Senaste kommentarerna i forumet

Jag tycker du är så bra.
Jag tycker du gör det så bra.
Jag tycker din tråd är en djup källa av självrannsakande visdom.
Kram på dig.

Hallojsan på er!

Krumeluren; precis så!
Vilja; haha, kära du, blir på så gott humör när du ... ja, liksom, när du är du!
Muris; love you!

Hej! Är 33 och fast. Försöker vara nykter men lyckas inte. Snälla hjälp! Jag har fått revia men mår så dåligt av den. Känner mig låg och kan inte sova. Går det över? Hur länge? Känner mig så hemsk, har allt jag någonsin önskat mig men förstör det med mitt drickande. Olycklig över detta och känner enorm skuld mot barn och man. Någon som har tips? Har oxå campral. Kram till alla tappra! Lotta

Nu är även jag här :)
Nu blir det helnyktert ett tag igen för mig, vila levern och sinnet.
Midsommar var skitroligt med goda vänner och familj.
Hoppas ni hade en fin midsommar oxå.

Kram!

Sista dagen på semester del 1 denna sommar. Facit; en flaska vin eller mer per kväll. Inser att det måste få stopp omgående när jag idag funderar på om jag ändå inte skulle åka bort och köpa ett gott vin. "Det är ju ändå sista dagen på semestern"
Jag ska jobba 08 imorgon - hur blev det så här?
Jag tittar i backspegeln och ser samma mönster (undantaget småbarnsåren då jag nästan aldrig drack) under säkert 20 år...
Jag undrar om jag någonsin kan njuta av 2 glas vin/veckan till en härlig måltid eller måste jag acceptera att jag ska bli helnykterist? Jag har flera människor runt mig som valt bort alkoholen, varför tvekar jag?
Hur som helst så blir det ingen tur till bolaget idag. Jag har hittat hit!

Har inte suttit vid nån dator på hela helgen och orkar inte skriva några inlägg på telefonen, har läst en hel del istället och det känns bra.

Nykter och ganska ok helg, jordgubbsplockning, diverse utflykter och massa bad i havet. Bara lilla familjen.

Inget speciellt sug i helgen men det brukar inte vara så farligt när jag är ledig eller är i sociala sammanhang, dricker hellre ensam vid andra tillfällen.

Fortfarande stor trötthet, känner mig totalt utmattad. Morgon, middag, kväll... Minnet spökar också en del, båda tydligen vanliga symptom i denna fas av tillnyktringen. Men, snart tre veckor utan A och jag har uppenbarligen överlevt så det är väl bara att bita ihop och hoppas att det klarnar upp.

Sorgen och saknaden efter A kommer i skov, motivationen går också upp och ner. Ibland känns det bara meningslöst, kan lika gärna säga hej då till livet och ta flaska.

Vet inte vad jag vill säga idag, känner mig mest förvirrad. Och tom. Väldigt tom.

Då har jag gått på semester i 2 veckor, har inget speciellt planerat, mannen jobbar.
Eller semester och semester det känns som jag har ett stort jobb framför mig nu i arbete med mig själv det är ett seriöst, välbetalt, viktigt jobb. Ja jag har skrivit på tillsvidareanställning på heltid utan provanställning. Arbetsuppgifterna styr jag ganska mycket själv.... finns ingen vikarie att tillgå så jag behövs på jobbet varenda dag!?
Ja så ser jag på saken och tar en dag i taget och den tid som behövs. Ska försöka vara ödmjukare mot mig själv och faktiskt sätta mig själv i första rum, jag är viktigast i mitt liv.
Har oftast alltid satt mig själv sist och varit alla andra till lag. Det känns bra att finnas för andra människor men jag har glömt bort mig själv. Nä nu är det min tur! Dax för en promenix i solskenet nu. Ha en fin dag alla kämpare☀️

Har alltid gillat dina inlägg från allra första början, du skriver bra och genomtänkt och det uppskattar jag.
Kanske utan att låta lite prålig så liknar vi varandra i vårat skrivsätt.
Du beskriver dina upplevelser målande och får genast fart på min fantasi.

Tack för dina inlägg, fortsätt så, en av gillasiffrorna brukar var en av mina.

Berra

...eh... nu var det ju inte så att jag ville avskräcka dig från terapi... Borde bara ha skrivit sista stycket inser jag. Men ville ge en förklaring och bakgrund till vad jag menade med kämpande. Återigen, beskrivningen rör mina problem och svårigheter och min väg. Du behöver INTE alls ha en liknande väg. :-)

Anteckningar ur journal för 197X-XX-XX--XXXX

Har haft en skön morgon, frukost ute och tagit mig tid. Bra start på ännu en vecka på det nya livet.
Ja hur är livet jo mannen dricker mer, säger att han pratat med företagshälsovården men jag tror inte riktigt på det.
Han gömmer och smyger, men måste säga att han är verkligen kass på detta.
Fick en tanke igår när jag av en slump hittade en vindunk, att jag skulle dricka upp den. Men sansade mig och tänkte det blir ju bara värre så fortsätter mitt liv.
Så vi lever på samma ställe men helt olika liv, har accepterat det och vart det bär får vi se.
Så önskar er alla en fin dag, jag bygger vidare med kloka val och mycket jordgubbar

Ja, barnen har en förmåga att ge oss både liv och energi. En oförtruten livsglädje och en aldrig sinande energi till bus och upptåg. Alltid redo med värme och mottagliga för kramar i stora lass. I alla fall ett tag till ;-)

När jag käkade min medicin, så mådde jag inte bättre förrän jag kom upp i "normal dos". Tänker att det kan vara därför som läkaren vill öka på för din del. En del mediciner funkar faktiskt inte om det inte tas i rätt mängd. Det handlar inte alltid om att öka på dosen bara för att man ska äta mer, utan för att medicinen ska kunna ge rätt effekt. Det är dock sällan som läkarkåren mer uttryckligt förklarar det. Hade jag fortsatt äta min initiala dos, så hade det inte fått någon effekt alls. När jag kom upp i rätt dos, så var det som om någon tryckte på en knapp i hjärnan. Pang! Så började jag direkt känna förändring. Inte konstigare än att det ibland behövs en hel ipren och inte räcker med en halv...

Din kommentar om kämpande påminner mig om att du frågade för ett tag sedan vad jag menade när jag skrev det. Ska försöka förklara - utan att skriva ut hela personnumret... Jo, psykologen och jag körde liksom fast efter ett tag. För min del handlade det om att jag inte längre hade förmågan att känna ilska och bli arg. Istället för att känna tryckte jag effektivt undan det, vilken i sin tur skapade en outhärdlig ångest. För att komma i kontakt med de undanträngda känslorna, så måste jag våga och orka försöka lära mig att känna igen. Varje gång jag försökte tillsammans med psykologen, så slog alla försvarmekanismer på. Jag fick yrsel, domningar i hela kroppen, synbortfall osv osv. När jag pressade mig som mest, så slog hjärnan av och jag blev helt nollad. Var nära att svimma flera gånger. Så mycket kämpade hela mitt jag emot - allt för att slippa känna. Det här var mekanismer som jag aldrig själv förstått att jag hade. Det skedde helt automatiskt. Men för att kunna bryta detta, så måste man utsätta sig för det om och om och om igen. Den enkla vägen är ju att stoppa och säga att jag känner inget, det går inte, jag orkar inte, det är omöjligt, det är tomt... Den jävligt svåra vägen är att försöka stanna i det obehagliga och övervinna det. Att till slut äntligen våga känna, att våga ta ansvar för sina aggressioner och därigenom inse att det inte är farligt, att jag klarar av det här, att det går bra... att ångesten försvinner om jag klarar det här. Det var här någonstans som psykologen sa att om jag inte kämpar mer, så kan han inte hjälpa mig att komma längre. Det räcker liksom inte att gå till någon och "höra" vad som är fel och hur man ska rätta till det. Ska det bli någon verklig förändring måste man jobba med sig själv, utmana sig själv och själv inse vad jag måste göra och sedan inse att jag klarar att göra det. Kämpa alltså.

Nu vet jag ju inte vad som tynger just ditt hjärta och det kanske du inte gör själv heller. Det som som jag skriver ovan gäller alltså för mig och är en beskrivning av min väg till bättre mående. Men den generella slutsatsen är i alla fall att ingen terapi gör sig själv. Ingen blir särskilt bättre av att "gå och lyssna på en terapeut". Utan det handlar om att våga och orka lyssna inåt och försöka ändra sig själv. Jag förstod nog aldrig tidigare vad det innebar att jobba med sig själv. Men nu vet jag... ;-)

Så nu har jag vältrat mig nog i din tråd...

P&K till dig

Jag hoppas du lyckas, för det är spännande att följa dig.
Jag som är född rebell skulle aldrig klara det, utan få följa min väg på gott och ont.
Jag önskar dig all styrka på din väg, ha en fin måndag

Hej
Skriver som en påminnelse för mig själv.
Midsommarfest med allt vad det innebär. Igen konstarar man vad alkoholen påverkar människor att göra dumheter.
Sunda, förnuftiga människor som jag ser gott i uppför sig som småbarn. Tragiskt.

Ha det - kämpa på!

Hej på dig! Jodå, det är lite ljusare, kan ha med energin som solstrålen i mitt liv ger, som jag tillbringat helgen med :-)
Kring stugan fullkomligt kryllar det av sommarbarn en tid framöver. Härligt att se deras obekymrade sommarlek.
Hur är det själv? Lite bättre hos dig med? Min läkare tyckte jag skulle öka på med tabletter. Nopp säger jag, nu räcker det för min del.
Tror själv att det är annat som ska till, eget kämpande som du skrev..

En underbar dag till dig med, blev så glad att du skrev!

P&K

//PP

Skickar en sommarkram till dig vännen. Hoppas och önskar att du har det bra! <3<3<3

Älskade gullefjun,

verkar som du är lite gladare igen? Hoppas det. Hoppas också att din midsommar blev riktigt, riktigt bra!

Ha världens bästa dag idag - för det är du mer än väl värd vännen! Puss i pannan <3

Skickar styrka, värme, kärlek och KRAAAAAMAR i stora stora lass till dig. <3

God morgon Pi,

Tack för att du delar med dig av dina tankar och funderingar. Det ger mig väldigt mycket att läsa det du skriver. Tänker som Vilja, att du verkligen bär med dig och förvaltar både erfarenheter och insikter av alla dina år som nykter. Det känns så stabilt och tryggt. På något sätt är det lite Alf Henriksson över dina rader - en varsamhet med orden, men ändå med skärpa.

Önskar dig en härlig dag! :-)

God morgon vännen,

Vilken söt Vilja du träffade på. Urtypen av en liten sommartös. :-)

Hur mår du nu? Lite gladare och piggare eller ungefär detsamma? Hur mår du av tabletterna?

Önskar dig en underbar dag - nu när regndropparna verkar dra bort! P&K

Finaste vännen,

Hoppas att du hade det hur härligt som helst med både slapparläsning & jordgubbar ;-) Jag har under midsommarhelgen umgåtts med ett ganska stort antal husdjur av olika sort och karaktär. Lite extra med en av hundarna. Tänkte så mycket på dig och din hundflicka då. Hoppades att du hade det gott där hemma. <3

Härligt att både du och mannen haft det nyktert. Hurra för vita midsomrar! Äter du campral nu (eller vilken medicin du nu fick)? Mår du bra av dem?

Tänker samma som Vilja. Klart det var en bild av dig - en söt liten gumma (fast ingen gumma än på många år). :-)

Ha en underbar dag vännen!

Var inte den oerhört hårda träningen helgen absorberades av, men jag känner av ironin ☺. Hoppas dagen går bra för dig trots litet obehag, låter som sånt som är ganska enkelt för mig, men du grejar det säkert galant utan min hjälp! Stort lycka till idag och driv och berätta om framgången så snart du hinner ?

Har precis som många andra här sömnproblem. Det är jobbigt, men i jämförelse med att vara förstörd av alkohol så är det helt okej! Ni vet den där känslan när man skakar, kräks, kissar blod och det känns som att hjärtat ska ge upp när som helst? Usch! Idag är det dag SJU!! som nykter för min del. För första gången är jag faktiskt stolt över mig själv, vilket känns fantastiskt! Ha en fin måndag allihopa :) ?

i en av dammarna jag går förbi på morgonen. Rätt många faktiskt. Konstigt nog är det bara en som har ungar. Jag brukar följa deras utveckling, för bara några dagar sedan var ungarna som fastbundna i ett snöre efter mamma, idag hade dom börjat våga sig ut några meter för att utforska på egen hand. Fortfarande har dom stenkoll på var mamma är dock. Lite sorgligt är det också, igår hade hon fem ungar, idag bara fyra. Jag hoppas åtminstone några av dom når vuxen ålder.

Jag läser i nästan alla trådar här på forumet, och ofta vill jag skriva något, men sällan blir det av. Jag har höga krav på mig själv; jag filar och filar och blir aldrig riktigt nöjd. De här futtiga raderna jag skriver i min egen tråd kan ta en timme att få ihop. Jag tycker ibland att allt har ju sagts redan, vad kan jag bidra med? Jag vet själv hur trevligt det är att få respons på det man skriver, så nog borde jag väl kunna få ihop någon enstaka rad i alla fall? Jag tror det är min egen sviktande självkänsla som är boven i dramat; jag är livrädd för att bli missuppfattad, eller verka flåshurtig, eller självgod.

Jag ber om ursäkt för det, ni ska veta att jag läser och när jag så småningom börjar känna mig tryggare kommer nog kommentarerna.

Måndag är inte min favoritdag, men jag ska göra det bästa av den. Hoppas ni också får en bra början på veckan!

En daglig och trevlig sysselsättning nu i början på semestern, innan jag åker på en planerad semesterresa om ett par veckor, är en promenad tidigt på förmiddagarna till ett café.
Där köper jag mig kaffe med något gott till, oftast en tårtbit (ja jag släpper lite på LCHF under sommaren). Nu under midsommar har det blivit en bit jordgubbstårta till kaffet.

Jag har läst i många trådar här på forumet nu under midsommarhelgen. Många gripande, tänkvärda, igenkännande och givande berättelser finns att ta del av. Man ser att sker en likartad process för många som börjar använda Alkoholhjälpens forum. De flesta lyckas minska eller helt sluta med sitt missbruk, ibland efter något/några återfall, ibland på första försöket. Detta leder till ett betydligt bättre mående och högre livskvalité. Det finns alltså, som jag tidigare insett, mycket stora fördelar med detta forum.

Jag har också googlat runt på nätet och läst en hel del om alkoholmissbruk och beroende. En stor fördel med vårt moderna samhälle, information och kunskap är lättillgänglig. En pdf som jag hittade, och som ger en lite sammanfattande bild över hur hjärnan fungerar vid beroende är:

http://inom.com/shared/2013/04/beroendelara_mi_och_ap_bjorkviksgruppen_…

Där, och på andra hemsidor, ser man att det med det medvetna tänkandet i pannloberna går att motstå undermedvetna behov eller sug efter alkohol. Och att det går att träna upp.
Det är ju också precis vad många medmänniskor gör och beskriver i olika trådar här på forumet, med lite olika benämningar, namn eller beskrivningar. Att man gör kloka val, med mental träning, med vilja, att man biter ihop etc. Men det viktiga är att det visar att det går att kämpa mot sugen, att det går att undvika att återfalla i drickandet. Det går att leva nykter om man kämpar. Och man vinner så mycket positivt på det. Ett helt annat liv med så oerhört mycket mer kvalité.

Ha en bra sommardag oavsett väder alla forumbrukare

Hur är det? Blev jordgubbstårtan god?
Själv har jag ätit jordgubbstårta på ett café ett par gånger under midsommar.
Har du tagit fler promenader till viken med hunden och haft med kanelbullar?
Jag försöker att alltid få mig en daglig promenad på några kilometer. Det är nyttigt.
Hoppas det är bra med dig.

Många sommarhälsningar