Senaste kommentarerna i forumet

Det hela började väl med jag var deppig, det är lite konstigt för de är aldrig någon som frågat mig varför jag är deppig, jag vet ej hur man ska säga det på men drack alkohol mer o mer för några år sen typ nästan varje dag, jag tyckte till och med det blev för mycket med deicka en sherry om dagen.. de ingen frågat mig är att jag var deppig över att ej ha barn, kanske låter som... konstigt eller något.. men för mig var de en stor del i livet att ha en familj.. så jag drack.. sen då jag flytta hit där jag bor nu så... jag blev känslig, jag grät, stor grät om någon i nån serie på tv eller så sa något om gravid osv få barn osv.. så jag slutade helt upp med se på tv osv.. jag avbröt all kontakt med omvärlden.. och börja allt mer känna mig utanför.. kanske låter mega löjligt... men så är det... det konstiga är att alla omkring mig aldrig har frågat varför? De har själva hittat på saker varförnjag är deppig och varför jag dricker.. btw har jag egentligen inget hem... det kan alltid bli sämre, det kan alltid bli mycket värre... bättre kan de väl med bli, men det kan aldrig bli riktigt bra.. hela tiden blir man eller jag rättare sagt påmind om varför jag dricker...

Tack för kommentarerna, känns skönt med respons. Har haft ett längre uppehåll på 2 år för ca 10 år sedan. Då upplevde jag det inte som svårt eller ens att jag hade nåt sug efter a egentligen. Jag gick i terapi och terapeuten bad mig att inte dricka a under tiden, för som hon sa , komma åt sina riktiga känslor, utan inblandning av stimulantia. Försöker minnas hur jag bestämde för att börja dricka igen. Kanske jag tyckte att jag skulle prova, dricka lite osv . Men jag minns inte. Gick inte i terapi för mina alkoholproblem heller, utan för att jag inte mådde bra efter en relation med en missbrukare. Och för att göra upp med min barndom som kantats av alkoholmissbruk . Det är som att mitt egna missbruk ligger i ett dunkel, fast jag ändå vet att jag i hela mitt liv har druckit för mkt när jag drack, och mitt förhållande till a alltid varit komplicerat. Men när det riktiga begäret satte in, vet jag inte riktigt. Det har smugit sig på och sakta tagit över. Sista 4-5 åren har det bara gått några dagar mellan rusen. Ibland nån vecka och vid xtra hemska rus med blackouts och när jag trampat ner i skammen ordentligt, kanske två veckor. Sedan har jag varit på den igen. Eftersom jag hela tiden har trott ( och möjligen ff gör) att jag ensam kan besegra alkodjävulen, har jag alltid , varje gång fallit tillbaka o det snabbt. Gick oxå på en övbehandling i grupp, då var jag nykter i 2 månader. Men så fort den var slut , började jag dricka igen. ... Ja mkt funderingar såhär på kvällskvisten. Tänker att mitt egensinne och självtillräcklighet har ställt till det för mig. Ska verkligen försöka att ta hjälp och att vara ärlig denna gång. Ensam är inte stark. Och högmod går före fall , var det väl:-)) natti alla kämpar

Mitt rekord har jag kvar ifrån jag var 20-21år med 9 starköl på en kväll.. 20 är rätt mycket.. Sen är öl extremt beroendeframkallande..

Saken i veckan. Känner mig stark! 10 dar nu. Inget sug än men det kommer. Jag ska ta hand om mig själv och min lilla dotter och min gravida fästmö ska få all energi jag har över. Herregud. Att man lagt ner så mycket tid på att fundera och testa olika sätt att dricka lagom. Tänk om det var samma med kaffe tex. "Om jag dricker kaffe med mjölk så får jag mindre koffein. Bara en halv kopp. Kanske gevallia ist. Ta en skopa mindre. Varför dricker inte du kaffe!'? En kopp kan väl inte skada" . Och så visste man att var tredje gång man drack kaffe tappade man kontrollen och drack tills man blev helt galen av koffeinet .
Ny vecka nya möjligheter. Ska jobba mkt med att förlåta mig själv och att gilla mig själv. Ha det bra därute

Snart ny dag igen,
idag har det varit ännu en bra dag. Sov en stund på em. Ingen alko. Inget sug. Har tränat, fixat med saker och umgåtts men den lille. Tvättat. Planerat semester. Och förberett veckan. Både praktiskt och mentalt. Det känns bra på något sätt. Mår bra. Det trots mycket på jobbet. Och att det blev för mycket alko den senaste tiden. Jag mår bra av att påminna mig om att det är jag som har makten och bestämmer över mitt liv. Ingen annan. Denna vecka blir intensiv men jag kommer att hitta lugnet i nuet ändå. Läst här på ah. Önskar att ni som har det jobbigt får den energi ni behöver för att göra det ni måste göra.

Idag finns ej alkohol hemma! En öl och två cider... är mega rädd... hoppas jag klarar av natten... kommer nog vara uppe nu till 9 på morgoen, eller inte sova alls.. längtar till alkohol butiken... ska köpa så mycket sprit så jag skämms.. känns inte bra... men skulle kännas bra vara utan dricka en natt så jag vet hur de känns.. men va ska jag göra hela natten? Titta in i väggen som jag gjort hela dagen? Finns inget att göra... har inga intressen eller hobbys... jag hatar mitt liv...

Hej Kajsa
Jag känner igen det du skriver. Jag var också en mycket tillmötesgående patient som sa det som jag trodde terapeuten ville höra. Jag tror att denna gången är jag mer fokuserad och mer ärlig mot mig själv. Forumet har hjälpt mig massor, ffa att se igenom min egen förnekelse. Efter några dagar av alkoholfrihet så brukar mina tankar leda in mig i fördärvet igen.. Inte var det väl så farligt...? Dricker jag egentligen mer än andra..? Etc etc... Här påminns jag om hur det verkligen var.
För mig finns det bara allt eller inget, alltså inget i det här fallet. Nu gäller det att hitta verktyg att fortsätta på den här banan. Det finns inget alternativ för mig. Ska träffa terapeuten (för 1:sta gången) nästa vecka. Hoppas att jag kan vara mer ärlig om hur jag känner för att jag ska få den hjälp som jag behöver. Idag är det 5 veckor utan alkohol. Så skönt!
Kram!

Idag har jag varit alkoholfri i 7 veckor. Jag har aldrig druckit flera dagar i streck. Har haft mer problem med gränslöst drickande när jag dricker. Tack vare att jag inte klarat återställare så har jag väl inte blivit alkis på det sättet. Jag har definitivt alkoholproblem. Efter kristihimmelsfärds helgen fick jag nog. Mådde ruggigt dåligt och magen var helt paj, bestämde mig. Nu är det nog! Finns mycket god alkoholfri öl ? Så 7 veckor idag och jag mår toppen. Har både varit på puben och på fest nykter. Inga problem alls. Resan fortsätter. Lycka till Anders

Kloker är du och det kommer bli du som vinner matchen! Och jag kämpar vidare med min nykterhet.

Tack Vilja!
Då flyttar jag till "förändra dricka" så att jag är på "rätt" ställe ?

Vad konstigt, ja nästan overkligt det känns att vara nykter på en söndag. Ännu en vecka sen hade jag för vanan att trycka i mig 12 till 20 starköl och klarade inte av att åka till jobbet följande dag.

Den, som har varit mest glad och stöttat mig idag är min hund. Den är hela tiden runt mig och viftar glatt på svansen. Då jag var berusad höll den mest till under sängen. Hunden är mig väldigt närä och följer med mig överallt och på dagarna är den med mig på jobbet.

Onsdag kommer att vara kritiskt, för då tror man att man kan fixa detta och handla lite alkohol, men nu får jag se till att det inte blir så. Dessutom har jag lovat till min hustru att inte köpa hem nåt berusande mer och när jag kom nyss hem från butiken hamnade jag hemma i en "tullkontroll" med väskan. BRA!

Imorgon bitti riktigt tidigt skall jag åka med hunden till badstranden där den kan löpa fri och där vi brukar simma tillsammans.

Exakt så hat jag haft det i 4 år utan bättring. Enda skillnaden att jag och barnen inte alltid märker när han dricker. Men jag går alltid på helspänn och hittar burkar på kontona ställen i huset. Det är inte normalt.

Jag befinner mig i fasen "bli nykter först, sedan snackar vi förhållande". Jag har alltså tagit steget ut från förhållandet med min alkoholist. Och om vi ska gå vidare tillsammans måste han välja ett nyktert liv.
Vi har båda kämpat i tre år med att få ett fungerande förhållande då vi älskar varandra väldigt mycket, men nu orkar inte jag mera. Det lovas hela tiden nykterhet, men det blir inte så. Och onykterheten förstör precis allt, så det är inte något alternativ längre.
Jag saknar honom och är deppig, men tänker inte gå tillbaka om ingen förändring sker. Jag vägrar att må så dåligt igen.
Det är det valet medberoende har, vill jag leva i skiten eller ska jag lämna det även fast det är smärtsamt... När man gör slut, gör det ont. Men att leva med en aktiv alkoholist betyder ständiga psykiska nedbrytningar och en oändlig flod av tårar.
Många av er som läser detta kan säkert läsa mellan raderna att jag har längre än tre års erfarenhet av medberoende...

Hej! Och bra jobbat med att motionera samt hålla sig undan alkohol.
Klart man känner starkt sug men det är just därför den är så jäkligt att ha att göra med.
Kämpa på! och håll viljan uppe.

Hur blir man hel då och när? Jag vet att de ska ta tid men jag tycker de är så oerhört jobbigt. Kanske är det fel val att bo kvar? Kanske är det rätt val? Jag vet inget alls. Vet bara att jag har såna här dagar när allt känns skit. Måste kanske träna i dag?

När man klarar av de första sugen börjar man känna sig tryggare, man får ett kvitto på att man faktiskt kan stå emot, man blir starkare.
Mycket positivt att det går bra för dig. Fortsätt nu att ta en dag i taget, eller timmar i taget om det behövs. Du kan fixa det här!

Styrka och värme till dig

Tack för fina kommentarer och kloka ord. Det känns skönt att inte vara ensam om detta. MEN min fråga kvarstår? Kommer jag kunna få vårdanden om barnen verkligen? Hittills har jag bara fått till mig att han har rätten på sin sida! Vilken hjälp kan jag få från kommunen? På ett sätt tänker jag att allt bara blir värre om jag går. Evigt tjafs om barnen och trakasserier vid minsta misstanke om att jag skulle går vidare. Och vidare med någon ny har jag ändå inte i tankarna. Min tillit var skadad innan jag gick in i denna relationen och nu kommer jag aldrig lita på någon igen. Och då kan man inte få en fungerande relation. Så egentligen vet jag inte nyttan med uppbrottet. Vi har påbörjat familjerådgivning i ett försök att utforska om det finns något kvar att bygga på. KAN det ordna sig och bli bra igen?

Vad bra att du är observant på dig själv, välkommen hit. Hör finns mkt klokhet att ta del av.

Vilken är den "bästa" AA gruppen i Sthlm?

Puh, det gick över . Sov hyfsat oxå. Det blir 24 h till for sure.

Får se hur det blir med släktingen, känns ändå hoppfullt att hon får den fina vård vi har i detta land. Känslan ena stunden sorg. Sen känns det som vanligt emellanåt. Att livet pågår fast hon ligger i respirator. Tittade på dokumentären Medberoendets makt UR play. Tips från en nykter bror. Mycket bra. Visar även missbrukarens liv och vardag. Handlar om ett medelålders par i Finland där kvinnan varit alkoholberoende men har slutat och mannen bara fortsatte supa och vad som händer med förhållandet. Absolut sevärd.

Hey!

Jag kämpar på, sprang i går promenad idag, riktigt bra sätt att bli avslappnad på. Kan känna att jag blir spänd stel och lite yr ostadig om jag ligger stilla eller sitter för länge. men då e det skönt med motion.

Stresskänsligheten minskar med motion för mig. jag känner att jag kan klara av mer om jag tränar och känner en avslappnad känsla inför problem efter träning.

Jag har kanske gått in i någon postakut abstinens, för jag tänker på öl hela tiden, mer sugen nu än för 1-2 veckor sen? Ingenting kan få mig att börja dricka igen så det e lugnt, men tjatigt att känna sug.

Hej krumeluren=) jag är mer aktiv i min andra tråd "en ny som inte vill ge upp".
Ska nog ta bort denna då, det blev ju två trådar som jag skapade. En här och en i livet efter men jag valde att flytta den tråden hit. Ja.
Men jag är här och aktiv. Och det går relativt bra. Fotf nykter och så upp och ner. Tack för att du kollade läget!!!

Hej velan, känner igen mig mkt i din berättelse. Det är verkligen inte lätt situation och rådet jag ger dig är att ta hjälp utifrån. Jag gick till alanon, anonyma anhöriga till alkoholister och fick stor hjälp av att höra hur andra gör och gjort. Dessutom var det många i liknande situationer och man kände att man inte var ensam. Du kommer finna råd, och få styrka att genomföra dom förändringar som är nödvändiga för dig och dina barn. Förutsatt att du tar hjälp utifrån. Ensam är inte stark. Många kramar till dig.

Hej Velan,

Jag känner med dig. Verkligen. Kommer själv inte loss från min man som är alkoholist, väldigt svartsjuk och med häftigt humör. Rädslor och skam håller tillbaka.

Tycker att du är så stark som ändå känner och vet att du vill lämna, då finns det hjälp att få. Bara att du hittat hit är ett steg i rätt riktning. Precis som Ursula skriver så finns det hjälp i kommunen via Socialtjänsten. Du kan också ringa Alkohollinjen http://alkohollinjen.se och/eller kontakta en jour http://unizon.se. För din egen och dina små barns skull gör du helt rätt som söker hjälp.

Varm kram,
Trasan