Senaste kommentarerna i forumet

Nu sätter jag mina första gränser på mitt sätt, ett sms till barnbarnet att man inte slänger igen dörren med värsta slängen när man är arg. Ungen frågar lugnt och sansat, får jag inte bli arg. Helt otroligt, var det en styrkedemonstration?
Och chefen kom och smörade och frågade hur helgen varit, vet inte om hon tänkt till eller hur det kommer sig.
Mötet med facket blir i morgon och jag sitter inte och dricker ensam eller i trevligt sällskap. Har klarat av att hålla den gränsen.
Gränssättningen måste jag träna mer på så att det blir på ett bra sätt för mig och på ett bra sätt för andra. Konsten att säga nej på ett vänligt sätt!
Det är fan i mig inte lätt att lära sig men jävlar jag har lyckats här hemma idag! Får ge mig själv beröm för det. Och nu sätter jag igång med att läsa om mr Grey.

Jag har inga goda råd att ge. Jag befinner mig i samma sits. Men jag är mest arg på mamma. Att hon bara vågar bete sig som hon gör. Hon dricker också när hon är barnvakt, så hon får inte passa mina barn längre. Det är för att skydda henne också, jag vill inte att mina barn ska se mormor full och minnas henne så. Det är bröllop om två veckor, min bror gifter sig. Jag hoppas bara av hela mitt hjärta att hon håller sig någorlunda nykter den dagen, så att brudparet får en fin dag att minnas med glädje. Men jag vet inte, hon kan mycket väl börja med vinet innan lunch. Hon har gjort det förr. Min mamma gömmer också vinflaskor. Sist hon var barnvakt lämnade hon två tomma flaskor efter sig. Ta hjälp av kommunens stödfunktion, det har jag gjort. Inga konkreta lösningar, mer än att du kan få verktyg att förhålla dig till din mammas missbruk.

Välkommen hit till forumet.
Jag vill utifrån egna erfarenheter komma med ett råd, i all välmening.

När man druckit alkohol under en längre tid och i för stora mängder, och kommer till insikt om att man har problem, så har också hjärnan blivit ”programmerad” av alkoholen. Om man efter ett uppehåll sedan försöker börja måttlighetsdricka, så fungerar inte det, utom kanske en kort stund i början. Hjärnan börjar köra det gamla alkoholprogrammet, och ofta förvärras det dessutom.
Enda sättet att undvika detta att åter hamna i samma, eller ett värre alkoholmissbruk, det är att aldrig ta det första glaset. Alltså att leva nyktert. Detta kanske kan verka hårt, men det är enda möjligheten för att inte till slut hamna i en omöjlig situation.
Sätt inte upp omöjliga mål i början, typ ”jag ska aldrig mer dricka”, utan ta en dag i taget.

Det är nog många här inne på forumet som skulle kunna intyga samma sak.

Ta inte detta som en pekpinne, utan ett råd.

Jag önskar dig all lycka till framöver. Kämpa på.

/Pi31415

... kan du nog vänta lite med. :-)

Bra att du fått dig en tankeställare och faktiskt gjort nåt åt det, dvs. slutat dricka och börjat skriva av dig lite här och fått lite peppning.

Inte för att jag är nån expert men tycker inte man ska inte få cancerpanik så fort man har ont nånstans. Din kropp har varit utsatt för mycket påfrestning, vore märkligt om du INTE hade ont i vissa organ.

Enl. en snabb Googling så verkar primär levercancer inte vara speciellt vanlig.

Gå till VC och lämna prover och ta lite förmaningar av doktorn.

Våra kroppar och organ läker ofta bättre än vi förtjänar trots att vi beter oss som idioter.

Att erkänna sina problem är alltid första steget för att kunna förändra! Inget lätt steg men helt nödvändigt.

Håller tummarna för att du orkar! :-)

Vad smart av dig att kolla av resturangen. Alla knep för din fortsatta nykterhet är bra. Ha det gott!!

Kan bara tala om för dig att jag har haft det så ett par ggr, kunde hålla i sig i en månad, ömhet, stickande känsla. Gick till läkare och jag hade höga levervärden, nu är jag helt ok när jag avhåller mig. Lycka till
Konstnären

Hej Pi,

vilken fin berättelse du skrivit! På pricken sann...!

Kram

Hmmm... har jag missat något? Hönsgård?? Per-Åke??? Tja, jag anmälde en av hans kommentarer i en av trådarna i 'förändra sitt drickande', men nu verkar han borta?

Hej vännen,

Hoppas din glädje håller i sig och att solen lyser på dig. För egen del är det mesta grått och surt just nu. Men det vänder väl det också.

Önskar dig en riktigt fin dig i alla fall! Stor famn med kramar till dig <3

Det där var exakt vad jag kände när jag tog mitt senaste återfall. Jag brukar bli lättad och upprymd vid berusning men sist var det precis som du säger att det kändes som en uppgift jag blivit tilldelad och var tvungen att utföra. Det kändes som mitt riktiga jag var bortkopplat.
Men vi måste inte alls göra det vi gör. Men visst kan set kännas som ett tvång. Du kanske ska söka hjälp? Jag har gjort det och det är väldigt skönt att berätta den ocensurerade sanningen. Skönt att slippa hålla reda på alla lögner.

Fiffig lista! Tar å lånar den, skulle behöva förstora upp den och hänga på kylen och påminna mig varje dag, resten av livet.
Som flera andra så har jag också tappat intresset för allt och det mesta.
Idag är dag 1 för mig. Kraft å pepp till er kämpare!

Helgen blev inte som jag tänkt mig, jag dränkte mig totalt! F-n! Fick ett riktigt sug i fredags och klarade inte stå emot, fortsatte hinka i mig hela helgen. Då och där känner jag inget speciellt utan låter det ske, känner mig rätt tuff och skiter i allt och det mesta. Idag känner jag mig inte lika tuff och ångesten är på topp. Jag vill inte ha det såhär, jag vill må bra, jag vill leva. Funderar på att kanske skaffa antabus eller liknande om det kan hjälpa.....men det är också förenat med skam att ens ringa det telesamtalet till vårdcentralen. Den här veckan blir nykter, jag jobbar så det känns skönt, men sen har jag 2 veckors semester och oron att hamna fel igen oroar mig redan.....känner mig svag att inte kunna stå emot. Tvi tvi tvi......

Kanske bör jag tillägga att mitt liv utan man är toppen och roligt och en man är absolut inget måste för att bli lyckligt. Men nog vore de kul att inte behöva kämpa ensam jämt.

dig och ditt alias skulle kunna varit mitt. Jag har heller inga intressen kvar och det känns som att min person numera till största del bara består av skam. Och jag har alltid haft nära till skammen så nu när jag har något riktigt att skämmas för (kvinna, alkoholist, mamma, fyllo, äckligt) så är det nästan outhärdligt att leva. Men nu orkar jag inte mer. Nu ska jag sluta. Vi gör det tillsammans. Jag har varit här i fyra år nu och bara tanken på att logga in här om ett år för att skapa ett nytt alias och inse att ännu ett år av mitt liv har förflutit på samma destruktiva sätt gör mig gråtfärdig. Jag vill så gärna lyckas den här gången, jag vill bli en av de där forumveteranerna som klarade det, inte en av eldflugorna som dyker in och lovar stort och sen försvinner.

Är det någon som läst något av Stanton Peele? Amerikansk forskare, inriktad mot missbruk (vad jag förstår) och kritisk till AA. Hörde honom tala i en podcast (ljudet var uruselt så inget jag kan rekommendera) men han verkade veta vad han talade om.

Är så jälva trött! Mår ganska bra egentligen men är så jävla trött att det värker i kroppen. Sover djupt och tungt men vaknar med värkande kropp, lock i öronen och grus i ögonen. Kanske kroppens avgiftning och reparationsarbete som tar kraften ur mig. Har också en hel del pollenallergi som dämpar energin ganska mycket.

Mår ganska bra som sagt, förutom lite surdegar här på jobbet som jag inte riktigt (läs: inte alls) hunnit med. Ska se om jag kan beta av lite idag så jag kommer vidare och kan släppa det som tynger. Inte värt att må dåligt av jobbet, bättre att göra undan.

Tänker mycket på min FF/CF-vecka som kommer (Fru-Fritt/Chef-Fritt).

I "normala" fall skulle det innebära att ligga på soffan och dricka och kolla på Youtube hela dan, kvällen och natten, sen sova till eftermiddagen, skynda iväg och handla mer innan dom stänger och sen likadant igen tills familjen kommer hem. Visst har det sin charm men det tar så mycket mer än det ger. Det ger ju egentligen ingenting, bara skönt att stänga av hjärna några dar...

Klurar på ett upplägg som gör att jag inte snubblar ner i träsket den här gången.

Ingen risk för återfall idag iaf., skönt att slappna av lite försiktigt i det.

Tack Konstnären! Jo jag vet ju att det är så, "jag är tuffare än somliga tror" var det inte det han säger Mogli när han åkt på en snyting av Baloo?
I alla fall kanske det är bra att ha den tanken? Nej, jag vet. Du har inte sträckt ut handen. Känns som du faktiskt är klar med det nu.
Du vill, du kan och du bör (istället för måste) inte..

Kram //PP

...starkt av dig att ta upp kampen igen innan det hela gått alltför långt! Läser om många återfall efter 3 mån - och en förklaring verkar vara post akut abstinens (paa) som kulminerar efter justv3 mån. Visste du kanske redan men iallafall fall... :)
Lycka till!
C

I våra liv, vad gör vi ned den? Vad vill vi med den? Just idag känner jag livet nära, tänker lite extra på vad jag behöver. Tar inte livet för givet längre, mitt liv är skört.

Jag kan känna sådan ödmjukhet inför mig själv och andra.

Djupa tankar och detta är ju min dagbok så därför blir inläggen lite olika??

Resan gick bra. Sex timmar utan en cigarrett tog allt mitt fokus. Numer försöker flygvärdinnorna inte truga på en vin till maten, vill man ha något får man be om det. Det underlättade, även om min granne både drack vin till maten och en stadig whisky efter. Allt jag gjorde var att försöka låta bli att tänka på nikotinsuget. När jag väl hade landat och kom ut, rökte jag tre cigarretter på raken.

Väl på hotellet var jag sugen på något att äta, men efter en titt in i restaurangen där folk satt och drack vin, bestämde jag mig för att jag inte dör av att banta lite. Det blev en rejäl frukost i stället.

Det ligger en stor, vacker park nära hotellet, så jag fick en behaglig morgonpromenad. Den ger mig en bra start som jag kan luta mig emot resten av dagen. För att komma dit går jag över en bred aveny. Ljussignalerna för gående har dels en klocka som talar om hur många sekunder det är kvar tills det blir rött, dels en grön gubbe som rör på sig. Han promenerar lätt framåtlutad, som om han går i motvind, och när det är mindre än 10 sekunder kvar börjar han springa. Gulligt.

Ha en härlig dag allihopa!

Jag har läst i genom större delen av din tråd under helgen. Jag får uppfattningen att du är en människa med väldigt mycket gott och mycket värme inom dig.
Därför blir jag extra glad över att du är på rätt spår nu.
Fortsätt på den stigen (den rusfria leden) tillsammans med oss andra, så stöttar vi varandra.

Hoppas du får en trevlig stund vid viken med hunden och kanelbullarna.

Ha en bra dag

Åh va starkt av dig.Stå på dig.Tyvärr är det svårt att vara lycklig om man lever med någon som bara bryr sig om sig själv och drickande är största fokus.Och med det kommer allt elände som ett brev på posten för alla runtomkring i omgivningen. Har aldrig känt mig så ensam i en tvåsamhet när jag levde med min fd man.Jag fick också ta allt ansvar för hem och familj eftersom hans fokus var på att dricka så fort det fanns möjlighet.Men när man tillslut kommit till vändpunkten att man inser att man inte kan förändra om personen inte själv är redo.Så känns det så skönt.Det är en lång och jobbig resa,särskilt när man har barn tillsammans.Men det går att må bra igen även om det känns som en omöjlighet när man är mitt inne i allt jobbigt.Lycka till man är starkare än man tror.

öppnar dörren på glänt för dig, ser du ljuset, det finns alltid där. Underbar dag till dig min kära vän. Förresten har jag inte sträckt ut handen.
Kramar Konstnären

Utsövd och ångestfri, vad mer kan egentligen man begära?! Jag la mig tidigt igår och somnade gott innan ett av barnen till och med. Natten innan blev det ju inte mycket till sömn då ångest, svettningar, törst, huvudvärk och kräkningar förstörde nattron.

Det regnade oavbrutet i lördags och jag skulle ha en kväll för mig själv. Jag var helt fixerad över att ta mig till bolaget, trotsade regnet och promenerade 5 km enkel väg för att skaffa det där vinet. Köpte en liten box (1,5 liter) eftersom jag visste att en stor box skulle göra att jag även skulle dricka på söndagen. Så det var ju ”klokt”. Men vilken idiot handlar 1,5 liter vin efter att redan ha druckit fyra flaskor under veckan? JAG. Och jag känner ju mig själv och visste att SJÄLVKLART skulle jag tömma boxen, och snabbt skulle det gå. Man skulle kunna tro att vetskapen om min omåttlighet skulle stoppa mig, men inte!

Ofta när jag sitter med mitt vinglas och dricker, fyller på, tömmer, fyller på och tömmer igen tills allt är slut så känner jag mig som en robot som utför ett uppdrag. Uppdraget är att dricka upp vinet så jag får gå och lägga mig. Det finns liksom ingen njutning kvar, bara ett arbete som ska utföras. Och arbetet kostar massor med pengar (som jag egentligen inte har), det kostar på hälsan och det kostar på relationer med mina närmsta. Jag måste hitta ett nytt arbete helt enkelt, ett bättre! Jag tänker mig en hobby, en mening, ett mål. Får fundera vidare på det. Någonstans längst min alkoholmarinerade väg har alla mina intressen försvunnit.

Godmorgon uppe med tuppen idag och känner mig starkare för varje dag. Soligt här idag och inga speciella planer. Lite inhandling till midsommar, sill och lite blandat. Tänk vad skönt att slippa gå till bolaget och köa, det får vara amatörernas. Märks även i plånboken och det är ju inte dumt. Idag ska min hund och jag gå till vår alldeles egna vik och ta med kaffe och kanelbullar kan livet vara bättre. Gillar vardagen, vet att det är så varje gång jag landar på torra land. Uppskattar allt det där lilla. Eftermiddagen blir det nog lite kluddande, ska bli något nytt och inspirationen infinner sig. Idag vaknade jag kl 4 och var så lycklig att jag mådde bra. Önskar dig en fin dag
Konstnären