skrev Ebba i Berg- och dalbana

Vilka härliga rader att läsa!
Grattis :)

Klokt med antabus också.
Håll i det här, det är det värt!


skrev Pi31415 i Tredje gången gillt

och självklart får du fråga om saker och ting. När man ska tänka fram ett svar så kommer man ibland på saker som man har nytta av.
Om man har lätt för att utveckla ett beroende för alkohol, så är man nog ofta en ytterlighetsmänniska på många andra områden också. Och är man det inte innan, så utvecklas det ofta hand i hand med att beroendet för alkoholen växer fram och tilltar. Ofta bottnar detta i psykologiska orsaker.
Vi har ofta mindre tålamod, vill ha snabbare belöningar, vi vill ha häftigare upplevelser, vi har ofta snabbare humörsvängningar, vi hittar mer fel och är ofta negativare, etc. etc.
Och vad göder eller skapar detta, jo, ett sargat (övergött) belöningssystem och en oerhört stark vilja. De två motpolerna hos oss människor med ett alkoholberoende.

Låt mig ta två exempel med mat och mig själv:

När jag var ung, en bit över 20 år, var jag överviktig. Jag åt mycket (frossade i bland), och ofta då skräpmat, samt drack mycket öl. Så länge jag tyckte det var ok så åt jag mycket. Viljan sa ok. När jag väl bestämde mig för att gå ner i vikt, viljan sa banta, så fanns det ingen hejd åt det hållet. Jag gick ner 15 kg på några månader.

Nu i vinter pratade jag och två kollegor till mig om att försöka gå ner lite i vikt. Vi bestämde oss då för att prova LCHF-metoden. Ja, låt mig inflika att nu är jag inte alls överviktig som i min ungdom, men några kg för mycket finns ibland kring ekvatorn, samt, att mina kollegor inte har några alkoholproblem.
Vem av oss tre tror du höll på längst och gick ner mest i vikt? Jo just det, jag. Jag använde min starka (alkoholist-)vilja.

Så visst är det lätt att gå "all in" i många sammanhang. Hoppas jag inte tröttade ut dig med ett så långt svar.

Slutligen, den här kampen som du och jag, och många fler här på forumet, håller på med, är i grund och botten kampen mellan viljan och belöningssystemet (suget) i våra hjärnor. Och då behöver viljan så mycket hjälp på traven som den kan få. Både yttre och inre hjälp.

Hoppas det fortsätter att gå bra för dig Jullan65. Fortsätt med en dag i taget. Du kommer att se att det går lättare efter ett tag.


skrev Pi31415 i Tredje gången gillt

jag har det bra. Nu när jag har semester och är ledig så är suget litet och lätt att bemästra. Och sömnen har rättat till sig. Om knappt två veckor ska jag på en semesterresa, som jag ser fram mot. Så tidsmässigt har jag hamnat helt rätt med början på nykterheten. Nej, det var inte planerat så, det råkade bli så.
Jag håller också på att städa en del. Men det är både planerat och fördelat på flera dagar så det inte blir för stressigt. Blev t.ex. klar med fönsterputsningen i går. Tog några fönster per dag, med lämpliga kaffepauser mellan och efter. Ingen stress.
Någon enstaka gång har jag råkat ut för städmani efter en fylleperiod. Nu på senare år har jag inte varit i den konditionen att jag kunnat städa direkt efter en period.
Men här finns det ju ytterligare en fördel med att leva nykter. Då kan man planera in städningen, och göra den i normalare tempo.

Trevligt att höra att det är bra med dig, och att du finner dig till rätta i nuet. En dag i taget, med lugn, ro och harmoni, det är vad vi behöver.

Ha en bra dag Konstnären


skrev Manda i Vaknar till en vacker morgon

Så bra och insiktsfullt du skriver! Jag blir inspirerad att ta tag i mitt eget liv.
Fortsätt kämpa, det är du verkligen värd.


skrev Mia-Pia i Ny här

Liksom börjar med att se vad du skrivit! De förmedlar lugn och trygghet!
Tack för det?


skrev Mia-Pia i En ny som inte vill ge upp

Du hänger i och den stora vinsten får du och alla nära! Jag tror på dig!!
Kram


skrev Mia-Pia i Botten

10 dagar är super bra!! Fortsätt på det spåret, en dag i taget. Efter en tid blir dagar till veckor som rullar på! Det blir även mycket lättare! Unna dig vila, äta gott och styrkan kommer komma smygande!

Tankarna måste få finnas och med tiden klarnar de!
Kram


skrev Tempdrive i En ny som inte vill ge upp

Ja. Här i min tråd är det som vanligt lugnt ser jag.
Dag 17, lite för att påminna mig själv lite för att tvinga skriva något här så att jag inte tappar lusten helt.
Vilket inte hade var konstigt.

Jag ville skriva om saker bak i tiden men känner inte för det idag så jag hoppar det.
Kanske en annan dag.
Jag undrar iof För Mig Själv som vanligt, hurvida jag är periodare kanske?! iom att det sen min dotter
gått ganska så många dagar, längre tid mellan drickandet/missbruket.

Jag har inget mer idag.


skrev Jullan65 i Tredje gången gillt

Beundransvärd resa du gjort. Ska lägga på minnet eller försöka iallafall. En gång beroende , alltid beroende. Får jag vara näsvis och fråga om du har något annat du gör all in SAS. Själv märker jag att jag har tendenser att äta för mkt, shoppa för mkt, träna för mkt osv. Allt tenderar att bli som ett andra beroende. Kram och fortsatt lycka till.


skrev Jullan65 i Botten

Dag 10 nykter. Känns lite svajigt, mest för tankarna irrar hit o dit. Får inte fokus på nåt egentligen. Svårt med koncentrationen. Jaja 24 h löftet är taget. Nu blir det hunden o trädgård. PS sover något bättre iallafall :-))


skrev Studenten i Dags att kliva ut ur mörkret

In mig i skaran och letar. Donde esta Sisyfos? ??


skrev Wicca i I don´t wanna miss a thing

Anna: Ja kanske man får acceptera att man inte kan njuta av ett par glas, för egen del så har jag provat och det går inte så därför har jag valt att helt försöka avstå, finns inget alternativ. Hoppas du har en bra dag på jobbet.

Vaknar av att det regnat, friskt ute. Idag har jag bokat tvättstugan och ska roa mig där. Grannarna frågade om grillning i helgen och jag tackade glatt ja, kan hända att det finns alkohol men inte så att det kommer störa mig, känns bra.
Idag är en bra dag!


skrev Studenten i Jag är här nu.

Ja, nu har jag nog landat. Har fummlat runt i 2 veckor efter skolavslutningen. Kan inte förklara det beteendet, vet inte riktigt varför jag drack så mycket igen eller lixom sket i mitt välmående. Behövde nog fucka ur lite. Finns säkert 1000 andra sätt att fucka ur på mer hälsosamt. Men nu blev det så, misstänker att det är ett inbetingad beteende, lätt att trilla tillbaka i. Lätt att vara ansvarslös.
Idag känns annorlunda, nu när jag bestämt mig igen. Ligger fortfarande i sängen under mjuka filtar och dricker kaffe medans Nyhetsmorgon är på i bakgrunden. Idag har jag inga måsten. Inget planerat. Det är så annorlunda mot vad jag är van vid. Det är skönt ❤️

Tänkte våga gå till gymmet idag, och sen en vända på stan. Behöver köpa en ny ögonskuggeborste. Glömde min på landet. Så nu vet ni det ;)

Kram på er!


skrev heueh i Att mista sitt barn

att jag helt kan sätta mig in i din situation, vi reagerar alla olika på trauman, men jag har upplevt något liknande. Min hustru begick självmord för många år sedan och precis som du tog jag till alkoholen för att döva alla känslor. Det gjorde ont, fruktansvärt ont i mig, och jag såg ingen annan utväg för att fortsätta klara det dagliga livet. Jag insåg att människorna runt omkring mig lade det hela bakom sig och gick vidare så mycket snabbare än jag klarade av. Jag kände att jag måste hålla fasaden uppe, jag ville ju inte vara den där som gick omkring och var dyster och fick alla på dåligt humör. Så alkoholen hjälpte mig genom kvällarnas förtvivlan.

Så småningom blev behovet av alkohol en egen kraft. Jag hade kommit tillrätta med min roll som ensamstående förälder och livet rullade på igen. Berusningen hade blivit ett mål utan syfte, jag drack för drickandets skull. Det tog mig sex år innan jag insåg att jag hade problem, och vid det laget var det seriösa problem.

Det var först efter något år som nykter jag kunde börja ta itu med allt det som gjort att jag började dricka ohämmat från början. Snart trettio år senare kan jag säga att jag nog har kommit över det som hände då, men alkoholen har aldrig tappat sitt inflytande över mitt liv. Katastrofer inträffar, alla upplever berg och dalar, det är en del av livet. Hur vi tar itu med det är individuellt, men personligen kan jag, så här i efterhand, säga en sak med säkerhet; alkoholen har ingen som helst positiv effekt, den hjälper bara för stunden, i det långa loppet lägger den sten på börda.

Jag tycker det är fantastiskt att du redan nu har börjat ifrågasätta ditt drickande! Jag ska ge samma råd som har givits många gånger tidigare här inne; prova att vara nykter ett tag, ett par veckor eller månader, ge dig själv chansen att jämföra och att kunna välja.

Jag önskar dig allt gott!


skrev Li-Lo i Orkar inte mer...

Jag vill börja med att säga att du är såväl modig som klok som söker flertalet för att må bättre. Du beskriver så tydligt det som många kan känna igen sig i. Att använda alkoholens effekter som strategi för att exempelvis förmå sig att bli mer social eller för att dämpa obehag. Alkohol är som bekant en beroendeframkallande substans som förändrar oss. Ofta leder alkohol till ökad nedstämdhet och även till ångest och ibland till livsleda. Du söker nu efter en ny strategi. Bra!

Då du skriver att du ibland har tankar på att "ta kål på dig" det gör att jag gärna vill klippa en in text från vårt faktablad, till dig och till andra som ibland kan uppleva intensiva negativa tankar och känslor.

"Det kan vara såväl yttre som inre påfrestningar som väcker ångest och känslor som hopplöshet och vanmakt. Det är smärtsamt att stå ut med. Särskilt om man känt så under en längre tid. Tankar på att avsluta sitt liv kan i stunder kännas befriande då det verkar vara det enda alternativet för att förändra sin situation. Det kan vara skillnad på ”Jag vill inte leva så här längre” och ”Jag vill dö”. Tankar och känslor skiftar över tid.

Att du läser detta är ett bra steg då det ger dig en chans att titta på din situation utifrån ytterligare perspektiv. Att vara ångestfylld och nedstämd kan vara del av ett sjukdomstillstånd, exempelvis depression som går att behandla, ofta med mycket god effekt. Det finns ett flertal behandlingar och en del personer kan behöva prova sig fram för hitta det som fungerar för just dem. Alkohol påverkar oss på många och ibland oberäkneliga sätt. Självmordstankar kan förstärkas av alkohol. En följd av detta är att personer skadar sig själva på sätt de inte skulle göra om de var nyktra.

Att använda forumet kan vara ett sätt att förmedla och tydliggöra dina tankar och känslor. Andra användare kan vara ett stöd. Samtidigt kan det också vara så att du inte får respons på dina inlägg. En vanlig rekommendation då man mår mycket dåligt är att dela sina tankar med andra. Om du inte har någon anhörig eller vän som du kan vända dig till just nu finns det andra människor som kan ge dig stöd. Vi hoppas att något av nedan förslag på kontakt kan kännas rimligt för dig.

Vill du prata med någon direkt kan du ringa 112 och be att få prata med jourhavande präst alla dagar mellan kl. 21:00-06:00.
Kl. 13-22 kan du ringa Nationella hjälplinjen 020-22 00 60, de har öppet alla dagar. /www.1177.se/hjalplinjen/
Ett annat alternativ är att maila eller chatta med självmordslinjen. Du hittar dem på mind.se/var-hjalp/sjalvmordsupplysningen/"

...som sagt Batterisyra du är mycket välkommen hit och jag hoppas att forumet kommer vara ett stöd för dig nu. Fint att du är här.

vänligen Li-Lo


skrev Sisyfos i Att mista sitt barn

Så ofattbart tråkigt att höra om din dotter. Förstår att man tar till alkohol. Skönt att du börjar känna livslust igen.
Vi är några stycken som tror att det ska gå att fortsätta att dricka "normalt". Jag har knappt sett nån härinne som lyckas helt bra med det. Om det går hyfsat el inte tror jag beror lite på hur ditt förhållande till a såg ut tidigare. Har du försökt sluta under de här åren? Många som slutar ett tag börjar dricka mer än tidigare när de "släpper på" igen. Det är bra med en lite längre vit period till en början för att komma ur missbruket. Några lyckas dra ner, men du har också dövat din sorg med a och när man slutar bedöva sig så kommer ju känslorna tillbaka och det är både bra och jobbigt. Jag förlorade en närstående för några månader sedan och började åter döva mig med a efter månader av kontrollerat intag. Gick fort tillbaka i gamla hjulspår. Har lärt mig att a är en mäktig drog. Och när jag slutat igen, vilket jag gjort, så kommer känslor jag inte riktigt vill och orkar ta itu med. Mitt "kontrollerade" intag bestod också av a, enbart i sociala sammanhang och blev då väldigt sällan och lite per gång. Jag kan absolut förstå känslan av att inte vilja sluta helt. Har ännu inte accepterat själv att det inte ska kunna gå att dricka då och då, men det är en balansgång och det är svårt. Och som sagt det beror nog också lite på vad du får för "belöning" av alkohol och hur den funkar på dig. Beroendena härinne ser lite olika ut och vi är många som gjort ett stort antal magplask i våra försök att sluta. Det bästa du kan göra är nog att läsa runt lite i olika trådar och skriva själv. Lycka till med att finna din väg.


skrev konstnären i Tredje gången gillt

Tårtan blev smaskig med vaniljkräm mellan lagren. Allt lugnt här och jag försöker och lyckas bra nu med att fånga ögonblicket, vara här nu i detta inte framåt inte bakåt och det känns befriande. Inte i fången i ångesten och stressen helt jäkla kolugn. När jag går ute med min hundflicka försöker jag fånga ta in allt i naturen, stanna till och vara tacksam för allt jag redan har även om jag bara har lite pengar så känner jag mig rik just nu. Mulet här idag och jag funderar på att att göra rent kaklet i badrummet, det blir ett drygt arbete, då badrummet är stort och helt inkaklat. Får se kanske idag eller i morgon. Satt och tänkte i morse att jag efter återfallen eller jag menar när jag skulle ta mig upp igen, så hade jag tvångsstädning allt skulle var rent, lakan golv ugnen, helt jävla sjukt. Hur har du det själv. du verkar verkligen leva här och nu.
Kram till dig och idag sträcker vi inte ut handen
Konstnären


skrev PP i Den nyktra vägen

Fint att se dig igen, Vad menar du med lössläppt?☺
Kanske att jag de sista veckorna inte skrivit så mycket
om alkoholproblem? Det beror ju en smula på att alkoholen inte
är ett problem längre. Inget intag, inget problem. Så enkelt, men så
länge så svårt. Bättre med dig? Önskar dig verkligen det!
Kram


skrev Mia-Pia i Troligtvis grov rattfylla!

Precis så som det ska vara. Just att vara trött är jobbigt! Man kan inte vara sitt bästa jag. Om det går att vila några minuter i mellan gör det, lägg dig ner och slappna av sov tio minuter och du får ny kraft!
Du gör detta så himla bra! ?


skrev Mia-Pia i Dag 1

Du är en klippa som stöttar! Verkligen tack!?

Idag skiner solen, kaffet smakar gott och jag har sovit gott! Tack för det! Jag har nämligen inte sovit två nätter innan, min hjärna har velat hitta på nya katastroftankar! Denna gång är det alla möjliga senarion att det bryter sig in någon i mitt hus! Direkt ville jag döva med öl. Men jag vet att det är ännu ett trick!

Utan detta forum och allt jag läst på om alkohol hade jag varit förlorad!

En sak som verkligen hjälper är att ge sig minst två månader utan alkohol!

Ha en fin dag alla där ute som kämpar!
Idag blir en nykter dag oavsett vad som än händer!


skrev PP i Den nyktra vägen

Toppen att du förklarar lite närmre vad du menade! Förstår liksom inte fullt ut ändå när jag försöker fundera kring mig, är väl lite småkorkad kanske ☺. Men liiite trillar ner. Vad var det för typ av saker du hade svårt att känna in? När det gäller känslor har jag säkert alltid haft en benägenhet att söka rationella "lösningar" direkt. Vet inte om det låter luddigt, men åtgärda ett känslomässigt tillstånd med ett "praktiskt" motdrag. Är säkert väldigt typiskt för män, i synnerhet ur min genaration, att agera så??
Ha en fin dag, semester snart?
//PP


skrev Ebba i Att mista sitt barn

Vad fint att du börjar känna livslust igen, härligt.

Det är nog väldigt många som känner igen sig i det du skriver och det är inte så himla lätt att bryta en (o)vana som dessutom är beroendeframkallande.

Men du är verkligen värd att lyckas, det är skönt att bli fri från att vara styrd av alkohol.
Det vet jag för jag har varit utan alkohol i snart två år.

I början kom många undanträngda känslor ikapp och det var tufft, det gäller nog att ha tålamod och inse att det kan ta lite tid att få ro och därför kanske rikta in sig på att ta "en dag i taget".

Vilken enorm sorg att förlora ett älskat barn. Aj.
Det gör mig väldigt glad att du nu känner att du vill försöka dricka mindre, vara rädd om dig och leva.

Önskar dig verkligen lycka till och skickar en stor kram!