de kanske låter skumt, men när jag ska tugga med så ibland biter jag mig själv i munnen, jag lärt mig nu att man ej ska fortsätta äta när munnen börjar tugga konstigt.. i övrigt kan jag äta, och brukar stress äta för att få i mig något.. nära mig, jag har en mamma som bor i ett annat land, jag fick fly ifrån mitt ex för nåt år sen, jag trodde aldrig jag skulle komma därifrån, därifrån "HEL".. fick inget stöd för detta via vården, tror inte ens de skrev ner det.. min mamma hjälpte mig att komma därifrån.. så allt eftersom gjort så jag fått ångest.. jag är rädd för killar.. skulle kunna sitta här o skriva hela dagen.. i flera timmar.. vill inte folk ska läsa detta och må dåligt.. men finns det något man kan göra själv för må bättre? Eller är de bara vården som kan göra de bra?

Ja Miss lyckad, det låter väldigt troligt att det är så.

Jag gav mig ändå ut på en löprunda med sambon idag, vilket jag med all sannolikhet inte hade gjort bakis :) Riktigt skönt nu, sprang 30 minuter i helt ok tempo, lite backar lite plan mark. Endorfinerna tränger bort stressen åtminstone nu för stunden. Är nästan helt avslappnad.

För övrigt har jag utmattningssymtom efter alkoholstopp, lite deppig på morgon och förmiddagarna, kaffecravings för att orka med jobb och andra rutiner, gissar på beroendepersonligheten.
Jag jobbade alldeles för mycket och höll på att gå in i väggen redan innan alkoholstoppet, men har alltid lyckats dölja det med alkohol. Jag kände det blev ohållbart och slutade dricka.
Vad jag inte var beredd på var att abstinensen blev den största stress jag någonsin upplevt :) Så det har påverkat mycket. Men som sagt, ibörjan orkade jag mig knappt ur sängen, och idag sprang jag 5 km, så framsteg framsteg och åter framsteg. Allt blir bättre med tiden

Tror jag!

Jag är inne på dag 14 utan a. Jag är så trött! Jag orkar ingenting, det känns ändå bra på något sätt! Försöker ta mig tid att läsa och njuta av den vackra sommaren. Jag har förklarat för mina närmsta att jag inte orkar utföra allt det jag vanligtvis gör!
Försöker intensivt att reparera mig själv för det är jag värd!
Jag tror att vi som är i denna situationen tänker negativa tankar oss själva! Det är en stor utmaning att förändra det synsättet men jag tänker försöka! Jag vill tycka om mig själv och det kan jag bara lära mig utan fyllor och baksmällor!
Hoppas du får en fin dag!

Tror dessa följeslagare kommer efter alkostopp. Jag var ohyggligt trött ett tag. Men jag sov mer än vanligt och efter ett tag normaliserades det. Läste någonstans att man är van vid stresspåslag på kroppen av alkohol och att kroppen helt enkelt är utmattad av den ständiga stressen på alla organ. Det tar kroppen igen och att man därför är trött. Stressen är man van vid att hantera med alkohol (lugnande) När inte kroppen får det så blir man stressad. Kan tänkas att det kan vara olika. Det stämmer ganska bra på mig i alla fall.

Att ha den bästa midsommaraftonen kanske någonsinn och det utan alkohol. Har mött något som jag väljer att kalla gud. En kraft som sprider energi i min kropp. En energi som ger mig hopp och glädje. En glädje som jag tänker besegra alkoholen med. Dag för dag

Vad fint att vi hade en nykter midsommar. För egen del var det väldigt längesedan det hände, om jag inte har jobbat. Sömnen är lite jobbig i början, men det är för att vi bedövat kroppen med alkohol och somnat av det. Sen har sömnen varit dålig med avbrott och mardrömmar i alla fall för mig. Det blir bättre. Fortsätt ta hand om dig, på det viset så tar du även hand om dina nära...

Midsommar gick som dans:-) umgicks med min särbos släkt, så det var inga problem med för mkt alkohol. Drack inget och nu inne på dag 7. Ff svårt med sömnen, men det kommer väl!! Idag ska jag känna tacksamhet för nykterheten, mina barn, särbo och det fina vädret. PS kör 24h till. Kram

Tack Adde!
Du har så rätt, dina deviser är så "mitt i prick".
Lev, och låt leva!
Det ska jag ta till mig!
Svårigheten är att bryta mönster som varat under väldigt lång tid!
Jag tänker framförallt på närmaste familjens förväntningar!
Jag har dock förstått att samtal och lugna, tydliga förklaringar är det enda sättet att få de att förstå att jag är inne i en förändringsprocess!
Jag känner så starkt att livet är dyrbart! Låt oss alla ta hand om det på bästa sätt!
Jag hoppas att ni njuter denna vackra midsommardag!
Nu kämpar vi vidare!

Nykter midsommar check.

Jag har faktiskt kvar de där ölen i kylen, inte för att dricka dem, men de känns trygga att ha där. Jag vet att jag absolut inte kommer dricka dem, men de står där som en påminnelse liksom, svårt att förklara.

Jag är dock mindre stresstålig och tröttare än innan, kanske normalt?

Mår dock överlag bra!

läsa dina förståndiga delningar Vilda !
Stresskänsligheten sitter tyvärr i låååång tid efter man blivit nykter. Jag har idag lärt mig att leva med det och ser till att styra mitt liv så jag, om möjligt, inte hamnar i såna situationer. Jag blev rätt mycket hjälpt i början av dessa deviser : Ta det lugnt, en sak i taget, det viktigaste först, gör det enkelt och lev och låt leva. Framförallt "Lev och låt leva" lärde mig att ta ett steg bakåt och titta på om situationen verkligen vann på att jag lade mig i. Oftast var svaret : Nej.

Jag njuter lite extra av att vara uppe tidigt på Midsommardagens morgon och känna mig helt fräsch :-)

Och kommer nu på att jag glömt hissa flaggan !! Bäst jag gör det :-)))

Inga tabletter inskrivna. Trodde att det gick o fixa över telefon, han har ju inte ringt o sagt att det inte gick...
Bakfull efter midsommar. Drack för mycket o blev fullast.... Kommer inte ihåg hur vi kom hem!?
Skäms igen.......

slutat gå till AA. Inte för att jag är introvert, jag har pratat en del på mötena. Mitt problem har i första hand varit bristen på respons. Jag har varit på åtskilliga möten, men det verkar som om man kommer dit, hasplar ur sig sin monolog, och sedan går hem igen. Det lämnar mig ofta med en tom känsla inombords.

Annars tycker jag som du att det finns mycket gott att hämta i AA's koncept, så jag har valt att plocka det som funkar för mig och lämna resten därhän.